Departementspromemorian Fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (Ds 2004:52) del 1-4

Ställd till: Utrikesdepartementet 
Diarienummer: 9.1:1537/04


Sammanfattning
Barnombudsmannen välkomnar att fördraget om upprättande av en konstitution för Europa (det konstitutionella fördraget) innefattar bestämmelser om skydd av barnets rättigheter. Barnombudsmannen tillstyrker förslagen till ändringar i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen (anslutningslagen).

Barnombudsmannen välkomnar även att förbudet mot diskriminering på grund av ålder ingår i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna som utgör del II i det konstitutionella fördraget. Barnombudsmannen efterlyser en utredning om vad reglerna mot diskriminering på grund av ålder i EU:s konstitutionella fördrag och i regeringsformen innebär när det gäller diskriminering mellan barn och vuxna.

Barnombudsmannen understryker att det faktum att EU får utökade befogenheter inom bland annat invandringspolitik och straffrätt inte innebär att Sverige kan undgå sina folkrättsliga skyldigheter enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och andra internationella överenskommelser som Sverige har ratificerat. Sveriges ansvar för att barnkonventionen genomförs i sin helhet inom Sveriges jurisdiktion kvarstår oförändrat även om delar av beslutsmakten övergår till EU.

Del 1
6 kap. De konstitutionella förutsättningarna för Sveriges tillträde till det nya fördraget
Barnombudsmannen delar bedömningen av behovet av ändringar i lagen (1994:1500) med anledning av Sveriges anslutning till den Europeiska unionen (anslutningslagen).

Barnombudsmannen vill understryka att Sverige även fortsättningsvis kommer att vara folkrättsligt ansvarigt för att man inom Sveriges jurisdiktion lever upp till de krav som ställs i internationella överenskommelser som Sverige har ratificerat, även om hela eller delar av de frågor som dessa överenskommelser reglerar faller inom unionens befogenheter. Detta faktum påverkas, enligt Barnombudsmannens uppfattning, inte av att EU blir en juridisk person och bland annat ges rätt att ingå internationella överenskommelser inom ramen för unionens befogenheter på hela dess verksamhetsområde.

Barnombudsmannen anser att det kan ifrågasättas om regeringsformen fullt ut motsvarar de krav angående icke-diskriminering som den föreslagna konstitutionen ställer. Det konstitutionella fördraget förbjuder i artikel I-4 andra stycket all diskriminering på grund av nationalitet (medborgarskap) inom tillämpningsområdet för konstitutionen. 2 kap. regeringsformen, å sin sida, gör det möjligt att i lag göra vissa begränsningar av utlänningars grundläggande rättigheter och friheter. Barnombudsmannen har redan tidigare ifrågasatt om detta förhållande är förenligt med förbudet mot diskriminering i artikel 2 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Barnombudsmannen föreslår att Grundlagsutredningen ges i uppdrag att utreda om 2 kap. regeringsformen överensstämmer med förbudet mot diskriminering i det konstitutionella fördraget och i barnkonventionen.

7 kap. Definition av unionen och dess mål
Barnombudsmannen välkomnar att skyddet av barnets rättigheter har skrivits in i artikel I-3 i det konstitutionella fördraget.

8 kap. Grundläggande rättigheter och unionsmedborgarskap
Barnombudsmannen välkomnar att barnets rättigheter har inkorporerats i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och att dessa i sin tur fördragsfästs i det konstitutionella fördraget.
 
Barnombudsmannen välkomnar att ålder ingår som en diskrimineringsgrund i stadgan om de grundläggande rättigheterna (artikel II-81). Även regeringsformen gör i 1 kap 2 § gällande att det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av bland annat ålder. Barnombudsmannen efterlyser en utredning om vad reglerna mot diskriminering på grund av ålder i det konstitutionella fördraget och i regeringsformen innebär när det gäller diskriminering mellan barn och vuxna. Det vore viktigt att denna bedömning ingår i den kommande promemorian som ska behandla de ändringar som måste göras i andra lagar än anslutningslagen om Sverige ska kunna ratificera det konstitutionella fördraget.
 
9 kap. Unionens befogenheter
Inom områden där befogenheterna är delade mellan unionen och medlemsstaterna finns bland annat området med frihet, säkerhet och rättvisa. Detta omfattar bland annat straffrättsligt samarbete och införandet av rättsliga grunder för att skapa en gemensam invandringspolitik och ett gemensamt asylsystem. Barnombudsmannen vill understryka att – även om en gemensam invandrings- och asylpolitik inte i sig innebär en försämring av asylsökande barns rättigheter – kommer Sverige fortsättningsvis att vara folkrättsligt ansvarigt för att asylprocessen och invandringspolitiken uppfyller de krav som bland annat barnkonventionen ställer. I detta sammanhang bör det påpekas att FN:s barnrättskommitté i januari 2005 riktade kritik mot Sveriges behandling av barn i asylprocessen.

Ett annat område som faller inom de delade befogenheterna är det civilrättsliga samarbetet. Enligt artikel III-269 i det konstitutionella fördraget ska åtgärder som rör familjerätten och som har gränsöverskridande följder föreskrivas av rådet i en europeisk lag eller ramlag. Även i detta hänseende ansvarar Sverige för att barnets rättigheter enligt barnkonventionen inte kränks inom Sveriges jurisdiktion. I detta sammanhang vill Barnombudsmannen understryka att artikel 11 punkt 2 i den nya Bryssel II-förordningen avseende barnets rätt att komma till tals inte fullt ut motsvarar de krav som ställs i artikel 12 i barnkonventionen.

Del 2 Fördraget
Barnombudsmannen anser att begreppet ”medborgarskap” hade varit att föredra framför ”nationalitet” i artikel I-4 i det konstitutionella fördraget eftersom ”medborgarskap” är den term som används i svensk lagstiftning. Begreppet ”nationalitet” är problematiskt eftersom det kan tolkas som folkslag eller etnicitet. I artikel 1-10 används begreppet (nationellt) ”medborgarskap” i samma betydelse som begreppet ”nationalitet” i artikel I-4. Att ”nationalitet” i artikel I-4 och ”medborgarskap” i artikel I-10 har samma betydelse framgår tydligt av exempelvis de tyska och finska versionerna av fördraget. I dessa versioner används ”Staatsangehörigkeit” respektive ”kansalaisuus” både i artikel I-4 och i artikel I-10. Dessa termer är synonyma med svenskans ”medborgarskap”. Ordet ”nationalitet” borde bytas mot ”medborgarskap” även i artiklarna II-81, III-123, III-133, III-149 samt III-348.

I ärendet har juristen Jens Ölander varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist