Svar angående förstudie om specialisering för domare

Barnombudsmannen har under de senaste åren flera gånger påtalat behovet av specialisering för domare i mål som rör barn. Frågan har nu blivit aktuell sedan Barnombudsmannen har fått en förfrågan från Domstolsverket och Sveriges Domareförbund att lämna synpunkter angående en pågående förstudie.

Ställd till: Domstolsverket och Sveriges Domareförbund

Den rör frågan om specialisering för domare. Barnombudsman Lena Nyberg anser att en specialisering för domare i mål som rör barn är nödvändig, eftersom det krävs mer än en generell kunskap om barn och om hur man samtalar med barn.

Fråga 1: Vilka fördelar/nackdelar ser ni med en eventuell specialisering för domare?
Barnombudsmannen har under de senare åren flera gånger påtalat behovet av specialisering av domare i mål som rör barn. Vi anser att en specialisering är nödvändig eftersom det i den typen av mål krävs kunskaper om barn och hur man samtalar med barn. Vi ser flera fördelar med att domare får större kunskap inom ett mindre område istället för att det som idag finns ett krav på att domare ska en djup kunskap och god överblick över hela det juridiska fältet.

En fördel med specialisering av domare är att det skapar möjligheter för domaren att inhämta djupare kunskaper om ett visst ämnesområde än vad som är möjligt idag. Forskning på olika områden går ibland mycket fort framåt och det kan vara nödvändigt för en domare att besitta kunskaper inom vitt skilda delar av forskningen. När det gäller mål som rör barn är det en fördel om domaren besitter kunskaper främst om utvecklingspsykologi, men också om den senaste juridiska forskningen t.ex. angående metoder för att förhöra barn och hur förhörets utformning påverkar barnets vittnesmål.

En annan fördel med specialisering av domare i mål som rör barn ligger i att domaren kan inhämta kunskaper om barnets speciella roll i rättssystemet. Det rättssystem som vi har idag är inte utformat för att passa för ett barns förutsättningar. Det kan skapa stora problem för barnet som domare kanske inte har möjlighet att reflektera över för att det saknas tid och resurser. Som exempel kan nämnas att barn som utsatts för sexuella övergrepp sällan vittnar i rättssalen. Istället videofilmas polisförhöret och spelas upp i rättssalen. Barnets vittnesmål blir därmed statiskt medan förövaren som finns närvarande i salen får ett automatiskt övertag då hans vittnesmål blir dynamiskt. Om en domare besitter kunskaper om förhör med barn skulle barnet kunna höras via en videolänk eller på domarens tjänsterum.

En ytterligare fördel med specialisering för domare i brott mot barn är att det skulle kunna ge domaren möjlighet att inhämta ytterligare kunskap inom det medicinska området. Det är inte ovanligt att barn som är mycket små utsätts för våld eller andra övergrepp. De saknar då förmåga att berätta om vad de utsatts för. Det blir därmed mycket viktigt att domaren utifrån läkarjournaler, rättsintyg och med hjälp av sakkunniga kan göra rättssäkra bedömningar av vad barnet har blivit utsatt för utifrån de skador som barnet uppvisar.

En nackdel som möjligen finns angående specialisering för domare i mål som rör brott mot små, försvarslösa barn är att dessa mål kan vara svåra att hantera. Domare som enbart åläggs att hantera den typen av mål kan därmed riskera att få bära en tung börda. Barnombudsmannen tror dock att det finns många domare som skulle känna att dessa mål skulle vara lättare att hantera om de hade mer kunskap om mekanismerna bakom. En större erfarenhet av den typen av mål kan också underlätta handläggningen för den enskilde domaren.

Fråga 2: Vilken typ av specialisering för domare anser ni skulle kunna vara intressant och varför?
Barnombudsmannen har i flera sammanhang poängterat vikten av domare specialiserar sig i mål som rör barn. I FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) uppställs krav på att barn ska få komma till tals i frågor som rör dem. Barnets bästa ska också komma i främsta rummet. För att leva upp till barnkonventionens krav måste domare anlägga ett barnperspektiv i alla mål som rör barn. Att anlägga ett barnperspektiv innebär att ha en djupare kunskap om barn i allmänhet utifrån den forskning som finns men också att kunna göra genomtänkta bedömningar utifrån det enskilda barnets behov.

Barnombudsmannen anser att mål som rör vårdnad, boende, umgänge och verkställighet kräver specialkunskaper hos domaren. I dessa mål är det föräldrarna som tvistar och barnet är sällan närvarande vid förhandlingarna. Barnet har inte ett eget ombud som ser till barnets rättigheter. Det är därför viktigt att domstolen besitter kunskaper för att kunna tillgodose barnets behov, eftersom föräldrarna i många fall använder barnet som ett vapen i sin inbördes konflikt och det därför finns risk att de glömmer barnets behov.

Barnombudsmannen anser vidare att de argument som framfördes vid införandet av specialiserade domare i ungdomsmål även bör tillämpas på brottmål där offret är ett barn. Där sades att domare som handlägger mål där förövaren är under 21 år bör vara lagfaren och ha en särskild fallenhet för uppgiften. Det yttrandet är numera lagfäst. Man sade också att det finns en rad fördelar med att ha särskilda domare som handlägger ungdomsmål, eftersom den typen av mål kräver särskilda kunskaper och stor erfarenhet. Man betonade också vikten av att domaren är klar, tydlig och pedagogisk. När en ung människa står inför rätta är han eller hon förmodligen mer påverkbar än en vuxen. Vidare lyfte man upp de svårigheter som domaren kan möta när denne ska kommunicera med den unge, och att de bör vara väl insatta i kriminella ungdomars särskilda problem. En fördel med ett begränsat antal domare är också att det kan vara lättare att låta dessa få särskild utbildning i olika frågor som har med ungdomar att göra.

Ett annat argument för att ha specialiserade domare i mål som rör barn är att förutsättningarna för en snabb hantering ökar om målen samlas på en eller flera rotlar alternativt en eller flera domare. Om ett barn är brottsoffer är det enligt Barnombudsmannens uppfattning av yttersta vikt att handläggningen sker snabbt. Det är mycket viktigt när den misstänkte förövaren är en förälder eller närstående att t.ex. en vårdnadstvist eller ett omhändertagande sker snabbt så att barnet inte under en längre tid tvingas bo tillsammans med en förövare.

Det ovan sagda gäller även i viss mån i mål som handläggs enligt Lag (1990.52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Eftersom det är en tvångslagstiftning är det av yttersta vikt att domaren har insikt i vad det innebär för ett barn att bli omhändertaget alternativt stanna kvar i en ibland ohälsosam miljö. Barnombudsmannen har i sin senaste årsrapport konstaterat att många ungdomar anser att det är bättre att på ett tidigt stadium placeras i ett familjehem. Det ska aldrig vara tillåtet att använda barnet som ett verktyg för rehabilitering av föräldrar. För att kunna göra bedömningar vid omhändertaganden anser Barnombudsmannen att det krävs specialkunskap hos domarna.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman