Promemorian Ds 2004:19. Föräldraskap vid assisterad befruktning för homosexuella

Diarienummer: 9.1:0550/04
Ställd till: Justitiedepartementet


Sammanfattning
Barnombudsmannen tillstyrker i stort de lagda förslagen om hur föräldraskapet ska regleras om det införs möjlighet för lesbiska kvinnor att få tillgång till metoder för assisterad befruktning. Barnombudsmannen är dock kritisk till att frågan om att tillgodose barnets rätt till vetskap om sitt ursprung i stort sett förbigås i de förslag som läggs i promemorian. Det bör enligt Barnombudsmannen införas en bestämmelse om att folkbokföringen ska innehålla uppgifter om att barnet har tillkommit genom spermadonation. En sådan regel bör också kompletteras med en skyldighet för föräldrarna, uttryckt direkt i lagtext, att informera barnet om dess ursprung.

Barnombudsmannen tillstyrker de föreslagna förändringarna om fastställande av faderskap där det s.k. samlagsrekvisitet slopas i regleringen i föräldrabalken. Vad gäller frågan om retroaktivt fastställande av faderskap vill dock Barnombudsmannen påpeka att det ställningstagande som tas i promemorian rörande retroaktivt fastställande av faderskap inte är okomplicerat ur barnets synvinkel. Förslaget innebär att det finns en grupp barn som rättsligt sett blir faderslösa trots att det, som de i promemorian nämnda fallen av privat insemination, är känt vem som är biologisk fader till barnet. I en sådan situation bör barnets rätt till sitt ursprung och att kunna få ett faderskap fastställt väga tyngre än andra hänsyn.

Kapitel 5.1. Moderskap för den befruktade kvinnans partner eller sambo
Förslag: Om partner och homosexuella sambor får tillgång till assisterad befruktning inom den svenska sjukvården, skall partnern eller sambon till en kvinna som föder ett barn efter en sådan befruktning också anses som barnets mor. Moderskapet förutsätter att hon har samtyckt till befruktningen och att det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats genom denna. Moderskapet skall – för både partner och sambor – fastställas genom bekräftelse eller dom. Partnern eller sambon skall inte anses som mor till barn som avlas genom assisterad befruktning utanför den svenska sjukvården. I dessa fall skall – liksom hittills – faderskapet fastställas. Om det är till fördel för barnet och övriga förutsättningar är uppfyllda, kan ett gemensamt föräldraskap för det lesbiska paret
åstadkommas genom adoption.

Barnombudsmannen har i stort inget att invända mot utformningen av den föreslagna regleringen av föräldraskapet om det införs möjlighet för lesbiska kvinnor att genomgå assisterad befruktning.

Barnombudsmannen är dock kritisk till att frågan om barnets rätt till vetskap om sitt ursprung i stort sett förbigås i de förslag som läggs i promemorian. I artikel 7 i barnkonventionen fastslås barnets rätt att så långt som möjligt få vetskap om sina föräldrar. I formuleringen ”föräldrar” ingår genetiska, biologiska och sociala föräldrar. Barnets rätt till vetskap om sina föräldrar fastslås i artikel 7 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Barnets möjligheter att få reda på sitt ursprung är enligt den nuvarande regleringen huvudsakligen beroende på föräldrarnas vilja att berätta för barnet. Tidigare erfarenheter visar att föräldrar är obenägna att berätta för ett barn om dess ursprung när barnet är tillkommet genom givarinsemination. Det är ett faktum som inte är tillfredsställande enligt ombudsmannens mening. Det bör därför införas en skyldighet att göra en anteckning i folkbokföringen om att barnet har tillkommit genom spermadonation. Det är naturligtvis så att ett barn som växer upp med två mödrar vanligen kommer att ha en ”fördel” jämfört med andra barn vars biologiska föräldrar inte är desamma som de sociala föräldrarna genom att det är uppenbart att det måste ha funnits en man inblandad i dess tillblivelse. Detta faktum innebär i sig att det inte kan ses som särskilt kontroversiellt att införa en skyldighet om att införa en notering om att barnet tillkommit genom donation i barnets folkbokföring. Det bör dock ihågkommas att separationer och andra omständigheter kan medföra att det kommer att finnas situationer där det inte kommer att framstå som klart för barnet att det tillkommit genom spermadonation. I dessa situationer är en sådan notering i folkbokföringen mycket viktig för barnets möjligheter att få kännedom om sitt ursprung.
 
Barnombudsmannen är också av den uppfattningen att föräldrarna har en viktig del i att berätta för barnet om dess ursprung. Det är naturligtvis att föredra att barnet ges information direkt av föräldrarna att barnet är tillkommet genom donation. En förändring i folkbokföringen enligt vårt förslag bör därför kompletteras med en informationsskyldighet för föräldrarna uttryckt direkt i föräldrabalken. Vår ståndpunkt är att en uttrycklig bestämmelse om föräldrarnas informationsskyldighet gentemot barnet ger en viktig signal till föräldrarna om vikten av öppenhet mot barnet i frågor rörande dess ursprung. Det är också ett tillerkännande av den betydelse som vetskapen om sitt ursprung har för en person. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att ett sådant förslag som tydliggör föräldrars skyldighet att informera adopterade barn om dess ursprung har lagts i promemorian Ds. 2001:53, Föräldrars samtycke till adoption. Det vore angeläget att sådan skyldighet i lagstiftningen infördes både när det gäller adopterade barn och barn som är tillkomna efter donation av ägg eller sperma.

Ytterligare en fråga som bör diskuteras ur ett barnperspektiv är om en donator bör vara anonym eller inte. Det finns i nuläget en stark presumtion för att välja en donator som inte är känd för kvinnorna. Ett exempel som beskrivs som mindre lämpligt i promemorian är att en homosexuell man som också har en önskan att ha kontakt med barnet donerar sperma till kvinnorna. I promemorian anförs att det inte är lämpligt att så sker och att syftet bör vara att åstadkomma ett gemensamt föräldraansvar för kvinnorna. Utgångspunkten utifrån barnets perspektiv borde väl istället vara att det är värdefullt för ett barn att ha tillgång till sin biologiske far (donatorn) under uppväxten även om denne inte är rättslig far. Det bör i sammanhanget noteras att det i propositionen 2001/02:123, Partnerskap och adoption särskilt framhålls att det är viktigt för barn som lever med två föräldrar av samma kön att barnet får möjlighet till ett naturligt umgänge med personer av båda könen och att barnet kan erbjudas en varaktig och god manlig och kvinnlig förebild i barnets närhet. Det bör inte föreligga några skillnader mellan adoption och assisterad befruktning i detta hänseende som kan föranleda olika bedömningar. Det kan ifrågasättas varför donatorn inte kan ses som en sådan person i barnets närhet som det är positivt för barnet att ha tillgång till. Det är med tanke på det ovan sagda inte självklart att det utifrån barnets utgångspunkt alltid är det bästa för barnet att donatorn är anonym.

Ombudsmannen ställer sig också tveksam till den slutsats som utredningen når i frågan om vad den födande kvinnans sambo eller partner ska betecknas. Det synes framförallt lagtekniskt krångligt att kalla båda kvinnorna för mor. Många av de föreslagna lagbestämmelserna är tvetydiga och kan missförstås. Det kan därför ifrågasättas om en sådan lösning är den mest lämpliga.

5.2 Socialnämndens utredning och rättegången i mål om moderskap
Förslag: Om det finns anledning att anta att en kvinna skall anses som mor till ett barn jämte den kvinna som har fött barnet, skall socialnämnden utreda moderskapet och se till att det fastställs. Vid utredningar om moderskap skall detsamma gälla som vid faderskapsutredningar, och för rättegången i mål om moderskap skall detsamma gälla som för rättegången i mål om faderskap. Lagen om internationella faderskapsfrågor och lagen om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden utvidgas till att gälla moderskap.

Barnombudsmannen har i sig inget att invända mot förslaget om det införs möjlighet för lesbiska kvinnor att genomgå assisterad befruktning.

Kapitel 6. Fastställande av faderskap genom dom
Faderskapet för en man skall kunna fastställas genom dom om det är utrett att barnet är avlat av honom. Faderskapet skall vidare kunna fastställas om det är utrett att mannen har haft samlag med barnets mor eller att en befruktning på annat sätt har skett med hans sperma under den tid då barnet kan vara avlat och det med hänsyn till samliga omständigheter är sannolikt att barnet har avlats av honom. Faderskapet skall inte kunna fastställas genom dom för en man som har givit sperma inom den svenska sjukvården.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget. Den nuvarande regleringen som förhindrar fastställande av faderskap när det inte har skett samlag eller när detta inte kan styrkas måste med tanke på den medicinska utvecklingen ses som otidsenlig. Det är dessutom enligt vår mening positivt att barnet inte riskerar att berövas möjligheten att få fastställt vem som är dess fader på grund av att det inte kan styrkas att samlag har skett mellan parterna.

Kapitel 7. Övergångsreglering
De föreslagna bestämmelserna om fastställande av faderskap genom dom skall endast gälla barn som avlas från och med ikraftträdandet.

Utgångspunkten för en reglering bör vara att fastställande av faderskap inte bara är en rättighet för fadern utan i synnerhet för barnet. Barnets rätt till sitt ursprung är som ovan nämnts en av de rättigheter som tillkommer barnet enligt barnkonventionen. Rätten till en far är också av stor personlig betydelse för barnet – inte bara under barndomen men också som vuxen. Det bör med detta i åtanke övervägas om inte barnets rätt till ursprung därmed bör innebära att ett faderskap enligt den föreslagna regeln ska kunna fastställas även retroaktivt. Barnets rätt till att få ett faderskap fastställt bör enligt vår mening inte vara beroende av tekniska detaljer om huruvida sperman förts in i kvinnan genom samlag eller på annat sätt. Detta bör gälla oavsett om barnet är avlat före den nu föreslagna regleringens ikraftträdande. Den föreslagna förändringen torde dessutom inte skilja sig från det faktiska rättsläget i domstolarna utan kan snarast ses som en kodifiering av gällande rätt. Samlagsrekvisitet tycks i synnerhet under senare år ha tillmätts begränsad betydelse i praxis se NJA 1998 s. 184. Det kan inte uteslutas att ett barn som har tillkommit genom ”privat insemination” efter 1998 års fall från Högsta domstolen med framgång skulle kunna väcka talan mot den biologiske fadern (donatorn). Det bör med detta i åtanke inte införas övergångsbestämmelser som förhindrar en sådan möjlighet och som i värsta fall kan sätta barn i en sämre position när det gäller fastställande av faderskap än vad som var fallet före lagändringen.

I detta ärende har juristen Lotta Dahlstrand varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist