Promemorian (DS 2001:77) om uppehållstillstånd med tillfälligt skydd vid massflykt

BO stöder i stort förslagen till ändringar i svensk lag inför genomförandet av Europeiska unionens råds direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta.

BO menar dock att det strider mot barnkonventionens artikel 2, om förbud mot diskriminering, att tillämpa särskilda regler för barn som inte är folkbokförda men som beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd. Detta då denna artikel bl.a. syftar till att ge lika rättigheter till barn som vistas legalt i ett land. BO menar vidare att uppehållstillstånd för barn och deras föräldrar bör vara permanenta.

2.1.1 EG-direktivet
Barnombudsmannen vill särskilt understryka att EG-direktivet innehåller miniminormer. Sverige har alltså rätt att utöka skyddet och införa eller behålla nationella bestämmelser som är mer förmånliga än normerna i direktivet.

2.3 Barnkonventionen
Massflyktsutredningen ger en kort beskrivning av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och de regler som särskilt berör flyktingbarn. Utredningen beskriver artikel 2 enligt följande: ”De barn som befinner sig inom en stats jurisdiktion skall, i möjligaste mån, behandlas lika.” Detta är inte en korrekt tolkning av barnkonventionen. Artikel 2 lyder i sin helhet: ”1. Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.”

Första punkten i artikel 2 kan inte villkoras. BO menar därför att den ska respekteras som en rättighet för alla barn oavsett status. Att föra in satsen ”i möjligaste mån” är därför inte korrekt.

Artikel 2 innebär ett förbud mot diskriminering av barn. Barn som beviljas tidsbegränsade uppehållstillstånd men inte blir folkbokförda får sämre rätt till sociala förmåner m.m. jämfört med andra barn som vistas legalt i Sverige. BO menar att detta förhållande strider mot artikel 2 i barnkonventionen.

FN:s övervakningskommitté för barnkonventionen har fört följande resonemang när det gäller tolkningen av artikel 2: ”Konventionen är internationell också i den meningen att vederbörande myndigheter har ett ansvar för alla barn vars situation de har inflytande över. Detta gäller självfallet medborgare, men också andra barn som har anledning att vara i landet, såsom t.ex. statslösa barn som har uppehållstillstånd eller asylsökande barn.”

BO menar att om barnet föds i Sverige måste särskild hänsyn tas till artikel 7 i barnkonventionen: ”1. Barnet skall registreras omedelbart efter födelsen och skall ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och bli omvårdat av dem.
2. Konventionsstaterna skall säkerställa genomförandet av dessa rättigheter i enlighet med sin nationella lagstiftning och sina åtaganden enligt tillämpliga internationella instrument på detta område, särskilt i de fall då barnet annars skulle vara statslöst.”

För de barn som inte kan erhålla sina föräldrars medborgarskap har Sverige alltså en särskild skyldighet

Följande områden innebär ett sämre skydd för barn som inte är folkbokförda; De ekonomiska bidrag som ges till asylsökande och motsvarande är lägre än socialbidragsnormen. Detsamma gäller för bidragen till boendet vid eget boende i kommunerna. Lika rättigheter gäller uttryckligen inte för rehabilitering och rehabiliteringsersättning, vårdbidrag och handikappersättning, stöd och service till vissa funktionshindrade. När det gäller barn som vistas legalt i landet gör barnkonventionen inga skillnader i vilka rättigheter som ska ges. BO menar därför att det är diskriminerande att skapa ett system där de barn som vistas legalt i Sverige har olika rättigheter och därmed olika förutsättningar att utvecklas och ha ett bra liv.

3.2 Nuvarande regler
BO vill understryka vikten av att uppehållstillstånd för barn endast i undantagsfall bör vara tidsbegränsade. BO har tidigare påpekat att för barn är det mycket olyckligt att behöva sväva i okunnighet om sitt framtida liv. De regler som idag finns i utlänningslagen om tidsbegränsade uppehållstillstånd medger att sådana kan ges för ett år och sedan ytterligare ett år. Därefter ska utredning om permanent uppehållstillstånd i princip vidtas. Nu utökas tiden så att upprepade tidsbegränsade uppehållstillstånd kan ges i upp till tre år. BO finner detta mycket olyckligt ur ett barnperspektiv. Ett barn som har vistats i Sverige i tre år eller längre har sannolikt en sådan anknytning till Sverige att det på många sätt skulle vara oförenligt med barnets bästa att det tillsammans med familjen tvingas lämna landet. Ur barnets perspektiv innebär förslaget en försämring jämfört med situationen idag.

5 Familjeåterförening m m
5.1.2 EG-direktivet angående underåriga utan medföljande vuxen

EG-direktivet föreslår att barn utan vårdnadshavare ska placeras hos
a) vuxna släktingar
b) fosterhem
c) ett mottagningscentrum för underåriga
d) hos den person som tog hand om barnet under flykten

Utgångspunkten för boendet ska, enligt direktivet, vara barnets bästa.

5.2 Nuvarande svenska regler
Reglerna om uppehållstillstånd av familjeåterföreningsskäl stämmer i stort med EG-direktivets.
BO anser att även syskon ska betraktas som nära anhöriga om något av dem är underårigt.

För barn utan vårdnadshavare menar BO att familjehem med tillgång till vuxna förebilder är ett bättre alternativ än gruppboende för underåriga, med tillgång till få vuxna och stor risk för isolering från det svenska samhället. Den parlamentariska Barnkommitténs skrev i sin delrapport (SOU 1996:115) Barnkonventionen och utlänningslagen: ”När det gäller placeringen av ensamkommande barn, är det kommitténs bestämda uppfattning att barn ska placeras i ett familjehem eller i en familjeliknande miljö. Att vissa äldre barn placeras i eget boende eller på folkhögskola, är inte acceptabelt. Detta gäller alla barn enligt barnkonventionens definition, således varje person under 18 år. I synnerhet som ett ensamkommet barn ofta är i dålig fysisk och psykisk kondition, är det synnerligen viktigt att det får vistas i en miljö som är så familjelik som möjligt.”
Barnombudsmannen delar fortfarande Barnkommitténs uppfattning. BO menar att det är hög tid att regeringen utreder det juridiska ansvaret för flyktingbarn utan vårdnadshavare och ger berörda myndigheter i uppdrag att utfärda tydliga direktiv för mottagandet och behandlingen av dessa, i praktiken, föräldralösa barn.

6.4.4 Ansvarigt land för prövningen av en asylansökan.
Sverige har åtagit sig att följa både barnkonventionen och Dublinkonventionen.
Barnkonventionen ger utrymme för tolkning i varje enskilt fall vad gäller barnets bästa.
Dublinkonventionen medger att man får frångå den enligt artikel 3:4. Här finns alltså möjlighet för Migrationsverket, Utlänningsnämnden och i sista hand regeringen att göra en bedömning av vad som är barnets bästa. Man bör beakta att artikel 3 i barnkonventionen finns inskriven i utlänningslagens portalparagraf och därmed bör väga tungt.

7.2.2 Uppehållstillstånd på grund av humanitära skäl
BO menar att lång vistelsetid i Sverige för barn bör vara ett tungt skäl för permanent uppehållstillstånd av humanitära skäl. Att ha haft tidsbegränsat uppehållstillstånd under tre år och vistats här så länge bör rimligen leda till ett permanent uppehållstillstånd för barn och deras familjer.

8 Sociala förmåner, sjukvård m.m.
Enligt BO bör artikel 2 i barnkonventionen vara vägledande vid fördelning av samhälleliga och sociala rättigheter för barn.
BO anser därför att Lagen om mottagande av asylsökande (LMA) och de särskilda ersättningsförordningarna inom utlänningslagstiftningen bör ses över bland annat i syfte att förhindra uppenbar diskriminering.

Föredragande i detta ärende har varit Lisbeth Thurnell.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist