Betänkande av Underhållsstödsutredningen (SOU 2003:42) "Ett reformerat underhållsstöd"

Barnombudsmannen har fått Underhållstödsutredningens slutbetänkande ”Ett reformerat underhållsstöd” för synpunkter. Ombudsmannen kommenterar endast de förslag som påverkar barns villkor och situation.

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer: 4.1:053/03

I direktiven till utredningen står, bland annat, att barnets bästa skall stå i centrum och att det skall understrykas att underhållsstödet skall vara en garanti för barnets försörjning.

Barnombudsmannen ser inte att barnets bästa står i centrum i utredningen. Inte heller lägger utredaren förslag som garanterar barnets försörjning.

Sammanfattning
Inledningsvis skriver utredaren att det nuvarande underhållsstödsystemet fungerar i huvudsak bra och att syftet med översynen har varit att få systemet att fungera bättre. Barnombudsmannen konstaterar att en fjärdedel av de barnfamiljer som lever med endast en boförälder tvingas att söka socialbidrag för sin dagliga försörjning. Detta är högst otillfredsställande.

Ombudsmannen anser att allt för få förslag till förändringar av underhållsstödet, som skulle förbättra situationen för barn i deras vardag har lagts.

Ombudsmannen föreslår att underhållsstödet ska höjas, indexregleras och vara kopplat till prisbasbeloppet.

Vidare anser ombudsmannen att regeringen bör överväga om reglerna för uträkning av underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd (USL) bör motsvara reglerna om underhållsbidrag i föräldrabalken. Detta skulle innebära att en beräkning av boförälderns försörjningsförmåga också skulle göras efter samma principer som den underhållsskyldiges försörjningsförmåga. Om förmågan inte motsvarar förälderns ekonomiska situation ska samhället få gå in med underhållsstöd.

Ombudsmannen stöder de förslag som innebär att situationen för den underhållsskyldige med relativt låg inkomst förbättras, eftersom den ekonomiska bördan för den underhållsskyldige kan bli så hög att umgänget med barnet försvåras. Ombudsmannen anser att ekonomiska problem inte får hota barnets rätt till umgänge med den frånlevande föräldern.


Kap 7 Barnets bästa och barnets försörjning

Kapitel 7.1 FN:s konvention om barnets rättigheter Utredaren beskriver hur Sverige ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), samt några av de grundläggande analyser som gjorts med anledning av konventionens innehåll .

Kap. 7.2 Principen om barnets bästa och ansvaret för barns försörjning
Utredaren gör här en analys av föräldrarnas respektive samhällets försörjningsansvar med utgångspunkt i artiklarna 5, 7, 18 och 27 i barnkonventionen och menar att föräldrabalken (FB) och lagen om underhållsstöd (USL) ligger i linje med nämnda artiklar i konventionen.

Barnombudsmannen delar inte utredarens uppfattning, och menar att föräldrabalken och USL inte alltid ligger i linje med relevanta artiklar i konventionen. Ombudsmannen anser till exempel att den grundläggande principen i artikel 4 om att staterna ska utnyttja sina resurser till det yttersta av sin förmåga för att genomföra de ekonomiska rättigheter som finns i barnkonventionen är viktig i samband med analysen av underhållstöd m.m.

Kap. 7.3 Underhållsstödet och barns ekonomiska standard
Utredaren konstaterar att många barn lever under knappa ekonomiska omständigheter. De barn som har det sämst ställt är barn i familjer med endast en inkomst. Barn i underhållssystemet lever ofta tillsammans med en ensamstående förälder. I december år 2000 levde ungefär 8 av 10 boföräldrar i underhållssystemet som ensamstående.

Underhållsstödet har stor betydelse för barn med särlevande föräldrar. Ungefär 12 procent av den disponibla inkomsten för ensamstående boföräldrar utgörs av underhållstöd. Utredaren konstaterar vidare att underhållstödet bidrar till att flertalet barn till särlevande föräldrar kan leva ett ekonomiskt tryggt och socialt väl integrerat liv. Avslutningsvis skriver utredaren att den omständigheten att många särlevande föräldrar har en ansträngd ekonomisk situation inte kan lösas inom ramen för underhållsstödet utan kräver åtgärder inom andra områden.

Barnombudsmannen anser att slutsatsen av analysen av underhållstödets betydelse och situationen för barnen till de ensamstående är motsägelsefull och att en höjning av nivån på underhållsstödet med stor sannolikhet skulle minska glappet mellan barn till ensamstående och barn i kärnfamiljer. De ekonomiska skillnaderna mellan barn med en boförälder och barn i en tvåförälderfamilj skulle minska om stödet höjdes och därefter indexreglerades.

Barnfamiljernas ekonomi urholkades under 199o-talet och deras relativa ekonomiska position försämrades kraftigt. Inkomsterna minskade till följd av ökad arbetslöshet för barnens föräldrar samt minskade ersättnings- och bidragsnivåer i familjestöden. Särskilt drabbade var och är barn till ensamstående föräldrar. Enförälderfamiljerna har inte heller ”hängt med” när ekonomin återhämtat sig och när arbetslösheten minskat igen. Den grupp som generellt har det sämst socialt och ekonomiskt är barn till ensamstående föräldrar födda i annat land.

Ombudsmannen föreslår att problematiken med barn som lever med ensamföräldrar i sin helhet bör hanteras av den av barnministern nyligen tillsatta interdepartementala arbetsgruppen om barnfattigdom i Sverige.

Barnombudsmannen anser att syftet med underhåll och underhållsstöd måste vara att ge barnen en dräglig livssituation och rimlig levnadsstandard. Utredaren har själv pekat på de ensamståendes utsatta ekonomiska situation. Barnombudsmannen finner att inga förslag som skulle förbättra situationen för boföräldern och därmed barnens vardag har lagts.

Ombudsmannen anser därför att regeringen bör överväga om en uträkning av boförälderns ekonomiska möjligheter i förhållande till dennes del av barnets försörjning också bör göras. För de fall där boförälderns ekonomi inte räcker fullt ut för dennes del av försörjningsansvaret skulle i så fall ett särskilt stöd som fyller upp skillnaden mellan förälderns försörjningsförmåga och dennes del av försörjningsansvaret utgå.


Kap 9 Underhållsstödets funktion och uppbyggnad - vad bör det statliga åtagandet vara

Kap 9.2 En garanti för barnets försörjning
Utredaren anser att underhållsstödet även i framtiden bör vara en garanti för barnets försörjning.

Barnombudsmannen ställer sig frågande till hur samhället kan garantera att underhållstödet ska räcka till barnets försörjning, då boförälderns ekonomiska situation inte har analyserats. Ovan har beskrivits hur den största andelen socialbidragstagare är ensamlevande föräldrar.

9.4 Bör underhållsstödet utgå även i förhållande till boföräldern?
Utredaren gör bedömningen att underhållsstöd även i fortsättningen bör lämnas endast i förhållande till bidragsskyldiga föräldrar.

Utredaren erkänner i och för sig att: ”det kan framstå som inkonsekvent att det allmänna lämnar bidrag till barnets försörjning endast i förhållande till den ene av föräldrarna. Barnets behov av underhåll från boföräldern är principiellt sett lika stort som behovet av underhåll från den bidragsskyldiga föräldern och barnets rätt till underhåll från en förälder är inte mindre för att barnet bor tillsammans med denna förälder. Detta kan anses tala för att man utvidgar barnets rätt till underhållsstöd till att gälla även i förhållande till boföräldern. Ett sådant stöd till barn till ensamstående föräldrar med svag ekonomi skulle stärka barnets situation.”

Utredaren motiverar sitt övergripande ställningstagande bland annat med att ett underhållsstöd som kan utgå både för den frånlevande förälderns och för boförälderns del av försörjningen av barnet skulle kunna ses som orättvist i förhållande till barn i kärnfamiljer och därmed inte vara förenligt med artikel 2 i konventionen om barns rätt till lika behandling.
Ombudsmannen delar dock inte utredarens bedömning och anser inte att de skäl som utredaren anför väger lika tungt som de rättigheter som barn har enligt barnkonventionen. En av konventionens grundprinciper, artikel 3, innebär att barnets bästa ska komma i främsta rummet. Dessutom fastslås i artikel 4 att konventionsstaterna har skyldighet att med det yttersta av sina tillgängliga resurser genomföra de ekonomiska rättigheter som konventionen ger barn. Konventionsstaterna ska i detta arbete vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och andra åtgärder för att uppfylla detta.

Konventionen ålägger föräldrarna det primära ansvaret för barnets försörjning men i artikel 27 punkt 3 tydliggörs att staterna att bistå föräldrarna i försörjningen av barnet.
Artikel 2 anger att barn ska behandlas lika samt att barnet ska skyddas mot diskriminering. Ombudsmannen anser att det stora glappet i social och ekonomisk standard mellan barn i enförälderfamiljer och barn i kärnfamiljer inte är förenligt med artikel 2.
Barnombudsmannen anser mot bakgrund av det anförda att regeringen bör överväga om underhållstöd ska kunna utgå även med hänsyn till boförälderns ekonomiska förhållanden. Det är enligt ombudsmannen inte rimligt att en fjärdedel av de ensamstående boföräldrarna tvingas söka ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen. För de fall där boföräldern inte kan fullgöra sitt försörjningsansvar och den frånlevande föräldern inte kan bidra med mer än sitt normala underhållsstöd skulle samhället i så fall träda in och lämna det ekonomiska stöd som saknas.
Barnombudsmannen anser att graviditet, barnafödande och föräldraskap måste ses som något positivt och inte ska behöva leda till socialbidragsberoende. I de fall där boföräldern inte klarar försörjningen av barnet, men där den frånlevande föräldern har en avsevärt högre ekonomisk standard skulle denne kunna bidra med en större del av försörjningen av barnet.

9.5 Vad bör stödet täcka
Utredaren anser att underhållsstödet bör motsvara ungefär hälften av normalkostnaden för ett barn efter att avdrag gjorts för barnbidraget.

Barnombudsmannen anser i enlighet med analysen ovan att underhållstödet skulle kunna motsvara en större del än hälften av normalkostnaden för ett barn efter att avdrag gjorts för barnbidraget. Fördelningen mellan föräldrarna skulle då variera beroende på respektive förälders försörjningsförmåga.
Kap 10 Underhållsstödets belopp, m.m.
10.5 Underhållsstödets storlek
Utredaren anser att underhållsstödets belopp inte bör förändras eller differentieras.

Barnombudsmannen anser däremot att underhållsstödet ska höjas mot bakgrund av den tillgängliga statistik som visar att många barn i ensamfamiljer lever i en allt sämre ekonomisk situation.

Allt fler barn lever med bara en av sina ursprungliga föräldrar. 15 procent av 2–3-åringarna och 35 procent av de äldre tonårsbarnen levde 1999 med endast en av sina föräldrar, ofta modern. Allt fler ensamföräldrar har fått en försämrad situation. Både i Familjeutredningens slutbetänkande - Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24) och i flera av Välfärdsbokslutets betänkanden pekas barn till ensamstående föräldrar ut som den största gruppen fattiga barn i Sverige.

Ensamståendes utsatta situation framgår också tydligt av Socialstyrelsens senaste publikation om socialbidrag ”Ekonomiskt bistånd årsstatistik, 2002”, där det framgår att

”Ungefär 23 procent av de ensamstående kvinnorna med barn fick ekonomiskt bistånd, vilket är en större andel än alla andra typer av hushåll.

Under 2002 fick knappt 237 000 hushåll bestående av 434 000 individer ekonomiskt bistånd någon gång under året. Dessa hushåll utgör cirka 6 procent av hushållen i befolkningen.”

År 1998 bodde 14 procent av samtliga barn under 18 år i familjer som hade låg inkomststandard (=under socialbidragsnormen) även då socialbidragen inräknats. Detta var vanligast för barn i familjer med ensamstående förälder, 29 procent. Bidragen har stor betydelse för barnfamiljernas inkomst, särskilt för enförälderfamiljer. För de ensamstående har underhållsstödet störst betydelse med 11 procent av den disponibla inkomsten i barnens familjer, men också bostadsbidraget bidrar till barnens försörjning med 8 procent. I enförälderfamiljer består 34 procent av den disponibla inkomsten av familjestöd, i tvåförälderfamiljen endast 14 procent.

Den stora skillnaden i ekonomisk standard skapar klyftor mellan de barn som lever i en familj med små marginaler och andra barn. I barnkonventionens artikel 27 punkt 1 erkänns rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling. I artikel 2 understryks samtidigt att barn i olika grupper inte får särbehandlas. Glappet mellan barn i fattiga familjer och andra barn i Sverige är således inte förenligt med barnkonventionen.

Barnombudsmannen inser naturligtvis att skillnaderna i standard mellan olika grupper av barn inte kan åtgärdas endast genom en höjning av underhållstödet. Underhållstödet är dock en mycket viktig faktor för barn i ensamförälderfamiljer. Sedan mitten av 1990-talet har bidragsförskottet/underhållsstödet inte höjts.

Riksförsäkringsverket har publicerat statistik om bidragsförskott/underhållsstöd från år 1978. Stödet har varit kopplat till basbeloppet fram till 1996. Stödet har uppgått till 40 procent av basbeloppet/prisbasbeloppet; mellan juli 1981 och december 1986 med 41 procent.

Sedan 1994 har beloppet varit 1173 kronor per månad. Om beloppet fortfarande varit kopplat till prisbasbeloppet skulle det nu vara 1287 kronor per månad vilket är lika med 40 procent av prisbasbeloppet per månad år 2003. 41 procent av prisbasbeloppet per månad år 2003 skulle innebära 1318 kronor.

Barnombudsmannen föreslår att underhållsstödet ska höjas och att det ska följa prisbasbeloppets utveckling.


Kap 10.6 Värdesäkring av beloppet
Utredaren gör bedömningen att underhållstödet bör anges i kronor.

Barnombudsmannen anser däremot att underhållsstödet ska indexregleras i likhet med underhållsbidrag och barnpension.

10.7 Utbetalningstidpunkt
Utredaren föreslår att datum för underhållsstödet ska flyttas fram från den 20 i förskott varje månad till den sista i månaden.

Barnombudsmannen motsätter sig förslaget till förändring, då många barnfamiljer med små marginaler har behov av att få stödet något tidigare än övriga inkomster.


11. Behovsprövning av underhållsstödet

11.6 Boföräldrars inkomster, m.m.
11.6.1 Inkomster

De flesta boföräldrar (89,9 procent) i underhållssystemet har inkomster under 240.000 kronor per år. Cirka 8 000 boföräldrar har inkomster över 300 000 kronor och antalet boföräldrar med inkomster över 360 000 uppskattas till cirka 2 600 (1,2 procent).

11.7 Underhållsstödet behöver behovsprövas
Utredaren föreslår att underhållsstödet skall behovsprövas helt eller delvis.

Enligt utredaren ska underhållsstöd ej utgå till boförälder om denne har en sådan inkomst att underhållsstöd ej skulle behövas för barnets försörjning.

Barnombudsmannen anser att en sådan behovsprövning är rimlig. Barnombudsmannen anser dock att regeringen bör överväga om en behovsprövning av boförälderns bristande försörjningsförmåga också ska göras och att samhället i dessa fall ska gå in med ett underhållsstöd motsvarande boförälderns del av försörjningsbördan.

Artikel 5 i barnkonventionen lyder:
”Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.”

Tillsammans med ovan nämnda artikel 27 i barnkonventionen innebär detta att samhället vid sidan av föräldrarna har försörjningsansvar för alla barn i Sverige. Detta bör naturligtvis också gälla när den förälder som barnet lever med inte kan bidra i tillräcklig utsträckning till barnets försörjning.
Barnombudsmannen anser att regeringen bör överväga om underhållstöd ska kunna utgå med hänsyn till boförälderns ekonomiska möjligheter och att en prövning av boförälderns ekonomi i så fall borde kunna göras både när det gäller mycket höga inkomster och när det gäller låga eller inga inkomster.

11.10 Vilka personer förutom boföräldern bör prövningen omfatta?
11.10.1 Barnet
Utredningen bedömer att nuvarande regler för behovsprövning av underhållsstödet mot barnets inkomster bör behållas.

Underhållsstödet börjar avtrappas när barnet har en årsinkomst som överstiger 48 000. Utredarens bedömning rör mycket få barn, drygt 600. Ytterst få barn har högre inkomster i Sverige. Enligt barnkonventionen ska föräldrarna i första hand försörja barnet. Staterna ska bistå föräldrarna om dessa inte klarar försörjningen. Barn ska således inte försörja sig själva.

Artikel 27 punkterna 2 och 3 lyder:
”2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets utveckling.
3. Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder, och bostäder.”

Ombudsmannen delar bedömningen att en behovsprövning mot barnets inkomster kan göras utom i de fall där barnets inkomster härrör från tillfälliga förvärvsarbeten.


Kap 12 Grundavdraget för bidragsskyldiga föräldrar

12.6 Förbehåll för egna levnadskostnader innan återbetalningsskyldighet inträder
Utredaren anser att den bidragsskyldige ska få förbehålla sig ett belopp för egna levnadskostnader innan han eller hon åläggs återbetalningsskyldighet.

Ombudsmannen stöder uppfattningen.

12.8 Bör förbehållsbeloppet differentieras
Utredaren bedömer att förbehållsbeloppen inte ska differentieras mellan sammanboende underhållsskyldiga och ensamstående bidragsskyldiga.

Ombudsmannen delar uppfattningen.

12.9 Värdesäkring av beloppet
Utredaren anser att förbehållsbeloppet bör anges i kronor.

Ombudsmannen anser att beloppet ska indexregleras och kopplas prisbasbeloppet.


Kap 13 och 14 Beräkning av inkomst vid bestämmande av återbetalningsskyldighet samt Indrivning av fordringar avseende återbetalningsskyldighet
Ombudsmannen stöder utredarens förslag angående beräkning av den underhållsskyldiges inkomst vid återbetalning av underhållsstöd till samhället ide delar de innebär att situationen för den underhållsskyldige med relativt låg inkomst förbättras. Den ekonomiska bördan för den underhållsskyldige kan idag bli så hög att umgänget med barnen försvåras.

Ombudsmannen anser att ekonomiska problem inte får hota barnens rätt till umgänge med sin frånlevande förälder.


Kap 15 Den övre åldersgränsen för förlängt underhållsstöd
Utredaren anser att förlängt underhållsstöd även fortsättningsvis bör lämnas längst till och med juni månad det år då barnet fyller 20 år.

Barnombudsmannen delar uppfattningen.


Kap 16 Umgänge

16.5 Samförståndslösningar och information
Utredaren anser att kommunerna bör vara skyldiga att erbjuda föräldrar samarbetssamtal om barns försörjning. Vidare bör kommunerna ge föräldrar hjälp att träffa avtal om underhåll.
Barnombudsmannen anser inte att man kan förutsätta att barnets bästa har tillgodosetts om föräldrarna är överens. Att en konflikt mellan föräldrarna inte bedöms som ”särskilt konfliktfylld” behöver inte betyda att föräldrarna eller den som har utfört vårdnadsutredningen har tagit barnens intresse mera i beaktande än i andra fall.

Ombudsmannen stöder i princip förslagen men vill understryka att samförstånd mellan föräldrarna inte behöver betyda att barnets bästa har uppnåtts i underhållsfrågan. Barnombudsmannen föreslår att kommunen i första hand måste företräda barnen och de lösningar som bäst gynnar barnet i samband med samarbetssamtal och underhållsavtal. Kommunerna bör också tala direkt med barnet för att utröna barnets uppfattning i dessa frågor.
Vidare anser ombudsmannen att både föräldrar och barn måste får den information i saken som är relevant och lämplig för barn respektive föräldrar.
16.6 Utvidgad rätt till umgängesavdrag
Barnombudsmannen stöder förslagen om utvidgad rätt till umgängesavdrag för den underhållsskyldige.
Ombudsmannen menar dock att boföräldern inte ska behöva drabbas negativt utan att det allmänna bör gå emellan med det belopp som annars skulle innebära en reduktion av underhållsstödet.
16.8 Umgängesresor
Utredaren föreslår att socialstyrelsen bör ges i uppdrag att utvärdera reglerna om bistånd för umgängesresor i socialtjänstlägen.
Ombudsmannen stöder förslaget men vill tillägga att även andra kostnader för att upprätthålla ett bra umgänge bör utredas. Som exempel kan nämnas utgifter för långväga telefonsamtal.


Kap. 17 Anstånd och eftergift
Ombudsmannen vidhåller de uppfattningar som förts fram under kapitlen 13 och 17 och stöder de förslag som innebär att situationen för den underhållsskyldige med relativt låg inkomst förbättras. Den ekonomiska bördan för den underhållsskyldige kan idag bli så hög att umgänget med barnet försvåras.

Ombudsmannen anser att ekonomiska problem inte får hota barnets rätt till umgänge med sin frånlevande förälder.


Kap. 19 Ansökan om förlängt underhållsstöd före 18 års ålder

19.4 Den studerande undertecknar själv ansökan
Utredaren föreslår att den studerande själv ska ansöka om förlängt underhållsstöd även om denne inte fyllt 18 år.

Barnombudsmannen stöder förslaget.


Kap. 21 Underhållsstödet och EU

21.6 Underhållsstödet är en sådan förmån som avses i förordning nr 1408/71

Utredaren anser att underhållsstöd utgör en sådan familjeförmån som omfattas av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagarna och deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen.

Barnombudsmannen delar uppfattningen.


Kap 22 Samförståndslösningar och direktbetalningar
Utredaren anser att försäkringskassorna bör informera föräldrar om att kommunen kan hjälpa till med samarbetssamtal och avtal i frågor som rör barnet.
Ombudsmannen stöder i princip förslaget om vikten av information med vill återigen understryka att samförstånd mellan föräldrarna inte behöver betyda att barnets bästa uppnås. Barnombudsmannen föreslår att kommunen i första hand måste ta tillvara barnets intressen och föra fram lösningar som bäst gynnar barnet i samband med samarbetssamtal och underhåll. Kommunerna bör också se till att barnets åsikter inhämtas i dessa frågor

Vidare anser ombudsmannen att både föräldrar och barn måste får den information i saken som är relevant och lämplig för barn respektive föräldrar.


Kap 23 En administrationsavgift införs i underhållssystemet.
Utredaren föreslår att en administrationsavgift i samband med att bidragsskyldiga föräldrar återbetalar underhållsstödet till staten ska införas med 600 kronor årligen. Försäkringskassorna ska ha möjlighet att efterge administrationsavgiften.
Barnombudsmannen stöder inte förslaget om en administrationsavgift. Avgiften kan inte anses främja barnets intressen, eller bidra till barnets försörjning.


Kap 24 Information
Utredaren anser att informationen om lagen om underhållsstöd (USL) bör förbättras.

Ombudsmannen delar uppfattningen och vill understryka att även barn under 18 år ska få en anpassad och tydlig information om det underhållsstöd barnet är berättigat till.


Kap 25 Skyddade personuppgifter
Utredaren föreslår att en särskild bestämmelse om behörig försäkringskassa införs för de fall där det råder sekretess för boförälderns eller barnets personuppgifter. Ett ärende om underhållsstöd skall i dessa fall kunna prövas av den allmänna försäkringskassa som skall avgöra ärenden avseende den bidragsskyldige.

Barnombudsmannen stöder utredarens förslag.
Artikel 19 i barnkonventionen ger barnet rätt till skydd mot alla former av psykiskt eller fysiskt våld, skada eller övergrepp m.m. Ombudsmannen vill tillägga att FN:s kommitté för barnets rättigheter i sina allmänna kommentarer angående våld mot barn inom familjen och i skolan bland annat uppmanat staterna att brådskande se över sin lagstiftning för att förbjuda allt slag av våld mot barn och se till att lagstiftningen möjliggör effektivt skydd av barn och tillbörliga påföljder för alla slag av våld mot barn samt ersättning till offren (CRC/C/111, 715-717 §§).

Det förekommer inte sällan att barn utsätts för våld av föräldrar eller andra närstående både före och efter en tvist om vårdnad, boende, umgänge och underhåll. Ombudsmannen anser att risken för att barn utsätts för våld eller övergrepp inte tas på tillräckligt allvar i dessa mål och att skrivningarna i föräldrabalken om barnets rätt till skydd mot våld och andra övergrepp måste stärkas. Ombudsmannen menar att barnets behov av båda sina föräldrar inte kan väga tyngre än barnets behov av skydd mot våld och övergrepp.
Föredragande i detta ärende har varit utredaren Lisbeth Thurnell.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist