Delbetänkandet (SOU 2005:62) Anpassning av radio- och TV-lagen till den digitala tekniken

Barnombudsmannen har två synpunkter på betänkandet, båda i Del II Interaktiva tjänster i radio och TV.

Ställd till: Utbildnings- och kulturdepartementet
Diarienummer: 9.1:0877/05


13.1.2 Allmänna principer för en reglering av interaktiv annonsering
Utredningen föreslår att det ska införas en regel om att en interaktiv ikon ska förenas med ett meddelande om att radio- och TV-lagen inte är tillämplig på överföring av den begärda tjänsten. Barnombudsmannen ifrågasätter om den informationen är tillräcklig för gruppen barn, det vill säga personer under 18 år. Kanske förstår inte ens vuxna den informationen. Hur många vanliga medborgare känner till innehållet i radio- och TV-lagen? Meddelandet bör formuleras på ett sätt som gör att även yngre medborgare förstår.

13.1.6 Restriktioner för interaktiva ikoner i barnprogram och gudstjänster
Utredningen föreslår att det inte ska få förekomma interaktiva ikoner som leder direkt till annonser i egentliga program som huvudsakligen riktar sig till barn under tolv år. Utredningen föreslår därmed samma åldersgräns som i dag gäller enligt radio- och TV-lagen. Skälet för denna åldersgräns är att det klart skulle strida mot barnens intressen om televisionen användes för kommersiell påverkan på yngre barn.
 
Barnombudsmannen anser att det även kan strida mot något äldre barns intressen om televisionen används för kommersiell påverkan gentemot dem. Vi menar att det kan vara svårt även för till exempel en fjortonåring att kritiskt förhålla sig till reklambudskap. Först när en ung person uppnått gymnasieåldern kan man förmoda att han eller hon i full utsträckning lärt sig detta. Barn och unga är dessutom utsatta för en kraftig reklamexponering i olika sammanhang, till exempel genom Internet, att det vore önskvärt om i vart fall TV var en fredad zon. Det finns dessutom forskning som visar att reklam är skadligt för barn.

Enligt 9 kap. 3 § föräldrabalken får underårig som underårig själv råda över egendom först när denne fyllt 16 år. Vi menar att annonsering riktad till barn bör följa barnets rättshandlingsförmåga. I det här fallet handlar det om möjligheten för barnet att själv bestämma vad barnets intjänade pengar ska användas till.
Vi anser av ovanstående skäl att det kan finnas anledning att överväga om gränsen i stället inte borde sättas vid 16 år.
 
I vårt yttrande över betänkandet (SOU 2004:112) Frågor om Förmyndare och ställföreträdare för vuxna tillstyrkte vi att åldersgränsen i 9 kap. 3 § föräldrabalken sänktes till 15 år. Om riksdagen beslutar i enlighet med det förslaget föreslår vi att femtonårsgränsen bör gälla generellt även i radio- och TV-lagen.
Föredragande i ärendet har varit utbildningsansvarig Eva Röyter.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist