Förhör med misstänkta förövare av sexuella övergrepp mot barn – en handledning

Barnombudsmannen har ingenting att invända mot förslaget till handledning.

Ställd till: Rikspolisstyrelsen
Diarienummer: 9.1:0843/05 
 
Barnombudsmannen vill i det här sammanhanget lyfta fram FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) och dess relevanta artiklar. I artikel 19 sägs att barn ska skyddas från alla former av fysiskt eller psykiskt våld innefattande sexuella övergrepp. I artikel 34 sägs att barn ska skyddas mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Dessa artiklar handlar om hur barnet genom olika initiativ från samhällets sida ska kunna skyddas mot övergrepp. Att ha ett välfungerande och effektivt straffrättsligt system där förövare av sexuella övergrepp identifieras, rapporteras, ställs till ansvar och döms för sådana handlingar är givetvis av yttersta vikt.

Det är viktigt att påpeka, vilket också görs i rapporten att det kan vara traumatiskt och påfrestande för barn att berätta om övergrepp som de själva har utsatts för. Samhället måste därför ta på sig ett stort ansvar för att underlätta för barnet och att minimera risken för att barnet utsätts för alltför stora psykiska påfrestningar under förundersökningen. Att få fram ett erkännande från förövaren är mycket viktigt och ibland avgörande för att kunna fälla en person som har utsatt ett barn för övergrepp. Det kan vara av avgörande betydelse exempelvis när barnet inte vill eller på grund av låg ålder inte kan berätta om övergreppen. Då får givetvis gärningsmannens eventuella erkännande stor betydelse. Det är en mycket viktig utveckling att Rikspolisstyrelsen lägger visst fokus på förhör med den misstänkte förövaren. Pressen på barnet kan minska avsevärt om polisen exempelvis får fram ett erkännande från den misstänkte. De flesta barn som utsätts för övergrepp av närstående har ofta svårt att berätta om övergreppen av olika anledningar. Till exempel kanske barnet inte vill att personen hamnar i fängelse. Att jobba med att få fram ett erkännande från den misstänkte kan då leda till att barnets känsla av ansvar minskar, vilket är positivt.

Det är också nödvändigt att poliser som förhör misstänkta förövare av sexuella övergrepp har kunskap om barns behov och utveckling, samt barns rättigheter. Detta gäller givetvis på ett generellt plan hos de poliser som är förhörsledare när det gäller misstänkta brott mot barn. Vad gäller specifikt den ifrågavarande handledningen anser Barnombudsmannen att det behöver tydliggöras att när förhörsledaren använder ord som sexuell kontakt för att avdramatisera ordet för förövaren måste man samtidigt ha kunskap om att det här inte är sexuell kontakt som är acceptabel i samhällets och lagstiftarens ögon. All sexuell kontakt mellan vuxna och barn under 15 år är att anse som övergrepp. Risken med att använda sådana begrepp som ”sexuell kontakt” är att den tydliga gräns som förhörsledaren måste förhålla sig till suddas ut. Det är till exempel inte tillåtet för en vuxen person att ha sexuellt umgänge med en 12-åring oavsett om hon eller han deltar ”frivilligt”. Det är alltid ett övergrepp. Barnombudsmannen har ingenting att invända mot själva tekniken vid förhöret men vill uppmärksamma Rikspolisstyrelsen på att det för en enskild polis som använder handledningen kan uppfattas som att det finns acceptabla sexuella handlingar som begås mellan vuxna och barn under 15 år, om inte detta tydliggörs i handledningen.

Handläggare i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist