Betänkandet (SOU 2004:122) Ingripanden mot unga lagöverträdare

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarieummer: 9.1: 0092/05


Sammanfattning
Barnombudsmannen tillstyrker i allt väsentligt utredningens bedömningar och förslag och kommenterar endast betänkandet i vissa delar.

Det är, enligt Barnombudsmannen, positivt att utredningen pekar på betydelsen av specialisering vid handläggning av ungdomsmål samt att den advokat som förordnas som offentlig försvarare för en misstänkt under 18 år ska vara särskilt lämplig för uppdraget. Barnombudsmannen anser dock att utredningen även skulle föreslagit att varje minderårig som misstänks eller åtalas för att ha begått brott ska få rätt till juridiskt biträde i enlighet med artikel 40 punkten 2 (b) (ii) och (iii) i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen).

Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag att domstol på begäran av åklagare eller vårdnadshavare ska kunna förordna ett juridiskt biträde för den unge (under 15 år) vid brottsutredning enligt 31 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL) men motsätter sig föreslagna begränsningar av rätten till juridiskt biträde för den unge. Det framgår tydligt av artikel 40 punkten 2 (b)(ii) i barnkonventionen att varje barn som misstänks för brott har rätt att få juridiskt biträde.

Barnombudsmannen är också positiv till att utredningen föreslår att möjligheten till åtalsunderlåtelse (straffvarning) enligt LUL bör användas i större omfattning än i dag.

Barnombudsmannen välkomnar att utredningen föreslår att påföljden ungdomstjänst ska bli en obligatorisk uppgift för kommunerna samt att det föreslås att ungdomstjänst ska införas som självständig påföljd för unga lagöverträdare.

Barnombudsmannen ifrågasätter om böter är en lämplig påföljd för unga som inte har någon egen inkomst. Vi är också i princip negativa till att barn och unga placeras i häkte. Barnombudsmannen anser dessutom att ett solidariskt skadeståndsansvar aldrig ska komma i fråga när det gäller unga lagöverträdare.

6 Handläggningen inom rättsväsendet av brott begångna av barn och ungdomar

6.6.1 Rättsväsendets specialisering vid handläggning av ungdomsmål
Barnombudsmannen bedömer i likhet med utredningen att specialiseringen vid handläggningen av ungdomsmål inom polis- och åklagarmyndigheterna samt i domstolarna har stor betydelse för de unga lagöverträdarna samt att det är angeläget att myndigheterna lägger vikt vid och utvecklar denna specialisering genom bl.a. utbildnings- och fortbildningsinsatser.

6.6.2 Om försvarare i ungdomsmål
Barnombudsmannen välkomnar utredningen förslag att domstolen ska, när den förordnar en offentlig försvarare för en misstänkt under 18 år, i första hand förordna sådan advokat som på grund av sina kunskaper och erfarenheter samt personliga egenskaper är särskilt lämplig för uppdraget. Den misstänktes möjligheter att påverka vem som utses till försvarare för honom ska dock inte inskränkas genom denna nya bestämmelse. Vidare är Barnombudsmannen positiv till utredningens förslag att det ska finnas ekonomiska incitament för försvare att lägga kraft på ungdomsmålen.
Barnombudsmannen anser dock att utredningen borde ha föreslagit att varje minderårig som misstänks eller åtalas för att ha begått brott ska få rätt till juridiskt biträde i enlighet med artikel 40 punkten 2 (b) (ii) och (iii) i barnkonventionen. Nuvarande lagstiftning ger domstolen möjlighet att avstå från att förordna offentlig försvarare för den unge om det är uppenbart att han/hon saknar behov av försvarare. Barnombudsmannen ifrågasätter också om nuvarande ordning står i överensstämmelse med artikel 6:3 om rätten till en rättvis rättegång i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR).

6.6.3 Vissa handläggningsfrågor
Utredningen föreslår att domstol på begäran av åklagare eller vårdnadshavare ska kunna förordna ett juridiskt biträde för den unge (under 15 år) vid brottsutredning enligt 31 § LUL Denna möjlighet ska enligt utredningen tillämpas restriktivt. Den föreslagna ordningen får enligt utredningen anses vara förenlig med art. 40 punkten 2 i barnkonventionen.

Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag men motsätter sig föreslagna begränsningar av rätten till juridiskt biträde för den unge. Utredningens förslag är inte, såsom påstås av utredningen, förenligt med barnkonventionen. Det framgår tydligt av artikel 40 punkten 2 (b)(ii) i barnkonventionen att varje barn som misstänks för brott har rätt att få juridiskt biträde. Den unge ska således redan som misstänkt vid brottsutredningen alltid ha rätt till ett juridiskt biträde.

7 Åtalsunderlåtelse – Straffvarning

7.5.1 Behovet av en ändrad reglering
Barnombudsmannen håller med utredningen i sin bedömning att möjligheten till åtalsunderlåtelse enligt LUL bör användas i större omfattning än i dag. Artikel 37 (b) i barnkonventionen anger att ett frihetsberövande endast får tillgripas som en sista utväg och för kortast möjliga tid. Detta ska i sin tur tolkas mot bakgrund av bestämmelserna i artikel 3 om barnets bästa i främsta rummet.
 
7.5.2 Begreppet åtalsunderlåtelse enligt LUL bör ersättas med straffvarning
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att begreppet åtalsunderlåtelse enligt LUL av pedagogiska skäl och i tydliggörande syfte ska ersättas med straffvarning.

8 Överlämnande till vård inom socialtjänsten – Socialtjänstpåföljd

8.3.7 Påföljdens framtida användningsområde
Utredningen föreslår att domstolen ska förordna om ett överlämnande till vård inom socialtjänsten endast när den unge efter en kvalificerad bedömning har befunnits löpa risk för fortsatt brottsligt beteende och därför är i behov av kraftfulla åtgärder från socialtjänstens sida.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

8.3.8 Påföljden bör få en ny benämning – socialtjänstpåföljd
Barnombudsmannen har inget att erinra mot utredningens förslag att påföljden ”överlämnande till vård inom socialtjänsten” av pedagogiska skäl och i tydliggörande syfte ska döpas om till ”socialtjänstpåföljd”.

8.3.9 Socialtjänstpåföljd med ungdomskontrakt
Utredningen föreslår att vid sådan socialtjänstpåföljd som innebär att åtgärder ska vidtas med stöd av SoL ska det upprättas ett kontrakt, ungdomskontrakt, att undertecknas av den unge, vårdnadshavare och socialtjänsten. Domstolen ska i dessa fall i domen meddela föreskrift om att den unge är skyldig att uppfylla sin del av kontraktet, som ska bifogas domen.

Barnombudsmannen ifrågasätter syftet och förfarandet med det föreslagna ungdomskontraktet. Vilka konsekvenser leder det till om den unge, vårdnadshavaren eller socialtjänsten inte uppfyller sin del av kontraktet? Vilken rättslig status har kontraktet? Enligt utredningen ska domstolen meddela föreskrift om att den unge är skyldig att uppfylla sin del av kontraktet. Ingenting sägs om socialtjänstens skyldighet att uppfylla de åtgärder som den planerar att vidta. Barnombudsmannen anser att utredningen inte i tillräcklig utsträckning utrett frågan.

9 Böter

9.8.2 Antalet bötesstraff bör minska
Utredningen har funnit att det finns påtagliga nackdelar sammankopplade med bötesstraffet som påföljd för unga lagöverträdare. Det bör därför strävas efter en minskad användning av bötesstraff i form av dagsböter för den gruppen lagöverträdare.

Barnombudsmannen ifrågasätter om böter är en lämplig påföljd för unga som inte har någon egen inkomst. Ungdomarna har ofta ingen eller liten möjlighet att betala sina böter. Det gör att de ofta får betalningsanmärkning, vilket gör det svårt för dem att senare i livet få hyreskontrakt, telefonabonnemang och vissa typer av arbeten. De unga som döms till böter kan få ett extra straff eftersom de förutom böterna får en betalningsanmärkning som gör att de får det än svårare att komma ut i vuxenlivet. Dessa unga, som redan (ofta) är utsatta får det ännu svårare att komma tillbaka på rätt sida av samhället.

Barnombudsmannen anser därför att bötesstraffets användningsområde ska begränsas eller helt tas bort. För det fall påföljden bibehålls bör bötesbeloppet sänkas för unga lagöverträdare.

10 Ungdomstjänst

10.2.1 Ungdomstjänst ska i fortsättningen vara en obligatorisk uppgift för kommunerna
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att det ska vara en obligatorisk uppgift för kommunerna att administrera ungdomstjänst. Den nuvarande ordningen strider mot principen om allas likhet inför lagen och kan inte anses förenlig med artikel 2 i barnkonventionen.

Användningen av ungdomstjänst bör utvidgas
Utredningen föreslår att ungdomstjänst ska införas som självständig påföljd för unga lagöverträdare.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget. Enligt artikel 37 (b) i barnkonventionen ska ett frihetsberövande av ett barn endast användas som en sista utväg varför ungdomstjänst måste anses vara att föredra framför ett frihetsberövande.
 
Användningsområdet för ungdomstjänst som självständig påföljd
Utredningen föreslår att domstolen ska ha så stora möjligheter som möjligt att använda den påföljd som passar bäst i det enskilda fallet. Tillämpningen av ungdomstjänst ska dock vara begränsad till andra fall än de där endast böter är stadgat för det aktuella brottet.

Barnombudsmannen är endast delvis positiv till förslaget. Som tidigare anförts anser vi att bötesstraffets användningsområde ska begränsas eller helt tas bort. Ur den unges perspektiv måste det därför anses vara lämpligt att även där endast böter är stadgat för det aktuella brottet bör ungdomstjänst kunna tillämpas som självständig påföljd.

12 Den s.k. ryggsäcken – olika former för stöd och kontroll

12.6.3 Insatsen kontaktperson
Utredningen föreslår att insatsen kontaktperson enligt såväl SoL som LVU för unga som ännu inte fyllt 21 år bör utvecklas till ett mer avancerat stöd i de fall detta krävs. För de under 15 år som begår brott, särskilt för de allra yngsta, är det viktigt att behovet av en sådan kvalificerad kontaktperson alltid utreds. Utredningen föreslår vidare att Socialstyrelsen bör ge socialtjänsten i kommunerna vägledning i vilka krav som bör ställas på såväl kontaktpersonerna som socialtjänsten när fråga är om att förordna kontaktperson för barn och unga som begår brott.

Utredningen föreslår också att de kvalificerade kontaktpersonerna ska benämnas mentorer för att markera att de ska bedriva avancerad form av kontaktmannaskap.

Barnombudsmannen är positiv till förslaget att insatsen kontaktperson utvecklas till ett mer avancerat stöd för den unge i de fall detta krävs. Enligt Barnombudsmannen är benämningen mentor på kontaktpersonen väl valt eftersom benämningen ”ryggsäck” tenderar att leda tanken fel och syftar snarare på en börda istället för på ett stöd för den unge.
 
14 Sluten ungdomsvård

14.3.2 Tidpunkten för inställelse och placering
Utredningen föreslår att den som har dömts till sluten ungdomsvård och som är på fri fot ska kunna få uppskov med verkställigheten om det föreligger synnerliga skäl för detta. Utredningen föreslår också att den dömde under vissa förutsättningar ska ha möjlighet att få anstånd med verkställigheten om han har ansökt om nåd hos regeringen.

Barnombudsmannen välkomnar förslaget. Det är av högsta vikt att den unge kan få möjlighet att till exempel fullgöra sin skolgång den del av terminen som återstår innan verkställighet inträder.

14.3.5 Placering med hänsyn till integreringsprincipen
Utredningen har valt att inte lägga fram något förslag om huruvida principen om att LSU-dömda ska integreras med ungdomar som vårdas enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) ska gälla också i fortsättningen. Utredningen är av uppfattningen att frågan bäst löses av SiS.

Barnombudsmannen beklagar att utredningen valt att inte lämna något förslag i denna del. Enligt Barnombudsmannen bör unga som dömts till sluten ungdomsvård och de unga som vårdas enligt LVU inte placeras tillsammans.

14.4.3 Utredningens överväganden
Utredningen föreslår att eftervården görs till en del av verkställigheten av sluten ungdomsvård och att utformningen av eftervården läggs på SiS. Förslaget innebär att om den framräknade verkställighetstiden uppgår till minst fyra månader ska en eftervård på sex månader ingå i verkställigheten. I sådana fall ska institutionstiden minskas med två månader.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget med förhoppning om att, om förslaget realiseras, det kommer att ske förbättringar i fråga om kontinuitet och långsiktighet i bedömningar, planering och insatser för de LSU-dömda.

Övrigt
Barnombudsmannen anser att de unga som är dömda till sluten ungdomsvård, i likhet med de som avtjänar sitt straff i ett vanligt fängelse, ska ha rätt till en dagpenning för sitt deltagande i dagverksamheter. Detta ligger i linje med artiklarna 45 och 46 i United Nations Rules for the Protection of Juveniles Deprived of their Liberty, där det fastslås att frihetsberövade unga alltid när så är möjligt bör bli erbjudna betalt arbete som ska underlätta för dem att komma in i samhället igen efter att de avtjänat sitt straff. Den unges deltagande i dagverksamheter bör sålunda vara betald. Detta skulle i sin tur kunna leda till att de unga har lite pengar att betala ett eventuellt skadestånd eller ett bötesbelopp med.

16 Häktning och annan övervakning av unga som misstänks för brott
Utredningen lägger inte fram förslag om ändring i de materiella förutsättningarna för häktning. Däremot föreslår utredningen att det i bestämmelsen i LUL om häktning av den som inte fyllt 18 år uttryckligen ska anges att kravet på synnerliga skäl ska vara uppfyllt även när det gäller anhållande av en person i den åldern. Vidare föreslår utredningen att förhållandena för unga under 18 år ska vara anpassade till den unges särskilda behov. De unga ska under vistelsen bli föremål för särskilda insatser i syfte att underlätta deras situation.

Barnombudsmannen motsätter sig i princip att barn och unga placeras i häkte. Det bör finnas möjlighet att ersätta häktning med andra placeringsformer. För det fall häktningsinstitutet kvarstår är det, enligt Barnombudsmannens mening, av stor vikt att häktesmiljön utformas utifrån den unges behov och att den unge hålls avskild från andra vuxna häktade.

17 Tillgodoräknande av tid för frihetsberövade på grund av brott

17.4 Utredningens överväganden
Utredningen föreslår att det ska införas en möjlighet för den som har dömts till fängelse eller sluten ungdomsvård att i vissa fall få tillgodoräkna sig den tid han har varit omhändertagen enligt LVU. Ett krav för detta är att frihetsberövandet skett på grund av misstanke om brott som sedermera prövats genom domen. Därjämte krävs att frihetsberövandet till sin art kan jämställas med anhållande eller häktning. Sålunda ska den som på grund av ett omhändertagande enligt LVU har vistats på häkte medges avräkning. Detsamma gäller den som har vistats på sådant särskilt ungdomshem som avses i 12 § LVU, om frihetsberövandet till sin art varit sådant att det är likvärdigt med häktning eller anhållande.

Barnombudsmannen välkomnar förslaget. Det är viktigt att reglerna om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande upplevs som rättvist av den unge samt att frihetsberövanden som är lika ingripande bör behandlas likvärdigt.

18 Samordning av kompetens och metodutveckling och spridande av allmän information och kunskap

18.3 Utredningens överväganden

Barnombudsmannen anser att utredningen på ett förtjänstfullt sätt redogjort för betydelsen av att de insatser som vidtas för barn och unga med asocialt beteende är kunskapsbaserad och att frågan om hur sådan kunskap ska erhållas och spridas är av största vikt.

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att samordna kompetens- och metodutveckling och sprida allmän information och kunskap när det gäller ungdomsbrott och det allmännas ingripanden med anledning därav. Barnombudsmannen anser, liksom utredningen, att uppdraget ska vara inriktat på att innebära en hjälp för socialtjänsten i dess praktiska arbete med barn och unga som begår brott. Barnombudsmannen vill betona att det är av största vikt att socialtjänstens insatser måste vara baserade på vetenskapliga metoder som är anpassade efter det enskilda barnets behov.

19 Skadestånd i anledning av brott

19.4.1 Behovet av en ändrad reglering
Utredningen anser att det finns ett behov av att överväga om den nuvarande ordningen beträffande solidariskt skadestånd för unga lagöverträdare är utformad på ett lämpligt sätt. Utredningen har dock valt att inte lägga fram något förslag om ändringar i regeln om solidariskt ansvar utan menar att frågan om solidarisk skadeståndsskyldighet för unga som har begått brott är angelägen och att den bör bli föremål för ytterligare överväganden i ett annat, lämpligare sammanhang.

Barnombudsmannen beklagar att utredningen avstått från att lämna något förslag i denna fråga.

Barnombudsmannen anser att ett solidariskt skadeståndsansvar aldrig ska komma i fråga när det gäller unga lagöverträdare. De ekonomiska kraven upplevs av den unge som oöverblickbara och orättvisa. Kraven bidrar till att försvåra en återanpassning till ett normalt liv utan svartjobb och brott. Solidariskt utdömda skadestånd binder, enligt vår mening, dessutom samman de unga på ett destruktivt sätt. Inte sällan blir den unge restförd hos kronofogdemyndigheten för sådana skadeståndsskulder. Även om den skadeståndsskyldige unge betalar sin del av skadeståndet kan han eller hon blir registrerad hos kronofogdemyndigheten om inte den unges medbrottslingar betalar sin del. Det gör att den unge får betalningsanmärkning, vilket gör det svårt för han eller henne att senare i livet få hyreskontrakt, telefonabonnemang och vissa typer av arbeten.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist