Förslag till ändringar i brottsbalken angående sexualbrotten (Ju2003/1805/L5)

Barnombudsmannen hade tillfälle att diskutera förslagen och framföra sina synpunkter under remissmötet 16 december 2003. Barnombudsmannen anser att förslagen innebär ett steg i rätt riktning för att stärka barns skydd mot sexualbrott.

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 4.1:1084/03


Särskilt positiva är förslagen att införa en ny brottsrubricering ”våldtäkt mot barn” och att förekomsten av tvång tas bort från rekvisiten för detta brott samt förslaget att preskriptionstiden för de flesta sexualbrott mot barn ska räknas först från den dag då offret fyllt 18 år.

Barnombudsmannen noterar att det är svårt att sammanställa utförliga kommentarer till förslagen eftersom dessa inte innehåller detaljerade förklaringar.

Barnombudsmannen anser att det är beklagligt att Justitiedepartementet i stor utsträckning valt att avvika från de förslag som Sexualbrottskommittén presenterade i sitt betänkande Sexualbrotten – Ett ökat skydd för den sexuella integriteten och angränsande frågor (SOU 2001:14). Barnombudsmannen anser att utgångspunkten för en reglering av sexualbrott mot barn måste vara en annan än då offret är en vuxen. Barnet är alltid mera utsatt än en vuxen och alla sexuella relationer med barn, åtminstone med barn under 15 år, är i sig förbjudna. Sexualbrottskommittén hade till stor del lyckats inkorporera denna utgångspunkt i sitt slutbetänkande som innehöll ett starkt barnperspektiv. Särskilt med tanke på att det snart gått sex år sedan Sexualbrottskommittén tillsattes, vore det, enligt Barnombudsmannens uppfattning, av största vikt att de lagändringar som nu kommer att genomföras blir tillräckligt grundliga för att undvika behov av snara ytterligare revideringar av 6 kap. brottsbalken.

Barnombudsmannen anser vidare att möjligheten att införa ett särskilt kapitel i brottsbalken om sexualbrott mot barn, som nämndes av Riksåklagaren under remissmötet den 16 december 2003, är en idé som bör utredas vidare. Ett särskilt kapitel angående sexualbrott mot barn förefaller logiskt och ändamålsenligt eftersom utgångspunkten för sexuella handlingar med barn är en helt annan än med vuxna.

2 kap. 2 § Kravet på dubbel straffbarhet avskaffas för vissa sexualbrott
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att avskaffa kravet på dubbel straffbarhet för våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande av beroendeställning, våldtäkt mot barn, sexuellt övergrepp mot barn samt sexuell exploatering av barn och försök till sådana brott om offret varit en person som inte fyllt 18 år.

Barnombudsmannen anser, i likhet med Sexualbrottskommittén, att människohandel för sexuella ändamål och sexuellt utnyttjande av barn måste omfattas av undantaget från kravet om dubbel straffbarhet, i varje fall då offret varit under 18 år. (Även i betänkandet Internationella brott och svensk jurisdiktion (SOU 2002:98) har man föreslagit att människohandel för sexuella ändamål ska undantas från kravet om dubbel straffbarhet.) Om förslaget till sexuellt ofredande (7 § i förslagets lydelse) kommer att kvarstå i oförändrat i det slutliga förslaget, anser Barnombudsmannen att även detta brott bör undantas från kravet på dubbel straffbarhet.

Barnombudsmannen är förvånad över att Justitiedepartementet i promemorian har skrivit att den som döms för sexuellt utnyttjande av barn enligt den föreslagna 6 kap. 8 § första stycket i många fall kommer att dömas till böter (trots att den föreslagna texten ger utrymme för fängelsestraff på upp till två år). Barnombudsmannen anser dels att straffvärdet i många fall av sexuellt utnyttjande av barn bör vara högt, dels att det är problematiskt att man i lagstiftningsskedet förefaller försöka styra hur domstolarna ska döma.

Om begreppet ”sexuell handling”
Barnombudsmannen välkomnar att begreppet ”sexuellt umgänge” ersätts med ”sexuell handling”, då termen ”sexuellt umgänge” ger intryck av att det skulle råda något slag av ömsesidighet mellan offer och förövare.

Barnombudsmannen anser emellertid att den föreslagna definitionen av ”sexuell handling”, som enligt Justitiedepartementets förslag ska ersätta begreppet ”sexuellt umgänge”, i den nuvarande ordalydelsen är för snäv. Barnombudsmannen ställer sig särskilt kritiskt till att vissa handlingar, som för barn är ytterst kränkande, enligt Justitiedepartementets förslag inte skulle omfattas av begreppet ”sexuell handling”. Barnombudsmannen anser även att skillnaden mellan det föreslagna begreppet ”sexuell handling” och ”sexuellt umgänge” är otydlig.

Begreppet ”sexuell handling” förekommer i nästan alla de brottsbeskrivningar som ingår i Justitiedepartementets förslag. Definitionen av detta begrepp är därför av stor betydelse.

6 kap.

1 § Våldtäkt
Barnombudsmannen anser att i fall då offret är under 18 år bör brottet aldrig kunna anses som mindre allvarligt och att även vid bedömning av om brottet varit grovt bör hänsyn tas till offrets ålder om offret är under 18 år. Barnombudsmannen anser därför att den lägre straffskalan inte ska användas när offret är ett barn mellan 15 och 18 år.

Om förslaget till reglering av våldtäkt mot barn när det gäller barn mellan 15 och 18 år kvarstår i den nuvarande föreslagna ordalydelsen, bör hänsyn till barnets beroendeställning till förövaren i stället ingå som en grund för att avgöra om en våldtäkt är att anses som grov.

2 § Sexuellt tvång
Barnombudsmannen anser att vid bedömning av om brottet varit grovt bör hänsyn tas till om offret varit under 18 år.

3 § Sexuellt utnyttjande av beroendeställning
Barnombudsmannen anser att utnyttjande av barns beroendeställning till en vuxen bör införas som en försvårande omständighet i samtliga bestämmelser om sexualbrott mot barn, i stället för att särregleras i en separat bestämmelse som omfattar både barn mellan 15 och 18 år och vuxna offer.

29 kap. 2 § andra stycket brottsbalken ger redan idag domstolen en skyldighet att, som en försvårande omständighet, beakta ”om den tilltalade grovt utnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt förtroende”. Det nya åttonde stycket i samma paragraf slår fast att, som försvårande omständighet, ska även beaktas ”om brottet varit ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person.” Det finns emellertid, enligt Barnombudsmannens uppfattning, orsak att i detta sammanhang särskilt föra in bestämmelser om barns beroendeställning i bestämmelserna om sexualbrott mot barn eftersom barns beroendeförhållande till en vuxen skiljer sig markant från en vuxens beroendeförhållande till en annan vuxen. Ett barn står nästan alltid i någon form av beroendeställning till en vuxen. Denna beroendeställning kan föreligga även gentemot andra personer än de som normalt är att betrakta som närstående. Då en vuxen utnyttjar ett barn sexuellt måste man därför beakta både den sexuella kränkningen av barnet och missbruket av barnets förtroende för och beroende av den vuxne.

Om regeringen beslutar att sexuellt utnyttjande av beroendeställning bör kvarstå som en särskild bestämmelse i förslaget, även då offret är ett barn, måste även situationen då det är barnet som har tagit initiativet till handlingen omfattas av brottsbestämmelsen (ordet ”förmå” bör därför utgå i detta fall). Enligt BO måste även situationen då exempelvis en 15 åring tagit initiativ till sexuella handlingar med en vuxen, som barnet stått i beroendeställning till, och den vuxne deltagit i handlingarna anses som sexuellt utnyttjande av beroendeställning och den vuxne dömas för ansvar. Det torde även vara lättare för domstol att döma i dessa fall då det ofta kan vara svårt att avgöra vem som tagit initiativ till en handling och ord står mot ord.

4 § Våldtäkt mot barn
Barnombudsmannen välkomnar att Justitiedepartementet föreslagit att införa en särskild bestämmelse om våldtäkt mot barn. Barnombudsmannen välkomnar också att det i förslaget inte föreligger något krav att våld eller tvång ska ha förekommit för att våldtäkt mot barn ska anses ha skett.

Barnombudsmannen anser emellertid, i likhet med Sexualbrottskommittén, att det inte ska krävas att brottet ska vara jämförligt med samlag. Det bör, som Sexualbrottskommittén föreslagit, i stället krävas att handlingen ska ha utgjort en allvarlig sexuell kränkning av barnet. Då offret är ett barn, inte minst då barnet är under 15 år, måste man ta hänsyn till att barnet oftast helt saknar sexuell erfarenhet. En sexuell handling mot ett barn upplevs därför av ett barn i regel som mycket mera kränkande än av ett vuxet offer för samma handling. Det är av stor vikt att förarbetena klargör vilka handlingar som utgör allvarliga kränkningar av barn utgående från ett barnpsykologiskt perspektiv.

Barnombudsmannen anser även att straffskalen för våldtäkt mot barn måste vara högre än vad som är fallet då offret är en vuxen, vilket inte är fallet i Justitiedepartementets förslag.

Våldtäkt mot barn mellan 15 och 18 år bör, enligt Barnombudsmannen, även föreligga då handlingen utförts av en annan person än förälder eller fostrare som barnet står i beroendeställning till, bland annat mor- eller farförälder, lärare, fritidsledare eller chef på arbetsplats.

Barnombudsmannen anser, likt Sexualbrottskommittén, att bestämmelsen om mindre allvarlig våldtäkt mot barn bör utgå. Den enda situation, som enligt Barnombudsmannens uppfattning, kan motivera en mildare straffskala är då förövaren själv är ett barn, särskilt i fall då åldersskillnaden mellan förövaren och offret är liten. Om det står klart att gärningen inte inneburit någon kränkning av barnet finns emellertid den föreslagna ansvarsfrihetsregeln i 6 kap. 13 § brottsbalken. I ingen händelse bör en lägre straffskala användas då förövaren varit en förälder eller annan närstående person, snarare tvärtom.

