Betänkandet Etablering i Sverige möjligheter och ansvar för individ och samhälle (SOU 2003:75)

Barnombudsmannen har fått Utredningens om flyktingmottagande och introduktion slutbetänkande ”Etablering i Sverige möjligheter och ansvar för individ och samhälle” för synpunkter.

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 4.1:0829/03


Barnombudsmannen har valt att kommentera utredarens förslag huvudsakligen utifrån ett barnperspektiv samt att lägga förslag som rör barn och ungas möjligheter till en förbättrad integration.

Direktiven
Enligt direktiven består utredarens uppdrag i att, utifrån ett helhetsperspektiv, se över både Migrationsverkets mottagande under asyltiden och introduktionen i kommunen efter att uppehållstillstånd meddelats. I direktiven finns få uttalade barnaspekter. I direktiven beskrivs dock att för barn i barnfamiljer som lever med eget boende under asyltiden uppstår problem med kontinuitet och kontakter med verksamheter i samhället. Dessa svårigheter riskerar att kvarstå även under introduktionstiden när uppehållstillstånd har meddelats.

Eftersom en stor andel av den berörda gruppen som är föremål för utredningsuppdraget är barn saknar Barnombudsmannen ett uttalat barnperspektiv i direktiven. Det har dock enligt direktiven stått utredningen fritt att ”föreslå författnings- och regeländringar och fortsatt utvecklingsarbete på de områden där utredaren anser att det behövs”.

Barnombudsmannen anser att utredaren genomfört sitt breda uppdrag med hög ambitionsnivå och kvalitet. Vi saknar dock analyser och förslag som rör mottagande och introduktion av barn och unga. Då nära 30 procent av den berörda gruppen är under 18 år anser vi att det är beklagligt att ingen analys har genomförts av vad en förbättrad integration av barn och unga skulle betyda för integrationen som helhet i samhället och för de unga själva.

Barnombudsmannen välkomnar därför utredarens förslag om att en särskild utredning bör få i uppdrag att utreda hur grund- och gymnasieskolan på ett effektivare sätt än hittills ska stödja nyanlända invandrarelever.

Barnombudsmannen anser att en sådan utredning förutom uppdraget att se över hur grund- och gymnasieskolan ska stödja nyanlända invandrarelever också ser över andra verksamheter som kan vara av betydelse ur ett integrationsperspektiv för barn och unga. De områden som bör utredas utöver de som redan föreslagits är: barnomsorg, skolförberedelse, skolhälsovård och elevvård, barnhälsovård, barnsjukvård, socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatrisk vård. Vidare bör fritidssektorn och barnkulturen i form av bibliotek, teater och idrott bli föremål för en översyn när det gäller integrationen av barn och unga. Dessutom bör en analys göras av vilka insatser för nyanlända barn och unga som bör vidtas med hänsyn till boendemiljö och bostadssegregation samt hur rasism och främlingsfientlighet påverkar dem. Det är också viktigt att möjlighet ges för de unga invandrarna att behålla kontakten med modersmålet och ursprungslandets kultur. Barnombudsmannen föreslår att en sådan utredning tillsätts mycket snart.

Barnombudsmannen föreslår vidare att regeringen låter utreda Migrationsverkets boenden med särskilt fokus på barns behov och rättigheter.


Kap. 2 En väg till egen försörjning och delaktighet

Kap. 2. 1 Asyltiden – boende, verksamhet och försörjning
Barnombudsmannen tillstyrker utredarens förslag att väntetiden mera systematiskt ska utnyttjas för integrationsförberedande insatser och menar att målet, för de som måste vänta på sitt asylbeslut, måste vara att få väntetiden så innehållsrik, aktiverande och nyttig som möjligt för både individen och samhället.

Barnombudsmannen anser vidare att för barn, som befinner sig i utveckling, är en positiv och meningsfull väntetid viktig eftersom situationen i sig är otrygg och kan vara mycket nedbrytande för den enskilde.

Kap. 2. 1. 1 Boendet under asyltiden
Utredaren föreslår att ingen särskild bostadsersättning ska utgå till asylsökande som väljer eget boende (ebo). Vidare föreslås att information om boendevillkoren under asyltiden ska ges muntligt och/ eller skriftligt, på språk som personen förstår. En skriftlig bekräftelse på att både asylsökande i ebo och den som upplåter bostad har tagit del av informationen föreslås införas som krav för att en ebo-adress ska gälla som adressat för dagersättning, kallelser, beslut m.m.

Utredaren konstaterar att nackdelarna med det egna boendet är av två slag. Dels att de asylsökande – och framför allt deras barn – far illa under asyltiden och värdfamiljernas integration försenas och försvåras. Ett annat problem är att de som bor i eget boende, stannar i ebo-kommunen sedan de fått uppehållstillstånd och därmed på ett olyckligt sätt bidrar till sitt eget utanförskap och den ökande etniska segregationen som också utgör ett samhällsproblem.

Barnombudsmannen delar inte utredarens uppfattning att ingen särskild bostadsersättning ska utgå till asylsökande i eget boende. Barnombudsmannens uppfattning är att en sådan åtgärd inte löser de problem med eget boende som beskrivits av utredaren.

Barnombudsmannen stöder utredarens förslag om information om boendevillkoren under asyltiden och menar att även barn och unga bör få sådan information på ett sådant sätt att de kan förstå den. Vi menar vidare att om en skriftlig bekräftelse från den asylsökande och bostadsupplåtaren ska vara meningsfull måste Migrationsverket försäkra sig om att parterna i realiteten helt har förstått informationen. Denna typ av bekräftelse kan komma att få konsekvenser avseende boendet för medföljande barn till den asylsökande varför det är av största vikt att den asylsökande vuxne är väl informerad om vad det är som bekräftas.

Problemen under asyltiden
Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning om barnens situation vid eget boende. Vi har vid ett flertal tillfällen påtalat att den nya regeln i lagen om mottagande av asylsökande (LMA), som ger asylsökande möjlighet att ordna sitt eget boende (ebo), riskerar att medföra att barn inte får sina behov och rättigheter tillgodosedda på ett tillfredsställande sätt. Det har visat sig att våra farhågor besannats.

Med det egna boendet uppstår enligt Barnombudsmannen särskilda problem. Den ersättning barnfamiljen får för det egna boendet är liten och kan omöjligt täcka kostnaderna för ett i Sverige acceptabelt värdigt boende. Asylsökande barnfamiljer lever därför oftast som inneboende hos släktingar eller bekanta som kanske just börjat få fotfäste i tillvaron. De nyanlända, som blev kvar längre i hemlandets krig eller kaos kan nyligen ha haft svåra krigsupplevelser, vilket river upp gamla sår hos släktingarna som bott i Sverige en längre tid. Detta drabbar främst barnen. Ofta orkar familjerna bara bo tillsammans en kortare tid. Många asylsökande familjer flyttar omkring oavbrutet under asyltiden, som kan bli mångårig. Kontinuiteten i relationer, som är särskilt viktig för barn, är närmast obefintlig.

När asylsökande barnfamiljer ordnar sitt eget boende riskerar barnen att inte uppmärksammas av de verksamheter vars uppgift är att tillse att barnens behov och rättigheter tillgodoses. Det är vidare stora skillnader mellan olika kommuner när det gäller hur mycket hjälp de nyanlända asylsökandena kan få. Barnkommittén skrev i sitt slutbetänkande (SOU 1997:116 s. 71): ”Barnkonventionen accepterar inte regionala olikheter, utan slår fast att alla barn utan åtskillnad av något slag ska tillförsäkras de rättigheter som stadgas i konventionen.”

Få ingripanden för barn som far illa
Asylsökande barn lever i praktiken inte under samma villkor och har inte samma rättigheter som de barn som vistas permanent i Sverige gör. Detta är oförenligt med barnkonventionen, där en av de grundläggande rättigheterna är principen om lika behandling. Av artikel 2 i barnkonventionen framgår att varje barn inom landets jurisdiktion ska respekteras och tillförsäkras de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. Alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro ska vidtas.

Kommunernas socialnämnd har alltid en skyldighet att ingripa när barn som befinner sig i kommunen far illa. Socialnämnden får inte alltid information om de asylsökande barn som finns i deras kommun eller stadsdel. De känner därför inte alltid till de missförhållanden som asylsökande barn i eget boende kan vara utsatta för. När socialtjänsten får sådan information är de enligt socialtjänstlagen skyldiga att ingripa. Barnkonventionens artiklar 19 och 22 slår också fast att samhället måste vidta åtgärder för att hjälpa varje barn som far illa.

Barnombudsmannen anser mot denna bakgrund att det kan vara olämpligt att barn och barnfamiljer väljer eget boende med de låga ersättningsnivåer som gäller idag. Med en låg ersättningsnivå kan familjerna tvingas att byta bostad och boendeadress flera gånger vilket bland annat får till konsekvens att de som i sina verksamheter har att tillgodose de asylsökande barnens behov inte har den information som krävs för att veta var familjen uppehåller sig.

Spritt anläggningsboende är att föredra
Utredaren förordar ett fortsatt spritt anläggningsboende eftersom han anser att detta ger de asylsökande ett mer normaliserat och självständigt boende än det samlade anläggningsboendet.

Barnombudsmannen saknar en analys av hur Migrationsverkets olika typer av anläggningsboenden i dag fungerar för barn och föreslår därför att regeringen låter utreda Migrationsverkets boenden med särskilt fokus på barns behov och rättigheter.
Barnombudsmannen menar att anläggningsboendet måste vara organiserat så att det så långt möjligt liknar ett normalt boende i Sverige och tillgodoser barnens och barnfamiljernas behov.

2. 1 .2 Verksamheten under asyltiden
Utredaren lägger ett flertal förslag rörande verksamheten under asyltiden. Utredaren berör dock inte särskilt frågan om barn och ungas verksamhet under asyltiden. Barnombudsmannen väljer trots detta att kommentera utredarens förslag utifrån ett barnperspektiv.

Barnombudsmannen anser liksom utredaren att verksamheten ska vara integrationsförberedande. För barn innebär detta att de har tillgång till skola och förskola med undervisning i modersmål och svenska. Idag har asylsökande barn och unga enligt lag rätt till förskola och skola. De har dock inte skolplikt. Ombudsmannen anser att det är angeläget att barnen alltid har tillgång till och aktivt erbjuds förskola och skola. Föräldrarna bör också informeras om hur den svenska skolan och förskolan fungerar. Dessutom bör även de barn som inte utnyttjar rätten till skola och förskola under asyltiden få tillgång till undervisning i svenska språket och kunskap om sina rättigheter i Sverige.

Enligt utredaren ska Migrationsverket ha huvudansvaret för den organiserade verksamheten, men kunna upphandla hela eller delar av den från andra aktörer. Barnombudsmannen ser det som ytterst angeläget att det finns en hög pedagogisk kompetens och erfarenhet av kulturkrockar i den skola och förskola som erbjuds barnen oavsett vem som är huvudman för verksamheten.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om att undervisning i svenska ska ges enligt de nya kursplanerna för svenska för invandrare (sfi) och menar att för barn och unga ska undervisning i svenska som andraspråk alltid ges.

Barnombudsmannen stöder förslaget om att samhällsinformation om möjligt bör ges på den asylsökandes modersmål och om så är nödvändigt genom tolk Barnombudsmannen menar att även barn och unga måste få kunskap om samhället och den verklighet som möter barn i Sverige på samma sätt. Tolkarna bör ha särskild kompetens i att tolka för barn.

Barnombudsmannen stöder också förslaget att de asylsökandes resurser och behov redan under asyltiden kartläggs, så att lämpliga åtgärder kan sättas in. När det gäller barnens erfarenheter är det viktigt att både den kognitiva och emotionella utvecklingen klarläggs. De kan då placeras på rätt nivå i skolan och få stöd och hjälp med eventuella trauman.

De sista tre förslagen i ifrågavarande kapitel behandlar arbetsmarknad och arbetsförmedling. Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslagen och anser att för barn är det angeläget att deras föräldrar får tillgång till ett så normalt liv som möjligt, eftersom detta också medverkar till en normalisering i barnens liv. Det är vidare viktigt att de unga får information om vad olika typer av skolgång kan leda till i ett framtida arbetsliv.

2. 1 .3 Kommunernas och landstingens roll under asyltiden
Utredaren föreslår att Migrationsverket regelbundet ska underrätta kommunerna om vilka asylsökande barn i skolåldern som bor i kommunen – i anläggningsboende eller eget boende – och på vilken adress de kan nås för att få erbjudande om skolgång.

Barnombudsmannen stöder förslaget och vill påtala att barn i gymnasie- och förskoleåldrarna ska omfattas, så att även dessa kan nås för erbjudande om respektive skolform.

Barnombudsmannen tillstyrker också utredarens förslag om att Migrationsverket regelbundet ska underrätta landstingen om vilka asylsökande som bor inom landstingsområdet och på vilken adress de kan nås för att få erbjudande om hälsoundersökning. Eftersom asylsökande barn har rätt till samma hälso- och sjukvård som barn som är bosatta i landet understryker Barnombudsmannen vikten av att dessa tidigt nås med ett erbjudande om hälsoundersökning och hälsosamtal. Många asylsökande barn kan ha behov av mer omfattande behandling för både fysiska och psykiska trauman.

Barnombudsmannen stöder utredarens förslag om att en konsekvensändring i sekretesslagen bör övervägas med hänvisning till förordningen (2001:976) om utbildning, förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. och förordningen (1996:1357) om statlig ersättning för hälso- och sjukvård till asylsökande. Enligt Barnombudsmannen är det olyckligt om sekretessregler hindrar att kommuner och landsting får kunskap om vilka asylsökande som lever inom deras gränser och vilka rättigheter de asylsökande då har.

2. 1 .4 Försörjningen under asyltiden
Utredaren föreslår dels att nuvarande dagersättning till asylsökande bibehålls, delas att lagen om mottagande av asylsökande m.fl. ändras så att övergången från dagersättningen till statlig etableringsersättning kan ske i och med bosättningen och normalt senast efter tre månader.

Barnombudsmannen stöder förslagen men anser att levnadsstandarden för asylsökande barn och barnfamiljer bör närma sig riksnormen för försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen.

2. 2 Planeringsperiod med bosättning
Enligt utredaren ska den planeringsperiod som erbjuds den nyanlände ha en tydlig inriktning på arbete, egen försörjning och bosättning. Vidare föreslås att planeringsperioden börjar vid det bosättningssamtal som Migrationsverket kallar till så snart en person beviljats uppehållstillstånd. Den kommun där personen befinner sig när uppehållstillståndet beviljas ska tillsammans med Arbetsmarknadsverket (AMV) kallas till samtalet.

Barnombudsmannen stöder förslaget som avser vuxna, eftersom arbete och försörjning är den kanske viktigaste faktorn för att komma in i samhället och få ett normalt liv. För barn och unga är föräldrarnas möjlighet att fungera väl och vara bra föräldrar och goda förebilder av stor betydelse för barnens egen utveckling. För barn och unga bör planeringsperioden ha en tydlig inriktning på en positiv socialisation och adekvat utbildning. Barnombudsmannen anser att Migrationsverket bör kalla kommunen, Skolverket samt barnet och deras föräldrar till ett bosättningssamtal för barn och unga. Ett tvärsektoriellt samarbete mellan olika kommunala och landstingskommunala verksamheter för introduktion av invandrarbarnen bör eftersträvas. Vid en introduktion av invandrarbarn till det svenska samhället vill
Barnombudsmannen understryka att artiklarna 3 och 4 i barnkonventionen ska respekteras. Det innebär att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som berör barnet samt att samhället ska utnyttja det yttersta av sina resurser för att tillgodose barnets rättigheter enligt konventionen.

Barnombudsmannen ställer sig också positiv till utredarens förslag om att vid periodens slut ska var och en ha en handlingsplan och en meritportfölj. När det gäller de individuella handlingsplanerna menar Barnombudsmannen att sådana ska upprättas också för de nyanlända invandrarbarnen. Planerna bör ha en helhetssyn på barnets situation och ske sektorsövergripande. Frågor som bör beaktas är t.ex. barnets hälsa, utvecklingsnivå och sociala situation.

Barnombudsmannens anser dessutom att särskilda insatser för barn ska kunna ges inom ramen för invandrarpolitiken under hela uppväxten. Utredarens förslag att åtgärder och stöd inom invandrarpolitiken ska sättas in för nyanlända invånare är bra. Insatser på längre sikt är också mycket viktiga speciellt när det gäller barn, varför det måste finnas en flexibilitet i systemet. I många fall möter barn med icke svensk etnisk tillhörighet samhället först när de börjar skolan, även om de vistats lång tid i Sverige. Behovet av insatser kan visa sig efter en längre tid i Sverige.

Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning om att individens förutsättningar och ambitioner ska vara viktiga utgångspunkter för planeringen och handlingsplanen ska så långt som är möjligt vara resultatet av individens egna beslut.

Barnombudsmannen vill understryka att barn och unga måste få medverka i beslut som gäller dem. Enligt artikel 12 i barnkonventionen tillförsäkras barn rätten att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör barnet och att få sina åsikter beaktade.

2. 2. 1 Bosättningen
Enligt utredaren ska Migrationsverket ha huvudansvaret för bosättningen under planeringsperioden samt kalla berörda kommuner och Arbetsmiljöverket ( AMV ) att vara med i det bosättningssamtal som verket har med den som fått ett uppehållstillstånd som kan ligga till grund för folkbokföring. Vidare föreslår utredaren att bosättningsdiskussionen ska vara tydligt inriktad på arbete och försörjning.

Barnombudsmannen stöder förslagen och menar att Migrationsverket ska stå för resurserna men att kommunerna ska ha ansvaret då de har erfarenhet av och genomför det faktiska arbetet.

2. 2. 2 Planering med inriktning på arbete och försörjning
Utredaren föreslår bl.a. att den kommun där den som fått uppehållstillstånd bosätter sig ska ha ett övergripande samordningsansvar för planeringsperioden. Det föreslås också att individen ska ha en central roll i framtagningen av handlingsplanen och hans eller hennes ansvar för de kommande aktiviteterna ska vara tydliga.

Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning i dessa delar och menar att detta bör gälla även för barn och unga.

2. 2. 3 Regionalt och interregionalt samarbete
Barnombudsmannen stöder förslagen om att det bör finnas en regional bas för planerings- och bosättningsarbetet och att länsstyrelserna bör få i uppdrag att i samverkan med Kommunförbundet på länsnivå eller i förekommande fall regionala självstyrelseorgan eller kommunala samverkansorgan utarbeta förslag till hur ett regionalt och ett interregionalt samarbete med fokus på nyanlända kan utvecklas.

Barnombudsmannen menar att interregionalt samarbete kan vara av särskilt stor betydelse för nyanlända barn och unga. Vissa kommuner har inte de speciella resurser som många av de nyinvandrade barnen har behov av, till exempel språkförskola, kompetent personal i svenska som andraspråk eller flyktingbarnspsykiatri. Utvecklingen av det regionala och interregionala arbetet bör ske i mycket nära samverkan med kommunerna då det är dessa som kan stå för en kvalité i det faktiska arbetet med etablering och integration av nyanlända i samhället.

Barnombudsmannen stöder också utredarens förslag om att resurser bör avsättas för att uppmuntra till utveckling av det regionala och interregionala samarbetet. Barnombudsmannen anser att en del av resurserna bör öronmärkas för insatser inom skola, förskola, yrkesförberedande klasser och kvalificerad rehabilitering av nyanlända barn och unga med fysiska eller psykiska trauma.


Kap. 3 Ersättningsfrågor

3. 1 Individens försörjning
Utredaren föreslår att en statlig skattefri etableringsersättning införs som betalas ut direkt till den person den som är berättigad och är mellan 18 och 65 år.
Barnombudsmannen ifrågasätter förslagets begränsningar. Utredaren har inte beskrivit hur personer under 18 år ska få sin försörjning tryggad. Vidare omfattas endast den grupp av nyanlända som fått uppehållstillstånd av flyktingskäl och anhöriga till dessa, vilket är en mindre del av de nyanlända. Detta är enligt
Barnombudsmannen att betrakta som diskriminering och oförenligt med artikel 2 i barnkonventionen.

Utredaren föreslår också att etableringsersättningen ska vara individbaserad och betalas ut under maximalt ett år så snart bosättning skett och en handlingsplan föreligger samt att 7 000 kr per månad bör vara ett riktmärke för vad som ska betalas ut för den som följer handlingsplanen. CSN ska betala ut ersättningen och fatta det formella beslutet.

Barnombudsmannen menar att för många individer är ett år alldeles för kort tid för att etablera sig i samhället. Ersättningsnivån bör vara flexibel, då olika individer har olika fasta omkostnader beroende på boende, transporter etc. Barnombudsmannen anser att den myndighet som har ansvar för etablering och integration bör ha ansvar för utbetalning av etableringsersättningen.

3. 2 Det statliga ersättningssystemet
Enligt utredaren ska för det första det riktade statsbidraget till kommunerna tas bort. För det andra föreslås att kommunerna får ersättning via det generella statsbidragssystemet och med kostnadsutjämning för de delar som återstår sedan det som går till försörjning tagits bort, dvs. för sfi och annan verksamhet. För det tredje föreslås att sfi och annan verksamhet blir två separata verksamhetsgrenar men med likartad finansieringslösning. Vidare föreslås att, under en övergångsfas innan en inordning i det generella statsbidragssystemet kan ske, kommunerna ska få ett riktat strukturellt bidrag för att täcka kostnaderna för annan verksamhet.

Barnombudsmannen är mycket tveksam till de två första förslagen. Vi menar att det är angeläget att kommunerna får direkt ersättning för de utgifter de har för nyanlända invandrare. En sådan ordning innebär ett större incitament för kommunerna att ta emot flyktingar för bosättning.


Kap. 4 Riktade insatser och generella system

Barnombudsmannen delar utredarens uppfattningar om att ett till den nyinvandrade befolkningen bättre anpassat och samordnat utbud av tidsmässigt avgränsade säråtgärder behövs och att de generella systemens anpassning till en mångetnisk befolkning måste utvecklas vidare.

4. 1. Sektorsansvar för vissa statliga
myndigheter

Enligt utredaren måste myndigheters uppdrag och regelsystem ändras eller kompletteras för att möjliggöra att nyanlända invandrare snabbare omfattas av de generella systemen. Ett sektorsansvar för nyanlända invandrare ska införas för de myndigheter vars insatser är särskilt viktiga för en framgångsrik etablering. Utredaren föreslår att myndigheter med ett utpekat sektorsansvar bör vara Arbetsmarknadsstyrelsen, Riksförsäkringsverket, Högskoleverket, Migrationsverket, Skolverket, Myndigheten för skolutveckling, Socialstyrelsen och Nutek.

Barnombudsmannen stöder förslagen, eftersom de innebär ett bredare perspektiv på integration, där myndigheter med ansvar också för barns och ungas behov får ansvar för insatser till de nyanlända invånarna.

4. 2 Ytterligare stöd för nyanländas etablering
4. 2. 1 Ett nytt arbetsmarknadspolitiskt program

Utredaren föreslår att Arbetsmarknadsstyrelsen får i uppdrag att ta fram ett förslag till ett nytt arbetsmarknadspolitisk program för nyanlända som inte är konjunkturberoende och som kan kombineras med etableringsersättning som försörjningskälla.

Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning och anser att särskild vikt ska läggas vid yrkesförberedande insatser inom skola och arbetsmarknad riktade till nyinflyttade ungdomar bland annat genom möjligheter till sommarjobb och yrkespraktik.

4. 2. 2 Utbildning i svenska
Enligt utredaren måste utbildning i svenska vara flexibel och kunna anpassas till och kombineras med arbete och arbetsinriktade och yrkesförberedande aktiviteter samt annan utbildning. Det måste finnas möjligheter att få i utbildning i svenska i olika miljöer.

Barnombudsmannen stöder förslagen. Vi menar att ett av de viktigaste verktygen för delaktighet, inflytande och makt är tillgång till det språk som används i samhället. Dessutom är självkänsla, kunskap och trygghet av avgörande betydelse för individens förmåga och möjlighet att påverka och medverka i beslutsfattande kring sin egen vardag, delta i organisationer och påverka samhället.

Barnombudsmannen vill särskilt påtala att ett barn med utländsk bakgrund som redan i förskoleåldern blir delaktig i det svenska samhället, blir aktivt tvåspråkig, och får sin sociala situation tryggad, har stor chans att växa upp till en person som har samma förutsättningar som barn med svensk bakgrund.

Barnombudsmannen menar att tydliga satsningar på förskolan, särskilt den öppna förskolan och språkförskolan måste göras. Det ska stå klart att barn till arbetslösa invandrare och till asylsökande har rätt till barnomsorgsplats. Uppsökande verksamhet med information till föräldrar om denna rättighet måste ges. Skolorna måste ge utrymme för modersmålsundervisning och svenska 2 (särskild svenskundervisning för elever som inte behärskar det svenska språket). Denna undervisning bör dock inte inkräkta på den ordinarie undervisningen. Skolan måste bli en viktig aktör för att förbättra barns och ungas möjligheter att aktivt medverka i planeringen i frågor som rör deras utbildning och förberedelse för etablering på arbetsmarknaden och i samhället.

4. 2. 3 Samhällsinformation
Utredaren föreslår att samhällsinformation bör ges till nyinvandrade inom ramen för sfi och på det sätt och med det innehåll som föreslås av Sfi-utredningen.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget. Vi vill tillägga att kurserna i sfi bör innehålla kunskap om den svenska synen på barn. Även samhällets syn på jämställdhet och att flickor och pojkar ska behandlas likvärdigt bör finnas med i introduktionsutbildningen och sfi för vuxna. För barn och unga bör sådan kunskap finnas inom ramen för läroplanerna i de olika skolstadierna.

Utredaren föreslår också att Integrationsverket ska verka för att en sammanhållen och för nyanlända invandrare producerad skriftlig samhällsinformation tas fram som kan utgöra ett komplement till och stöd för muntlig samhällsinformation och samhällslivsundervisning. Vidare föreslås att Statskontoret och Integrationsverket ska få i uppdrag att utarbeta förslag till hur en sammanhållen grundläggande Internetbaserad samhällsinformation till nyanlända ska kunna etableras och vidmakthållas.

Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning och menar att särskild information till barn och unga i olika åldrar bör tas fram. Samhällsinformation till barn och unga via olika sidor på Internet är särskilt viktig då ungdomar tidigt kommer i kontakt med datorer. När information till barn och unga produceras bör det ske i samarbete med Ungdomsstyrelsen och Barnombudsmannen och andra aktörer som har webbplatser riktade till unga.

Barnombudsmannen stöder utredarens förslag om att Delegationen för utveckling av offentliga e-tjänster (dir.2003:81) bör få tilläggsdirektiv att särskilt beakta och överväga hur nyinvandrades behov av offentliga e-tjänster ska kunna tillgodoses.
Utredaren föreslår vidare att myndigheterna inom sina respektive områden måste ta ett större ansvar för att nå ut med information till nyanlända och andra som inte har svenska som modersmål.

Barnombudsmannen stöder förslaget. Som exempel kan nämnas att Barnombudsmannen på sin webbplats har särskild information på lätt svenska och information om sin verksamhet på elva olika språk.

4. 2. 6 Barn och ungdomar

Utredaren föreslår att en särskild utredning bör få i uppdrag att utreda hur
grund- och gymnasieskolan på ett effektivare sätt än hittills ska stödja nyanlända invandrarelever.

Barnombudsmannen välkomnar förslaget och föreslår att en sådan utredning tillsätts mycket snart. Den utredning som vi efterlyser måste ha ett helhetsperspektiv för barn och unga och utöver vad utredaren föreslagit även se över följande verksamheter ur ett integrationsperspektiv: barnomsorg, skolförberedelse, skola, skolhälsovård och elevvård, barnhälsovård, barnsjukvård, socialtjänst, barn och ungdomspsykiatrisk vård, liksom även fritidssektorn och barnkulturen i form av bibliotek, teater och idrott m fl. Vidare bör en analys göras av vilka insatser för nyanlända barn och unga som bör vidtas med hänsyn till boendemiljö och bostadssegregation samt hur rasism och främlingsfientlighet påverkar dem. Det är också viktigt att möjlighet ges för de unga invandrarna att behålla kontakten med modersmålet och ursprungslandets kultur.

4. 3 Uppföljning och utvärdering
Utredaren föreslår att uppföljnings- och utvärderingsmodeller som visar på effekterna av de tidiga och samlade insatserna för nyanlända bör utvecklas och att dessa måste göra det möjligt att följa nyanländas etablering över tiden. Tydliga mål behöver formuleras och indikatorer tas fram. Statistiska Centralbyråns (SCB) riktlinjer för redovisning av statistik för personer med utländsk bakgrund bör vara vägledande för all statistikredovisning i den offentliga sektorn och ska följas av de för nyanlända invandrare mest relevanta myndigheterna.

Barnombudsmannen ser positivt på förslagen. När det gäller statistikredovisning är det synnerligen viktigt att SCB och sektorsmyndigheterna tar fram metoder för att följa de grupper av nyanlända som inte är folkbokförda i Sverige.

Barnombudsmannen anser att det är olyckligt att statistik över till exempel asylsökande barns hälsa och utveckling inte finns på samma sätt som för övriga grupper i Sverige.

Föredragande i detta ärende har varit utredaren Lisbeth Thurnell.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist