Delbetänkandet Kompletterande bestämmelser till den nya Bryssel II-förordningen (SOU 2004:80)

Sammanfattning


Barnombudsmannen har i huvudsak ingenting att invända mot utredningens förslag. Vi anser dock att det är olyckligt att de frågeställningar som utredaren har att ta ställning till inte behandlas i förhållande till FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). De flesta ställningstagandena i utredningen berör barn i viss utsträckning. Vi vill också framföra vissa synpunkter främst angående frågeställningar där utredningen valt att inte föreslå några förändringar.

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer 9.1:0891/04


5.3 Förhållandet mellan artikel 11 i den nya Bryssel II-förordningen och 1980 års Haagkonvention
Utredningen har valt att inte föreslå några lagstiftningsåtgärder angående vilka åtgärder, s.k. ”undertakings”, som kan vidtas för att garantera barnets skydd i samband med ett återlämnande. Barnombudsmannen anser att detta är ett viktigt och intressant rättsligt instrument som enligt vår mening kan vara ett utmärkt verktyg för att garantera barnet skydd vid återlämnande.

Enligt artikel 19 i barnkonventionen ska medlemsstaterna vidta alla lämpliga lagstiftnings, administrativa och sociala åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i föräldrarnas eller den ena förälderns, vårdnadshavares eller annan persons vård.

Alla tänkbara lösningar som kan innebära att barnet skyddas bör övervägas. Vi ser ett behov av den här typen av åtgärder s.k. undertakings då det kan vara svårt för en förälder att visa och domstolen att bedöma om barnet skulle skadas fysiskt eller psykiskt vid ett återförande. På detta sätt tror vi att man kan skapa en mindre låst situation för parterna och att vårdnadsfrågan i hemvistlandet kan komma att lösas på ett smidigare sätt, vilket gynnar barnet.

Det är också viktigt att utifrån barnets behov göra återlämnandeprocessen så kort som möjlig. Med det nya instrument för återförande som Bryssel II- förordningen innebär är förmodligen sannolikheten större att barnet återlämnas till ursprungslandet än den var tidigare. Det kan emellertid leda till att längre tid förflyter mellan bortförande och återlämnande. En sådan situation kan för barnet innebära två uppbrott dels från det ursprungliga hemmet dels från landet dit barnet har blivit bortfört. Om processen vid återlämnandet tar lång tid kan barnet ha acklimatiserat sig genom t.ex. att ha börjat i en ny skola och skaffat sig kamrater, i det nya landet. Att kunna undvika sådana uppbrott är enligt vår mening nödvändigt för de berörda barnens välbefinnande.

5.3.2 Återlämnande av barn enligt den nya Bryssel II-förordningen
Utredningen diskuterar i kapitlet om överensstämmelsen mellan 17 § Lag (1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden m.m. och om överflyttning av barn (verkställighetslagen) och artikel 11.2 i den nya Bryssel II-förordningen angående barnets hörande i den här typen av mål.

Barnombudsmannen vill i sammanhanget poängtera att enligt barnkonventionen har barn rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Rätten att uttrycka sina åsikter är absolut och hänsyn ska inte tas till om det är till gagn för utredningen eller beslutet att barnet hörs. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Som verkställighetslagen är formulerad är det inte enligt vår mening tydligt att barnet har en absolut rätt att uttrycka sina åsikter. Oavsett formuleringen i Bryssel II-förordningen anser Barnombudsmannen att 17 § verkställighetslagen bör ändras för att bättre överensstämma med artikel 12 i barnkonventionen.

5.4.2 Domar om umgängesrätt
Som Barnombudsmannen ovan har påpekat är det viktigt att i det här sammanhanget beakta barnkonventionen och dess artiklar.
 
Vi vill här poängtera behovet av en språklig förändring i stadgandet om barns rätt att komma till tals i FB 6:2 b. I paragrafen används ordet "vilja", vilket enligt vår mening bör ändras till ordet "åsikter" för att ge en bättre överensstämmelse med barnkonventionens ordalydelse. Barnombudsmannen uppfattar att uttrycket "vilja" kan tolkas som att barnet måste ha en bestämd uppfattning om hur domstolen bör döma för att överhuvudtaget få komma till tals. Begreppet "vilja" är ett snävare begrepp än "åsikter" och det finns därför en risk att barnets rätt att komma till tals inskränks om inte uttrycket ändras. Det är viktigt att hålla i minne att barnkonventionen ger barnet rätt att berätta om sin syn på saken utan att för den skull framställa en viljeyttring om utgången i den pågående processen.

5.4.4 Domar om barns återlämnande
Vid reformen om barns rätt att komma till tals undantogs mål om verkställighet eftersom det ansågs vara tillräckligt att barnet fick komma till tals vid den process i allmän domstol som föregått målet om verkställighet. Det finns därmed ingen skrivning som motsvarar den i artikel 12 i barnkonventionen i kapitlet om verkställighet i föräldrabalken. Barnombudsmannen anser att en sådan rättighet måste finnas för barnet eftersom mål om verkställighet i allra högsta grad rör barnet och det därför är väsentligt att barnet ges möjlighet att delta i det avgörande som ska tas. Det gör sig gällande i än högre grad när verkställighetsreglerna tillämpas i internationella förhållanden. Vi är medvetna om Bryssel II-förordningen inte ställer krav på de nationella reglerna om verkställighetsförfarandet, men som utredningen uttrycker det ” Syftet med Bryssel II-förordningen är att uppnå likabehandling av nationella och utländska domar, inte att harmonisera verkställighetsförfarandet i medlemsstaterna”.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist