Delbetänkandet Utvecklingskraft för hållbar välfärd (SOU 2003:123)

I utredningen redogörs för vad EU-medlemskapet kan innebära för Sveriges framtida organisering. Förutom den europeiska nivån kan vi konstatera att även den internationella nivån påverkar Sverige på olika sätt. Medlemskapet i FN har inneburit att Sverige både deltagit i framkomsten av och också beslutat sig för att anta många folkrättligt bindande dokument. Ett av dessa är FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Ställd till: Finansdepartementet
Diarienummer: 9.1:0056/04


I utredningen finns inga skrivningar som tar upp hur barns rättigheter och behov förhåller sig till de förslag som utredningen ska ta ställning till. Vi menar att utredningen på något sätt bör redovisa vad barnkonventionen och dess krav på Sverige kan innebära utifrån det uppdrag kommittén har. I det framtida utredningsarbetet bör man också förhålla sig till de förpliktelser som barnkonventionen innebär. Riksdagen fattade 1999 beslut om en nationell strategi för att förverkliga barnkonventionen i Sverige, i denna strategi fanns ett antal insatser som berörde samtliga offentliga samhällsinstanser. Strategin ligger sedan dess till grund för regeringens barnpolitik. I början av 2004 beslutade regeringen att till riksdagen överlämna en skrivelse* med en utveckling av denna strategi.

Barnombudsmannen delar utredningens tankar om vikten av att ha ett medborgarperspektiv. För att anlägga ett medborgarperspektiv anser vi att samtliga åldersgrupper måste inkluderas i detta begrepp. Barn och unga under 18 år har ingen rösträtt och har därför ingen möjlighet att via röstsedeln påverka det parlamentariska läget. Det innebär att beslutsfattare på olika samhällsnivåer har ett ansvar att skapa metoder och instrument så att även denna grupps åsikter och tankegångar synliggörs och att de därigenom ges möjlighet att påverka samhällsutvecklingen. Detta anser Barnombudsmannen vara nödvändigt för att barn och unga ska ses som fullvärdiga medborgare och inte diskrimineras i förhållande till andra åldersgrupper. Barnkonventionens artikel 12 säger att barn och unga har rätt att göra sin röst hörd och få sina åsikter beaktade. Därför anser Barnombudsmannen att utredningen ska inhämta synpunkter från barn och unga och väga in dessa i det fortsatta arbetet. Det gäller att använda den kraft och potential som barn och unga utgör.

Utgångspunkten när samhället organiserar verksamhet som vänder sig till medborgare och i synnerhet barn måste vara att ge bästa möjliga stöd och service på mest effektiva sätt.

De revir och de ansvarsgränser som idag finns är inte alltid anpassade för att kunna erbjuda effektiv service utifrån barnets hela situation. De ekonomiska styrsystemen gynnar inte samarbete över ansvarsgränserna utan medverkar snarare till försök att skjuta över kostnaderna till andra i systemet. Vilket ofta i sin tur leder till problem för den enskilde. Enligt artikel 6 i barnkonventionen ges alla barn rätt till liv och utveckling. Med uttrycket utveckling menas inte bara att förbereda barnet för vuxenlivet utan också om att skapa en total miljö för barnet som garanterar optimala möjligheter till överlevnad och utveckling. Barnkonventionen har således en helhetssyn på begreppet utveckling, vilket också ställer krav på en helhetssyn i det centrala, regionala och lokala arbetet för barn och unga. Detta kräver samverkan mellan olika aktörer på olika nivåer. Barnombudsmannen sätter stort värde på alla initiativ kring samordning och samarbete som bidrar till att ”hela barnet” kommer i fokus och inte bara barnet som patient, elev osv.

En av barnkonventionens viktigaste principer handlar om likvärdighetsprincipen. Det handlar om att barn inte får diskrimineras på grund av kön, ålder, etnisk bakgrund, funktionshinder m.m. Det räcker inte med att nationell lagstiftning skyddar mot diskriminering, staten måste också vidta andra åtgärder. Det kan handla om åtgärder för att motverka en alltför långtgående decentralisering som kan få till följd att barn diskrimineras beroende av var de bor.

FN:s kommitté för barnets rättigheter (barnrättskommittén) som har till uppgift att bevaka staternas efterlevnad av barnkonventionen har vid två tillfällen kommenterat Sveriges arbete med att genomföra barnkonventionen. Vid båda dessa tillfällen har kommittén uttryckt en oro för att barn och barnfamiljer generellt får olika tillgång till samhällets service beroende på vilken kommun de bor i. Kommittén har också i den senaste rapporten noterat att det föreligger olikheter mellan kommunerna när det gäller kostnadsnivåer för familjerådgivning. I båda dessa fall anser barnrättskommittén att Sverige i högre grad bör leva upp till barnkonventionens krav på likvärdighet. Barnombudsmannen delar kommitténs oro för att det kommunala självstyret ibland bidrar till att barn och unga med samma behov av vissa samhällsinsatser behandlas olika. Detta är en betydande svårighet när det gäller tillämpning och genomförande av barnkonventionen som samhället måste komma till rätta med.

En annan grundläggande princip i barnkonventionen innebär att vid alla åtgärder som vidtas ska barnets bästa komma i främsta rummet. Här inbegrips såväl beslut och insatser som rör det enskilda barnet som barn och unga i grupp i form av beslut och insatser inom t.ex. trafikplanering, kultur, fritid, utbildning, hälsa och välfärd. Ett sätt att utreda vad som kan vara barnets bästa är att göra s.k. barnkonsekvensanalyser. Sådana analyser bör göras systematiskt och inbegripa en prövning av vad som kan vara barnets bästa. Det är mycket viktigt att synliggöra hur olika scenarier påverkar situationen för enskilda barn men också för gruppen barn och unga.

Av barnkonventionens artikel 4 framgår att staterna ska vidta alla lämpliga åtgärder gällande lagstiftning, administrativa förfaranden och andra handlingar så att de överensstämmer med konventionen. För att genomföra de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna ska konventionsstaterna vidta sådana åtgärder med utnyttjande till det yttersta av sina tillgängliga resurser. Med uttrycket tillgängliga resurser kommer ett samhällsekonomiskt perspektiv in. Här menar Barnombudsmannen att det behöver göras aktiva prioriteringar av olika slag för att omsätta denna artikel.

I utredningen förs en diskussion kring det minskade antalet förvärvsaktiva. Ett sätt att öka antalet förvärvsaktiva kan handla om ett ökat barnafödande, det kan också handla om att stärka de funktioner som finns i form av stöd till barn och deras föräldrar samt bra kvalité i verksamheter som förskola, skola och hälsovård för barn.

Vi anser också att tidiga insatser av förebyggande karaktär gör att problem kan motverkas, mänskligt lidande minskas och att samhällets resurser används mer effektivt. Dessa förebyggande insatser kan ske i form av  såväl generella insatser inom t.ex. barnomsorg och skola men också av individuella insatser kring enskilda barn.

Föredragande i ärendet har varit projektledare Kenneth Ljung.

Lena Nyberg
Barnombudsmannen

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist


*Skr 2003/04:47 Utveckling av den nationella strategin för att förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter.