Slutbetänkandet Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna (SOU 2004:112)

Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0284/05 

Inledning
Barnombudsmannen yttrar sig endast över de förslag som rör barns rättigheter.

Barnombudsmannen tillstyrker huvudsakligen förslagen, men anser att utredningen undvikit att behandla vissa grundläggande frågor samtidigt som andra frågor behandlats på detaljnivå. Det är anmärkningsvärt att utredningen inte behandlat till exempel frågan om det är försvarbart att barn ansvarar för skulder som uppstått genom avtal som förmyndaren har samtyckt till eller om barn bör ansvara för skulder för sjukvård och skola som faller under vårdnadshavarens underhållsskyldighet. Barnombudsmannen är även förvånad över att utredningen inte ifrågasatt det riktiga i att barn registreras som ägare till fordon som barnen i civilrättslig bemärkelse i regel inte äger. Barnombudsmannen uppfattar även att utredningens utgångspunkt i flera frågor snarare varit att underlätta förmyndarens förvaltning än att skydda av barnets egendom.

Barnombudsmannen anser att det med anledning av flodvågskatastrofen i Sydostasien finns skäl att ytterligare utreda hur behovet av ställföreträdare för barn bäst kan uppfyllas och hur dennes befogenheter bör utformas för att på bästa möjliga sätt tillgodose barnets rättigheter och behov. Barnombudsmannen hoppas att en sådan utredning kan göras snarast.

Utredningen har inte redovisat gällande rätt och lagstiftningsarbete i Danmark, Finland, Island och Norge på förmyndarskapsområdet, trots direktiven påkallat detta. Utredningen har endast gjort jämförelser med lagstiftningen i de andra nordiska länderna vad gäller ställföreträdare för vuxna hjälpbehövande.

DEL A Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn

3 Föräldrars förmyndarförvaltning och anknytande frågor om förvaltning och tillsyn

3.3 Utfallet i stort av reformen av förmyndarförvaltningen
Barnombudsmannen anser att följderna av reformen av föräldrars förmyndarförvaltning år 1995 borde ha utretts utförligare. Utredningen konstaterar att riskerna för missbruk har ökat och att det råder osäkerhet rörande omfattningen av missbruk från föräldrars sida. Flera yrkesgrupper som utredningen har varit i kontakt med har misstankar om att reglerna dels är okända för föräldrarna, dels misstolkas eller rent av missbrukas. Det finns därför ett stort behov av att undersöka reglernas praktiska tillämpning för att tillgodogöra barnets rätt till skydd på ett så effektivt sätt som möjligt.

Barnombudsmannen anser även att det finns viktiga principiella frågor om gränsen mellan barns och förmyndares ekonomiska ansvar som utredningen borde ha besvarat.

3.4 Riktlinjer för förstärkning av skyddet för barns egendom under föräldraförvaltning.
I avvaktan på en utförligare utredning av följderna av 1995 års reform, tillstyrker Barnombudsmannen förslaget att bibehålla nuvarande gränsbelopp för kontrollerad förvaltning och förslagen om överförmyndarnas förbättrade möjligheter att få information om misstänkta brister i föräldrarnas förmyndarförvaltning och angående bättre information till föräldrar om reglerna för förvaltning av barns medel.

Barnombudsmannen återkommer till förslagen angående skuldsättning av barn under kapitel 3.6.5.
 
Angående förslagen om ökad information till föräldrar, föreslår Barnombudsmannen att riktad information ska ges till alla föräldrar vars barn har registrerats för obetalda skulder hos kronofogden. Barnombudsmannen noterar att Kronofogdemyndigheten redan bedriver viss informationsverksamhet och att kronofogden bör involveras i det informationsarbetet som utredningen föreslår. Det är synnerligen viktigt att även barn och unga får lämplig information i dessa frågor, till exempel genom skolan.

3.6 Föräldrars och förordnade ställföreträdares förvaltning av den enskildes egendom samt vissa andra frågor rörande den enskildes ekonomiska angelägenheter
3.6.1 Tillgångar på spärrat konto
3.6.1.2 Förbättrade regler om direktinsättning på spärrat konto m.m.
Omyndigas tillgångar
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att skyldigheten att göra direktinsättning på spärrat konto utökas till att gälla även Brottsoffermyndigheten vid ersättning enligt brottsskadelagen samt myndighet som betalar ut ersättning i anledning av skadeståndsanspråk mot staten. Barnombudsmannen anser emellertid att en särskild bestämmelse bör införas enligt vilken skadestånd till en minderårig alltid ska betalas till ett spärrat konto ifall den skadeståndsskyldige är en familjemedlem. Barnombudsmannen anser inte att de nuvarande möjligheterna, enligt vilka barnets särskilde företrädare (i de fall en sådan finns) kan begära att överförmyndaren besluter att medlen ska sättas in på ett spärrat konto, är tillräckliga. Barnombudsmannen anser vidare att brottskadeersättning och skadestånd till barn alltid bör stå under särskild överförmyndarkontroll ifall skadevållaren är en familjemedlem.

Sänkt beloppsgräns i 16 kap. 11 § föräldrabalken
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att skyldigheten att sätta in pengar på ett på ett spärrat konto ska gälla för belopp över ett prisbasbelopp (40000 kronor), i stället för som idag för belopp över två prisbasbelopp.

Spärr enligt 13 kap. 8 § respektive 16 kap. 11 § föräldrabalken
Barnombudsmannen anser inte att överförmyndaren självmant ska granska behovet av spärren av medel som spärrats med stöd av 16 kap. 11 § föräldrabalken. Barnombudsmannen förespråkar i stället det förslag som förts fram från överförmyndarhåll att denna spärr ska omprövas först då en förälder ber om det.

Som Barnombudsmannen framfört ovan, anser Barnombudsmannen att brottskadeersättning och skadestånd till barn alltid bör stå under särskild överförmyndarkontroll ifall skadevållaren är en familjemedlem.
 
3.6.1.3 Överförmyndararens möjlighet att spärra VP-konton, fondkonton och depåer
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att överförmyndaren, om det behövs för att trygga förvaltningen, ges möjlighet att spärra nämnda typer av konton/depåer i stället för att överförmyndaren som idag ska behöva uppmana föräldrarna att träffa ett avtal om förvaring och förvaltning och sedan skicka avtalet till överförmyndaren för att denna ska godkänna det. Barnombudsmannen tillstyrker även förslaget att införa en skyldighet för fondbolaget/värdepappersinstitutet att anteckna dessa beslut.

3.6.2 Regler om placering och avyttring av tillgångar
3.6.2.4 Köp av värdepapper utan erforderligt samtycke från överförmyndaren
Barnombudsmannen anser i likhet med utredaren att börstransaktioner bör behandlas som andra avtal som förmyndaren ingår i egenskap av barnets ställföreträdare och att särskilda regler om börstransaktioner inte bör införas i föräldrabalken.

3.6.3 Uppgiftsskyldighet för myndigheter och banker m.fl.
3.6.3.1 Överförmyndarens möjligheter att genom information från myndigheter m.fl. uppmärksammas på behov av ställföreträdarskap m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att flytta socialnämndens underrättelseskyldighet om misstanke om brister i förmyndares förvaltning från socialtjänstförordningen till socialtjänstlagen.

3.6.3.3 Utökad skyldighet för myndigheter att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren för att underlätta dennes tillsynsverksamhet
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag angående Skatteverkets och tingsrättens utökade uppgiftsskyldighet.

Barnombudsmannen noterar att Kronofogdemyndigheten och Vägverket till följd av ändringar i ett antal förordningar under 2004 är skyldiga att självmant lämna uppgifter till överförmyndaren när en omyndig registreras för skuld i kronofogdemyndighetens register respektive som ägare till motorfordon. Dessa ändringar följer Barnombudsmannens och Konsumentverkets förslag till åtgärder för att förhindra skuldsättning av barn som myndigheterna överlämnade i en skrivelse till justitiedepartementet 2004.

Barnombudsmannen delar utredarens uppfattning att Skatteverket i förordning bör åläggas att anmäla till överförmyndaren när ett barn har registrerade tillgångar som överstiger åtta basbelopp.

3.6.3.4 Överförmyndarens möjlighet att erhålla information från banker och andra finansiella institut
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen angående överförmyndarens ökade möjligheter att kräva uppgifter från banker och andra finansiella institut.

3.6.4 Räkenskaper och redovisning
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att inte ändra nuvarande lagregler utan att detaljerna kring redovisningsskyldigheten i stället bör framgå tydligt i de råd som länsstyrelserna gemensamt antar.
 
3.6.5 Omyndigas skuldsättning
3.6.5.2 Skulder på grund av brott
Barnombudsmannen delar inte utredarens uppfattning att skadeståndslagens bestämmelser om jämkning av underårigas skadeståndsskyldighet är tillräckliga för att undvika de olägenheter som solidariskt skadeståndsansvar medför för barn. Ungdomsbrottsutredningen ansåg att det finns ett behov av att överväga om den nuvarande ordningen beträffande solidariskt skadestånd för unga lagöverträdare är utformad på ett lämpligt sätt. Ungdomsbrottsutredningen valde dock att inte lägga fram något förslag om ändringar i regeln om solidariskt ansvar utan menade att frågan om solidarisk skadeståndsskyldighet för unga som har begått brott är angelägen och att den bör bli föremål för ytterligare överväganden i ett annat sammanhang. Barnombudsmannen beklagar att varken Ungdomsbrottsutredningen eller Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare har lämnat något förslag i denna fråga.

Barnombudsmannen anser att ett solidariskt skadeståndsansvar aldrig borde komma i fråga när det gäller unga lagöverträdare. De ekonomiska kraven upplevs av den unge som oöverblickbara och orättvisa. Kraven bidrar till att försvåra en återanpassning till ett normalt liv utan svartjobb och brott. Solidariskt utdömda skadestånd kan, enligt vår mening, dessutom binda samman de unga på ett destruktivt sätt.

3.6.5.3 Skatteskulder
Barnombudsmannen beklagar att utredningen inte valt att föreslå att preliminärbeskattning av kapitalvinst vid försäljning av värdepapper ska göras direkt vid försäljningen av värdepappret. Barnombudsmannen anser att en sådan preliminärbeskattning är befogad, för att undvika risken att ett barn skuldsätts, även om vinsten senare skulle övergå i förlust och den slutliga skatten därmed bli en helt annan än den preliminära. Någon utförligare utredning är enligt Barnombudsmannens mening inte nödvändig. Skatteskulder är en av de vanligaste orsakerna till varför barn registreras i kronofogdens register. Den största delen av dessa skatteskulder utgörs av obetald inkomstskatt på kapitalinkomst. Preliminärbeskattning av kapitalvinst skulle därför väsentligt minska antalet restförda barn.

3.6.5.4 Skulder för konsumtion m.m.
Transaktioner med förmyndarens samtycke.
Utredningen konstaterar att förmyndaren är att betrakta som en representant för barnet och äger som sådan att företa rättshandlingar å barnets vägnar. Utredningen menar att frågan är tillfredställande reglerad i nuvarande lagstiftning.

Enligt Barnombudsmannen måste frågan utredas utförligare. Barnombudsmannen anser visserligen att förmyndare under vissa förhållanden i enlighet med 7 kap 1 § föräldrabalken bör kunna använda barns egna medel för barnets underhåll. Barnombudsmannen menar dock att ansvaret för räkningar som följer av avtal som förmyndaren har ingått å barnets vägnar ska ligga hos den förmyndare som har samtyckt till avtalet. Syftet bakom 13 kap 12 § föräldrabalken är att barn inte ska kunna skuldsättas utan överförmyndarens samtycke. Barnombudsmannen uppfattar att den tolkning som utredningen har gjort av förmyndares möjlighet att, i egenskap av representant för barnet, försätta barnet i skuld inte stämmer överens med 13 kap. 12 § föräldrabalken som förbjuder skuldsättning av barn utan överförmyndarens samtycke. Utredaren har dessutom blandat ihop förmyndarens nyttjande av barnets medel med avtal som leder till att barn skuldsätts. Barnombudsmannens och Konsumentverkets förslag angående skuldsättning av barn gäller endast den senare kategorin.

Barnombudsmannen menar att det är orimligt att barn som inte har den rättshandlingsförmåga som krävs för att de själva ska kunna betala en räkning ändå görs ansvariga för att så sker. Barnombudsmannen föreslår därför att alla ansökningar om betalningsförelägganden som rör barn, med undantag av de som gäller skadestånd, böter eller avgifter till brottsofferfonden, ska riktas till barnets förmyndare. Undantag bör även gälla skulder som härrör sig från barns egna beslut enligt 9 kap. 2a, 3-5 §§ föräldrabalken. Om inte förmyndaren ser till att skulden betalas eller bestrider skulden bör det leda till en betalningsanmärkning mot föräldern. En sådan ordning vore i linje med syftet bakom 13 kap. 12 § föräldrabalken. Förslaget skulle även bespara överförmyndarna ett visst arbete. Förslaget följer delvis samma logik som förslaget angående motorfordon i kapitel 3.6.5.5 i betänkandet. Barn ska inte vara ansvariga för vare sig ekonomiska medel eller motorfordon som de inte själva har befogenhet att använda. Orsaken till varför barn har förmyndare torde vara att barn inte anses kunna ansvara för sina ekonomiska tillgångar.

Barnombudsmannen anser inte att nuvarande regler angående missbruk av förtroendeställning och skadestånd är tillräckliga för att undvika onödig skuldsättning av barn. Det är ytterst sällan att barn eller ung vuxen har vilja eller möjlighet att ställa sin egen förälder till svars. Betalningsanmärkningen mot barnet blir dessutom kvar i tre år, även om föräldern, efter en rättsprocess, tvingas ersätta skulden.

Transaktioner utan förmyndarens samtycke
De mindre undersökningar som finns har visat att reglerna som ska skydda barn mot olämpliga transaktioner inte tillämpas vid handel över Internet. Det är därför angeläget att det görs en översyn av hur det befintliga regelsystemet tillvaratar barns intressen vid användandet av teknik, såsom Internet, som inte fanns vid reglernas tillkomst.

Barnombudsmannen har ovan föreslagit att ansökningar om betalningsförelägganden som rör barn, med vissa undantag, ska riktas till barnets förmyndare. Om barnets förmyndare inte har samtyckt till transaktionen och denna därför är ogiltig bör förmyndaren bestrida föreläggandet. I annat fall bör förmyndaren bli betalningsskyldig. I fall barnet har ingått ett avtal i enlighet med de undantag som stadgas i 9 kap 2 a, 3-5 §§ föräldrabalken ska förmyndaren (då denne får ett betalningsföreläggande), enligt Barnombudsmannens förslag, informera borgenären och kronofogden om att barnet självt ingått avtalet enligt nämnda paragrafer i 9 kap. föräldrabalken. Betalningsföreläggandet bör därefter riktas till barnet.

Åtgärder för att förhindra att barn skuldsätts för konsumtionsskulder m.m.
Barnombudsmannen välkomnar att flera förordningar har antagits under 2004 som ger kronofogden skyldighet att underrätta överförmyndaren när en ansökan om betalningsföreläggande mot att barn ges in till myndigheten och när ett mål om indrivning anhängiggörs där.

3.6.5.5 Fordonsrelaterade skulder
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att förmyndaren ska ansvara för kostnader som är kopplade till en minderårigs fordonsinnehav. Barnombudsmannen tillstyrker även förslaget att den unge själv ska ansvara för utgifter för fordon som den unge själv framföra (exempelvis en 16-åring som äger en lätt motorcykel). Barnombudsmannen föreslår att detta förslag bryts ut ur de övriga förslag lämnas i betänkandet och att regeringen skyndsamt bereder en lagrådsremiss. Barnombudsmannen föreslår att förslaget även ska gälla alla skulder som uppstår efter att den nya lagen träder i kraft, även om fordonet redan tidigare varit registrerat i barnets namn.

Barnombudsmannen anser dock att förslaget endast bör vara en tillfällig nödlösning för att undvika att barn skuldsätts på grund av fordonsrelaterade avgifter. Barnombudsmannen anser att utredningen borde ha föreslagit åtgärder för att komma tillrätta med de grundläggande problemen att barn är registrerade som ägare till fordon utan att vara de verkliga ägarna till dessa fordon och att barn som registrerats som fordonsägare i praktiken har skuldsatts i strid med 13 kap. 12 § föräldrabalken.

3.6.5.6 Föräldrars möjlighet att för sina barns räkning ingå avtal som innebär skuldsättning
Barnombudsmannen avstyrker bestämt förslaget att förmyndare utan samtycke av överförmyndaren får företa en rättshandling som innebär att barnet får ett kortare anstånd med betalning för en vara eller tjänst av ett mindre belopp som från början är bestämt till sin storlek. Barnombudsmannen anser att sådana inköp som nämns som exempel i utredningen - inköp av böcker, leksaker och idrottsutrustning som inte kostar mera än några hundra kronor mot faktura – mera ändamålsenligt kan ske genom att förmyndaren ger barnet till exempel förskott på veckopeng eller genom att förmyndaren ingår avtalet i eget namn och sedan kräver barnet på pengarna. Barnombudsmannen befarar att utredningens förslag skulle leda till ett stort antal onödiga betalningsanmärkningar mot barn.

3.6.5.7 Registrering av barns skulder i kreditupplysningsregister
Barnombudsmannens förslag under 3.6.5.4 ovan skulle om det genomförs innebära att nästan enbart skadeståndsrelaterade skulder samt skulder på grund av böter eller avgift till brottsofferfonden skulle kunna leda till en betalningsanmärkning mot ett barn under 16 år.

Redan idag registreras endast personer över 15 år i kreditupplysningsregister (källa: Datainspektionen). De skäl som utredaren anfört mot att höja denna ålder till 16 år, så som Barnombudsmannen och Konsumentverket har föreslagit, förefaller därför sakna grund. Barnombudsmannen står fast vid sitt förslag att ingen ska få registreras i kreditupplysningsregister för skulder som uppkommit innan den berörde fyllt 16 år.

3.6.6 Skydd för gåvor till minderåriga
3.6.6.4 Åtgärder för att säkerställa att gåvor till barn skyddas

Tillgångar på bankkonton
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att en förälder, för att försäkra sig om att en penninggåva verkligen ska bli barnets egendom (och inte kunna utmätas för förälders skuld) måste sätta in pengarna på ett konto med villkor om särskild överförmyndarkontroll och att föräldern inte ska kunna återkalla ett sådant villkor.

Avstående från arv eller testamente
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen om ett starkare skydd för egendom som ett barn erhåller genom avstående från arv till förmån för barnet eller genom testamente.
 
Fritidshus, dyrare inventarier, immaterialrättigheter m.m.
Barnombudsmannen anser inte att gällande regler ger barn ett tillräckligt skydd för barns lösa egendom. Barnombudsmannen anser att oklarheterna kring ägandeskapet av lös egendom, som bevaras i barnets och förmyndarens gemensamma hem, bör utredas.

4 Skydd för den enskilde mot företrädarens obehöriga dispositioner med huvudmannens medel

4.3 Reformbehovet
4.3.1 Fristen för väckande av skadestånd enligt 12 kap. 14 och 15 §§ föräldrabalken
Barnombudsmannen avstyrker förslaget att tioårsfristen för väckande av skadeståndstalan i vissa fall ska kortas till tre år. Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att fristen i 12 kap. 15 § förlängs från ett till tre år. Barnombudsmannen anser att det kan vara svårt för en ung vuxen att avgöra om han eller hon har skäl att väcka skadeståndstalan mot en tidigare förmyndare även om förmyndaren har presenterat en redogörelse för denne.

4.3.2 Förbättrat skydd för huvudmannen mot företrädarens brottsliga befattning med huvudmannens egendom
4.3.2.1 Möjlighet för överförmyndaren att begära utdrag ur belastningsregistret m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget.

4.3.2.2 Utökade möjligheter för huvudmannen att erhålla kompensation för skada som vållats av företrädaren
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen.

6 Överförmyndarverksamheten

6.4 Utbildningen av överförmyndare
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att länsstyrelserna ska se till att utbildningen av överförmyndare är tillfredsställande.

7 Länsstyrelsernas tillsyn och roll i övrigt

7.3 Förstärkning av länsstyrelsernas roll
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att länsstyrelsernas roll i förhållande till överförmyndarna stärks och aktiveras. Barnombudsmannen anser dock att det är viktigt att skilja mellan tillsynsansvaret och rådgivande och stödjande arbete. Båda dessa bör stärkas.
 
DEL B Företrädare för vuxna hjälpbehövande
Utredningen noterar att det i 11 kap. föräldrabalken finns bestämmelser enligt vilka rätten eller överförmyndaren i olika situationer ska förordna en god man att företräda personer som av en eller annan orsak inte kan företräda sig själva. Utredningen konstaterar därefter: ”Av främst intresse i förevarande sammanhang är gode män enligt 11 kap. 4 § föräldrabalken.” 11 kap. 4 § gäller hjälpbehövande vuxna. Utredningen underlåter därmed i stort sett att behandla gode män som utses i enlighet med 11 kap 1 § föräldrabalken för ett barn vars förmyndare av en eller annan orsak inte kan vårda barnets angelägenheter.

Barnombudsmannen anser att en utredning av gode män för barn, dessas befogenheter samt barns möjlighet att påverka beslut som fattas av de gode männen vore av stor vikt och beklagar att utredningen begränsat sig till att utreda företrädare för vuxna hjälpbehövande.

13 Gode mäns och förvaltares lämplighet, kvalifikationer och utbildning. Den enskildes inflytande i frågor rörande ställföreträdarskapet, m.m.

13.3 Huvudmannens möjlighet att komma till tals och utöva inflytande vid anordnande av ställföreträdarskap och vid val av och byte av god man eller förvaltare
13.4.3 Den enskildes möjlighet att komma till tals vid anordnande av godmanskap och förvaltarskap
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att avskaffa åldersgränsen enligt vilken skyldigheten att låta den enskilde yttra sig angående anordnande av god man eller förvaltare är begränsad till att avse personer över 16 år. Barnombudsmannen anser dock att den nya bestämmelsen bör formuleras i enlighet med artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter enligt vilken varje barn, oberoende av ålder, har rätt att uttrycka sin åsikt om beslut som rör barnet och att denna åsikt ska beaktas i förhållande till barnets ålder och mognad.

Författningsförslag

9 kap. 3 § föräldrabalken
Utredningen föreslår att en underårig redan vid 15 års ålder ska få tillgodogöra sig och på olika sätt förfoga över vad han eller hon förvärvat genom eget arbete. Idag är denna gräns 16 år. Barnombudsmannen har inga invändningar mot förslaget i sak, men är förvånad över att förslaget läggs fram utan någon som helst utredning eller motivering.

I ärendet har juristen Jens Ölander varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman
 
Charlotte Lenman
Ansvarig jurist