Yttrande angående ILO:2003 års rapportering om tillämpningen av ratificerade ILO-konventioner (7/2003)

Ställd till: Näringsdepartementet, ILO-kommittén Diarienummer: 4.1:0553703

1 Konvention (Nr 138) om minimiålder för tillträde till arbete


Enligt Barnombudsmannens kännedom fungerar den svenska lagstiftningen för minderåriga, Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, AFS 1996:1 Minderåriga, i stort sett väl och stämmer överens med artikel 32 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Vi vill dock framhålla några områden där vi fått indikationer på att barn inte har bra arbetsförhållanden och där det finns skäl att ifrågasätta om innehållet i barnkonventionen och kraven i AFS 1996:1 har beaktats.
Det är arbetsgivaren som är ansvarig för att föreskrifterna i AFS 1996:1 efterlevs. Det finns t.ex. vissa riskfyllda arbetsuppgifter som är förbjudna för minderåriga och även särskilda bestämmelser om arbetstider m.m. En förutsättning för att dessa regler följs är att de arbetsgivare som anlitar minderåriga är medvetna om innehållet i bestämmelserna.

Det har visat sig att alltför många arbetsgivare/föreningar inte känner till Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter AFS 1996:1 Minderåriga. Barnombudsmannen vill därför lyfta fram behovet av ökade insatser så att informationen om reglerna når berörda arbetsgivare/föreningar.

Det är av stor vikt att inte bara arbetsgivare informeras om Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter utan att även barnen själva och deras föräldrar får sådan information. Barn saknar ofta erfarenhet från arbetslivet och de har inte samma möjlighet som vuxna att göra bedömningar av t.ex. risker på en arbetsplats. Alla är inte heller medvetna om vilka regler som gäller för arbetsplatser som anställer minderåriga. För att få kunskap om detta måste barn få all den information som behövs för att kunna överblicka konsekvenserna av en anställning på en viss arbetsplats. Informationen måste även avpassas till den unges ålder och mognad. Rätten till information uttrycks i artikel 42 i barnkonventionen.

Ett område där vi fått indikationer på att barns arbetsförhållanden inte alltid är tillfredsställande, är vid försäljning av bingolotter och liknande för att bidra till t.ex. den egna idrottsföreningens ekonomi. Beslut om försäljning av lotter brukar fattas av föreningsstyrelsen kollektivt för barnen som medlemsgrupp och det finns ofta ett krav på försäljning av ett visst antal lotter för att få vara med i klubben. Ofta är det frågan om barn under 13 år som ej själva har möjlighet att bestämma tid och omfattning av arbetet. Detta står inte enligt Barnombudsmannen i överensstämmelse med reglerna i AFS 1996:1 Minderåriga som reglerar hur arbete för barn under 13 får se ut.

En kartläggning som gjorts av lönerna för de kommunala sommarjobben visar att löneskillnaderna mellan kommunerna är stora . I den kommun med den lägsta timlönen tjänade en ungdom 21 kronor i timmen. Enligt kartläggningen har tio kommuner en timlön som ligger under 30 kronor. I rekommendationen till ILO- konventionen står det att åtgärder bör vidtas för att säkerställa att de förhållanden, varunder barn och ungdomar under 18 år är anställda eller arbetar, når och bibehåller en tillfredställande standard och att särskild vikt bl.a. bör läggas vid att en skälig ersättning utgår. Det finns dock ingen motsvarande regel i de svensk föreskrifterna, vilket Barnombudsmannen ser som en brist. Det borde finnas någon regel som anger en lägsta lönenivå eller i vart fall att en skälig timersättning ska utgå.

Barnombudsmannen vill uppmärksamma regeringen på problemet att många sommarjobbande ungdomar saknar anställningsbevis. Många ungdomar ringer runt och söker sommarjobb och kommer per telefon överens med arbetsgivaren om arbetsuppgifter och arbetstider. Blir sedan inte sommarjobbet som utlovat finns det sällan något att göra så länge de saknar anställningsbevis. Enligt uppgifter från LO:s ungdomstelefon framgår att endast 15 % av alla arbetande ungdomar som kontaktade LO kände till om dom hade ett anställningsbevis eller inte. Enligt Lag (1982:80) om anställningsskydd har man rätt till anställningsbevis först efter en månads arbete. Vi anser att det borde finnas ett krav på anställningsbevis, oavsett anställningens längd eftersom det främst är barn och ungdomar som arbetar kortare tid än en månad.

Vi anser det viktigt att betona att inga barn ska behöva förvärvsarbeta för att de själva eller deras familjer ska överleva. Det sägs i rekommendation (Nr 146) om minimiålder för tillträde till arbete att medlemsstaterna ska arbeta för ett successivt vidgande av ekonomiska och sociala åtgärder för att lindra fattigdomen och för att tillförsäkra familjerna en sådan levnadsstandard och inkomst att barnen inte behöver utföra förvärvsarbete. Det är viktigt för barn och ungas fysiska och psykiska utveckling och hälsa att de inte från tidig ålder känner sig ansvariga för familjens försörjning. Det är viktigt att betona denna princip i ett land som Sverige som har ett utvecklat socialt trygghetssystem som innebär att samhället tar ansvar för ekonomiskt och socialt utsatta grupper. Barnen ska inte behöva ta det ansvaret.


2. Konvention (Nr 182) om de värsta formerna av barnarbete, 1999


Sammanfattning
Barnombudsmannen anser sammanfattningsvis att Sverige gör ett bra arbete för att uppnå de krav som ställs i ILO:s konvention (Nr 182) om de värsta formerna av barnarbete.

Det finns vissa områden som vi anser bör uppmärksammas och det gäller främst arbeten som nämns i konventionens artikel 3 d och rör arbeten som genom sin natur kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral.

Barnombudsmannen är positiv till att barnen fått ett visst inflytande i arbetet med att avskaffa de värsta formerna av barnarbete. Det finns dock anledning att ytterligare utöka detta inflytande och att hitta former för att involvera barn i alla åldrar som själva har varit utsatta för den typen av arbete.

Artikel 3 d
I artikel 3 d i konventionen om de värsta formerna av barnarbete nämns arbete som genom sin natur eller genom omständigheter under vilka det utförs kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral.

I ILO:s rekommendation (Nr 190) om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete preciseras vissa arbeten som faller under konventionens artikel 3 d. Som exempel på sådant skadligt arbete anses arbete som utförs på hög höjd och som innebär transport eller hantering av tungt gods.

I Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter, AFS 1996:1 Minderåriga, finns en reglering kring barns arbete på hög höjd. Enligt bilaga 1 p 3 är arbete som utförs på högre höjd än 3,5 meter förbjudet (med vissa undantag). Barnombudsmannen anser att denna höjd är för högt satt och därmed bör ändras. Konventionen ger visserligen ingen vägledning angående den närmare höjden som är att rekommendera, men vi anser ändå att en förändring bör ske utifrån barns säkerhet. Fallolyckor är en av de vanligaste orsakerna till skador för barn som arbetar.

Barnombudsmannen har i tidigare sammanhang uttryckt vissa farhågor kring barn som arbetar som tidningsbud och med reklamutdelning. Det arbetet kan vara mycket tungt och fysiskt påfrestande för barnet. I konventionen nämns arbete med tungt gods som ett arbete som bör avskaffas. Vi inser att det som åsyftas i konventionen förmodligen inte är tidnings- och reklamutdelning, men vi anser ändå att man bör reglera formerna för den typen av arbete för barn.

Artikel 4 p.2
Enligt konventionen ska en kartläggning göras angående var de värsta formerna av barnarbete förekommer. Barnombudsmannen efterlyser en sådan kartläggning vad gäller de arbeten som nämns i artikel 3 d i konventionen d.v.s. arbeten som genom sin natur kan skada barns hälsa, säkerhet och moral. Barnombudsmannen efterlyser också en ökad information i samhället vad gäller de frågorna. I det sammanhanget vill vi påpeka att Barnsäkerhetsdelegationens arbete spelar en viktig roll. Vi ser fram emot ett förslag från regeringen angående vilken myndighet som långsiktigt ska ha ansvaret för barnsäkerhetsfrågorna.

Vad gäller kartläggningen av förekomsten av barnarbete utifrån artikel 3a och artikel 3b i konventionen som rör bl.a. handel med barn och barnprostitution pågår ett större arbete hos Brottsförebyggande rådet (BRÅ) Den 15 november 2003 ska BRÅ presentera en kartläggning som har gjorts på fall av sexuell exploatering av barn som döljer sig bakom polisanmälda sexualbrott. Barnombudsmannen ser fram emot att ta del av resultatet. Vi vill dock påpeka att staten också bör ta ansvar för att utreda omfattningen av sexuell exploatering av barn som aldrig polisanmäls. Mörkertalet är förmodligen stort inom detta område.

Artikel 6 p.1
Av konventionen framgår att handlingsprogram ska upprättas för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete.

Av ILO:s rekommendation (nr 190) om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete framgår bl.a. att programmen ska syfta till att identifiera och anmäla samt ta direktkontakt med och samarbeta med delar av samhället där barn är särskilt utsatta för fara. Barnombudsmannen anser att det finns ett behov av att identifiera arbetsplatser där barns hälsa och säkerhet riskerar att skadas. Under senare år har flera olyckor skett för att barn arbetat på arbetsplatser som varit farliga t.ex. vid rivningsarbete. Eftersom sådana arbeten inte är tillåtna enligt Arbetsskyddsstyrelsens föreskrifter måste man komma åt de arbetsplatser där sådant arbete förekommer, innan ett barn skadas. Det måste enligt vår mening ske genom kartläggningar och kontroller på olika nivåer i samhället.

Vad gäller kommersiell sexuell exploatering av barn upprättades en handlingsplan 1998. Det tillsattes också en arbetsgrupp som påbörjade sitt arbete i augusti 2002. Gruppen arbetar nätverksbyggande både på bredden och djupet. Bredden får de genom ett antal referensgrupper med myndigheter, frivilligorganisationer, riksdagsledamöter m.fl. Djupet får de genom forskare och experter.

Regeringen beslutade den 16 april i år att omvandla arbetsgruppen till en utredning ”Utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige”. Direktivet för utredningen är i princip de samma som för arbetsgruppen. Uppdraget ska redovisas för regeringen senast 31 maj 2004. Barnombudsmannen finns representerad i nätverket tillsammans med en rad andra myndigheter.

Vår uppfattning av arbetet utifrån handlingsplanen är att mycket kunskap har samlats in. Nu går arbetet in i en fas av där arbetet ska avgränsas, fördjupas och presenteras i en rapport I dagsläget är inte rapporten färdigställd och därför kan inga resultat redovisas i det här underlaget.

Av ovan nämnda rekommendation (nr 190) framgår också att handlingsplanen ska syfta till att informera, medvetandegöra och mobilisera den allmänna opinionen och de berörda grupperna, däribland barnen.

Barnombudsmannen anser att det är av yttersta vikt att såväl samhället i stort som barnen och deras föräldrar informeras om konventionen. För att kunna avskaffa alla former av barnarbete måste problemet tydliggöras så att samhället kan ta sitt ansvar. Det är också viktigt att barn själva ges tillräckliga möjligheter att känna till sina rättigheter för att på så sätt ha reella möjligheter att också hävda dessa.

Ett exempel på hur ungdomar har givits inflytande över arbetet är att det den 24 april 2003 anordnades en konferens i Luleå kring filmen Lilja 4-ever för gymnasieelever. En referensgrupp med ungdomar från gymnasiets årskurs tre var med och förberedde seminariet. Det här är enligt Barnombudsmannen ett viktigt steg för att informera barn och ungdomar om sina rättigheter utifrån konventionen. Det finns dock mycket som fortfarande kan göras på området.

Vidare framgår av rekommendationen att vid upprättande av handlingsplaner ska hänsyn tas till de barns mening som är utsatta för de värsta formerna av barnarbete, deras anhöriga och andra berörda grupper. Barnombudsmannen anser att det är mycket viktigt att barn har möjlighet att få påverka handlingsplanernas utformning. Det är också en av grunderna i barnkonventionen att barn ska ha rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Barnombudsmannen ifrågasätter dock om barn har tillräckligt mycket inflytande över dessa frågor idag. Det är också viktigt att hitta former för hur de berörda barnen ska få utöva inflytande eftersom det är en komplicerad uppgift att höra barn som varit med om traumatiska händelser.

Det pågår en enkätundersökning bland 5000 ungdomar i årskurs 3 på gymnasiet kring frågor om sexualitet, pornografi och exploatering. Undersökningen görs av en forskare på uppdrag av utredningen om kunskap om sexuellt exploaterade barn i Sverige. Barnombudsmannen anser att det är ett bra och viktigt arbete. Det måste dock utvidgas och även yngre barn bör vara delaktiga för att vi ska kunna leva upp till konventionens krav.

Eftersom konventionen är en precisering av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) bör barnen utifrån artikel 42 i barnkonventionen informeras om sina rättigheter enligt ILO:s konvention om de värsta formerna av barnarbete.

Artikel 7
Barnombudsmannen vill uppmärksamma regeringen på det förhållande som Rikspolisstyrelsen (RPS) problematiserade kring i prop. 2000/01:93 – ILO:s konvention och rekommendation om de värsta formerna av barnarbete. Det rörde förhållandet att de svenska brottsbestämmelserna inte innefattar frivillig medverkan av personer som fyllt 15 men inte 18 år i en handling som är ett led i framställning av pornografisk bild eller posering. Vi anser i likhet med RPS att det möjligen kan vara i strid med konventionen.
I sexualbrottskommitténs betänkande SOU 2001:14 – Sexualbrotten, föreslås en förändring av regelsystemet så att även frivillig medverkan i posering eller framställning av pornografisk bild under vissa förutsättningar ska vara straffbar. Barnombudsmannen välkomnar en sådan reglering och att det därmed blir tydligt att den svenska lagstiftningen står i överensstämmelse med ILO-konventionen.

Artikel 7 p.3
Barnombudsmannen ställer sig positiv till sitt uppdrag att följa tillämpningen av de två ILO-konventionerna om minimiålder för arbete och de värsta formerna av barnarbete. I prop. 2001/02:96 – En förstärkt Barnombudsman framgår att ombudsmannens bevakningsroll innefattar dessa konventioner eftersom de är en utveckling av barnkonventionen. Vi efterlyser dock ett förtydligande angående omfattningen av uppdraget, eftersom vi ser en risk att det innebär ett arbete som går utöver de resurser som Barnombudsmannen förfogar över. Ett tydliggörande av uppdragets omfattning och innebörd är enligt vår mening nödvändig.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist