Förslag till allmänna råd för arbetet med att motverka alla former av kränkande behandling (Dnr 62-2004:1538)

Inledning

Barnombudsmannen tillstyrker huvudsakligen förslaget till allmänna råd mot alla former av kränkande behandling i skolan. Den föreslagna texten till allmänna råd är  emellertid något tunn och kortfattad och kunde enligt Barnombudsmannens mening med fördel göras mera detaljerad genom att delar av kommentarerna bakas in i de allmänna råden.

Barnombudsmannen saknar även den i förordet utlovade redovisningen av de artiklar i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som är av relevans för arbetet mot kränkande behandling.

Barnombudsmannen anser att förslaget till allmänna råd tydligare bör skilja på kränkande handlingar som är brottsliga och sådana som inte är det.

Ställd till: Skolverket
Diarienummer: 9.1:0686/04


Berörda verksamheter
Barnombudsmannen anser att meningen: ”De allmänna råden kan också ge vägledning för arbetet mot kränkande behandling inom förskoleverksamhet och skolbarnomsorg” bör ändras till:  ”De allmänna råden bör även tillämpas inom förskoleverksamhet och skolbarnomsorg.”  Även om det idag inte finns en uttrycklig skyldighet att inom förskoleverksamhet och skolbarnomsorg motverka alla former av kränkande behandling så framgår detta ändå indirekt av läroplanen för förskolan (Lpfö 98). Barnombudsmannen föreslår att de allmänna råden revideras efter att den nya skollagen har trätt i kraft för att dessa ska gälla fullt ut även inom förskoleverksamheten och skolbarnomsorgen.

I den föreslagna texten nämns att de allmänna råden vänder sig till rektorer, lärare och andra personalgrupper i skolan. Texten vore tydligare om man tillade: ”det vill säga alla som verkar i skolan.”

Bestämmelser som de allmänna råden utgår från
Barnombudsmannen saknar en redogörelse för de krav som barnkonventionen ställer på arbetet mot mobbning. I förordet till förslaget till allmänna råd utlovas en ”kortare sammanställning av vilka bestämmelser som de allmänna råden utgår från där Barnkonventionen, skollagen och läroplanerna utgör det primära författningsstödet.” Någon referens till barnkonventionen återfinns emellertid inte i sammanställningen och inte heller i förslagen till allmänna råd i övrigt eller i kommentarerna till dessa.

Rätten till utbildning har en central plats i barnkonventionen. Enligt konventionen får inget barn utsättas för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende (artikel 16) och konventionsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld (artikel 19) och för att säkerställa att disciplinen i skolan upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet (artikel 28). Konventionsstaterna ska vidare, till det yttersta av sin förmåga, säkerställa barnets överlevnad och utveckling (Artikel 6). Barnkonventionen slår fast att barnet har rätt till utbildning och att utbildningen bland annat ska syfta till att förbereda barnet för ett ansvarsfullt liv i ett fritt samhälle i en anda av förståelse, fred, tolerans och jämlikhet mellan könen (artiklarna 28 och 29). Konventionsstaterna är skyldiga att göra barnkonventionens bestämmelser och principer allmänt kända bland vuxna och barn (artikel 42). Konventionsstaterna ska tillförsäkra varje barn dessa rättigheter oberoende av barnets ställning (artikel 2).
 
Utöver Lpo 94 och Lpf 94 bör de allmänna råden även hänvisa till läroplanen för förskolan Lpfö 98, eftersom det på sidan två i förslaget konstateras att de allmänna råden kan ge vägledning för arbetet mot kränkande behandling inom förskoleverksamhet och skolbarnomsorg. (Se dock våra synpunkter ovan).

Barnombudsmannen välkomnar att Skolverket i förslagen till allmänna råd har fäst stor vikt vid arbetsmiljölagen och de förordningar och föreskrifter som är knutna till den.

På sidan 4, första stycket bör orden ”från år 7” lyda ”från årskurs 7”.

Vad är kränkande behandling?
Barnombudsmannen anser att man inte bör lista olika former av kränkande behandling i ett instrument som detta. Barnombudsmannen föreslår därför att detta avsnitt avslutas efter andra stycket (som slutar ”… alltid måste tas på allvar.”)

Skollagskommittén ansåg i sitt betänkande Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121) att ett förfaringssätt där vissa beteenden särskilt anges som former av kränkande behandling innebär en risk att andra former av kränkande beteenden kan uppfattas som mindre allvarliga och därmed mindre otillåtna. Skollagskommittén avstod därför från att särskilt ange vissa former av kränkningar.

Barnombudsmannen anser att kommitténs argument är övertygande och att dessa argument även gäller i utarbetandet av allmänna råd. Barnombudsmannen anser även att det om man listar formerna av kränkande behandling, mobbning, diskriminering, sexuella trakasserier, rasism, etc., finns en risk att de allmänna rådens tillämpningsområde blir snävare än vad som i skollagen har menats med arbetet mot kränkande behandling.

Barnombudsmannen anser emellertid att man under denna rubrik bör påpeka att många former av kränkande behandling är brottsliga handlingar (även om det görs i förslaget till kommentarer till de allmänna råden).  

Om man beslutar att bibehålla särskilda exempel på kränkande behandling, är det av största vikt att inte lista handlingar som är brottsliga, exempelvis våld, hot, förtal, sexuellt ofredande tillsammans med sådana handlingar som inte är brottsliga, så som utfrysning och att utestänga någon, utan att man gör en tydlig skillnad mellan klart kriminella handling och andra handlingar. Om man ger exempel på kränkande handlingar är det viktigt att även nämna sådant beteende hos vuxna som av barn kan uppfattas som mycket kränkande, exempelvis ett överkritiskt bemötande, att bli negligerad, att få sitt skolarbete nedvärderat eller att bli straffad genom lägre betyg.

Att förebygga kränkande behandling
Barnombudsmannen anser att man bör lägga till föräldrar i beskrivningen av de samarbetsrutiner som skolan bör ha. Texten skulle då lyda: ”Skolan bör ha rutiner för hur samarbetet skall se ut med andra berörda myndigheter, organisationer och individer, såsom socialtjänst, polis och föräldrar.”

Det bör även uttryckligen nämnas i de allmänna råden att det förebyggande arbetet bör baseras på metoder som är kända som effektiva för att förebygga mobbning.

Barnombudsmannen välkomnar den betydelse som i kommentarerna har fästs vid vuxnas kunnande och engagemang samt, framförallt, vuxnas förhållningssätt till varandra och till eleverna. Vuxnas roll som förebilder kan inte nog betonas. Här bör man emellertid understryka att det framförallt är skolledningens kunnande och engagemang som är avgörande.

De allmänna råden bör även klargöra att rektor och lärare bär huvudansvaret för det förebyggande arbetet mot kränkande behandling.

Barnombudsmannen är mycket positiv till den vikt man har i förslaget till kommentarer har fäst vid att eleverna görs delaktiga i det förebyggande arbetet mot kränkande behandling. Barnombudsmannen vill gärna se att man uttryckligen nämner även elevskyddsombudens medverkan i detta arbete.

Att upptäcka, utreda och åtgärda kränkande behandling
Barnombudsmannen välkomnar att förslagen till allmänna råd tydligt klargör att varje tecken eller misstanke om att kränkande behandling äger rum bör tas på allvar och att det är den utsattes egen uppfattning av om en kränkning har skett som är utgångspunkten. Barnombudsmannen är även positiv till att förslagen betonar att skolan bör vara uppmärksam på kränkningar som utförs av vuxna mot elever, även om Barnombudsmannen gärna hade sett att skyldigheten att uppmärksamma och förhindra vuxnas kränkande behandling hade framgått ännu tydligare i förslaget till allmänna råd och i kommentarerna.

I avsnittet om att utreda kränkande behandling, bör förslaget till allmänna råd betona att det i vissa situationer är en skyldighet att göra en anmälan till socialtjänsten, även om denna skyldighet framgår av förslaget kommentarer till de allmänna råden. Skolan bör även ha rutiner för hur en anmälan till socialtjänsten, polisen och Arbetsmiljöverket går till. Det bör även finnas rutiner för rapportering om kränkande behandling till berörda föräldrar. Det är positivt att kommentarerna klargör att skolan inte kan frånsäga sig sitt ansvar genom att göra en anmälan till en annan instans.

I avsnittet om att åtgärda kränkande behandling bör det framgå att den som har utsatts för kränkande behandling har rätt att snabbt få hjälp eller stöd. En motsvarande regel återfinns i 6 § i Arbetsmiljöverkets föreskrifter om åtgärder mot kränkande särbehandling i arbetslivet (AFS 1993:17).

I avsnittet om att åtgärda kränkande behandling bör frågan om uppföljning och utvärdering skrivas i en separat punkt för att understryka betydelsen av uppföljning och utvärdering. Vidare bör det framgå hur dokumentationen av åtgärderna ska användas.

Skolors handlingsprogram mot kränkande behandling
Barnombudsmannen tillstyrker det som förslaget till allmänna råd uttryckligen nämner att skolornas handlingsplaner bör innehålla. Barnombudsmannen anser emellertid att alla handlingsplaner även bör:

- klargöra rektorns ansvar för handlingsprogrammet;

- vara baserade på metoder som har visat sig effektiva i arbetet mot kränkande behandling (Myndighetens för skolutveckling publikation "Olikas lika värde - om arbetet mot mobbning och kränkande behandling" kan ge värdefull vägledning i att finna sådana metoder.);

- innehålla information om till vilka myndigheter barnet eller barnets vårdnadshavare kan vända sig om skolan inte ingriper mot kränkande behandling. (Åtminstone kommunens skolledning, Skolverket och Arbetsmiljöverket bör nämnas i detta hänseende.)

- klargöra att vissa former av kränkande behandling, som bland annat våld, sexuellt ofredande och förtal är brott som i allvarliga fall bör anmälas till polisen;

- klargöra i vilka fall och hur anmälningar till socialtjänst, polis och Arbetsmiljöverket ska ske.


I ärendet har juristen Jens Ölander varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist