Departementspromemorian (Ds 2004:56) Barnen i brottets skugga

Barnombudsmannen ställer sig positiv till de förändringar i lagstiftningen som föreslås i promemorian för att stärka skyddet för barn som lever i brottets skugga. Vi har dock vissa synpunkter angående förslagens genomförande och vilka konsekvenser som förslagen kan leda till. Även om uppdraget var att ha synpunkter på kapitel 2-6 samt 11-12 har Barnombudsmannen valt att kommentera också de övriga förslagen.

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:1541/04


4 Barnen som bevittnat våld

4.3 Behov av att förtydliga socialtjänstens ansvar

Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning om att socialtjänstens ansvar för barn som bevittnar våld måste tydliggöras. Ett tydliggörande är enligt vår mening nödvändigt eftersom barnet inte i straffrättsligt hänseende är att anse som brottsoffer. Barnombudsmannens erfarenhet är också att barn som bevittnar våld ännu inte uppmärksammas som brottsoffer i den utsträckning som de borde. Som exempel kan nämnas att Barnombudsmannen i en nyligen publicerad studie ”När tryggheten står på spel” belyser problematiken vid bedömning av frågor om vårdnad, boende och umgänge när barnet som tvisten rör har bevittnat våld inom familjen. Domstolar och socialnämnder gör mer sällan så kallade riskbedömningar när barnet har bevittnat våld jämfört när barnet självt har utsatts för våld. Barnombudsmannen tror att det beror på att det saknas kunskap om hur barnen drabbas av våld inom familjen som inte direkt riktar sig mot honom eller henne.

Det är också viktigt att som utredaren påpekar lyfta fram dessa barn som brottoffer för att underlätta för de grupper som berörs av anmälningsskyldigheten att göra anmälningar när barn lever i familjer där det förekommer våld.

5 Ersättning till barnen som bevittnat brott

5.4 En ny rätt till brottsskadeersättning för barn
Barnombudsmannen ställer sig mycket positiv till förslaget att ett barn som bevittnar våld mot en närstående ska ha rätt till brottskadeersättning. Det är en tydlig markering från samhällets sida att barnet ska ses som ett brottsoffer. Barnombudsmannen anser emellertid att förslaget inte är helt tillfredsställande eftersom vi förespråkar att barnet ska ses som brottsoffer också i straffrättsligt avseende. Barnombudsmannen anser att det ska ses som psykisk misshandel mot barnet när ett barn tvingas bevittna misshandel som riktas mot en närstående. Detta har vi också lyft fram i remissvar angående betänkandet ”Barnmisshandel - Att förebygga och åtgärda” (SOU 2001:72)

Att barnets möjligheter att få brottsskadeersättning utökas är enligt vår mening bra och ett viktigt led i att stärka skyddet för barnet som bevittnar våld. Barnombudsmannen anser dock att det är viktigt att ett förslag som detta går att genomföra i praktiken och att alla eventuella tillämpningsproblem utreds för att barnets möjligheter att verkligen utkräva sin rätt till brottsskadeersättning blir reella. Barnombudsmannen anser att det måste tydliggöras hur barnets ansökan ska utformas och vem som i förekommande fall ska ansöka om ersättning när barnet inte har uppnått den ålder och mognad som är nödvändig för att självt kunna göra en sådan ansökan. Normalt sett är det barnets vårdnadshavare som enligt Brottsoffermyndigheten söker brottskadeersättning för barnet. I de här beskrivna situationerna är det förmodligen inte ovanligt att vårdnadshavaren är den person som utsätter barnet för att bevittna våld. Det måste därför tydliggöras att i en sådan situation ska det vara tillräckligt att den andra vårdnadshavaren gör ansökan. Det finns också situationer där det är endast den person som utövar våldet mot en närstående som är vårdnadshavare. Då måste barnet ha möjlighet att få en god man, en företrädare eller ett ombud som kan hjälpa barnet med ansökan. Detsamma måste gälla när barnets vårdnadshavare av någon anledning är förhindrad att göra ansökan.

Det måste också utredas hur barnets ersättning ska förvaltas eftersom barnet normalt sett inte kan förfoga över sina tillgångar. Att en person som utsätter barnet för att bevittna våld mot en närstående har möjlighet att förfoga över brottsskadeersättningen är givetvis inte acceptabelt.

Vidare anser Barnombudsmannen att det bör övervägas om inte preskriptionstiden måste förlängas för denna ersättning. Ett barn har inte alltid möjlighet att självt uttrycka sig kring sin situation och berätta om sina upplevelser av våld inom familjen. Särskilt för små barn som fortfarande lever tillsammans med en förälder som misshandlar den andra föräldern kan det vara svårt eller i stort sett omöjligt att prata om våldet. Det är också visat i forskning att en kvinna som utsätts för våld av en man som hon lever tillsammans med har svårare än en kvinna som har lämnat mannen att inse att barnet bevittnar våld som hon utsätts för. Barnombudsmannen tror att de barn som utifrån det förevarande förslaget kommer att ansöka om brottsskadeersättning är äldre barn vars föräldrar har separerat och våldet därmed har upphört. Det är angeläget att förslaget utformas på ett sätt så att så många barn som möjligt får möjlighet att ansöka om och också få brottsskadeersättning.

6 Barnen skyddas genom besöksförbud

6.4 Behov av ytterligare information

Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att målsäganden ska få information om besöksförbud i vissa situationer. Vi vill dock rikta uppmärksamheten på den situation där barnet är målsägande. Om informationen är tänkt att i vissa situationer riktas till barnet bör informationen skrivas på ett sådant sätt att barnet kan ta till sig och förstå informationen. Om vårdnadshavaren är den som får informationen bör det framgå att även barnet kan/ska omfattas av besöksförbudet.
 
Om ett barn ska skyddas av ett besöksförbud som en förälder har ålagts är det också viktigt att det respekteras i andra instanser som handlägger frågor som rör barnet. Exempelvis måste domstolen i frågor om vårdnad, boende och umgänge ta hänsyn till ett utfärdat besöksförbud och i vissa fall inte förordna om exempelvis umgänge mellan barnet och den förälder som orsakat besöksförbudet.

Vidare vill vi också i det här sammanhanget poängtera att besöksförbudet som ska skydda barnet måste vara effektivt. I utredningen ”Slag i luften SOU 2004:121” framhålls att det är vanligt att besöksförbud överträds. Det är givetvis av vikt för barnet att besöksförbud inte överträds och att staten beivrar eventuella överträdelser. För att besöksförbudet ska ge barnet ett reellt skydd krävs att det utreds hur besöksförbud kan göras mer effektiva.

7 Barnen vars föräldrar begått brott

7.5 Behov av ytterligare åtgärder för barn till intagna
Barnombudsmannen välkomnar förslaget att situationen för barn till intagna ska ses över igen. Det vi vill framhålla är det som sägs i Barnombudsmannens rapport Straffa inte barnet! och de förslag till förändringar som där ges. Vi vill också framhålla Socialstyrelsens ansvar för att genomföra förbättringar för dessa barn. Barnombudsmannens rapport utgår från vilka förbättringar som kan göras inom kriminalvården men belyser också vissa områden där socialtjänsten måste bli bättre på att hantera situationer som kan uppstå för barn med frihetsberövade föräldrar. Bland annat måste det tydliggöras vilket ekonomiskt ansvar som socialtjänsten har för barn med frihetsberövade föräldrar och vilka insatser i form av stöd och hjälp som kan bli aktuella. Socialtjänsten måste enligt vår mening ha kunskap och beredskap för att hjälpa barnet och dess familj på det sätt som det finns behov av. Det är också viktigt att uppmärksamma att andra yrkesgrupper såsom personal inom förskola och skola har kunskap om barn med frihetsberövade föräldrar och beredskap för att bistå de barn som berörs.

8 Barnen som drabbats av brott

8.4 Behov av samverkan mellan myndigheter i ärenden om brott mot barn

Barnombudsmannen anser att det är mycket viktigt förbättra metoderna för att bemöta, utreda och lagföra brott som begås mot barn. Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning att det bör införas fler kriscentrum liknande det i Malmö för att kunna nå en samverkan mellan myndigheter i dessa frågor. Det är också viktigt att betona att kunskapen hos de som möter barnet måste vara stor bland annat vad gäller hur man samtalar med barnet.


9 Barnen och åtgärder för att förebygga framtida brottslighet

9.5 Behov av ett handledningsmaterial med inriktning på de yngre eleverna
Barnombudsmannen ser positivt på att BRÅ får i uppdrag att ta fram ett stödmaterial för lärare och elever som riktar sig till yngre barn angående rätt och fel med mera. Vi vill liksom utredaren framhålla att ansvaret för att förebygga brott mot barn givetvis måste delas av alla i samhället och att det är av vikt att andra vuxna i barnets närhet också tar sitt ansvar för att förebygga att barnet begår brott. Föräldrarna är en viktig del av det arbetet och därför är till exempel föräldrastöd oerhört viktigt i arbetet för att förebygga brottslighet.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman
 
Charlotte Lenman
Ansvarig jurist