Departemententspromemorian (Ds 2003:45) Ett heltäckande straffansvar för människohandel, m.m.

Barnombudsmannen tillstyrker huvudsakligen de förslag som gjorts i promemorian. Barnombudsmannen välkomnar särskilt förslaget att Sverige ska ratificera det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi (FN-protokollet mot försäljning av barn) samt FN:s protokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn.

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 4.1: 0817/03


Barnombudsmannen välkomnar förslaget att ersätta brottsrubriceringen ”människohandel för sexuella ändamål” med det mera heltäckande ”människohandel”. Barnombudsmannen anser dock att regeringen bör överväga en särskild brottsrubricering ”människohandel med barn”. Preskriptionstiden för denna bör börja löpa först efter att offret fyllt 18 år.

Enligt Barnombudsmannen krävs även ett starkare skydd för barn som fyllt 15 men inte 18 år mot att företa eller medverka i en handling med sexuell innebörd i framställning av pornografisk bild eller posering i annat fall, om svensk lag ska kunna anses överensstämma med FN-protokollet mot försäljning av barn.

Barnombudsmannen anser vidare att definitionen av barnpornografi bör omfatta både visuell (inklusive tecknade och animerade bilder) och auditiv framställning, så kallad anspelningspornografi där vuxna föreställer barn samt posering med sexuell innebörd.

2 Promemorians lagförslag

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att införa en ny brottsrubricering ”människohandel”. Barnombudsmannen anser emellertid att regeringen bör överväga att införa en separat brottsrubricering ”människohandel med barn”, vilken bör följa en strängare straffskala än människohandel där offret varit en vuxen. Det är enligt Barnombudsmannens uppfattning viktigt att skilja på brott mot barn och brott mot vuxna i dessa sammanhang. En separat brottsrubricering ”människohandel med barn” skulle även följa samma logik som betänkandet (SOU 2001:14) Sexualbrotten – ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande frågor. I denna föreslogs flera särskilda straffbestämmelser för de fall där offret var ett barn, bland annat ”sexuell exploatering av ungdom”, ”våldtäkt mot barn”, ”sexuellt övergrepp mot barn” samt ”sexuell kränkning av barn”.

Enligt Barnombudsmannen räcker emellertid inte förslagen för att svensk lagstiftning ska stå helt i överensstämmelse med de krav som ställs i FN-protokollet mot handel med barn och i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). De svenska brottsbestämmelserna innefattar inte frivillig medverkan av personer som fyllt 15 men inte 18 år i en handling som är ett led i framställning av pornografisk bild eller posering. En ändring krävs därför för att de krav som ställs i artikel 3, 1 stycke, ii) c) i FN-protokollet mot försäljning av barn ska uppfyllas. Enligt denna bestämmelse i protokollet ska konventionsstatens straffrättsliga lagstiftning helt omfatta ”att producera… barnpornografi”. FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att skyddet för barn mellan 15-18 år mot sexuellt utnyttjande är otillräckligt. Inte heller de krav som uppställs i ILO:s konvention och rekommendation om de värsta formerna av barnarbete torde uppfyllas av de nuvarande bestämmelserna. I detta avseende hänvisar Barnombudsmannen till sitt yttrande till Näringsdepartementet angående ILO: 2003 års rapportering om tillämpningen av ratificerade ILO-konventioner (7/2003).

Gällande förslaget till ny 7 kap. 3a§ angående straffansvar för olaga adoptionsförmedling anser Barnombudsmannen att orden ”liknande” och ”annans” bör utgå för att göra det klart att även presumtiva adoptivföräldrar kan göra sig skyldiga till brottet. Texten skulle då lyda ”Den som förmedlar eller vidtar någon annan åtgärd som syftar till att främja adoption av en individ…”Brottet borde då byta namn till ”olaga främjande till adoption”.

7 Sveriges tillträde till FN-protokollen

Barnombudsmannen välkomnar att Sverige tillträder de två FN-protokollen, men anser att Sverige inte bör avge en deklaration enligt vilken uttrycket ”any representation of a child engaged in real or simulated sexual activity” i det fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi endast ska omfatta visuell framställning av barnet. I stället menar BO att Sverige bör dra tillbaka den deklaration som gjordes i samband med undertecknandet av protokollet och verka för att EU gör det samma. Enligt Barnombudsmannens uppfattning bör barnpornografi även gälla auditiv framställning, till exempel ljudband med minderåriga som utför eller utsätts för verkliga eller fiktiva sexuella handlingar om det framgår av omständigheterna att en person som är involverad i dessa handlingar är ett barn. . Detta skulle naturligtvis även innebära att definitionen av barnpornografi i brottsbalken måste justeras för att omfatta både visuell och auditiv framställning.

Enligt prop. 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman, ska Barnombudsmannen bevaka efterlevnaden av, förutom FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), även den utveckling av barnkonventionen som skett. Det står således klart att FN-protokollet mot handel med barn omfattas av Barnombudsmannens bevakningsuppdrag.

8.3 Kriminalisering av och påföljder för barnpornografibrott

Till skillnad från vad som föreslagits i promemorian, anser Barnombudsmannen att även så kallad anspelningspornografi där en vuxen person framställs som ett barn eller förses med olika attribut för att påminna om ett barn bör vara kriminaliserad. Barnombudsmannen hänvisar här även till sitt yttrande över Promemoria om Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för at bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnprostitution (Dnr Ju2003/4644/L5). Även om inte anspelningspornografin i sig innebär ett övergrepp mot ett barn, innebär spridning av denna sorts pornografi en uppmuntran till övergrepp mot barn. Det är vidare ologiskt att bland annat tecknade och datorframställda bilder som föreställer barn omfattas av förbudet, vilket är fallet redan idag, men inte verkliga bilder på vuxna som ser ut, eller försöker se ut, som barn. Denna tolkning stöds även av förslaget till EU:s rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi där definitionen på barnpornografi inkluderar en verklig människa som ser ut som ett barn som ägnar sig åt beteenden med sexuell innebörd samt realistiska bilder på ett fiktivt barn som ägnar sig åt sådana beteenden.

Enligt Barnombudsmannen måste det vidare stå klart att barnpornografi även måste innefatta posering med sexuell innebörd då den som poserar är under 18 år, även om poseringen inte är ett led i framställningen av en bild.

Vidare anser Barnombudsmannen att promemorians författare inte har fört fram tillräckliga argument varför barnpornografibrottet inte ska omfatta representation av barn vars pubertetsutveckling är fullbordad, om det inte framgår av bilden eller omständigheterna kring den att objektet inte fyllt 18 år. Enligt Barnombudsmannen bör denna fråga utredas ytterligare särskilt med beaktande av att FN:s barnrättskommitté har kritiserat Sverige för att ha ett otillräckligt skydd av barn mellan 15 och 18 år mot sexuellt utnyttjande.

Barnombudsmannen stöder ECPAT:s förslag att utöver lagring av barnpornografi på datorns hårdskiva, på CD-rom etc., även lagring av webblänkar till barnpornografi på Internet under ”bokmärken” eller ”favoriter” i datorns webbläsare bör omfattas av förbudet mot innehav av barnpornografi.

8.6 Domsrätt och utlämning

Barnombudsmannen hänvisar till sitt remissvar angående Sexualbrottskommitténs utredning (SOU 2001:14). I detta remissvar tillstyrkte Barnombudsmannen Sexualbrottkommitténs förslag att kravet på dubbel straffbarhet bör begränsas när det gäller sexualbrott mot barn under 18 år. Det kan inte anses tillfredsställande att svenska medborgare som skulle dömas för sexualbrott i vårt land åker utomlands och begår sexuella övergrepp mot barn och därmed undgår straffansvar. Sverige måste ta ansvar för att de medborgare som förgriper sig sexuellt på barn i andra länder också döms för brotten.

8.8 Skydd av och stöd till brottsoffer

Barnombudsmannen hänvisar till sitt remissvar om betänkandet Människosmuggling och offer för människohandel (SOU 2002:69). Barnombudsmannen anser att varje barn som utsatts för gränsöverskridande brottslighet i syfte att exploateras ska ha rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige om den underårige så önskar. När det gäller barn som exploaterats och blivit offer för grov kriminalitet måste samhället ingripa direkt och ge barnet det stöd och den rehabilitering som den minderårige behöver oavsett barnets eventuella medverkan i brottsprocessen mot förövaren.

Barnombudsmannen vill betona vikten av att barns vittnesmål om sexuellt utnyttjande tas på större allvar och att barnets ställning i rättsprocessen över lag stärks. Barnombudsmannen hänvisar särskilt till sitt yttrande över regeringens rapport 2002 till FN:s barnrättskommitté.

8.11 Förebyggande åtgärder

Barnombudsmannens förslag under 8.3 ovan att förbjuda så kallad anspelningspornografi bör även ses som ett förslag till förebyggande åtgärder eftersom anspelningspornografin kan uppmuntra till övergrepp mot barn.

9.1 Straffansvaret för människohandel bör utvidgas

Barnombudsmannen delar uppfattningen att straffansvaret för människohandel ska utvidgas till att omfatta såväl människohandel för sexuella ändamål som människohandel som syftar till att utnyttja offret för andra ändamål. Enligt Barnombudsmannens uppfattning är en sådan utvidgning av straffansvaret nödvändig för att Sverige ska kunna ratificera nämnda FN-protokoll.

9.2 Bestämmelsen bör träffa också icke gränsöverskridande förfaranden

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att kravet på ett gränsöverskridande moment för straffansvar för människohandel ska slopas och bedömer att detta är nödvändigt för att Sverige ska kunna ratificera nämnda FN-protokoll.

9.3 Vilka handelsåtgärder bör omfattas av straffansvaret?

Barnombudsmannen stöder förslaget att straffansvaret för människohandel ska omfatta alla relevanta människohandelsåtgärder så som föreslagits i promemorian. Barnombudsmannen delar även uppfattningen att när det gäller barn bör kontrollrekvisitet anses uppfyllt enbart genom en vuxens psykiska överläge i förhållande till barnet.

Barnombudsmannen anser att preskriptionstiden för människohandel och olaga adoptionsförmedling (olaga främjande till adoption) bör börja löpa först när offret fyllt 18 år.

9.5 Handel med och försäljning av barn

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att det i fråga om brott mot barn inte ska krävas att något otillbörligt medel har använts för att straffansvar för människohandel ska anses föreligga.

9.6 ”Offrets samtycke”

Barnombudsmannen stöder förslaget att det ska framgå uttryckligen i lagtexten att offrets ”samtycke” till utnyttjandet saknar betydelse för straffansvaret för människohandel.

9.12 Olaga adoptionsförmedling

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att införa en ny bestämmelse om straffansvar för olaga adoptionsförmedling i brottsbalken. Barnombudsmannen delar även bedömningen att denna nya bestämmelse ska gälla oavsett om brottet begås enbart inom Sverige eller om det är gränsöverskridande. Detta är ett krav som framgår tydligt av FN-protokollet mot försäljning av barn.

Barnombudsmannen anser emellertid att även presumtiva adoptivföräldrar bör omfattas av bestämmelsen, trots att detta inte krävs av FN-protokollet mot handel med barn. Det finns situationer där både de presumtiva adoptivföräldrarna och förmedlarna har begått oegentligheter och det finns situationer, särskilt vid släktingadoptioner, där mellanhänder saknas helt. (Se Barnombudsmannens författningsförslag i kap. 2 ovan.)

I promemorian konstateras att det för fullbordat brott bör krävas att samtycke eller tillstånd har getts av någon därtill behörig, t.ex. de biologiska föräldrarna, en myndighet eller en organisation. Promemorians författare nämner emellertid inte det faktum att om barnet fyllt 12 år krävs enligt svensk rätt även barnets samtycke till adoption. Det är därför viktigt att uppmärksamma att även barnet i fråga kan utsättas för otillbörlig påverkan för att lämna sitt samtycke.

Barnombudsmannen ser det som mycket angeläget att minimera risken för handel med barn och att barn i första hand ges möjlighet att växa upp med sina föräldrar och i sina hemländer. Det understryks i artikel 21 (d) i barnkonventionen att konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att en internationell adoption inte leder till otillbörlig ekonomisk vinst för de personer som medverkar i denna.

Även för detta brott, anser Barnombudsmannen att preskriptionstiden bör börja löpa först när den adopterade fyllt 18 år.

12 Författningskommentarer

Promemorians författare konstaterar att för att rekvisitet ”utnyttjas för sexuella ändamål” ska anses uppfyllt krävs att det är fråga om ”sexuella handlingar eller ohöljd exponering av sexuell innebörd” samt att det ska vara fråga om ett utnyttjande av den andra personen. Angående begreppet ”utnyttjande” fastslås i promemorian att ”Sexuella handlingar och exponeringar av sexuell innebörd som utförs under svåra eller kränkande förhållanden torde alltid innebära ett utnyttjande”. Barnombudsmannen vill betona att när ett barn utsätts för nämnda handlingar och exponeringar bör det alltid anses som utnyttjande oberoende om förhållandena i sig varit särskilt svåra.

Föredragande i detta ärende har varit juristen Jens Ölander.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist