Slutbetänkandet ”Att motverka hemlöshet – en sammanhållen strategi för samhället” (S2001/11342/ST)

BO stöder kommitténs förslag att Socialstyrelsen, i samband med förberedande för och genomförandet av den registerbaserade Folk- och Bostadsräkningen (FoB), återigen ges i uppdrag av regeringen att undersöka möjligheten att samla in information som har relevans för att kunna belysa villkoren för de individer och grupper som har en svag position på bostadsmarknaden.

BO anser att det särskilt bör kartläggas i vilken omfattning det finns barn och unga som av olika skäl inte kan bo hos sina föräldrar/vårdnadshavare och som inte har ett annat permanent boende.
BO:s synpunkter är främst koncentrerade till avsnitten som berör barn och unga.

Kap. 1.6 Kommitténs utredningsförslag i delbetänkandet
BO stöder kommitténs förslag att Socialstyrelsen, i samband med förberedande för och genomförandet av den registerbaserade Folk- och Bostadsräkningen (FoB), återigen ges i uppdrag av regeringen att undersöka möjligheten att samla in information som har relevans för att kunna belysa villkoren för de individer och grupper som har en svag position på bostadsmarknaden. BO anser att det särskilt bör kartläggas i vilken omfattning det finns barn och unga som av olika skäl inte kan bo hos sina föräldrar/vårdnadshavare och som inte har ett annat permanent boende.

BO stöder kommitténs förslag om att Socialstyrelsen ges i uppdrag av regeringen att genomföra en undersökning av de personer som vräktes under 1999 för att kartlägga dels socialtjänstens insatser visavi dessa människor, dels få vetskap om hur stor andel som hamnar i hemlöshet efter verkställd vräkning. BO anser att man särskilt bör kartlägga i vilken utsträckning det finns barn i hushållen som vräks och hur dessa familjer hanteras i samband med en hotande vräkning.

BO vill i dessa sammanhang understryka vikten av ett barnperspektiv.

Kap. 3 Behovet av kunskap och metodutveckling
BO stöder kommitténs förslag att regeringen använder anslaget för att ytterligare förbättra, stödja och utveckla samhällets lokala och regionala insatser mot hemlösa. BO ser det som särskilt angeläget att lyfta vikten av ett barnperspektiv och uppmärksamma barnen som finns med i sammanhanget både när en eller båda föräldrarna har vårdnaden men också då en förälder har umgängesrätt med sitt barn.

Kap. 4 Hemlösa och hemlöshet under 1990-talet
BO stöder kommitténs förslag om att den nationella kartläggningen av antalet hemlösa bör vara regelbundet återkommande, förslagsvis vart tredje år.

BO vill tillägga att hemlöshet bland barn och unga ska redovisas i de återkommande kartläggningarna. Hemlöshet bland barn och unga kan vara inofficiell, barnet eller ungdomen kan formellt vara skriven på en adress där han eller hon av olika skäl inte kan eller vill vistas. Det finns en mängd olika orsaker till att barn och unga blir, gör sig eller upplever sig som hemlösa. Att kartlägga hemlöshet som drabbar barn och unga kräver kunskap om och nära kontakt med barn och unga. Särskilda metoder krävs för att få ett grepp om mörkertalen vad gäller hemlöshet bland barn och unga. Sådana metoder kan handla om ett nära samarbete med skola, fritidsverksamheter, polis och socialtjänst.

BO anser att barns och ungas hemlöshet även måste beaktas i det lokala arbetet och välkomnar att kommittén lyfter fram vikten av ett barnperspektiv i socialtjänstens planering av insatser till hemlösa.

BO är positiv till att kommittén särskilt uppmärksammat kvinnor som är hemlösa då en betydande del av dem har minderåriga barn. BO menar i likhet med kommittén att det är oerhört viktigt med ett barnperspektiv på alla nivåer i arbetet med hemlösa. Det är också viktigt att uppmärksamma fäders möjligheter till umgänge med sina barn.

BO saknar dock i betänkandet uppgifter om barns och ungas hemlöshet. I den allmänna debatten förekommer en mängd olika definitioner av barns och ungas hemlöshet. BO anser att definitionen ”gatubarn” inte är relevant för svenska förhållanden. Däremot menar BO att definitionen av hemlösa måste vidgas till att omfatta även barn och unga.

Kap. 5 Rätt till bostad
BO stöder kommitténs förslag att den nya socialtjänstlagens bestämmelse om bistånd enligt 4 kap. 1 § kompletteras med en bestämmelse om att rätt till bistånd också ska omfatta en fast bostad till en person som är att beakta som hemlös, dvs. som saknar tillgång till egen bostad och vars livsvillkor är sådana att han eller hon inte av egen kraft kan erhålla en bostad på den reguljära bostadsmarknaden.

BO anser att rätten till en bostad och ett hem är grundläggande för barn och unga under uppväxttiden då bostaden men även närmiljön såsom skolor, kompisar, affärer, grannar har stor betydelse för utvecklingen och möjligheten till en social förankring. Samhället runt om har en stor betydelse för barnet, särskilt för barn som lever i utsatta situationer.

Kap. 8 Vården och hemlösheten
BO stöder kommitténs förslag om att förorda en modell med gemensam nämnd inom kommunernas och landstingens vård- och omsorgsområde i enlighet med det förslag som Samverkansutredningen har presenterat i betänkandet Samverkan (SOU 200:114).

BO ser fördelar med en helhetssyn ur ett barn och ungdomsperspektiv då det är i överensstämmelse med barnkonventionens helhetssyn på barnet.

Kap. 9 Kriminalvården och hemlösheten
Bo stöder kommitténs förslag om att det vore värdefullt om Svenska Kommunförbundet och Kriminalvårdsstyrelsen gemensamt överlägger i syfte att understödja kommuner och lokala kriminalvårdsmyndigheter i deras arbete inför fångars frigivning och tiden därefter.

BO anser att en fast bostad är särskilt viktig för interner både under och efter fängelsevistelsen för att underlätta kontakten med sina barn oavsett om internen har vårdnaden eller umgängesrätt med barnet.

Kap. 11 Vräkning – utveckling och praxis
BO stöder kommitténs förslag om att hyresvärdar och socialtjänst bör sträva efter att utveckla en gemensam strategi och målsättning för att så långt möjligt förhindra vräkning.

BO stöder kommitténs förslag om att regeringen i en särskild utredning granskar om en tydligare reglering av rutinerna för utsändandet av hyresavier och betalningspåminnelser kan minska antalet vräkningar som uppkommer genom upprepade betalningsförsummelser.

BO vill särskilt uppmärksamma vikten av ett barnperspektiv i samband med vräkningar. Kommittén har beskrivit att ett ”hederskodex” vuxit fram främst för socialarbetarna och förrättningsmännen om att aldrig låta en barnfamilj bli vräkt. BO anser att ett ”hederskodex” inte är en garanti för att barnperspektivet ska beaktas, därför måste tydliga riktlinjer på området tas fram. När barn finns med är det ytterst viktigt att så långt det är möjligt undvika vräkning. För barn och unga är det inte bra att byta miljö, särskilt inte för de barn och unga som redan innan lever under mycket svåra förhållanden vilket ofta är fallet när vräkning är aktuellt. Samhällets kostnader för att låta barn fara illa vid vräkning kan på sikt bli större än vad kostnden är för att hitta en lösning och undvika vräkning. BO anser också att det är av vikt med ett barnperspektiv vad gäller föräldrar med umgängesrätt.

Kap. 13 Frivilligorganisationerna och hemlösheten
BO stöder kommitténs förslag om att det är viktigt att frivilligorganisationer som arbetar med hemlösa och frågor om hemlöshet, årligen skall kunna erhålla medel för att underlätta och främja ett aktivt utvecklings- och metodarbete inom området.

Frivilligorganisationer besitter ofta den särskilda möjligheter och därigenom kompletterande kunskap som krävs för att upptäcka och komma i kontakt med barn och unga som är, blir, gör sig eller upplever sig som hemlösa. Förhållandena i familjen kan göra det omöjligt för ett barn att bo i den bostad där de är skrivna och därför måste särskilda åtgärder vidtas för att stödja dessa barn och unga.

Kap. 15 Forskarna och hemlösheten
BO stöder kommitténs förslag om att regeringen beslutar avsätta särskilda medel för ett programstöd för hemlöshetsforskning vid Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap (FAS).

BO vill särskilt betona vikten av att forskningsmedel också avsätts för forskning och kartläggningar om barns och ungas hemlöshet, då det idag saknas forskning på området.

Föredragande i ärendet har varit Eva Norén–Björn.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist