Delbetänkandet Allt ljus på storstadspolitikens lokala utvecklingsavtal? Förslag till nationellt utvärderingsprogram (SOU 2004:79)

 

Barnombudsmannen har beretts möjlighet att yttra sig över utredningen om utvärdering av de lokala utvecklingsavtalens förslag till nationellt utvärderingsprogram, och vill i detta sammanhang passa på att framföra några synpunkter.

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0884/04


Den nationella storstadspolitiken som riksdagen fattade beslut om 1998, och som allt sedan dess har utvecklats och tagit sig olika former, har varit viktig eftersom den i sig har bidragit till att sätta fokus på behovet av förbättringar av levnadsvillkoren i landets storstäder och dess kranskommuner. Uppväxtvillkor är för de allra flesta barn och unga helt avgörande för hur livet kommer att utvecklas och formas. Storstadspolitikens ambition att bryta den sociala, etniska och på andra sätt diskriminerande segregationen i storstäderna, har varit, och fortsätter att vara, mycket viktig.

Därför är det angeläget att ta vara på samtliga erfarenheter som numer finns hos alla de aktörer som på olika sätt har deltagit inom ramen för de olika nationella och lokala satsningarna. Det är med andra ord viktigt att på ett samlat och strukturerat sätt dra så många slutsatser som möjligt av genomförda insatser inom ramen för de storstadspolitiska satsningarna.

Det är till exempel viktigt att identifiera vilka faktorer som har lett till fördelaktiga och framgångsrika effekter för barn och unga. De goda exemplen bör samlas och spridas. Det är också mycket viktigt att de metoder, system och strukturer som lett fram till positiva förändringar för barn och unga vidareutvecklas och sprids till andra aktörer i liknande situationer.

I syfte att stimulera till fortsatt förändringsarbete i storstäderna behöver erfarenheter och kunnande fortsättningsvis ges hög status i det kommunala och landstingskommunala arbetet. Ett sätt att stimulera till en sådan utveckling är att samla all denna kunskap vid ett institut, som förespråkas i utredningen. Utredningen belyser också vikten av longitudinella forskningsinsatser och behovet av tvärpolitisk och tvärsektoriell inriktning på utvärdering av urban politik, vilket Barnombudsmannen gärna vill tillstyrka.

I utredningen föreslås att en styrelse bestående av statliga representanter kommunala representanter, forskare och andra intressenter ska styra institutets verksamhet.

I utredningen föreslår vidare att arbetet vid institutet ska organiseras så att ansvaret för planeringen av utvärderingarna ska förläggas på en organisationsmodell som inbegriper olika aktörer och intressenter på det aktuella området. Representanter från forskning, administration, praktiker och brukare nämns.
 
I detta sammanhang vill Barnombudsmannen passa på att framhålla vikten av att barn och unga, och de vuxna som på olika sätt arbetar eller lever med barn och unga, ska ges möjlighet att involveras i verksamheten. Barn och unga, och vuxna som på olika sätt har god inblick i barns och ungas villkor, får inte underskattas som resurs. Desto fler barn- och ungdomsperspektiv som kan tas tillvara vid planering av utvärderingar, desto mer heltäckande har resultaten möjlighet att bli. Därmed kan det önskade institutets verksamhet förhoppningsvis leda till en positiv förändring för barn och unga eftersom institutet i sina redovisningar bättre kommer att sätta fokus på det som är väsentligt även för personer under 18 år i de storstäder som på olika sätt kommer att granskas av institutet. Institutets resultat kommer sannolikt att vägas in och på så sätt ligga till grund för vissa beslut som direkt berör barn och unga.

Barnkonventionen stadgar tydligt att barn har rätt att bli hörda i de processer som på olika sätt berör dem. Samhället behöver i än högre grad utveckla metoder för att samtala med barn, involvera barn och informera barn om de beslut som fattas och som direkt eller indirekt angår dem. Till en sådan utveckling försöker Barnombudsmannen fortlöpande bidra, och välkomnar därför inrättandet av ett institut vars verksamhet sannolikt kan komma att bidra till att peka på vilka samhälleliga insatser som har varit positiva för barn och unga.

De flesta verksamheter som barn och unga direkt berörs av ligger inom områden som kommuner och landsting har ansvar för. Ansvaret för att tillämpa barnkonventionen lokalt och regionalt ligger ytterst hos de lokala politikerna. Dessa behöver kontinuerligt inspireras och delges erfarenheter från andra som har samma uppdrag som dem själva. Resultaten från institutets utvärderingar kan förhoppningsvis komma att utgöra en del i det arbetet.

I syfte att driva på förändringsarbetet tror Barnombudsmannen att spridandet av goda exempel mellan dessa aktörer, för att på så sätt inspirera dem till ytterligare ambitionshöjningar, är mycket betydelsefulla.

Trots en i huvudsak positiv utveckling har barnkonventionen ännu inte blivit ett självklart redskap i all samhällsplanering och beslutsfattande. Genomförandet av barnkonventionen kan ses som en lång process. Det handlar om attityder och förhållningssätt som behöver förändras, kunskapsnivåer som måste höjas och nya metoder och strategier som behöver utvecklas.


Storstadsarbetets inriktning på att förbättra villkoren för barn och unga, att stärka och utveckla demokratin i de stadsdelar man valt att samarbeta med och att förbättra de boendes inflytande- och påverkansmöjligheter, är även centrala strategier för att genomföra barnkonventionen i Sverige.

Barnombudsmannen vill gärna att man verkar för att barnperspektivet ska ges större tyngd i storstadspolitiken.

Till sist vill Barnombudsmannen passa på att framhålla att det är angeläget att studera de subkulturer och den informella "rättvisan" som förekommer i många segregerade förorterna, särskilt bland barn och unga. Även frågor om varför segregerat boende uppstår oftare i vissa storstäder än i andra bör enligt vår mening analyseras.

Föredragande i detta ärende har varit koordinatorn Malin Dahlberg Markstedt

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist