Barnsäkerhetsdelegationens delbetänkande ”Barns rätt till säkra och utvecklande miljöer” Framtida huvudman (SOU 2003:19)

Barnsäkerhetsarbetet startade tidigt i Sverige och har varit framgångsrikt. Betydande minskning i dödlighet på grund av skador från olycksfall har skett sedan 1950-talet. Till att börja med märktes framgångarna mest för barnen och de yngre tonåringarna (0-14 år) men sedan 1970-talets slut har olycksdödligheten bland tonåringar i åldersgruppen 15-19 år också minskat betydligt.

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer: 4:1:0291/03


Sedan 1954 har det funnits ett nationellt nav för dessa frågor, till att börja med som en organisation och sedan 1980 som statlig angelägenhet. Framgångarna kan tillskrivas kontinuitet, snabb tillämpning av forskningsrön och ny kunskap på såväl lokal, regional som nationell nivå. En annan viktig orsak till framgången är den samverkan som skett mellan myndigheter och intresseorganisationer på central nivå först inom Samarbetskommittén mot barnolycksfall (1954-1980), sedan i Barnmiljörådets referensgrupp för barnsäkerhetsfrågor (1980- 1993) samt Barnombudsmannens nätverk för Barns och Ungas Säkerhet – BUS (1993-2001).

Sedan miljonprogrammens år finns även i Sverige ett engagemang för barns och ungas utemiljöer och tillgång till utvecklande och stimulerande lekmiljöer. Lekmiljörådet inom Socialstyrelsen arbetade under 1970-talet för bättre lekmiljöer och för att hävda leken som en förutsättning för människan utveckling. 1980 sammanfördes arbetet för barns säkerhet och för goda barnmiljöer inom Barnmiljörådet. Barns behov av säkerhet och trygghet, stimulans och utveckling var ledstjärnan för rådets verksamhet.

Under 1990-talet tillkom rättighetsperspektivet. Barnombudsmannen arbetade under åren 1993 - 2001 med frågorna om barns och ungas säkerhet utifrån såväl tidigare erfarenheter att säkerhet och stimulans utgör varandras förutsättningar, som från barnkonventionens rättighetsperspektiv. En av barnkonventionens grundpelare är artikel 6 som uttrycker att barn har rätt till liv och utveckling en annan grundpelare är rätten att komma till tals och få sina åsikter beaktade – artiklarna 12-13. I artikel 24 uttrycks dessutom barns rätt till skydd mot olycksfall och i artikel 31 barns rätt till lek och kultur.

I och med att Barnombudsmannen år 2002 fick en förstärkt roll och ombudsmannafunktionen renodlades mer övertogs samordningsansvaret för barns och ungas säkerhet temporärt av en Barnsäkerhetsdelegation inom Socialdepartementet. Barnombudsmannen uppskattar regeringens varsamhet och omsorg om dessa viktiga frågor som tillskapande av en delegation uttrycker. Barnombudsmannen uppskattar även att regeringen i delegationen utreder hur arbetet för stimulerande och utvecklande utemiljöer kan inkluderas.


Förslag om framtida huvudman
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget i delbetänkandet att en nationell delegation för frågorna om barns rätt till säkra och utvecklande miljöer tillsätts med ett tidsbegränsat uppdrag på tre år.

Barnombudsmannens instämmer i utredarens bedömning att det i dagsläget inte finns någon befintlig myndighet där dessa frågor naturligt kan komma in i och med att både Barnombudsmannen och Statens Folkhälsoinstitut nyligen har fått delvis nya roller.

Barnombudsmannen ser det som väsentligt att en framtida huvudman har bred kompetens när det gäller barns och ungas behov och utveckling, barns och ungas rättigheter och naturligtvis risker i barns och ungas tillvaro. Det är även angeläget att barnsäkerhetsarbetet kopplas till en verksamhet som ger en viss omfattning och tyngd. Kommittéarbete kan vara effektivt under en kortare period, men på sikt är det viktigt att barnsäkerhetsarbetet utgår ifrån en bredare verksamhet som plattform. En liten myndighet är sårbar och många uppgifter är obligatoriska oavsett om man är en liten eller en stor myndighet. Först vid ett medarbetarantal runt tjugo personer blir verksamheten lättare att hantera.

Föredragande i detta ärende har varit utredningsansvarig Inger Andersson Kagios.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist