Uppdrag att utarbeta en kunskapsstrategi (S2003/2679/SK)

Regeringen har gett Barnombudsmannen i uppdrag att redovisa en kunskapsstrategi för sitt verksamhetsområde (FN:s konvention om barnets rättigheter ,barnkonventionen, och dess tillämpning). Redovisningen följer den i uppdraget föreslagna dispositionen.

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer: 1.6:0323/03


Övergripande omvärldsanalyser


Utvecklingen inom verksamhetsområdet

Verksamhet som direkt rör barn och ungdomars vardag finns framför allt i kommuner och landsting/regioner (landsting fortsättningsvis). Landstingens och kommunernas sätt att organisera, prioritera och bedriva sina verksamheter spelar därför en avgörande roll för att kunna leva upp till barnkonventionen.
Barnombudsmannen har kunnat konstatera att ett utvecklingsarbete pågår runt om i landet. De uppföljningar som gjorts sedan 1995 visar att allt fler kommuner och landsting diskuterar, arbetar och fattar beslut om att tillämpa barnkonventionen.

År 2001 var det t.ex. 68 procent av de kommuner som svarat på enkäten som fattat beslut om barnkonventionen i både kommunfullmäktige och kommunstyrelsen. Över hälften av de 68 procent kommunerna från 2001 års enkät hade också fattat någon form av beslut för tillämpning av barnkonventionen. Siffrorna kan jämföras med 1995 års uppföljning då endast sju procent av kommunerna svarade att de på något sätt behandlat barnkonventionen i kommunfullmäktige.

I landstingen går utvecklingen något långsammare. År 2001 var det dock 16 landsting som diskuterat och fattat någon form av beslut kring barnkonventionen och dess tillämpning.

I strategin för att förverkliga barnkonventionen i Sverige kopplade Barnombudsmannen nio pilotmyndigheter till sig för att undersöka hur dessa arbetade med barnkonventionen. När det gäller myndigheter är det främst myndighetens instruktion och regleringsbrev som styr i vilken grad och på vilket sätt man tar in barnkonventionen i sin verksamhet. Ett antal myndigheter har under 2003 återrapporteringskrav kopplade till barnkonventionen.

Generellt pekar enkätsvaren från både kommuner och landsting, men även från myndigheter, på behovet av att utveckla metoder för att integrera ett barn- och ungdomsperspektiv inom de olika verksamhetsområdena. Detta gäller särskilt metoder för att låta barn och ungdomar komma till tals. Behovet av en ökad kunskap om barn och ungdomar är också mycket stort, särskilt när det gäller statistik om barns och ungdomars livsvillkor och välfärd.

Under nästa år kommer 2003 års enkäter till kommuner, landsting och myndigheter att redovisas.

Barnombudsmannen deltar i utbildning, erfarenhets- och informationsutbyte och rådgivningsinsatser i kommuner, landsting och myndigheter. Barnombudsmannen anordnar även konferenser och seminarier.

Myndigheten förordar barnkonsekvensanalyser som en tänkbar arbetsmetod för beslutsfattare eftersom man då synliggör hur olika beslut påverkar barn och ungdomar. Denna arbetsmetod redovisar myndigheten i olika handböcker riktade till kommuner, landsting och myndigheter.

När det gäller information till barn och unga och till vuxna som arbetar med barn utarbetar myndigheten material som vänder sig till olika åldersgrupper. Utbildningspaketet heter ”Jag vill säja något”.

Kunskapstillgång, kunskapsbehov och kunskapsutveckling
Utbildning om barnkonventionens innehåll samt tillämpning och metodutveckling är något som Barnombudsmannen ser som fortsatt viktigt att prioritera. I likhet med andra sektorsövergripande politikområden behöver barnpolitiken utveckla mål och indikatorer för måluppfyllelse, vilka i sin tur kan vara vägledande för hur landsting och kommuner kan följa upp sitt arbete för barn och ungdomar.

En förutsättning för att Barnombudsmannen ska kunna agera med trovärdighet är att myndigheten har en samlad kunskap om barns och ungdomars situation och åsikter. Myndigheten har därför utvecklat flera olika sätt att kommunicera med barn och ungdomar. Det finns barnråd och ungdomsråd som Barnombudsmannen träffar med jämna mellanrum och därutöver skapas tillfällen för möten med barn och ungdomar i andra sammanhang som till exempel vid kommunbesök och konferenser. En annan väg att kommunicera eller snarare hämta in information om vad barn och ungdomar tycker i olika frågor är via kontaktklasserna som vi har kontakt med genom cirka 170 kontaktlärare i årskurs 4 i grundskolan till sista året på gymnasiet. Via Internet kan eleverna med hjälp av sina lärare besvara enkäter som ombudsmannen lägger ut. Enkäterna har olika teman som till exempel, stress, arbetsmiljön i skolan, inflytande och demokrati och nu senast, kärlek, sex och relationer.

Behov av förändringar inom
högskoleutbildningen

Av en undersökning som Högskoleverket genomfört framgår att studenterna i högskolan har låg kännedom om barnkonventionen och att deras kunskaper om konventionen främst kommer från källor utanför högskolan. Vidare framgår att barnkonventionen sällan tas upp i undervisningen och att den ofta blir en oläst del av litteraturlistan. Studenterna är dock positiva till mer undervisning om konventionen.

En annan undersökning visar att undervisning om barnkonventionen är vanligast inom lärarprogrammet.

Högskoleverket anser att regeringen bör överväga att, på samma sätt som gjorts när det gäller jämställdhet, genomföra en revidering av examensmålen för att ge barnkonventionen en starkare ställning inom den högre utbildningen. Vidare menar Högskoleverket att en sådan åtgärd bör gå hand i hand med en stärkning av forskningen inom området. Som en ytterligare åtgärd bör lärarna inom högskolan erbjudas kompetensutveckling inom barnområdet, anser Högskoleverket. På så vis kan barnkonventionens integrering i den högre utbildningen stärkas.

Högskoleverket menar vidare att uppdraget att införliva barnkonventionen i högskolans utbildning är stort och krävande och att mycket ännu återstår att göra. Högskoleverket menar att huvudansvaret för arbetet bör ligga på högskolorna själva. Högskoleverket anser också att det är viktigt att den fortsatta implementeringen inte enbart fokuserar på barnkonventionen utan att den också bör ha ett bredare perspektiv på barnfrågor. Högskoleverkat påpekar också att det är viktigt att forskningens roll uppmärksammas för att undvika en alltför ensidigt normativ implementering. I forskningen skapas även undervisningsstoff och material om barnfrågor och konventionen, vilket det råder brist på idag. Det finns alltså skäl för regeringen, menar Högskoleverket, att överväga att ge högskolan en större roll i det fortsatta arbetet med barnkonventionen.

Barnombudsmannen delar Högskolverkets uppfattning i alla delar. Dessutom är det angeläget att barnperspektivet liksom övriga mainstreaming-perspektiv integreras i hela utbildningen, dvs. i alla kurser och inte endast som en fristående kurs.
Barnombudsmannen har, bl.a. mot bakgrund av Högskolverkets slutsatser och förslag, identifierat tre områden som väsentliga inom högre utbildning och forskning. De tre områdena är:

  • barnkonventionen och dess tillämpning,
  • barns utveckling, samt
  • att samtala med barn.

    Dessa områden är särskilt väsentliga för de utbildningar där yrkesgrupperna direkt eller indirekt har kontakt med barn och unga, till exempel lärare, socionomer, läkare, sjuksköterskor, jurister och poliser. För övriga yrkeskategorier bör i vart fall barnkonventionen och dess tillämpning ingå som en del i den obligatoriska undervisningen. Behoven finns i såväl grundutbildning som vidareutbildning.

    Barnombudsmannen anser, precis som Hägglund och Thelander i Högskoleverkets rapport , att det mest väsentliga regeringen kan göra för att främja barnkonventionen inom den högre utbildningen, är att ge den status av ett eget kunskaps- och forskningsområde.


    Redovisning av den egna verksamheten


    Barnombudsmannen har till uppgift är att företräda barns och ungas rättigheter och intressen mot bakgrund av Sveriges åtagande enligt barnkonventionen. Barnombudsmannen ska vidare driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. Barnombudsmannen ska särskilt uppmärksamma att lagar och andra författningar samt deras tillämpning stämmer överens med barnkonventionen.

    Befintlig personal – utbildningsnivåer och utbildningsinriktning
    Myndigheten har 23 tillsvidareanställda, varav fyra är tjänstlediga. Därutöver tillkommer sex anställda på vikariat, i projekt eller tidsbestämd anställning. Åtta stycken av dessa, inklusive barnombudsmannen själv, är jurister. Sex stycken är informatörer/journalister. Fem personer har administrativ utbildning medan övrig personal har varierande utbildningsbakgrund, t.ex. psykolog, socionom, fritidspedagog, grundskollärare och statsvetare. Flera av de anställda hos Barnombudsmannen har dessutom dubbla utbildningar. Som exempel kan nämnas kombinationerna jurist/sjuksköterska, förskollärare/psykolog samt fritidspedagog/grundskollärare.

    Befintlig personal – behov av fort- och vidareutbildning
    Barnombudsmannens personal har en blandad kompetens vilket bidrar till måluppfyllelsen inom verksamhetsområdet. En kontinuerlig fort- och vidareutbildning är dock, liksom i alla organisationer, nödvändig för att upprätthålla en hög kvalitet i verksamheten. Exempel på fort- och vidarebildningsinsatser som Barnombudsmannen genomfört eller kommer att genomföra är inom områdena projektledning, presentationsteknik och användning av datorprogrammen. Dessutom kommer Barnombudsmannen att ha fördjupade studier i barnkonventionen.

    Behov av nyrekrytering
    Nuvarande personal överensstämmer i stort med behovet. Det finns dock ett behov att rekrytera medicinsk och nationalekonomisk kompetens. Dessutom har myndigheten ett behov av fler kvalificerade utredare.

    Det saknas i dag till viss del också förutsättningar att möta den efterfrågan på handledning, rådgivning och utbildning som kommer från kommuner, landsting och förvaltningsmyndigheter. Även universitet och högskolor kontaktar Barnombudsmannen och vill att personal från kansliet ska komma och föreläsa om barnkonventionen och dess tillämpning.

    Verksamhetens vidd och Barnombudsmannens storlek gör att specialister då och då måste anlitas för att få in den kunskap som är nödvändig inom de områden som Barnombudsmannen för tillfället fokuserar på.

    Forskning som finansieras av myndigheten
    Myndigheten har inga möjligheter att med sin begränsade budget finansiera forskning. Myndigheten har heller inget sådant uppdrag. Däremot arbetar Barnombudsmannen med att bidra till att initiera forskning, bl.a. har ett samarbete med Vårdalstiftelsen inletts med fokus på barns hälsa. Angelägna tvärvetenskapliga forskningsområden som identifierats i det samarbetet är:

  • Barns arbetsmiljö (förskola och skola)
  • Barn som är föremål för tvångsåtgärder
  • Övervikt och ätstörningar hos barn
  • Alkohol och droger
  • Samlevnad
  • Barnfattigdom
  • Barns stress

    Barnombudsmannen finner därutöver ett behov av att forska kring barns inflytande i samhällsprocessen. På samma sätt som regeringen tidigare tillsatt kvinnopolitiska och integrationspolitiska maktutredningar anser Barnombudsmannen att det nu är dags för en barnpolitisk maktutredning.

    Ett annat forskningsområde är barns rätt att komma till tals i domstolsprocessen, t.ex. när det gäller frågor som rör vårdnad, boende och umgänge.

    Flertalet barn och ungdomar lever med båda sina biologiska föräldrar. Trots detta lever allt fler i andra familjekonstellationer. Det finns behov av forskning om hur dessa barns och ungdomars livsvillkor och förutsättningar ser ut och på hur samhällsplanering och insatser behöver utformas för att ta tillvara deras rättigheter.

    Forskningen inom miljöpsykologi som bedrivits om framförallt små barn i olika miljöer behöver vidgas till att omfatta även äldre barn och ungdomar.
    Inom alla områden är det viktigt att involvera barn och ungdomar, inte bara för att de har en ovillkorlig rätt att komma till tals i frågor som rör dem, utan för att underlaget ska blir mer fullständigt.

    Utvecklingsarbete som finansieras av myndigheten
    I myndighetens uppdrag ligger att driva på genomförandet av barnkonventionen i kommuner, landsting och förvaltningsmyndigheter. Dessa aktörer efterfrågar konkreta metoder för att genomföra barnkonventionen i den egna verksamheten. Detta innebär att ett metodutvecklingsarbete krävs på myndigheten. Ett led i detta är att utarbeta en handbok som såväl olika kommunala och landstingskommunala verksamheter som statliga myndigheter kan använda sig av.

    Det är också viktigt att Barnombudsmannen även fortsättningsvis ges möjlighet att kontinuerligt följa upp utvecklingen inom verksamhetsområdet i kommuner, landsting, myndigheter. På sikt kommer Barnombudsmannen att fråga barn och unga om deras syn på förändring inom området.

    Årets fördjupade analys av den nationella ungdomspolitiken pekar på vikten av att samordna statistik för barn och ungdomar för att skapa en helhetssyn som kan ge kunskap över tid om barns uppväxtvillkor. Barnombudsmannen instämmer i detta och föreslår därför att barn och ungdomar permanent inkluderas i SCB:s återkommande så kallade ULF-undersökningar. Dessutom bör Ungdomsstyrelsens värderingsstudie kompletteras neråt i åldrarna.

    Tillgång till och behov av information om annan forskning m.m.
    Barnombudsmannen anser att det finns ett stort behov av att samla kunskap och information om barn och forskning om barn. I dag är bilden splittrad och det är svårt att överblicka vad som pågår i landet. Ett kunskapscentrum om barn och barns rättigheter skulle kunna vara en del i att förbättra samordningen av frågorna.

    Barnombudsmannen har hela tiden pekat på behovet av tidiga insatser och att detta också är samhällsekonomiskt lönsamt.

    Barnombudsmannen har ett expertråd knutet till sig för att få information om pågående forskning. Även den tvärvetenskapliga referensgruppen har delvis detta syfte.

    I september i år avslutade Barnombudsmannen ett samarbete om barns och ungdomars negativa stress. Arbetet resulterade i en rapport med förslag på insatser till regeringen. Ett av förslagen i rapporten var att en sammanställning över befintlig forskning om barn och ungdomar och stress behöver genomföras för att få en överblick på områden och frågor som behöver studeras ytterligare kan på så sätt identifieras. Dessutom behövs studier där riskfaktorer och friskfaktorer kan identifieras för att bättre skona barn och ungdomar från situationer och miljöer som missgynnar en god uppväxt.

    Betydelsefull forskning och betydelsefulla forskningsresultat som har varit av särskilt stor betydelse i myndighetens verksamhet under den senaste femårsperioden
    Några exempel på betydelsefull forskning för myndighetens verksamhet är forskning inom bl.a. rättsvetenskap, medicin, barnpsykiatri, pedagogik, psykologi, sociologi och framtidsforskning.


    Redovisning av mål och strategier för att tillgodose vissa behov


    Behovet av utbildning
    Barnombudsmannen håller på att arbeta fram ett grundläggande utbildningspaket vilket möjliggör för respektive aktör att bedriva egen utbildning i barnkonventionen. Det är viktigt att myndigheten i framtiden endast fungerar som ett komplement till andras utbildningsinsatser kring barnkonventionen och dess tillämpning.

    Behovet av forskning
    Barnombudsmannen kommer även fortsättningsvis att hävda behovet av tvärvetenskaplig forskning rörande barnkonventionen och dess tillämpning samt att barnkonventionen bör vara ett eget kunskaps- och forskningsområde.

    Behovet av utvecklingsarbete
    Det finns ett stort behov av utvecklingsarbete inom verksamhetsområdet, såväl inom myndigheten som i samhället i övrigt. Diskussioner pågår för närvarande om hur detta bäst kan bedrivas. Bl.a. ska de enkätsvar som kommit in från kommuner, landsting och förvaltningsmyndigheter ligga till grund för diskussionerna.

    Det behövs ett fortsatt utvecklingsarbete när det gäller hur myndigheten på olika sätt kan kommunicera med barn och unga.

    Under denna rubrik kan åter nämnas behovet av en barnpolitisk maktutredning.

    Behovet av information
    Behovet av information om barnkonventionen och dess tillämpning, såväl bland barn och unga som vuxna, bedöms vara fortsatt stort.

    När det gäller information till barn och unga föreslog Barnombudsmannen i sitt remissvar angående Skollagskommitténs betänkande att skolan bör vara ansvarig för att informera varje barn om dess rättigheter enligt barnkonventionen. Detta bör regleras i lag och gälla alla skolformer för barn och ungdomar.

    När det gäller information till vuxna om barnkonventionen och dess tillämpning planerar vi att utarbeta en handbok inom olika områden.
    En informationskanal för såväl barn som vuxna är vår webbplats. Andra informationskanaler som främst vänder sig till vuxna är nyhetsbrev, pressmeddelanden och presskonferenser, men framför allt genom att vi deltar i olika möten, referensgrupper och konferenser (se tidigare beskrivningar)

    Omfattning, inriktning och former för eventuell samverkan med universitet och högskolor, andra myndigheter, näringslivet, kommuner, landsting och andra delar av samhället
    Barnombudsmannen överväger för närvarande ett begränsat samarbete med universitet och högskolor. Detta beror på att myndigheten får många förfrågningar därifrån samt att Högskolverkets undersökningar pekar på ett stort behov. Vi måste dock väga deras behov mot det behov av utbildning, erfarenhetsutbyte och rådgivning som kommuner, landsting och övriga förvaltningsmyndigheter har.

    I samband med att andra myndigheter får uppdrag i sina regleringsbrev att redovisa hur de till exempel arbetar med barnperspektivet i sin verksamhet eller får uppdrag enligt särskilda regeringsbeslut kontaktas Barnombudsmannen allt oftare för rådgivningsinsatser och för medverkan i olika referensgrupper. Detta är exempel på uppgifter som är viktiga, men som myndigheten inte förfogar över själv. Några strategier från vår sida är därför svåra att utarbeta, förutom när det gäller vad vi ska lägga tonvikt på i vår samverkan.

    En viktig uppgift för Barnombudsmannen är att föra fram barns och ungdomars behov, tankar och frågor till beslutsfattare och i samhällsdebatten i stort. Barns och ungdomars åsikter behöver dock analyseras och kopplas till befintlig forskning och statistik för att förslag på åtgärder ska kunna föreslås på ett genomtänkt sätt. En utvecklad dialog med forskare inom olika discipliner, sakkunniga samt personal på andra sektorsmyndigheter är en nödvändig del i Barnombudsmannens verksamhet.

    Föredragande i ärendet har varit projektledaren Berit Israelsson och samordnaren Eva Röyter.

    Lena Nyberg
    Barnombudsman

    Charlotte Lenman
    Ansvarig jurist
  •