Vid avgörande om brottet varit grovt måste hänsyn även tas till om barnet stått i beroendeställning till förövaren och om övergreppet skett vid upprepade tillfällen och under lång tid, vilket Sexualbrottskommittén också framhållit. Särskilt i familjerelationer är det vanligt att övergreppen har pågått under en lång tid.

Justitiedepartementet har i sin promemoria konstaterat att en handling då en person i sexuellt syfte urinerar, tömmer tarmen eller att släpper sin utlösning på offret inte i sig ska anses tillräckligt allvarliga för att bedömas som en ”sexuell handling”. Därmed skulle för detta brott endast kunna dömas för sexuellt ofredande, även om offret är ett barn. Det är viktigt att notera att Sexualbrottskommittén hade föreslagit att samma handling skulle falla inom tillämpningsområdet för våldtäckt, till och med om offret var en vuxen. Barnombudsmannen delar den uppfattningen.

5 § Sexuellt övergrepp mot barn
Barnombudsmannen välkomnar förslaget att införa en särskild brottsrubrik om sexuellt övergrepp mot barn, men anser att den föreslagna bestämmelsen är alltför snäv. På grund av den föreslagna definitionen av ”sexuell handling” skulle vissa grova sexuella kränkningar av barn varken kunna klassas som våldtäkt mot barn eller som sexuellt övergrepp mot barn.

Barnombudsmannen anser att grova sexuella övergrepp mot barn bör falla under rubriken våldtäkt mot barn. Därför behövs enligt Barnombudsmannens mening ingen regel om grovt sexuellt övergrepp mot barn. Om förslaget till bestämmelse om grovt sexuellt övergrepp mot barn kommer att kvarstå i Justitiedepartementets förslag, bör offrets eventuella beroendeställning till förövaren och om övergreppen pågått under en längre tid vara skäl att använda den högre straffskalan, utöver de straffskärpningsgrunder som Justitiedepartementet redan har föreslagit (flera än en gärningsman deltagit, offrets låga ålder och särskild hänsynslöshet).

7 § Sexuellt ofredande
Barnombudsmannen anser att en särskild brottsrubrik ”sexuellt ofredande av barn” bör införas. Även Sexualbrottskommittén hade föreslagit att situationen då gärningen var riktad mot ett barn skulle särregleras. Denna särreglering, ”sexuellt ofredande mot barn”, bör gälla då offret är ett barn under 15 år eller är ett barn mellan 15 och 18 år som står i beroendeställning till förövaren. I dessa fall bör en högre straffskala tillämpas än vad som är fallet vid sexuellt ofredande mot en vuxen. I varje fall bör offrets beroendeställning till förövaren medföra ett högre straffvärde.

Om Justitiedepartementet besluter att inte föreslå en särskild bestämmelse om sexuellt ofredande mot barn, bör åtminstone barnets låga ålder och barnets beroendeställning till förövaren medföra ett högre straffvärde.

8 § Sexuellt utnyttjande av barn
Barnombudsmannen anser att även för detta brott är det nödvändigt att vidga definitionen av ”sexuell handling” eller att använda ett annat och vidare begrepp. Sexuellt utnyttjande av barn bör omfatta alla situationer då någon genom att utlova eller ge ersättning förmår en person som inte fyllt 18 år att företa eller tåla en handling med sexuell innebörd. De handlingar som omfattas av Justitiedepartementets förslag angående sexuellt ofredande måste även omfattas av bestämmelserna om sexuellt utnyttjande. Eftersom, som ovan redan konstaterats, vissa allvarliga kränkningar faller utanför begreppet ”sexuell handling” skulle exempelvis en situation då ett barn mot ersättning förmås tåla sådana handlingar endast kunna dömas som sexuellt ofredande, vilket förefaller besynnerligt.

Även situationen då den som utnyttjat barnet låtit någon annan betala ersättningen bör omfattas av bestämmelsen (jmf. Förslaget till 9 §).

Vidare anser Barnombudsmannen att allt utnyttjande av personer under 18 år för sexuell posering bör vara kriminaliserat. Detta har Barnombudsmannen redan framfört i sitt remissvar angående Europeiska Rådets rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

Barnombudsmannen noterar att det är svårt att presentera heltäckande kommentarer till Justitiedepartementets förslag angående sexuellt utnyttjande av barn då dessa förslag måste sättas i relation till de förslag som ska presenteras med anledning av promemorian (Ds 2003:45) Ett heltäckande straffansvar för människohandel, m.m.

11 § Sexuell exploatering av barn
Barnombudsmannen anser att barnets låga ålder ska anses som en försvårande omständighet.

35 kap.

4 §
Barnombudsmannen välkomnar att Justitiedepartementet föreslår att i de flesta fall då offret för ett sexualbrott varit ett barn ska preskriptionstiden börja löpa först då offret fyllt 18 år.

Föredragande i detta ärende har varit juristerna Jens Ölander och Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist