Familjehemsvården, rapport 2001/02:16 från Riksdagens revisorer

Barnombudsmannen (BO) välkomnar att Riksdagens Revisorer (revisorerna) genomfört en granskning av familjehemsvården. De barn som omhändertas för samhällsvård och placeras utanför sitt ursprungshem befinner sig oftast i en mycket utsatt situation och är i särskilt stort behov av en god omvårdnad.

Ställd till: Riksdagens revisorer
Diarienummer: 4.1:0528/02

Revisorerna har genomfört en gedigen genomgång av befintlig kunskap på området och själva tagit fram en studie av familjehemsvården.
Barnombudsmannen stöder samtliga förslag som revisorerna lämnar. BO anser att det är angeläget att förslagen snarast realiseras.

7 Överväganden och förslag

1.
Revisorerna föreslår att regeringen bör ta initiativ till att en nationell strategi utarbetas för familjehemsvårdens långsiktiga utveckling.

Barnombudsmannen stöder förslaget och menar att i arbetet med en sådan strategi bör hänsyn tas den kunskap som revisorerna redovisar och till de förslag till lagändringar som LVU-utredningen har lagt i sitt slutbetänkande ”Omhändertagen”.

2.
Revisorerna föreslår att en ordentlig kartläggning av landets familjehem samt av de avtal som socialtjänsten tecknar med organisationer som säljer förstärkt familjehemsvård bör initieras.

Barnombudsmannen stöder förslagen. Enligt artikel 19 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) gäller:
”1. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.
2. Sådana skyddsåtgärder bör, på det sätt som kan vara lämpligt, innefatta effektiva förfaranden för såväl upprättandet av sociala program som syftar till att ge barnet och dem som har hand om barnet nödvändigt stöd, som för andra former av förebyggande och för identifiering, rapportering, remittering, undersökning, behandling och uppföljning av fall av ovan beskrivna sätt att behandla barn illa samt, om så är lämpligt, förfaranden för rättsligt ingripande.”

BO anser att socialtjänsten bör ge familjehemsföräldrar mer vägledning om utsatta barns särskilda behov och den speciella problematik som familjehemssituationen ger upphov till när de anlitas som familjehem. BO menar vidare att de personer som driver eller arbetar på särskilda hem för vård och boende måste ha adekvat beteendevetenskaplig utbildning och vara dokumenterat lämpliga för sitt arbete. BO anser vidare att de som åtar sig att vårda ett barn som omhändertagits för samhällsvård ska genomgå en särskild utbildning för att kunna genomföra sitt uppdrag på ett kompetent sätt. Det är viktigt att familjehemsföräldrarna får möjlighet att diskutera de olika situationer och konflikter som de kan ställas inför när de tar hand om barn som omhändertagits för samhällsvård.

Vidare menar BO att för de familjehem som ska ta hand om flyktingbarn, inte minst de ensamkommande, bör utbildning kring flyktingbarnens särskilda behov och den särskilda problematik som följer med en främmande etnicitet alltid erbjudas. Det är också nödvändigt att utveckla och utbilda särskilda jourhem som snabbt kan gripa in och ta hand om barn som kommer till Sverige utan vårdnadshavare.

3.
Revisorerna föreslår att regeringen bör ta initiativ till en satsning som underlättar kommunernas arbete med att rekrytera fler familjehem.

Barnombudsmannen stöder förslaget. Artikel 20 i barnkonventionen lyder
”1. Ett barn som tillfälligt eller varaktigt berövats sin familjemiljö eller som för sitt eget bästa inte kan tillåtas stanna kvar i denna miljö skall ha rätt till särskilt skydd och bistånd från statens sida. 2. Konventionsstaterna skall i enlighet med sin nationella lagstiftning säkerställa alternativ omvårdnad för ett sådant barn. 3. Sådan omvårdnad kan bl.a. innefatta placering i fosterhem, kafalah i islamsk rätt, adoption eller om nödvändigt, placering i lämpliga institutioner för omvårdnad om barn. Då lösningar övervägs skall vederbörlig hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.”

4.
Revisorerna föreslår att arbetslöshetsersättning för familjehemsföräldrar bör införas.

Barnombudsmannen stöder förslaget. BO anser att om familjehemmens status ska höjas bör ersättningen till familjehemsföräldrarna i stället för arvodering mer likna vanlig lön för anställning.

5.
Revisorerna föreslår att en plan för de befintliga dokumentations- och uppföljningsinstrumenten för socialtjänstens barnavårdsarbete ska föras ut till socialtjänsten. Vidare bör en utvärdering av de metoder som används för att utreda och utbilda blivande familjehem genomföras.

BO stöder förslagen. Redan i ombudsmannens remissyttrande över LVU-utredningens slutbetänkande ”Omhändertagen” framhölls vikten av att familjehemmens kvalitet och kompetens noga analyserades och utreddes för att tillförsäkra de omhändertagna barnen den rätt de har till en god samhällsvård. BO anser vidare att utvärdering och uppföljning bör omfatta hur socialtjänsten har låtit barnen komma till tals och tagit barnets åsikter i beaktande och att de ansvariga har en kontinuerlig dialog med de berörda barnen och ungdomarna.

6.
Revisorerna föreslår att en satsning på forskning som bygger upp kunskap om familjehemsvårdens effekter ska initieras.

BO stöder förslaget och vill tillägga följande. I Sverige saknas en systematisk och rikstäckande forskning angående effekterna av det psykosociala arbete som bedrivs inom olika kommunala och landstingskommunala verksamheter. Kvalificerad och tvärvetenskaplig forskning, om hur sociala problem och psykisk ohälsa bland barn kan förebyggas och förbättras samt forskning om dessa insatsers effektivitet, är därför nödvändig för att samhällets resurser ska tillvaratas på bästa sätt. BO har i tidigare rapporter och i ett flertal remissvar till regeringen framhållit vikten av kontinuerlig, tvärvetenskaplig och longitudinell forskning kring samhällets generella och riktade insatser för barn. Det behövs också mer kunskap om förebyggande insatser och deras betydelse för att kunna minska familjehemsvård och andra insatser i ett senare skede.

BO menar vidare att utsatthet och vanmakt hör ihop. Reellt inflytande för barn och unga är centralt för att förebygga psykisk ohälsa och motverka en destruktiv utveckling. I enlighet med artikel 12 i barnkonventionen ska barns åsikter och uppfattning inhämtas och tas hänsyn till i förhållande till ålder och mognad. Socialtjänstlagen och föräldrabalken har numera stärkts när det gäller skyldigheten att höra barn och respektera deras åsikter. Det är nu viktigt att socialtjänsten och dess verksamheter utvecklar metoder för att höra, respektera och engagera barn och ungdom i frågor som gäller deras livssituation.
Barnpsykiatrikommittén beskrev i sitt slutbetänkande (SOU 1998:31) att i de brukarundersökningar som gjorts utgör äldre barn och ungdomar den minst nöjda gruppen. De uttrycker ofta att de inte blir tagna på allvar, att de vuxnas syn är den som gäller och att de inte har någon att vända sig till för egen del. Kommittén hävdar vidare att socialtjänstens brukare, och då speciellt barnen, som grupp har speciellt svårt att göra sig hörd.
BO anser att ungdomar bör engageras då man utvecklar nya arbetssätt för vård och behandling av dem. BO anser att även barn och ungdomar längre ned i åldrarna kan engageras i motsvarande frågor relaterat till respektive åldersgrupp.
BO anser vidare att det är av stor vikt att uppföljning sker efter att familjehemsvården avslutats. Alltför ofta blir det ett plötsligt, oplanerat slut.

7.
Revisorerna föreslår slutligen att Socialstyrelsen och länsstyrelserna ska få i uppdrag att gemensamt genomföra en rikstäckande verksamhetstillsyn av socialtjänstens insatser inom familjehemsvården.

BO stöder förslaget. Artikel 25 i barnkonventionen erkänner rätten för ett barn som omhändertagits för samhällsvård till en regelbunden översyn av den behandling som barnet får.

BO anser vidare att Socialstyrelsen och länsstyrelserna i översynsarbetet direkt lyssnar på berörda barn och tar med barns och ungas egnas synpunkter och tankar. Socialtjänstens barnperspektiv, hur man har diskuterat med och respekterat barns och ungas uppfattning bör också ingå i granskningsuppdraget.

BO föreslår vidare att den pågående Tillsynsutredningen får ta del av revisorernas rapport och förslag. Tillsynsutredningen föreslår i sitt delbetänkande (SOU:2002:14) att ett antal pilotprojekt ska utgöra grunden för det fortsatta analysarbetet. BO föreslår i sitt remissvar att åtminstone något av dessa pilotprojekt ska gälla verksamhet som är av särskild betydelse för barnets rättigheter. Ett sådant pilotprojekt kan omfatta exempelvis Länsstyrelsernas tillsyn över socialnämndens vårdnadsutredningar, kommunernas och Länsstyrelsens tillsyn över HVB-hem m.fl.

Föredragande i detta ärende har varit utredaren Lisbeth Thurnell och juristen Jens Ölander.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist