Departementspromemorian Föräldrars samtycke till adoption mm. (Ds. 2001:53)

Promemorian behandlar tre, för det adopterade barnet, mycket viktiga frågeställningar. För det första behandlas frågan om adoption mot en icke vårdnadshavande förälders vilja. För det andra tar promemorian upp frågan om öppenhet angående barnets ursprung. För det tredje handlar promemorian om kontakten mellan det adopterade barnet och de biologiska föräldrarna.

Det sistnämnda har inte resulterat i något konkret förslag i denna promemoria och det beklagar BO eftersom många adopterade barn, om inte förr, så under senare delar av sin uppväxt, ofta söker kontakt med sina biologiska föräldrar och vill få kännedom om sitt biologiska ursprung.

Inledning
Barnombudsmannen (BO) har tagit del av rubricerade promemoria. BO tillstyrker samtliga förslag men framför även vissa justerings- och tilläggsförslag. BO vill också inledningsvis framföra den sammanfattande synpunkten att barnperspektivet generellt har fått en alltför undanskymd roll i promemorians utredande och redogörande texter.

Promemorian behandlar tre, för det adopterade barnet, mycket viktiga frågeställningar. För det första behandlas frågan om adoption mot en icke vårdnadshavande förälders vilja. För det andra tar promemorian upp frågan om öppenhet angående barnets ursprung. För det tredje handlar promemorian om kontakten mellan det adopterade barnet och de biologiska föräldrarna. Det sistnämnda har inte resulterat i något konkret förslag i denna promemoria och det beklagar BO eftersom många adopterade barn, om inte förr, så under senare delar av sin uppväxt, ofta söker kontakt med sina biologiska föräldrar och vill få kännedom om sitt biologiska ursprung.

1.1 Även en förälder som inte har del i vårdnaden skall lämna sitt samtycke till adoptionen.
BO tillstyrker förslaget som innebär att bestämmelsen, om att samtycke till adoption inte behövs av en förälder som är utan del i vårdnaden, helt tas bort från 4:5a Föräldrabalken (FB). Förändringen leder till huvudregeln att det krävs samtycke från också en icke vårdnadshavande förälder. Huvudregeln kompletteras med tre väsentliga undantag varav det ena är nytt. De två undantagen som föreslås fortsätta gälla är: att samtycke inte behövs från en icke vårdnadshavande förälder som lider av allvarlig psykisk störning eller som befinner sig på okänd ort. Det tredje tillkommande undantaget föreslås vara att samtycke inte behövs från en icke vårdnadshavande förälder som är varaktigt förhindrad att lämna samtycke, t.ex. på grund av en psykisk störning som inte bedömts som ”en allvarlig psykisk störning”, eller på grund av någon annan liknande omständighet.

Vad gäller frågan om samtycke från en särskilt förordnad vårdnadshavare föreslås det regleras i en helt ny paragraf; 4:5b FB. Förslaget kommer att innebära att det barn som har särskilt förordnade vårdnadshavare inte får adopteras utan dennes/dessas samtycke. Eftersom det inte tydligt framgår i promemorian vilken ställning förälder utan del i vårdnaden ges i dessa situationer antar BO att sådan föräldrars vilja skall beaktas i enlighet med den föreslagna huvudregeln ovan i 4:5a FB. BO tillstyrker med den tolkningen även detta förslag.

Promemorian föreslår vidare att texten i ändamålsbestämmelsen i 4:6 FB skall justeras från ”till fördel för barnet” till ”till barnets bästa” i syfte att samordna begreppen med andra väsentliga regleringar såsom Barnkonventionen och Lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner. BO delar promemorians uppfattning att det är värdefullt att skapa ett enhetligt uttryckssätt i den svenska adoptionslagstiftningen. BO föreslår dock att man vid en justering av lagtexten tar ytterligare ett steg till fördel för barnen, och föreslår därför att formuleringen i Barnkonventionens artikel 21 att ”barnets bästa främst beaktas” (jämför den engelska versionen av skrivningen av artikel 21 i Barnkonventionen: ”the paramount consideration”) införs istället. Författarna till Barnkonventionen ansåg att ”barnets bästa” skulle ges en ännu starkare ställning under artikel 21 än under den allmänna regeln om ”barnets bästa” i artikel 3, (eng. ”a primary consideration”). En annan terminologi kan leda tillämpning och rättspraxis fel.

I detta sammanhang vill BO peka på bristen att promemorian inte i någon del redogör för eller på annat sätt belyser vad som hittills ansetts vara ”till fördel för barnet”. Hur har socialtjänst och rättsväsende hittills arbetat för att utreda vad som är till fördel för det enskilda barnet? Vilka metoder har utvecklats för att möta lagstiftarens krav på beslutsunderlag för rätten i detta avseende? Vilka behov efterfrågas av de berörda aktörerna i syfte att bättre utreda vad som är till fördel för barnet? Behöver regelverk eller lagstiftning på något sätt utvecklas eller förändras för att förstärka insatserna att söka utreda vad som främst är”barnets bästa”? BO oroas över det faktum att detta, för barnet helt avgörande perspektiv, inte utförligare utretts i denna översyn av reglerna rörande adoption och att inga andra mått eller steg föreslås i syfte öka förutsättningarna för rättsvårdande myndigheter att i adoptionsärenden utreda vad som främst är ”barnets bästa”.

Särskilt viktigt är det att metoder för hur man främst kan beakta barnets bästa utvecklas. Detta behövs för att möta promemorians nästkommande förslag i 4:6 FB. Promemorian föreslår att om en förälder som är utan del i vårdnaden inte lämnar samtycke till adoptionen så ska denna omständighet inte hindra att tillstånd för adoption ges om ”detta är uppenbart bäst för barnet”. BO vill understryka att BO stöder förslaget eftersom det i särskilda fall kan vara så att adoption är bäst för barnet, trots att en icke vårdnadshavande förälder motsätter sig det, men ett sådant beslut förutsätter en särskilt noggrann prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. I bland annat detta syfte måste metoder för att säkerställa att det görs en välgrundad bedömning av omständigheterna i varje enskilt fall utvecklas och etableras hos berörda aktörer.

I detta sammanhang vill BO betona vikten av att även det berörda barnet ges tillfälle att komma till tals. Barnet skall ges den rätten, då det är möjligt med hänsyn till barnets ålder och mognad. Barnkonventionen slår tydligt fast denna rätt för barnet att få komma till tals i artikel 12. Även Lag (1997:191) med anledning av Sveriges tillträde till Haagkonventionen om skydd av barn och samarbete vid internationella adoptioner slår i artikel 21 fast barnets rätt att höras, med hänsyn till barnets ålder och mognad, och också att barnets samtycke till adoptionen skall inhämtas när så är lämpligt.

Promemorian föreslår ytterligare en nyhet i form av en helt ny reglering i 4 kap 6a § FB. Förslaget innebär att den som har adopterat ett barn skall vara skyldig att ”så snart det är lämpligt upplysa barnet om att det är adopterat”. BO stödjer förslaget eftersom BO är av den bestämda uppfattningen att det är viktigt att barnet får kännedom om en så viktig omständighet i sitt liv som en adoption faktiskt är. BO menar dock att det är märkligt att promemorian i sin ambition att öka barnets möjlighet att få ta del av viktig information om sitt ursprung stannar vid ett förslag som begränsar sig till adoptivförälderns skyldighet. BO hade föredragit en ordning som tar ytterligare ett steg i så måtto att barnets rätt till sitt ursprung slås fast. Adoptivförälderns skyldighet bör alltså enligt BOs uppfattning kombineras med barnets rättighet att få ta del av sitt ursprung. Denna rätt för barnet att få information om sitt ursprung slås också fast i Barnkonventionens artiklar 7 och 8.

BO vill till sist under denna punkt understryka behovet av att kommunerna ges det tydliga och klart uttalade uppdraget att ha kontakt med adoptivfamiljen under det adopterade barnets uppväxt. Målsättningarna med en sådan kontakt är flera. Dels kan adoptivföräldrarna ha behov av råd och stöd under olika skeden av det adopterade barnets uppväxt, t. ex. i frågor som handlar om att berätta för barnet att det är adopterat. Barnet i sin tur kan ha behov av stöd och hjälp under vissa faser av sin uppväxt. Det faktum att en del adoptivbarn får så stora bekymmer med frågor om sin identitet att det även kan leda till andra sociala problem behöver motverkas. Därför är det viktigt att socialtjänsten även ges uppdraget att under adoptivbarnets uppväxt med viss regelbundenhet ha kontakt med barnet. Behövs ingen kontakt skall den inte påtvingas barnet med den skall återkommande med viss regelbundenhet erbjudas barnet och dennes adoptivföräldrar. Socialtjänstlagens 12 § leder enligt promemorian troligen till ”viss kontakt från socialnämnden med adoptivfamiljen”, men BO menar för det första att kontakt skall erbjudas även adoptivbarnet för sig och för det andra att socialnämndens kontakt med adoptivbarnet och dennes föräldrar skall åläggas socialnämnden och att rutiner och metoder för sådana kontakter skall utvecklas av socialnämnden. Det är med andra ord nödvändigt att anvisningar om hur socialnämndens kontakter med adoptivbarnet och dennes familj utformas.

1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1971:796) om internationella rättsförhållanden rörande adoption.

Förslaget innebär att 2 § i lagen om internationella rättsförhållanden rörande adoption skall kompletteras med en skrivning i vilken frågan om samtycke till adoptionen från en förälder som inte har del i vårdnaden väcks. Förslaget innebär att frågan skall prövas enligt lagen i barnets ursprungsland. BO stödjer förslaget eftersom det markerar hållningen i Sverige att även förälder utan vårdnad skall höras inför beslutet om adoption. Visserligen kommer förslaget om det genomförs endast att innebära att frågan väcks i beslutsprocessen i alla internationella adoptioner, och i några fall kommer förälder utan del i vårdnaden av barnet att höras inför beslutet om vårdnad. BO tycker att det i sig är ett lovvärt steg i riktningen att öka alla adopterade barns rätt till kännedom om sitt ursprung.

Avslutande kommentarer

BO vill till sist betona att det ur förebyggande syfte är viktigt att adopterade barn får erbjudande om stöd och hjälp under sin uppväxt och att metoder för sådana kontakter utvecklas och sprids till all berörd personal inom socialtjänsten.

Därutöver vill BO än en gång påpeka att det är av största vikt att se över hela adoptionslagstiftningen utifrån dagens behov och krav innan förändringar sker i delar av lagstiftningen. Grunden för en översyn av lagstiftningen måste vara att barnets bästa främst ska beaktas. Kunskapen om adoptionens konsekvenser för det enskilda barnet måste öka. Frågan om adoption handlar inte främst om vem som ska få adoptera utan också om vilka krav som ska ställas för att det enskilda barnet ska få det så bra som möjligt och om barnets rätt till föräldrar (i vid bemärkelse), trygghet och omvårdnad.

Föredragande i detta ärende har varit Malin Dahlberg Markstedt.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig Jurist