Gränslös utmaning – alkoholpolitik i ny tid (SOU 2005:25) slutbetänkande från Alkoholinförselutredningen

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer: 9.1:0715/05



Sammanfattning
I kontakter med Barnombudsmannen tar ungdomar ofta upp att alkohol och narkotika är ett stort problem och framhåller att Barnombudsmannen aktivt bör arbeta med missbruksfrågor och verka mot alkohol och andra droger. Barnombudsmannen har därför valt att 2004 – 2005 arbeta med barns och ungas rätt till en drogfri uppväxt som ett särskilt tema framför allt i syfte att spegla deras egen syn på droger och dess förekomst.

Den gamla alkoholpolitiken har gått ut på att försöka förhindra alkoholens negativa effekter med en begränsad tillgänglighet, tidiga insatser för att motverka missbruk och effektiv behandling för att hjälpa de som fastnat i missbruk.

Med stor tillgång till alkohol och narkotika, en ökad internationalisering och begränsade resurser för både förebyggande åtgärder och behandlingsinsatser krävs en förstärkning av samhällets åtgärder och ett i många avseenden nytt sätt att hantera problemen på. Målet för alkoholpolitiken bör vara att senarelägga alkoholdebuten och att minska alkoholkonsumtionen i alla åldrar. Detta måste i första hand ske genom förebyggande och attitydpåverkande åtgärder. Vidare bör ungdomars egna synpunkter och åsikter vara en av utgångspunkterna för åtgärder riktade till barn och unga.

Bakgrund
Utvecklingen av alkoholkonsumtionen hos tonåringar är alarmerande. Konsumtionsnivån under de senaste åren är den högsta hos tonåringar sedan den började mätas. Bland elever i årskurs 6 har andelen som uppger att de varit berusade ökat under 1990-talet. Den stora ökningen av elever som varit berusade tycks ske i åldrarna 12–14 år.

Hälsoriskerna med alkohol är störst för unga människor. Antal fall inom slutenvård på grund av alkoholförgiftning har ökat framför allt bland 15–19-åringar, mest bland flickorna. Forskningen visar att ju tidigare man börjar dricka alkohol desto större är risken att fastna i ett missbruk.

Barnombudsmannen anser att utvecklingen av alkoholmissbruket i Sverige är mycket oroande och bör analyseras vidare och föreslår att regeringen vidtar kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen av det ökade alkoholmissbruket. Samhället måste verka för en mer restriktiv attityd till alkohol och missbruk hos barn och unga samt inte minst hos föräldrar och andra vuxna. Ökat missbruk leder som vi alla vet till både stort mänskligt lidande och ökade samhällskostnader inom många sektorer.

Utredningen
Alkoholinförselutredningen har haft i uppdrag att analysera och kartlägga utvecklingen av hur alkohol förs in till Sverige och hur den säljs vidare samt att lämna förslag till åtgärder som kan minska problemen med den ökade införseln och vidareförsäljningen av alkohol. Effekterna av ökad införsel är både direkta och indirekta. Till de direkta hör den ökade alkoholkonsumtionen och vidareförsäljning av alkohol till unga människor.
 
Barnombudsmannen anser att utredningen gjort ett gediget arbete, redovisat relevanta fakta och analyser samt fört fram intressanta förslag och väl avvägda bedömningar. Fakta om barn och ungas alkoholvanor och effekter av dessa har redovisats på ett berömvärt sätt. Däremot saknas barns och ungdomars eget perspektiv på olika aspekter av alkoholproblematiken.

Barnombudsmannen stöder i stort utredningens förslag i de delar de berör barn och ungdomar upp till 18 år.

4 Utgångspunkter och framtida förutsättningar för svensk alkoholpolitik
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det alkoholförebyggande arbetet i framtiden i större utsträckning bör knytas samman med annat folkhälsoarbete, inte minst på lokal nivå, för att på så sätt dra större nytta av den kunskapsbas som har utvecklats när det gäller folkhälsans bestämningsfaktorer och kunskapsbaserat arbete och för att i högre utsträckning få ett helhetsperspektiv på bland annat situationen för barn och unga. Detta kräver långsiktighet när det gäller organisation och samordning av det förebyggande arbetet på såväl lokal, regional som nationell nivå.

4.2. Val av preventionsstrategier
Barnombudsmannen anser att både primär- och sekundärprevention är av stor betydelse för att motverka alkoholproblem och att den allra viktigaste metoden för att förhindra alkoholproblem är att motverka nyrekryteringen till gruppen av storkonsumenter och missbrukare, vilket enligt Barnombudsmannen huvudsakligen måste ske under de tidiga ungdomsåren.

Barnombudsmannen anser vidare att mer omfattande insatser riktade till barn i utsatta miljöer, till exempel barn till missbrukare bör genomföras. En sådan viktig åtgärd är gruppverksamheter för barn till alkoholister, där barn kan få tala om sina erfarenheter med varandra och professionella terapeuter.

När det gäller olika preventionsprogram riktade till unga har förmodligen insatser riktade till familjen och föräldrarna den starkaste preventiva effekten.

5 Insatser internationellt
Utredningen föreslår att Sverige ska bygga vidare på den plattform som lagts genom det nordiska samarbetet och arbeta aktivt för att skapa allianser även med nordeuropeiska och baltiska länder. Regeringen måste, för det fall distansförsäljning av alkoholdrycker blir tillåten, ha beredskap för att kunna kontrollera efterlevnaden av skattereglerna när det gäller sådan försäljning.

Utredningen gör bedömningen att Sveriges internationella arbete, främst inom EU, för att lyfta fram de folkhälsomässiga konsekvenserna av olika åtgärder i samtliga relevanta sammanhang måste intensifieras ytterligare. Information om alkoholskatten som ett medel för att begränsa alkoholens skadeverkningar är då en viktig uppgift.

Barnombudsmannen stöder förslagen och bedömningarna. Ombudsmannen anser att den överenskommelse som finns för de nordiska länderna bör utvidgas till fler av de europeiska länderna. Detta för att harmonisera priserna i Europa och minska incitamenten för smuggling och resandeinförsel.
 
6 Befolkningsinriktade (primärpreventiva) åtgärder på nationell nivå

6.3 Åldersgränser för inköp

Utredningens föreslår att åldersgränsen för servering av alkoholdrycker och för inköp av folköl i detaljhandeln höjs från 18 till 20 år.

I Sverige är myndighetsåldern 18 år och med den följer en mängd medborgerliga rättigheter. Det skulle därför kunna vara svårt att få acceptans hos unga vuxna 18 – 20 år för ett förbud mot rätten att bli serverad alkohol på restaurang och att köpa folköl. Reaktionen skulle kunna bli att man väljer att dricka alkohol hemma eller på privata fester i stället, vilket sannolikt innebär att den sociala kontrollen minskar.
För barn och unga är föräldrarna den viktigaste förebilden när det gäller attityder och beteende kring alkohol och vuxenblivandet.

Ombudsmannen anser att en mer permanent satsning på preventiva åtgärder som föräldrastöd, aktivt arbete mot alkohol i skolan och effektiva informationskampanjer för att skapa en mer restriktiv attityd till alkohol skulle ge större och mer långsiktiga effekter.

6.5 Alkoholbeskattning
Barnombudsmannen är tveksam till utredningens förslag att sänka skatten på öl, vin och andra jästa drycker än öl eller vin. En sänkning av skatten på dessa drycker med trettio procent bör enligt utredningen genomföras från den 1 januari 2006.

Barnombudsmannen anser att det finns både fördelar och nackdelar med förslaget.

6.5.1 Bakgrund
De studier som genomförts har visat att när alkoholpriset stiger, sker en minskning av alkoholförsäljningen och vice versa.
 
Prisets betydelse för svenskarnas alkoholinköp har blivit allt tydligare under senare år, i takt med att införselkvoterna höjts, vilket inneburit att tillgången på billig alkohol från utlandet ökat. Detta har lett till att en allt större del av den alkohol som konsumeras i Sverige inhandlats utomlands, vilket har fått till följd att betydelsen av de höga svenska alkoholpriserna för att begränsa konsumtionen, enligt utredningen, har minskat under senare år.

Under juli 2005 redovisades siffror från SORAD som pekar på att den totala alkoholkonsumtionen i landet hade minskat under fösta halvåret 2005, liksom resandeinförseln.

Trots detta är det ytterst oroande att den illegala alkoholhandeln, framför allt med öl och viss starksprit, vilket når barn under 18 år har fortsatt att öka under år 2004. För att bryta mönstret med ökad resandeinförsel och minskad inhemsk försäljning liksom för att minska incitamentet för den illegala handeln med alkoholdrycker delar Barnombudsmannen uppfattningen att en sänkning av skatten på legal alkohol skulle kunna ha betydelse för att minska alkoholinförseln och den illegala handeln med alkohol.
 
Ombudsmannen anser dock att en mer permanent satsning på andra preventiva åtgärder som föräldraprogram, aktivt arbete mot alkohol i skolan och effektiva informationskampanjer för att skapa en mer restriktiv attityd till alkohol skulle ge större och mer långsiktiga effekter. Utredningen har också lagt en rad förslag i denna riktning.
 
Barnombudsmannen beklagar att en ökad satsning på kontrollåtgärder hos tullen och polisen uteblivit och föreslår att det snarast genomförs en satsning på tull och polis i syfte att bekämpa smuggling av alkohol och brott mot alkohollagen med prioritet mot sådant som når barn och unga.

6.6 Blanddrycker och cider
Barnombudsmannen stöder utredningens förslag att i syfte att bland ungdomar minska konsumtionen av sådana drycker som marknadsförs med särskild inriktning mot denna grupp införs en skatt på blandade drycker och andra alkoholdrycker som vänder sig till samma konsumentgrupp.

Intäkterna från denna skatt ska användas för att stärka det förebyggande arbetet mot alkohol och droger riktat till ungdomar genom stöd till bland annat forskning om metodik och nya områden av kunskapsbaserat förebyggande arbete för barn, unga och unga vuxna. Barnombudsmannen anser vidare att en marknadsföring av alkohol med inriktning mot ungdomar bör förbjudas.

Lättcider och lättöl
Cirka 20 procent av 16–19-åriga flickors totala alkoholkonsumtion (i ren alkohol) utgjordes år 2002 av de ciderbetecknade dryckerna. En stor del av dessa blanddrycker konsumeras av ungdomar och unga vuxna i åldrarna 16–29 år, med allra högst andelar av totalkonsumtionen bland 16–19-åringar.

Drycker med en alkoholvolym under 2,25 procent säljs utan begränsningar i detaljhandel, kiosker och på restauranger. Barnombudsmannen har av föräldrar uppmärksammats på att barn under tio års ålder har kunnat köpa större mängder lättcider eller lättöl i vanlig detaljhandel.

Barnombudsmannen anser att regeringen bör initiera en översyn av regler för försäljning av lättöl och lättcider i syfte att minska tillgängligheten av dessa varor för underåriga.

7 Andra preventionsinsatser på nationell, regional och lokal nivå
En viktig miljö för förebyggande arbete är grund- och gymnasieskolan. Alla barn går i grundskolan och nästan alla fortsätter till gymnasieskolan. Vuxenlivets alkoholvanor grundläggs under ungdomen, ibland mycket tidigt.

Mot denna bakgrund bör förebyggande insatser, enligt Barnombudsmannen, i hög utsträckning riktas till barn och ungdomar.

Barnombudsmannen föreslår i sin årsrapport 2005 ”Öppna för gränser” att regeringen säkerställer att återkommande informationssatsningar riktade till barn och unga görs så att varje ny generation unga får information om hälsomässiga och sociala konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak. När informationssatsningar utformas ska barns och ungas erfarenheter tas tillvara, anpassat efter ålder. Det är i detta sammanhang också viktigt att involvera trendskapande aktörer och mobilisera deras stöd.

Barnombudsmannen föreslår vidare att ”relationskunskap” skrivs in i läroplanerna och till relationskunskapen förs frågor om bland annat alkohol, narkotika och tobak med mera. För att öka självkänslan och klara av att säga nej behöver ungdomar ventilera hur man ska hantera en mängd av de fenomen som dyker upp under uppväxten och vuxenblivandet.

Barnombudsmannen föreslår att nationella riktlinjer för kvaliteten inom elevhälsan tas fram. I dessa bör tydliggöras att skolans arbetsplan ska innehålla riktlinjer för och beskrivning av elevhälsans arbete samt att planen bör innefatta arbete mot alkohol, narkotika och tobak.

8 Organisation av det alkoholförebyggande arbetet
Barnombudsmannen stöder utredningens förslag att Alkoholkommittén och den nationella narkotikasamordnaren ska ersättas av en permanent verksamhet. Länssamordnare måste under uppbyggnaden av en mer permanent verksamhet vara en viktig länk mellan det nationella alkohol- och narkotikaförebyggande arbetet och kommunerna.

Barnombudsmannen anser att är viktigt att arbetet för att motverka missbruk av alkohol och narkotika permanentas och samordnas. I årsrapporten ”Öppna för gränser” 2005 föreslår Barnombudsmannen att regeringen ger en myndighet i uppgift att permanent samordna insatserna på alkohol- och narkotikaområdet.

Barnombudsmannen anser vidare att detta arbete ska ha ett tydligt barn- och ungdomsperspektiv.

9 Lokalt förebyggande arbete
Barnombudsmannen stöder utredningens förslag att de föreslagna regionala kompetenscentrumen ska svara för utbildning av personal, spridning av bra metoder för kartläggningar av alkoholkonsumtion et cetera och för olika hälsofrämjande och förebyggande insatser. De ska vidare aktivt verka för att kommunerna har en bra, politiskt förankrad, lokal alkoholpolicy och att denna inkluderar olika insatser för att begränsa tillgänglighet och kontrollera att gällande lagar och bestämmelser följs.
 
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är viktigt att utveckla det lokala alkoholförebyggande arbetet och att detta måste vara en långsiktig satsning som integrerar arbetet i den ordinarie verksamheten i kommunerna.

Barnombudsmannen föreslår att regeringen stimulerar kommunerna att strukturellt utveckla formerna och innehållet i det förebyggande arbetet mot missbruk särskilt bland barn och unga. Kommunerna bör kartlägga och identifiera lokala behov samt utvärdera det drogförebyggande arbete som riktas till barn och unga.

Barn i missbruksfamiljer
Idag uppskattas att minst 100 000 barn växer upp i ett hem där minst en av föräldrarna har alkoholproblem. De stödåtgärder som erbjuds står inte i proportion till problemets omfattning. Dessa barns uppväxtvillkor är ett samhällsproblem som kräver särskilda åtgärder. Barnombudsmannen anser att barnen måste erbjudas terapeutiskt stöd och behandlingsprogram som är anpassat för barn till alkoholmissbrukande föräldrar. Samtal till Barnombudsmannen visar att föräldrar efterfrågar hjälp för sina barn men inte får det eftersom det saknas i deras kommun. En försämrad start i livet ökar risken för sjukdom, skador och social utsatthet inklusive missbruk även i vuxenlivet.

Barnombudsmannen föreslår att en utredning tillsätts med uppgift att se över frågor om barn med missbrukande föräldrar. Det behövs både ökad kunskap när det gäller dessa barns behov av stöd och kunskap om effektiva stödåtgärder.

10 Insatser riktade till barn, ungdomar och unga vuxna
Barnombudsmannen stöder utredningens förslag att utbyggnaden av prevention som vilar på vetenskaplig grund kraftigt behöver förstärkas, bland annat genom fortbildning. Detta arbete bör ske inom ramen för de sex regionala kompetenscentrum som utredningen föreslår ska inrättas. Särskilda medel bör avsättas för preventionsforskning med fokus på barn, ungdomar och unga vuxna.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är viktigt att det förebyggande arbete som påbörjats och som baseras på vetenskapliga belägg får fortsätta. Samtidigt med detta behövs ökad kunskap om orsaker bakom förändrade trender i alkohol- och drogvanor, framför allt bland ungdomar.

Barnombudsmannen anser att det är av att grundläggande betydelse att de medel som avsätts för preventionsforskning med fokus på barn och unga i stor utsträckning använder barn och unga som informanter. Barn och unga är de främsta experterna på sina egna liv, sin utveckling, sina känslor, tankar och behov. För att få en korrekt bild av effekten av olika preventionsmetoder är det av central betydelse att forskare använder barn och unga som informanter i den preventionsforskning som bedrivs med fokus på barn och unga.

Det är också viktigt att den forskning som bedrivs inom alkoholområdet kan användas i det praktiska arbetet med alkoholprevention på alla nivåer.

10.2 Barn och unga

10.2.3 Preventionsprogram som fungerar förebyggande
De finns många preventionsprogram som i utvärderingar visat sig minska risken för att barn och unga utvecklar problembeteenden. Dessa program har också visat sig vara kostnadseffektiva jämfört med traditionella insatser eller inga insatser alls. Två vanliga arenor för effektiva preventionsprogram är hemmet och skolan.

Enligt Barnombudsmannen är föräldrastödsprogram av central betydelse då föräldrarna och relationen till föräldrarna är av avgörande betydelse för barns och ungas attityder till och användning av alkohol. Ett preventionsområde som ofta nämns som lovande är olika former av familjeinriktade program, oftast inom ramen för skolan.

Barnombudsmannen har i två enkätstudier, en till sina kontaktklasser och en till ett statistiskt riksrepresentativt urval ungdomar ställt frågor om vad ungdomarna själva anser att de påverkas av i samband med alkohol och narkotika. Föräldrarna framstår enligt ungdomarna som den viktigaste förebilden och påverkansfaktorn.

Mot denna bakgrund är Barnombudsmannen positiv till ovan nämnda preventionsmetoder och program.

Barnombudsmannen föreslog redan i årsrapporten ”Öppna för gränser” 2005 att regeringen låter utreda hur föräldrastödsmottagningar, där föräldrar kan få kunskap och stöd enskilt eller i grupp, kan erbjudas alla föräldrar i hela landet. Föräldrastödsmottagningarna bör bli lokala kompetenscentra med uppdrag att sprida effektiva, förebyggande metoder där föräldrar eller vårdnadshavare aktivt involveras i det förebyggande arbetet mot droger; att göra informationssatsningar riktade till föräldrar om barn och droger samt om barns rättigheter, enligt barnkonventionen; att utveckla metoder för att nå de föräldrar som vanligtvis inte deltar i föräldragrupper eller andra stödverksamheter.

Barnombudsmannen menar att detta förslag kompletterar utredningens förslag om regionala kompetenscentra.

13 Information och upplysning på nationell nivå
Utredningen föreslår att en vecka årligen ska ägnas särskilt åt gemensamma informationsinsatser om alkohol med deltagande av myndigheter, frivillig- och branschorganisationer med flera.

Utredningen gör bedömningen att informationsinsatser i framtiden även bör riktas till bredare grupper av alkoholkonsumenter än enbart ungdomar och unga vuxna (18–25-åringar) och innehållet och budskapet i sådana informationsinsatser, riktade till vuxna, måste utformas annorlunda jämfört med insatser riktade mot yngre. På sikt bör den föreslagna veckan också kunna bli en del av ett nordiskt samarbete, för att ytterligare utveckla en gemensam nordisk syn på alkoholfrågan.

Barnombudsmannen föreslår i sin årsrapport ”Öppna för gränser” att regeringen ska säkerställa att återkommande informationssatsningar riktade till barn och unga görs så att varje ny generation unga får information om hälsomässiga och sociala konsekvenser av alkohol, narkotika och tobak. När informationssatsningar utformas ska de anpassas efter ålder och barns och ungas erfarenheter ska tas till vara. Det är i detta sammanhang också viktigt att involvera trendskapande aktörer och mobilisera deras stöd.

Barnombudsmannen stöder mot denna bakgrund utredningens förslag och delar bedömningen att även vuxna, framför allt föräldrar, måste få särskilt utformad information. Det är däremot tveksamt om det enbart ska ske en vecka om året. Informationen bör vara mer kontinuerlig.

14 Alkohol och trafik
Utredningen föreslår att det i landet ska genomföras två miljoner alkoholutandningsprov per år där slumpmässiga kontroller av nykterheten för att förebygga rattfylleribrott ska prioriteras. Regeringen bör skyndsamt utreda möjligheterna att låta även anställda vid Tullverket och Kustbevakningen, genomföra alkoholutandningsprov. Vägverket ska ges i uppdrag att ta fram underlag för och genomföra attitydpåverkande informationsinsatser även till andra målgrupper som kampanjerna nu riktas sig mot (15–24-åringar).

Barnombudsmannen stöder förslaget.

Enligt offentlig statistik (SIKA/SCB, Vägtrafikskador 2002) är andelen alkoholpåverkade förare vid polisanmälda vägtrafikolyckor med personskada större i de yngre åldersklasserna. För förare under 15 år var andelen 5 procent, för förare i åldern 15 år var den 3 procent, i åldrarna 16 – 17 år 11 procent och bland 18 – 19-åringarna 6 procent år 2002. För åldrarna 20 år och uppåt misstänktes 4 procent ha varit alkoholpåverkade.

Flera undersökningar visar att trafik är en källa till oro för barn. En stor orsak till rädslan är när de trafikregler de lärt sig inte fungerar. Barnen känner sig då inte trygga någonstans i trafikmiljön. Det är också skrämmande att trafiken är så oförutsägbar eller att man inte alltid kan lita på bilisten.

Rädslan kan anses vara befogad, eftersom konsekvenserna av trafikolyckor ofta blir allvarliga. Av de barn och unga som fått så allvarliga skador att de läggs in på sjukhus utgör de trafikskadade nästan en femtedel, 19 procent, och av olycksdödligheten i dessa åldrar är trafikdöden drygt hälften. De åldrar som drabbas är främst tonåren.

15 Frivilligorganisationer
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är av största vikt att kommunerna arbetar aktivt för att tillsammans med det lokala föreningslivet skapa alkoholfria mötesplatser, främst för ungdomar.

Barnombudsmannen vill understryka att många barn och unga själva aktiverar sig i olika organisationer som har drogfrihet på programmet. För många barn och unga i riskzonen kan det oftare upplevas som lättare att kontakta en organisation än en myndighet.

Myndigheten föreslår i årsrapporten ”Öppna för gränser” 2005 att regeringen ska rekommendera kommunerna att vid planeringen av fritidsaktiviteter och fritidsanläggningar göra en behovsinventering bland barn och unga. Information om alla olika fritidsaktiviteter som kan erbjudas barn och unga bör också regelbundet spridas till barn och unga i den egna kommunen. Vidare föreslår Barnombudsmannen att regeringen ska rekommendera kommunerna att kvalitetssäkra sina fritidsgårdar med avseende på variation i verksamheten, personaltäthet och kompetens. Personalen bör också ges möjlighet till fortbildning i utvärderade metoder för ett framgångsrikt arbete med drogprevention.

Regeringen bör också genom bidragssystemen uppmuntra till samarbete och samarrangemang mellan lokala föreningar och kommunala fritidsgårdar så att drogfria aktiviteter ordnas, speciellt vid helger och tillfällen som vanligen leder till alkoholdebut.
 
16 Folköl
Utredningen förslår att en skärpning av bestämmelsen om att en kommun ska ingripa då butiker inte följt reglerna om försäljning av folköl införs. Möjligheten att meddela försäljningsförbud ska inte avse enbart de fall då reglerna för försäljning av folköl inte följts utan även omfatta de fall då övriga centrala regler i alkohollagen inte efterlevs. Den anmälningsskyldighet som ålagts butikerna vid försäljning av folköl ska vara straffsanktionerad.

Barnombudsmannen stöder förslagen och ser det som mycket angeläget att tillsynen av folkölsförsäljningen avsevärt förbättras.

18 Tillsyn
Barnombudsmannen stöder utredningens förslag att det regionala tillsynsansvaret enligt alkohollagen flyttas från länsstyrelserna till regionala kompetenscentrum när dessa byggts upp. Länsstyrelserna ska, under den tid de fortsatt har det regionala tillsynsansvaret, åläggas att ytterligare intensifiera arbetet med att genom råd och stöd få kommunerna att förbättra tillsynsarbetet enligt alkohollagen. Statens folkhälsoinstitut ska få i uppdrag att utfärda allmänna råd, eller på annat sätt rekommendationer, om frekvensen av kommunernas tillsynsbesök på serverings- och försäljningsställen för folköl samt att utveckla och sprida metoder för tillsyn när det gäller ekonomisk skötsamhet och folkölsförsäljning.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är av största vikt att det förslag som Tillsynsutredningen i sitt slutbetänkande (SOU 2004:100) lagt fram om möjligheter till sanktioner mot de kommuner som inte sköter sitt tillsynsuppdrag på ett tillfredsställande sätt genomförs.

Barnombudsmannen föreslår att en särskild bestämmelse införs i den föreslagna Tillsynslagen om att tillsynsmyndigheter vars tillsyn berör verksamheter som särskilt angår barn, så som Socialstyrelsen, länsstyrelserna, Skolverket, Arbetsmiljöverket, Statens folkhälsoinstitut med flera, ska ha särskild personal och särskilda rutiner som är lämpade för att ta emot anmälningar från barn.

I beredningen av detta ärende har projektledaren Lisbeth Thurnell medverkat.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist