Betänkandet (SOU2005:81) Källan till en chans. Nationell handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården

Diarienummer: 9.1:1182/05
Ställd till: Socialdepartementet

Sammanfattning
Barnombudsmannen tillstyrker de tre övergripande målsättningarna i betänkandet – tidiga insatser, kompetent utredning och behandling som följs upp, samt att vården i allt högre utsträckning ska vila på kunskap.

Barnombudsmannen föreslår vidare att en fjärde övergripande målsättning införs i den nationella handlingsplanen. Denna målsättning bör vara att öka berörda barns och ungas delaktighet i alla aspekter av vården – beslutet om omhändertagande, planeringen av vården, regler och bestämmelser, uppföljningen av vården, tillsynen över vården samt beslutet när vården ska upphöra. Betydelsen av delaktighet betonas även av de ungdomar som utredningen själv har citerat i betänkandet och lyfts av de ungdomar som har medverkat i Barnombudsmannens projekt om barn på institution. Att ge barn och unga möjlighet till delaktighet och inflytande är även en central del i regeringens barnpolitik. FN:s barnrättskommittén har i sina färska rekommendationer om barn som får vård utanför sina familjer betonat att berörda barn bör få komma till tals i alla skeden av vården (1).

Barnombudsmannen anser även att kommittén borde ha redogjort för vilken information omhändertagna barn får om sina rättigheter och sina möjligheter att klaga över eventuella kränkningar av dessa. Barnombudsmannen anser att gränserna för vilka regler som kan gälla i ett hem för vård eller boende eller i ett familjehem måste regleras noggrannare. Vidare saknar Barnombudsmannen en analys av de relevanta artiklarna i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen), som enligt kommitténs direktiv skulle vara styrande i arbetet.

Barnkonventionens krav att beakta barnets åsikter
Kommittén har använt olika kanaler för att inhämta barns och ungas åsikter. På så sätt har kommittén försökt tillgodose barnkonventionens krav att låta berörda barn uttrycka sina åsikter. Men enligt artikel 12 i barnkonventionen är det inte tillräckligt att låta barn och unga uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter måste dessutom tillmätas betydelse. Barnombudsmannen beklagar därför att de citat av barn och unga som finns återgivna i rapporten endast ses som illustrationer utan att kommittén verkar ha fäst någon avgörande vikt vid barnens och ungdomarnas åsikter och förslag.

12 Utgångspunkter för en handlingsplan för den sociala barn- och ungdomsvården
Barnombudsmannen delar kommitténs uppfattning om vikten av tidiga förebyggande insatser. Flera barn på hem för vård eller boende som Barnombudsmannen talat med uttrycker att i deras fall gjordes för litet och framförallt, enligt deras mening, gjordes insatser för sent. Barnombudsmannen välkomnar att kommittén har konstaterat att den som är placerad i familjehem ska veta när hans eller hennes socialsekreterare kommer på besök och att det ska vara möjligt att prata i enrum utan att familjehemsföräldrarna deltar. Barnombudsmannen utgår från att kommittén menar att detta även gäller barn i hem för vård eller boende och särskilda ungdomshem. Barnombudsmannen har i sin och Länsstyrelsen i Skånes gemensamma rapport, ”Vi har så mycket att säga!”, betonat vikten av att socialsekreteraren och den unge ska tala i enrum.

13 Tidigt stöd, Mål 1
Barnombudsmannen tillstyrker målet att Barn, unga och deras familjer skall erbjudas tidigt stöd i sådan omfattning och av sådan kvalitet att deras behov av senare insatser förebyggs samtidigt som deras förutsättningar att utveckla sina egna resurser ökar. Barnombudsmannen tillstyrker de förslag som kommittén har lämnat om att kartlägga familjecentralerna och liknande verksamheter och att medel avsätts till kommuner och landsting för samverkan kring förebyggande arbete. Men Barnombudsmannen anser att det behövs flera konkreta förslag. I detta sammanhang bör även spädbarnsverksamhet och tidiga och löpande föräldrastödsinsatser betonas.
 
Barnombudsmannen vill betona att en viktig del i det tidiga stödet och förebyggande arbetet sker inom elevhälsan. Därför anser Barnombudsmannen att det vore synnerligen viktigt att i skollagen tydligt ange att elevhälsan ska bestå av skolsköterska, skolläkare, kurator och skolpsykolog. Barnombudsmannen beklagar att förslaget till ny skollag inte tydliggör detta.

Barnombudsmannen anser även att ungdomsmottagningarnas roll i att förebygga behovet av senare insatser utvärderas och vid behov förstärks.

14 Insatser till barn och unga, Mål 2
Barnombudsmannen tillstyrker målet att barn och unga som kan behöva insatser från socialtjänsten ska garanteras en kompetent utredning samt en sammanhållen kontinuerlig och säker vård av god kvalitet som följs upp. Barnombudsmannen anser att det är särskilt viktig att socialtjänsten i olika kommuner använder gemensamma kriterier när den bedömer om insatser bör sättas in för att öka rättsäkerheten i ärenden enligt socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU).

14.1 Utredning och uppföljning
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att det i socialtjänstförordningen ska framgå att socialtjänsten ska upprätta en behandlingsplan som beskriver hur målet med vården ska uppnås. Barnombudsmannen välkomnar att kommittén har noterat att barnet ska komma till tals i utredningen och att synpunkter och information från barnet kan påverka val av metod och bedömningen av insats.

Barnombudsmannen föreslår att det i socialtjänstförordningen ska framgå att behandlingsplanen ska tas fram i samråd med barnet och att barnets synpunkter på behandlingsplanen ska redovisas. Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att behandlingsplanen ska redogöra för i vilken omfattning handläggaren planerar att träffa barnet. Barnombudsmannen föreslår att detta uttryckligen ska framgå i socialtjänstförordningen och att ett minimikrav ska var att socialtsekreteraren ska träffa barnet minst en gång varannan månad. Barnet måste alltid ha rätt att tala med socialsekreteraren i enrum. Barnombudsmannen anser även att barnet ska ha rätt att byta socialsekreterare då det finns svåra konflikter i förhållandet mellan dem.

Det bör även framgå i socialtjänstförordningen att behandlingsplanen ska innehålla en bedömning av barnets behov av psykologiskt och psykiatriskt stöd och en redogörelse för hur detta behov ska tillgodoses. Barnombudsmannen noterar att behandlingsplaner redan idag upprättas inom vårdinrättningarna i enlighet med kraven i Socialstyrelsens föreskrift SOSFS 2003:20(S). Det förefaller oklart om kommittén menat att dessa behandlingsplaner ska ersättas av de behandlingsplaner som föreslås i betänkandet. Barnombudsmannen föreslår även att det ska klargöras att behandlingsplanen bör revideras efter vårdens framskridande och barnets utveckling.

Barnombudsmannen vill understryka att det, som kommittén själv konstaterat, ofta saknas vårdplan trots att detta är ett krav enligt 11 kap. 3§ socialtjänstlagen (SoL). Barnombudsmannen efterlyser därför konkreta åtgärder för att se till att socialnämnden följer gällande bestämmelser.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att det i SoL ska göras ett tillägg om att socialnämnden ska tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas för ett barn som har varit placerat i familjehem, hem för vård eller boende eller särskilt ungdomshem.

Barnombudsmannen föreslår att barnet även bör få rätt att överklaga ett beslut att avbryta vården för att undvika risken att barnet blir ett verktyg i rehabiliteringen av en förälder och för att ge barnet bättre möjlighet att förutse och påverka sin egen situation. Det är viktigt att länsstyrelserna i sin tillsyn av socialtjänsten beaktar att beslut att vården ska upphöra alltid ska fattas utgående från barnets bästa.

14.3 Öppenvård
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att öppenvård som bedrivs stora delar av dygn bör vara tillståndspliktig.

14.4 Familjehem
14.4.1 Rekrytering av familjehem m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att ge Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med kommunerna vartannat år under en tioårsperiod ta fram initiativ som underlättar rekryteringen av familjehem. Barnombudsmannen välkomnar även att medel anslås för kommunal samverkan kring rekrytering, utbildning och handledning av familjehem.

Barnombudsmannen vill i detta sammanhang dra uppmärksamheten till artikel 20.3 i barnkonventionen som gör gällande att då omhändertagande av barn övervägs ska hänsyn tas till önskvärdheten av kontinuitet i ett barns uppfostran och till barnets etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund. SoL gör gällande att det i första hand ska övervägas om barnet kan tas om hand av en anhörig eller annan närstående, men då en närståendeplacering inte är möjlig, finns det en risk att kontinuiteten i barnets uppfostran blir lidande. Forskning vid socialhögskolan i Lund har dessutom pekat på att socialtjänstlagens bestämmelser om närståendeplaceringar ofta inte efterlevs i praktiken. Barnombudsmannen har exempel på fall där ett barn ska ha förlorat sitt modersmål till följd av ett omhändertagande. En oproportionerligt stor andel barn som omhändertagits enligt SoL eller LVU har utländsk bakgrund. För att artikel 20.3 i barnkonventionen bättre ska kunna genomföras, efterlyser Barnombudsmannen insatser för att särskilt rekrytera familjehem med annan bakgrund än svensk. En annan fråga som bör utredas är under vilka omständigheter man skiljer syskon åt då flera barn i en familj placeras.

14.4.2 Villkor för att vara familjehem
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen om anpassad utbildning, utredning och handledning av familjehem samt att en bestämmelse om att socialnämnden ska sluta ett avtal med familjehem tas in i socialtjänstförordningen. Barnombudsmannen anser att det är viktigt både för barnen och för familjehemmen att familjehemmens villkor är tydliga.

Barnombudsmannen föreslår en utredning om huruvida de ändringar angående vårdnadsöverflyttning som 2003 infördes i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga har fått önskad effekt.

Barnombudsmannen efterlyser tydligare tillsyn av familjehem. Tillsynen måste omfatta oanmälda besök och samtal med barnen i enrum. Se även kommentarer under kapitel 14.5.2 nedan.

14.4.3 Jourhem
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att varje jourhem måste vara utrett och att ett barn inte får placeras längre än två månader på ett jourhem om inte särskilda skäl föreligger.

14.4.4 Verksamheter som rekryterar och stödjer familjehem
Barnombudsmannen delar kommitténs bedömning att detta slag av verksamhet inte ska vara tillståndspliktig och tillstyrker förslaget att länsstyrelserna får ett särskilt tillsynsuppdrag med inriktning på utredning av familjehem och uppföljning av vården.

14.5 Hem för vård eller boende
14.5.1 Tillstånd och villkor för hem för vård eller boende
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att meddela föreskrifter för lämplig utbildning och personal. Barnombudsmannen noterar dock att Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd SOSFS 2003:20(S) redan generellt behandlar frågor om personalens antal och kompetens. Barnombudsmannen anser dock att tydligare krav än de som ställts i SOSFS 2003:20(S) bör ställas.

14.5.2 Tillsyn av enskild och offentlig verksamhet
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen att länsstyrelserna ska inspektera nystartade verksamheter senast ett år efter att tillstånd beviljats, att länsstyrelserna får medel för att kunna utföra regelbunden tillsyn av verksamheter samt att länsstyrelserna i vissa fall direkt får förbjuda fortsatt verksamhet utan föregående föreläggande.

Barnombudsmannen anser emellertid att det behövs flera och starkare krav på tillsyn för att trygga omhändertagna barns och ungas rättsäkerhet. Barnombudsmannen föreslår att både länsstyrelserna och socialtjänsten i lag ska åläggas att göra oanmälda tillsynsbesök och att de ska tala med barnen i enrum. Det räcker inte att, som kommittén gjort, förutsätta att ”tillsynsbesöken kan vara oanmälda”. (2) Barn och unga som har kommit till tals i kommitténs betänkande har själva betonat vikten av oanmälda besök och sagt att de inte vågar säga vad de tycker när personalen är närvarande. Att tillsynsbesök på hem för vård eller boende sker oanmält borde enligt Barnombudsmannen vara lika självklart som att inspektion av exempelvis restaurangverksamhet sker oanmält.

Vidare föreslår Barnombudsmannen att Socialstyrelsen ges i uppdrag att utfärda riktlinjer för hur länsstyrelserna ska handlägga anmälningar från barn och unga om missförhållanden inom hem för vård eller boende och familjehem.

Barnombudsmannen efterlyser tydligare bestämmelser i SoL och LVU om vilka regler och begränsningar som personal på hem för vård eller boende eller i familjehem har rätt att upprätta. Barnombudsmannen har exempelvis fått uppgift om att det ska ha hänt att barn på hem för vård eller boende förhindras att ringa föräldrar, vänner och ibland även advokat, att man beslagtar mobiltelefon, låser in barnet och avlyssnar telefonsamtal. Det torde endast vara på särskilda ungdomshem och genom beslut av Statens institutionsstyrelse som detta slag av inskränkningar i barns och ungas friheter är kan tillåtas i enlighet med 15 – 20 §§ LVU, men rättsläget är oklart. Enligt 11 § LVU, ska socialnämnden eller den som nämnden uppdragit vården åt bestämma om barnets personliga angelägenheter i den mån det är nödvändigt för vården. Bestämmelsen är synnerligen otydlig och ger utrymme för godtycke i myndighetsutövning mot enskilda på ett sätt som enligt Barnombudsmannen inte är försvarbart i en rättsstat. Det bör noteras att den europeiska domstolen för mänskliga rättigheter vid flera tillfällen konstaterat att kontroll av korrespondens i fängelse som inte har tydligt stöd i lag strider mot artikel 8 i europakonventionen. Det samma torde gälla avlyssning av telefonsamtal på hem för vård eller boende.

Barnombudsmannen föreslår vidare att länsstyrelserna ges i uppdrag att informera barn och unga om de rättigheter de har under placeringen och att de kan vända sig till länsstyrelserna med klagomål. Barnombudsmannen vill understryka att många barn och unga uppfattar en placering som ett frihetsberövande. Det är därför synnerligen viktigt att de informeras om sina rättigheter och har möjlighet att klaga över eventuella kränkningar av dessa. FN:s barnrättskommitté har understrukit vikten av att omhändertagna barn har möjlighet att klaga hos en oberoende tillsynsmyndighet. (3) Detta kunde åtminstone delvis genomföras med ett eget ombud för barn som placerats enligt SoL eller LVU, vilket BRIS har föreslagit.

14.5.3 Förteckning över hem för vård eller boende m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att det ska finnas en förteckning över hem för vård eller boende och särskilda ungdomshem som regelbundet ska uppdateras.

14.6 Övergripande frågor
14.6.1 Insatser för barn som har sociala och psykiatriska problem samtidigt
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget om försöksverksamhet för barn som har både sociala och psykiatriska problem. Barnombudsmannen anser dock, så som FN:s barnrättskommitté har rekommenderat, att utredningar om barns behov av insatser inom den sociala barn- och ungdomsvården alltid bör innehålla flera professioners bedömningar. (4)

14.6.2 Definition av heldygnsinsats
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att ändra benämningen ”hem för vård eller boende” till ”hem för vård och boende” och ändringen i definitionen av familjehem.

14.6.3 Statistik och informationssystem
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att Socialstyrelsen ska få i uppdrag att ta fram ett system för en utvidgad insamling av data rörande den sociala barn- och ungdomsvården.

14.6.4 Utveckling av kvalitetsarbete
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att Socialstyrelsen får i uppdrag att upprätta nationella kvalitetskriterier för den sociala barn- och ungdomsvården. Barnombudsmannen anser att dessa kriterier bör omfatta både utredning, planering av insatser och vård. Barnombudsmannen vill understryka vikten av att varje barn får vård som är vetenskapligt underbyggd och anpassad efter det enskilda barnets behov.

15 Utbildning, kompetens och forskning, Mål 3
Barnombudsmannen tillstyrker målet att barn- och ungdomsvården i allt högre utsträckning ska vila på kunskap.
 
15.1 Utbildning och kompetenskrav
Barnombudsmannen tillstyrker förslagen om tydligare kompetenskrav för socionomutbildningen och för arbete inom den kommunala barn- och ungdomsvården.

15.2 Forskning och kompetensutveckling
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att stimulera forskning inom den sociala barn- och ungdomsvården.

15.3 Om förslag till ett nationellt riskbarncentrum
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att avvakta med att avgöra frågan om ett nationellt riskbarncentrum tills barnahusens verksamhet har utvärderats.

I ärendet har juristen Jens Ölander varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist

Bilagor:
FN:s barnrättskommittés rekommendationer om barn utanför föräldrars vård
Information till barn och unga på institution i Norge om rättigheter och skyldigheter

(1) Day of general discussion on children without parental care, 16 September 2005,
Recommendations, s. 6
(2) SOU 2005:81, s. 339
(3) Day of general discussion on children without parental care, 16 September 2005,
Recommendations. s. 10
(4) ibid.  s. 4