Samhällets insatser mot hiv/STI – att möta förändring (SOU 2004:13)

Barnombudsmannen lämnar härmed synpunkter på ovanstående utredning. Barnombudsmannen stöder kommitténs förslag som rör barn och ungdomar och tillstyrker samtliga förslag i betänkandet. Barnombudsmannen anser dessutom att utredningens barnperspektiv är ett viktigt led i att se barn och ungdomar som en särskild grupp med olika behov och intressen. I detta yttrande har Barnombudsmannen valt att följa samma struktur som sammanfattningen i betänkandet.

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer: 9.1: 0836/04

Strukturella brister
Barnombudsmannen är positiv till att utredningen anser att skolan måste ta ett tydligare ansvar för ungdomars grundläggande sex- och samlevnadsundervisning. Enligt en undersökning som Barnombudsmannen genomförde 2003 om sex- och samlevnadsundervisning i skolan är kvalitén i undervisningen mycket skiftande i olika delar av landet och många barn och ungdomar är missnöjda med undervisningen. Dessutom anser många barn att mycket av undervisningen kommer för sent. Det är naturligtvis extra angeläget ur ett förebyggande hiv/STI-perspektiv att utbildning och information sker tidigt.

Förslag till nationell handlingsplan mot hiv/STI

II. Statliga insatser
Övergripande mål och målgrupper för preventiva insatser
Barnombudsmannen vill erinra om att barn och ungdomar även kan finnas representerade bland de andra grupperna som utredningen identifierar som särskilt utsatta, framför allt bland män som har sex med män och personer av utländsk härkomst samt bland gravida kvinnor.

Barnombudsmannen vill också understryka att de insatser som styrs av författning i form av föreskrifter och allmänna råd från bland annat Arbetsmiljöverket även omfattar skolans område.

Kunskapsplanering och kunskapsspridning
Barnombudsmannen stöder utredningens förslag om att kunskapsunderlaget måste förstärkas för att möjliggöra mer kvalificerade bedömningar och analyser för att förbättra möjligheterna att bedriva ett evidensbaserat preventivt arbete. Här vill Barnombudsmannen särskilt lyfta fram barn och ungas roll som informanter och deras rätt till inflytande och delaktighet i frågor som berör dem.

Statliga myndigheter – verksamhet och ansvar
Barnombudsmannen vill göra regeringen uppmärksam på att även ansvariga myndigheter såsom Kriminalvården och Migrationsverket bör ha ett barnperspektiv i sitt arbete med dessa frågor.

Vidare anser Barnombudsmannen att Statens folkhälsoinstitut bör få i uppdrag att, i större utsträckning, stimulera forskning om sambandet mellan ungdomarnas alkoholvanor och sexuella beteende i syfte att kartlägga risk- och spridningsmönster.

Kommunikations-/informationsinsatser
Barnombudsmannen tillstryker utredningens förslag att insatserna bör inriktas på att kombinera generellt riktade budskap med nätverkskommunikation i form av kampanjer som genomförs av frivilligorganisationer och professionella aktörer nära målgrupperna och på att utnyttja kreativa och selektiva medier anpassade för olika målgrupper. Barnombudsmannen vill betona vikten av att informationsinsatserna bör vara tillgängliga och attraktiva för alla ungdomar.

Barnombudsmannen anser att massmedia och privata företag, framför allt inom Internetbranschen också är viktiga aktörer när det gäller påverkan på barns och ungdomars sexuella beteende och sexuella debut. Internet i våra dagar har blivit en arena där många personer söker tillfälliga sexuella kontakter. Förutom utredningens förslag föreslår Barnombudsmannen att regeringen ger en lämplig aktör i uppdrag att sprida kunskap om barn och deras Internetanvändning till barn i olika åldrar, föräldrar och berörd personal inom förskola och skola. Vidare föreslår Barnombudsmannen att regeringen, genom olika initiativ, stimulerar ett ökat ansvarstagande och självreglering i branschen i syfte att göra Internet till en säkrare plats för barn och ungdomar.

III. Insatser i kommuner och landsting
Skolan

Barnombudsmannen stöder till fullo utredningens syn på att grunden för det hiv/STI-preventiva arbetet är en god sex- och samlevnadsundervisning i skolan och denna bör förstärkas och fördjupas. Undervisningen bör dessutom behandla olika sexuella läggningar samt särskilt betona genusperspektivet och komma alla elever till godo oberoende av funktionshinder, etnisk eller religiös bakgrund. Barnombudsmannen föreslår att namnet ”sex och samlevnad” byts ut mot ”relationskunskap” i läroplanerna. Detta för att markera att det är kärleksrelationer mellan unga människor som är i fokus, där kunskap om sexualitet, sex och samlevnad ingår.

Barnombudsmannen föreslår att regeringen tar initiativ till att stimulera att särskild fortbildning om barn och unga, kärlek och sexualitet ges till olika personalgrupper som arbetar med olika grupper av barn och ungdomar, som till exempel med barn med funktionshinder. På samma sätt, föreslår Barnombudsmannen att lärarhögskolorna bör ansvara för utbildning kring frågor som rör homo-, bi- och transsexualitet och att det blir obligatoriskt i lärarutbildningen.

Barnombudsmannen anser även att en annan grund för det hiv/STI-preventiva arbetet är skolhälsovården, som generellt har brist på resurser i förhållande till behoven. Därför föreslår Barnombudsmannen att ett minimikrav bör vara att varje elev och skola har tillgång till en elevhälsa som har alla de yrkeskategorier som främjar elevernas hälsa och det psykosociala arbetet i skolan. För att säkerställa att barnen får tillgång till denna expertis måste lagstiftningen tydligt ange att elevhälsan ska bestå av skolsköterska, skolläkare, kurator och skolpsykolog.

Barnombudsmannen anser vidare att ungdomsmottagningar spelar en viktig roll i det hiv/STI-preventiva arbetet. Därför föreslår Barnombudsmannen att ungdomsmottagningarna ska byggas ut och göras till en obligatorisk verksamhet så att barn och unga i hela landet får tillgång till det i sin hemkommun. Barnombudsmannen föreslår också att ungdomsmottagningarnas verksamhet utvecklas och anpassas även utifrån pojkarnas särskilda behov. Kompetensförstärkning bör ske med inriktning på pojkarna, utan att detta sker på bekostnad av resurserna för flickornas behov. Detta ställer också krav på verksamhetsformer, som exempelvis särskilda tider för pojkar och på att det finns både manlig och kvinnlig personal på mottagningen.

Missbrukarvården och socialtjänsten
Barnombudsmannen vill också betona vikten av att missbrukarvården och socialtjänsten snabbt identifierar barnen i familjer med missbruk och smitta. Dessa barn kan ha behov av särskilda stödinsatser.

IV. Frivilligorganisationernas insatser
Förutom arbetsgruppens förslag anser Barnombudsmannen att frivilligorganisationernas kompetens bör tas till vara som ett viktigt komplement till samhällets insatser när det gäller att möta de behov som finns hos barn som är smittade från födseln.

V. Attityder och diskriminering
Barnombudsmannen stöder utredningens syn på att särskild uppmärksamhet måste riktas mot hiv-infekterade barn och ungdomar som är en mycket utsatt grupp. De är inte bara hiv-infekterade utan i de allra flesta fall också hemmahörande i hårt drabbade och marginaliserade familjer. Barnombudsmannen saknar däremot i betänkandet specifika stödåtgärder för barn och ungdomar som lever i närheten av personer med hiv/STI. Dessa barn och ungdomar lever också i familjer med svåra levnadsförhållanden.

Vidare anser Barnombudsmannen att det i utredningen saknas en redovisning över hur barns och ungdomars synpunkter har inhämtats gällande de förslag som lämnas i betänkandet. Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska konventionsstaterna tillförsäkra barn och ungdomar rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem.

I detta ärende har projektledaren Jorge Rivera varit föredragande.


Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist