Sveriges tillträde till FN:s tilläggsprotokoll mot människosmuggling (Ds 2004:38)

Diarienummer: 9.1: 0895/04
Utrikesdepartementet


Sammanfattning
Barnombudsmannen anser att Sverige bör reservera sig mot artikel 6 i tilläggsprotokollet till Förenta Nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och att utlänningslagen bör ändras så att från brottet människosmuggling undantas ”smuggling” av personer under 18 år om inte ”smugglaren” äventyrar barnets liv eller säkerhet eller begår handlingar mot barnet som är förenade med omänsklig eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande.
 
Vidare menar Barnombudsmannen att promemorians författare har gjort en för snäv tolkning av artikel 5 i protokollet enligt vilken migranter inte ska kunna lagföras på den grund att de varit utsatta för människosmuggling. I övrigt tillstyrker Barnombudsmannen promemorians lagförslag.

Barnombudsmannen bedömer dessutom att Sveriges lagstiftning inte uppfyller de krav om skyddsåtgärder, särskilt gentemot kvinnor och barn, som artikel 16 i protokollet ställer. Barnombudsmannen anser att varje barn som har anlänt till Sverige och som har utsatts för gränsöverskridande brottslighet i syfte att exploateras ska ha rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige om den underårige så önskar.

Barnombudsmannen yttrar sig endast över de förslag som ombudsmannen bedömer att särskilt rör barnets rättigheter.

4 Sveriges tillträde till protokollet
Barnombudsmannen tillstyrker att Sverige tillträder protokollet, men anser att Sverige bör reservera sig mot artikel 6 i protokollet när det gäller smuggling av barn.

Barnombudsmannen anser människosmuggling av ett barn under 18 år inte bör vara kriminaliserat utom i de fall då barnets liv eller säkerhet äventyras eller förmodas äventyras eller som är förenade med omänsklig eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande, av barnet. (d.v.s. att den situation som beskrivs till artikel 6.3 a) och b) i tilläggsprotokollet är uppfylld). Barnombudsmannen menar att smuggling kan vara det enda sättet för barn som flyr förföljelse att nå ett land där de kan söka asyl.

Detta förutsätter att Sverige reserverar sig mot artikel 6 i tilläggsprotokollet och ändrar utlänningslagen.

5 Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

5.1 Kriminalisering av människosmuggling
Se Barnombudsmannens kommentarer under 4 ovan.
 
5.2 Migranters straffrättsliga ansvar
Barnombudsmannen delar inte den tolkning som promemorians författare gjort av förhållandet mellan protokollets artiklar 5 och 6.4. Av artikel 5 framgår att migranter inte ska kunna lagföras enligt protokollet på den grund att de varit utsatta för människosmuggling. Enligt artikel 6.4 förhindrar eller begränsar inget i protokollet en stats rätt att vidta åtgärder mot en person vars handlande utgör ett brott enligt den nationella lagstiftningen. Då i regel endast de som inte på laglig väg kan resa in i ett land blir offer för människosmuggling förefaller artikel 6.4, så som promemorians författare har tolkat denna, medföra att artikel 5 blir meningslös.

UNODC (United Nations Office on Drugs and Crime) har bland annat till uppgift att hjälpa medlemsstaterna att genomföra FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och det tilläggsprotokoll som behandlas i promemorian. Enligt en företrädare för UNODC är den uppenbara konflikten mellan artiklarna 5 och 6.4 i protokollet det i som internationella sammanhang brukar kallas ”a constructive ambiguity” – en kompromiss mellan skilda politiska åsikter i samband med att protokollet förhandlades fram. UNODC menar att en person som är offer för människosmuggling bör, om han eller hon överhuvudtaget döms till påföljd för brott mot migrationslagarna, få en lindrigare påföljd än vad som vad som annars är fallet vid samma typ av brott.

Barnombudsmannen menar att under inga omständigheter bör ett barn som varit offer för människosmuggling dömas för brott mot utlänningslagen. Barnombudsmannen menar att smuggling kan vara det enda sättet för barn som flyr förföljelse att nå ett land där de kan söka asyl.

5.8 Skydds- och hjälpåtgärder
Enligt artikel 16.1 i protokollet ska staterna, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt, vidta alla lämpliga åtgärder innefattande lagstiftning för att bevara och skydda de personers rättigheter som utsatts för människosmuggling. Enligt artikel 16.2 och 16.3 i protokollet ska staterna erbjuda migranter tillräckligt skydd mot våld eller ge lämplig hjälp till migranter vilkas liv är i fara för att de varit föremål för människosmuggling. Enligt artikel 16.4 ska i synnerhet kvinnors och barns särskilda behov beaktas.

I motsats till promemorians författare anser Barnombudsmannen inte att Sveriges lagstiftning motsvarar de krav som artikel 16 i protokollet ställer. Barnombudsmannen hänvisar till sitt remissvar om betänkandet Människosmuggling och offer för människohandel (SOU 2002:69). Barnombudsmannen anser att varje barn som har anlänt till Sverige och som har utsatts för gränsöverskridande brottslighet i syfte att exploateras ska ha rätt till permanent uppehållstillstånd i Sverige om den underårige så önskar. Det är nödvändigt för barn att ha en förutsebar framtid, i synnerhet om de är traumatiserade. När det gäller barn som exploaterats och blivit offer för grov kriminalitet måste samhället ingripa direkt och ge barnet det stöd och den rehabilitering som den minderårige behöver oavsett barnets eventuella medverkan i brottsprocessen mot förövaren. Det är inte acceptabelt att skicka tillbaka ett barn till ett land och en situation där barnet på nytt riskerar att utsättas för sådan brottslighet och eventuellt även för hämndaktioner av de kriminella ligor som ligger bakom smugglingen.

Sverige har enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) en skyldighet att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet inom sin jurisdiktion mot alla former av skadligt utnyttjande och handel med barn (artiklarna 35 och 36 i barnkonventionen). Barnombudsmannen vill understryka att barnkonventionen är ett sådant internationellt åtagande som åsyftas i artikel 16.1 i protokollet. Permanent uppehållstillstånd i Sverige för dessa unga offer måste därför anses vara en sådan lämplig åtgärd som åsyftas i artikel 16.1 i protokollet.
 
5.10 Smugglade migranters återvändande
Utöver vad Barnombudsmannen har anfört under 5.8 ovan, hänvisar Barnombudsmannen till sitt yttrande över betänkandet Utlänningslagstiftningen i ett domstolsperspektiv (SOU 2004:74).

Barnombudsmannen vill slutligen påpeka att hänvisningen till FN:s konvention om barnets bästa på sidan 70 är felskriven och att det bör stå FN:s konvention om barnets rättigheter.

Föredragande i detta ärende har varit juristen Jens Ölander

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist