Återrapportering av regeringsuppdrag avseende könsneutralt barnbidrag (S2004/5213/SF)

Socialdepartementet
Diarienummer: 0415/05
 

Sammanfattning
Barn har behov av en nära och god relation med båda sina föräldrar. Därför är det naturligt att all lagstiftning bör främja föräldrars delaktighet och ansvar. Barnombudsmannen instämmer därför i Försäkringskassans uppfattning att lagstiftningen bör vara könsneutral för att i alla avseenden främja båda föräldrarnas relation till barnet.

Barnombudsmannen anser dock att ytterligare utredning krävs avseende de ekonomiska konsekvenserna av förslaget. En fördelning av barnbidraget vid växelvis boende måste, enligt Barnombudsmannens uppfattning, medföra möjlighet att även dela upp betalningsansvaret för kostnaderna för barnomsorg och skolbarnomsorg mellan föräldrarna. Det är inte möjligt idag. Barnombudsmannen anser också att det finns en risk för att möjligheten att fördela barnbidraget i vissa fall kan utgöra grund för ytterligare konflikter i utsatta familjer.

Barnombudsmannen ifrågasätter vidare om förslagen främjar syftet och nyttan av den föreslagna reformen. De föräldrar som kan komma överens gör redan det idag och där är fördelningen av barnbidraget inte något problem. De föräldrar som inte kommer överens får ingen direkt hjälp om det inte finns en dom vilket i sin tur kan ge incitament till onödiga processer.

Barnombudsmannen tillstyrker inte försäkringskassans förslag av hanteringen av flerbarnstillägget i de fall det på grund av proportionell fördelning innebär att barn med fler än ett syskon sammantaget får minskade ekonomiska resurser.
 
Mot bakgrund av ovan ställer sig Barnombudsmannen tveksam till förslaget som helhet och föreslår att frågan om fördelning av barnbidraget innefattande barnets större kostnader ytterligare utreds. Barnombudsmannen anser det angeläget att lagstiftningen om barnbidraget blir könsneutral för att stärka barnets relation till båda sina föräldrar.

Inledning
Inledningsvis vill Barnombudsmannen understryka att frågan om till vem av föräldrarna barnbidraget utbetalas till, är inte i första hand en fråga om jämställdhet eller rättvisa utan en fråga om barnets rätt till ekonomiskt bistånd för att täcka kostnaderna för sina grundläggande behov.

Det är Barnombudsmannens uppfattning att det är barnets bästa att ha en god och nära relation med båda sina föräldrar. En god relation med barnet bygger på att föräldern har möjlighet och även tar ansvar för allt som rör barnet såsom skolgång, fritidsaktiviteter, kläder, hälsovård med mera. I ansvaret ingår som en naturlig del att hantera ekonomin runt barnet och i största möjliga mån tillgodose att pengarna fördelas på bästa sätt för barnet. Barnombudsmannen instämmer därför i Försäkringskassans uppfattning att lagstiftningen bör vara könsneutral för att i alla avseenden främja båda föräldrarnas relation till barnet.
 
Allmänna reservationer
Försäkringskassan har föreslagit dels att alla föräldrar får anmäla vem av föräldrarna som ska uppbära barnbidraget, dels att föräldrar som har växelvis boende barn får dela på barnbidraget.

Inledningsvis kan konstateras att Försäkringskassan framhåller den rådande uppfattningen att gemensam vårdnad bygger på att föräldrar ska kunna enas i viktiga frågor som rör barnet. Det är Barnombudsmannens erfarenhet att lagstiftaren och myndigheter sätter för hög tilltro till separerade föräldrars förmåga att komma överens i frågor rörande barnet oavsett hur goda intentioner de än har.

Det är Barnombudsmannens uppfattning och erfarenhet att ekonomi, fördelning av pengar och prioritering av barnets behov, som har ekonomisk anknytning, är upphov till problem och konflikter mellan såväl sammanboende som separerade föräldrar.
Ekonomiska incitament finns redan idag som föranleder separerade föräldrar att starta domstolsprocesser om vårdnad, boende och umgänge. Till exempel kan nämnas fall där den ena föräldern i domstol yrkar växelvis boende syftande till att undgå skyldigheten att betala underhållsbidrag till den andra föräldern. Ett annat exempel är att en förälder driver frågan om barnets boende för att få möjlighet att erhålla bostadstillägg. Det är Barnombudsmannens uppfattning att processer som inte grundar sig i en uppfattning om barnets bästa utan som har ett ekonomiskt syfte eller ett syfte att skada eller “komma åt” den andra föräldern i första hand riskerar att skada barnet och dess relation till någon eller bägge föräldrarna.

Barnombudsmannens vill även lyfta den problematik som redan finns runt utsatta barn där föräldrarna lever separerade och det finns en förälder som utsätter den andra föräldern och/eller barnet för våld, hot och trakasserier. I dessa familjer finns ofta en maktstruktur där den ena föräldern utnyttjar varje möjlighet, till exempel ekonomin runt barnet, för att utöva makt och utpressning i olika avseenden. Ofta återfinns dessa barn i redan ekonomiskt utsatta miljöer. Försäkringskassan har föreslagit att föräldrar med gemensam vårdnad ska kunna komma överens om till vem barnbidraget ska utbetalas till. Barnombudsmannen befarar att en sådan möjlighet i vissa fall ytterligare skapar grund för otillbörlig maktutövning och utpressning som på intet sätt syftar till barnets bästa utan istället i stor utsträckning skadar barnet.
 
Sammanfattningsvis konstaterar Barnombudsmannen mot bakgrund av ovan, att det finns risk att reformen medför att redan utsatta barn och familjer drabbas av ytterligare konflikter och domstolstvister.
 
Fördelning av barnbidraget vid växelvis boende
Försäkringskassan har föreslagit att barnbidraget ska kunna delas mellan föräldrar med gemensam vårdnad om barnet om barnet bor växelvis hos föräldrarna. Enligt förslaget kan delning komma ifråga genom en överenskommelse mellan föräldrarna. Om ansökan inte är gemensam ska växelvis boende styrkas genom dom, avtal eller att underhållsstöd betalas ut för barnet enligt 3 § andra stycket lagen (1996:1030) om underhållsstöd.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget endast under förutsättning att det införs möjlighet att också debiteringen av de stora kostnaderna för ett barn, nämligen barnomsorgskostnaderna såsom kostnaderna för dagis och fritids, delas upp mellan föräldrarna i samma utsträckning som barnbidraget. Eftersom barns vardag i dagens samhälle i mångt och mycket är styrt av föräldrarnas ekonomiska förutsättningar anser Barnombudsmannen att det är viktigt för barnet att barnbidraget de facto utbetalas till den som bär ansvaret för den väsentligaste kostnaden för barnet. I de flesta fall är barnomsorgskostnaden en av de större kostnaderna.
 
Med viss reservation är det idag Barnombudsmannens erfarenhet att enligt huvudregeln debiteras barnomsorgskostnaden den vårdnadshavare som barnet är folkbokförd hos. Det finns inte möjlighet för föräldrar med gemensam vårdnad och växelvis boende att begära att betalningsansvaret och debiteringen av barnomsorgskostnaderna delas upp mellan föräldrarna.

Mot bakgrund av att domstol kan döma till växelvis boende mot en förälders vilja och att denna dom, enligt Försäkringskassans förslag, i sin tur kan ligga till grund för uppdelning av barnbidraget mot samma förälders vilja, är det är särskilt viktigt att tillskapa en möjlighet att fördela betalningsansvaret för barnomsorgskostnaderna. Resultatet kan annars bli att en förälder som barnet är folkbokfört hos och som på grund därav är betalningsansvarig för hela barnomsorgskostnaden bibehåller hela betalningsansvaret efter en dom på växelvis boende men fråntas ett eventuellt underhållsstöd och halva barnbidraget mot sin vilja. Detta kommer att drabba redan ekonomiskt svårt utsatta grupper, särskilt barn med ensamstående föräldrar med låg inkomst.

Av försäkringskassans utredning framgår att en av anledningarna till att frågan om uppdelning av barnbidraget mellan föräldrar som har sitt barn växelvis boende hos sig, var att den förälder som idag inte är mottagare av barnbidraget och inte heller kan komma överens med den andra föräldern om en fördelning, kanske med all rätt, känner sig förfördelad av samhället. Barnombudsmannen konstaterar att denna grupp inte heller med försäkringskassans förslag får någon del i barnbidraget om det inte finns en lagakraftvunnen dom på växelvis boende för barnet vilket innebär att i vart fall en del av syftet med hela utredningen faller. Dessutom kan konstruktionen utgöra ett incitament till att starta olika typer av domstolsprocesser rörande vårdnad, boende och umgänge eftersom det finns pengar att tjäna, vilket enligt Barnombudsmannens uppfattning är beklagligt vilket redan berörts ovan.

Flerbarnstillägget
I dagens samhälle där inkomstklyftorna är stora mellan olika grupper är det Barnombudsmannens uppfattning att det inte främjar barn i större syskonskaror att det totala barnbidraget minskas. Även om familjen är separerad krävs att bostaden både hos mamma och pappa är av den storleken att alla barn kan vistas där. I de flesta ekonomier är bostadskostnaden familjens största. Därför är en minskning av flerbarnstillägget inte motiverat av att barnet bor växelvis. Barnombudsmannen avstyrker därför Försäkringskassans förslag som totalt sett innebär en sänkning av flerbarnstillägget.

Föredragande i ärendet har varit juristen Birgitta Resenius.


Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist