Personsäkerhetsutredningens slutbetänkande (SOU 2004:1) Ett nationellt program om personsäkerhet

(Ju2004/860/PO) Barnombudsmannen tillstyrker utredningens samtliga förslag till ett nationellt program om personsäkerhet. Det är av stor vikt att det finns ett för riket sammanhållet och professionellt program som anger hur skyddet för allvarligt hotade personer ska vara utformat.

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0488/04

Barnombudsmannen vill dock framhålla några viktiga synpunkter med anledning av betänkandet.

Barnombudsmannen beklagar att utredningen inte har behandlat frågan om vilka konsekvenser ett personsäkerhetsprogram får för ett barn när en umgängesförälder alternativt vårdnadshavare befinner sig i respektive utanför programmet. Ur ett barnperspektiv är frågan i allra högsta grad relevant och enligt artikel 9 punkt 3 i FN: s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska konventionsstaterna respektera rätten för det barn som är skilt från den ena av sina föräldrar att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkt kontakt med föräldern, utom då detta strider mot barnets bästa.

Det är ytterst angeläget att även barn till allvarligt hotade personer får det skydd de har rätt till i enlighet med de krav som ställs i artikel 19 i barnkonventionen. Enligt denna är konventionsstaterna skyldiga att vidta alla lämpliga lagstiftnings-, administrativa och sociala åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp. Barnombudsmannen är av den uppfattningen att psykisk misshandel av barnet också kan vara när barnet tvingas bevittna (se eller höra) våld i sin närmiljö eller leva i en miljö där våld eller hot om våld förekommer.

Barnombudsmannen vill framhålla vikten av att ett barn har behov av en trygg och stabil uppväxt. Därför måste det ställas särskilt höga krav för det fall det blir fråga om en permanent omlokalisering med byte av bostad för en person som beviljats inträde i programmet och som är vårdnadshavare. Barnet måste i dessa fall byta miljö och skola och bryta kontakten med släkt och vänner. Vidare får barnet inte berätta om den bakomliggande historien och i värsta fall även byta identitet. Detta kan för ett barn vara mycket påfrestande och särskilda stöd- och hjälpinsatser måste sättas in för att göra omlokaliseringen så smärtfri som möjligt för barnet.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist