Promemorian (Ds 2004:54) Mottagandet av barn från annat land som kommer till Sverige utan medföljande legal vårdnadshavare (s.k. ensamkommande barn)

Barnombudsmannen välkomnar i stort de förslag som läggs fram i utredningen. Barnombudsmannen anser emellertid att det tydligt måste framgå av lagtexten att Migrationsverket som huvudregel ska sluta avtal med kommunerna om mottagande av ensamkommande barn. Migrationsverkets ansvar för de ensamkommande barnen bör i första hand vara rent ekonomiskt.

Ställd till: Utrikesdepartementet
Diarienummer: 9.1:0011/05

6 Överväganden och förslag

6.3 Ökat kommunalt ansvar för mottagande av ensamkommande barn

6.3.1 Asylsökande ensamkommande barn
Barnombudsmannen instämmer i utredarens förslag att asylsökande ensamkommande barn, bör tas emot och beredas boende av en kommun inom ramen för socialtjänsten. Socialtjänsten har, med sin långa erfarenhet av vård och omsorg om barn och genom sin kompetens, de bästa förutsättningarna att ge stöd och hjälp åt barn utan föräldrastöd och barn i kris.

6.4 Avtalskommuner
Barnombudsmannen är positiv till ett avtalssystem, där Migrationsverket träffar avtal med vissa kommuner om att dessa ska anordna boenden för ensamkommande barn samt att dessa kommuner ska få ersättning av staten för sina kostnader. Det är av stor vikt att det finns kommuner vilka har ett särskilt ansvar för att ta emot de ensamkommande barnen. Genom att avtal sluts med ett antal kommuner ges dessa möjlighet att bygga upp en specifik kompetens för mottagandet av barnen samt särskilda verksamheter som är anpassade efter dessa barns behov.
 
Barnombudsmannen stöder utredarens förslag att Migrationsverket ska ha ett övergripande ansvar för de ensamkommande barnen. Däremot anser Barnombudsmannen att det i lagregler bör tydliggöras att Migrationsverket har en skyldighet att försöka ingå avtal med kommuner och att barnen endast då inget kommunalt boende finns att tillgå ska hänvisas till Migrationsverkets boendeenheter.

Det är inte tillfredsställande att samma myndighet ska pröva ett ensamkommande barns asylärende och samtidigt ha omvårdnaden om barnet. Kommunerna bör därför på sikt kunna ha sådan beredskap för mottagandet av barnen att dessa kan hantera till exempel variationer i antalet asylsökande barn. Barnombudsmannen anser dock att det måste finnas ett skyddsnät i form av boende inom Migrationsverket för de barn som av någon anledning inte kan tas emot av kommunerna.

6.4.1 Utvidgad kommunal kompetens
Barnombudsmannen är positiv till att en uttrycklig lagbestämmelse om rätt för kommunerna att driva boendeenheter för ensamkommande barn skapas.

6.4.2 Offentlig upphandling
Barnombudsmannen instämmer i utredarens bedömning att ersättningen till en avtalskommun bör fastläggas i offentligrättslig reglering för att inte leda till oklarheter som går ut över de ensamkommande barnen.
 
6.4.3 Avtalen mellan Migrationsverket och kommunerna
Barnombudsmannen har inte något att invända mot att avtalen mellan kommunerna och Migrationsverket enligt utredaren bör utgöras av standardiserade avtal. Det är vidare glädjande att utredaren anser att det av avtalen bör framgå att personalen som ska arbeta med asylsökande barn har den kunskap och utbildning som behövs.

I artikel 19 i direktivet 2003/9/EG om miniminormer för mottagandevillkor av asylsökande i medlemsstaterna anges att personal som arbetar med underåriga utan medföljande vuxen ska ha fått eller erhålla lämplig utbildning om underårigas behov. Barnombudsmannen förordar därför att det framdeles ska lagstiftas att personer som arbetar med ensamkommande barn ska ha fått utbildning om barns behov.

6.4.4 Vilka krav bör ställas på kommuner med vilka Migrationsverket avser att ingå avtal?
Barnombudsmannen instämmer i att det bör tillförsäkras att de kommuner som vill ingå avtal med Migrationsverket om mottagande av ensamkommande barn har förutsättningar för detta, särskilt vad gäller en fungerande samverkan mellan exempelvis förskola/skola och fritidsverksamhet. Barnombudsmannen anser också att yttrande från aktuellt landsting ska inhämtas i fråga om dess möjligheter att erbjuda barnen hälso- och sjukvård. Det bör även, såsom i utredningen framhålls, beaktas om kommunen redan i dag har ansvar för ensamkommande barn samt vilka möjligheter kommunen har att ta hand om ett ensamkommande barn efter det att uppehållstillstånd meddelats.

Barnombudsmannen anser dock att kommunerna bör ha en ständig beredskap för mottagande av såväl ett varierande antal barn som olika grupper av barn med varierande bakgrund.

6.5 Ansvarig kommun

6.5.1 Asylsökande ensamkommande barn
Enligt Barnombudsmannen bör det direkt av lagtexten framgå att Migrationsverket i första hand ska anvisa barnet plats i en av kommunens boendeenheter i en avtalskommun.
 
Hänsyn måste vid barnets placering även tas till barnets önskemål. Detta följer av artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), där det sägs att barnet har rätt att uttrycka sina åsikter och få dem beaktade i alla frågor som berör honom eller henne.

Barnombudsmannen är positiv till att det i den föreslagna lagtexten klargörs vilken kommun som ska anses som barnets vistelsekommun. Det är väsentligt att tydliggöra ansvaret kommunerna emellan för att motverka tvistigheter om vilken kommun som ska anses vara ansvarig för ett visst ensamkommande barn, då detta ibland har lett till att inte någon kommun har tagit ansvaret.

6.5.2 Barn med uppehållstillstånd
Barnombudsmannen stöder utredarens förslag att barn som beviljats uppehållstillstånd snarast ska få en introduktionsplats i en kommun, och att ensamkommande barn därför ska vara berättigade till bistånd enligt lagen (1994:137) om mottagande av asylsökande m.fl. endast under en månad efter det att uppehållstillstånd beviljats. Efter denna tid är det lämpligt att den kommun i vilken barnet vistas övertar det fulla ansvaret enligt socialtjänstlagen (2001:453).

6.6 Migrationsverkets boenden

6.6.1 Kvaliteten

Då Migrationsverket även framdeles ska kunna bereda boenden för ensamkommande barn, är det viktigt att dessa barn tillförsäkras samma standard vad gäller vård och omsorg som de skulle ha fått om de tagits emot av en kommun.
Barnombudsmannen anser, i motsats till utredaren, att detta bör lagregleras. Det är här fråga om nivån på omsorgen. Att Migrationsverkets personal i lag åläggs att ge de ensamkommande barnen motsvarande omvårdnad som dessa skulle ha haft rätt till i kommunerna, kan således enligt Barnombudsmannen inte anses leda till oklarheter beträffande ansvarsfördelningen.

Artikel 2 i barnkonventionen stadgar att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion rättigheter utan åtskillnad av något slag.

6.6.2 Tillsyn
Barnombudsmannen delar inte utredarens uppfattning att tillsynen över Migrationsverkets boenden för barn ytterligare behöver övervägas. Det kan inte anses förenligt med artikel 2 i barnkonventionen, enligt vilken alla barn ska tillförsäkras samma rättigheter, att det inte finns någon formell tillsyn över Migrationsverkets mottagningsverksamhet. Det är därför enligt Barnombudsmannen självklart att tillsynen över Migrationsverkets boenden för barn och ungdomar regleras på motsvarande sätt som tillsynen över annan social barn- och ungdomsvård. Det är med tanke på den särskilt utsatta ställning det innebär att vara ett barn som ensamt kommer till ett främmande land och som ofta haft svåra upplevelser synnerligen viktigt att tillsynen över Migrationsverkets boenden är oberoende.

6.6.3 Sekretess
I utredningen föreslås att regeringen i förordningen (2004:294) med instruktion för Migrationsverket anger att boendeverksamheten för asylsökande ensamkommande barn och prövningsverksamheten ska utgöra självständiga verksamhetsgrenar, vilket kommer att medföra att sekretesslagstiftningen blir tillämplig mellan verksamhetsgrenarna. Barnombudsmannen understryker vikten av sekretess i dessa frågor.

Barnombudsmannen delar även uppfattningen att en bestämmelse om uppgiftsskyldighet motsvarande den som gäller enligt 11 kap. 6 § första stycket utlänningslagen måste införas.

6.7 Landstingens uppgifter
Barnombudsmannen instämmer i att det är angeläget att en avtalskommun ska samarbeta med landstinget för att kunna erbjuda de ensamkommande barnen bästa möjliga mottagande och hälso- och sjukvård.

Föredragande i ärendet har varit juristen Lia Olsson.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist