Betänkandet (SOU 2006:65) Att ta ansvar för sina insatser – Socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer 9.1:0824/06

Inledning
Barnombudsmannen vill inledningsvis framhålla att det är oerhört viktigt att en utredning som bland annat syftar till att kartlägga och analysera hur kommunernas stöd till barn som upplever våld i familjen ser ut, utgår från ett barnperspektiv. Det är allt för lätt att se barnets behov som jämbördiga med kvinnans. I själva verket kan barnets behov vara helt andra.

Den kartläggning av stödet till våldsutsatta kvinnor och deras barn som görs i utredningen är nödvändig för att kunna se den samlade bilden av behovet runt om i landet. Det är mycket otillfredsställande att se att stödet ser olika ut på olika platser i landet och att barnet i vissa kommuner kanske inte har möjlighet att få stöd och hjälp. Det är inte acceptabelt utifrån FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som säger att barn och unga ska ges de rättigheter som finns i konventionen utan åtskillnad av något slag (artikel 2).

8 Överväganden och förslag

8.1 Ändring av 5 kap. 11 § socialtjänstlagen
Barnombudsmannen delar utredningens uppfattning att den förevarande paragrafen bör ändras så att det framgår att socialtjänsten har ett ansvar att ge stöd och hjälp till barn som har upplevt våld i familjen. Därför är det av vikt att ordet bör ändras till skall så att det inte råder någon tveksamhet i kommunerna.

8.2 Allmänt råd
Barnombudsmannen ställer sig bakom utredningens förslag att Socialstyrelsen bör få i uppdrag att arbeta fram allmänna råd vad gäller tillämpningen av 5 kap. 11 § socialtjänstlagen. Det är av betydande vikt för barn och unga som har upplevt våld i hemmet att de inte bara får stöd och hjälp utan också att det stöd och den hjälp som ges är av bästa tänkbara kvalitet och att det finns kunskap om vilket stöd som erfarenhetsmässigt ger bra resultat. Det har betydelse för barn och unga att de metoder som kommunerna använder har kvalitetssäkrats för att barns och ungas rättssäkerhet ska tillförsäkras.

8.3 Socialtjänststatistiken
Det finns viss statistisk vad gäller insatser för barn och unga. Den avser insatser som har utförts. Däremot finns ingen statistik av hur många anmälningar som socialtjänsten har mottagit. Inte heller länsstyrelserna, med undantag av Västra Götaland, inhämtar regelbundet information från kommunerna avseende antalet gjorda anmälningar.  Detta medför att det inte är möjligt att se om anmälningsbenägenheten har ökat eller inte i landet och det går inte heller att förutse behovet av insatser. Sådan statistik bör enligt Barnombudsmannen föras och sammanställas regelbundet.

8.6 Samordning
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att länsstyrelserna ges ett  samordningsansvar över viss områden, vad gäller stöd till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Av artikel 2 i barnkonventionen följer att alla barn ska ges de rättigheter som konventionen ger utan åtskillnad av något slag. Att barn ska vara beroende av att bo i ”rätt” kommun för att få skydd mot våld och övergrepp i familjen är oacceptabelt.

Skyddat boende
I utredningen konstateras att vissa barn ibland inte tas emot på skyddade boenden för våldsutsatta kvinnor (sidan 140 f.). Det rör sig främst om pojkar i tonåren. Alla barn är i första hand barn och har rättigheter enligt barnkonventionen och svensk lagstiftning. Att inte leva upp till de rättigheter som dessa barn har står inte i överensstämmelse med barnkonventionen. Givetvis kan det inte ställas ett absolut krav på kvinnojourer som driver skyddade boenden att ta emot pojkar i tonåren, men det måste vara tydligt att det åligger kommunerna att erbjuda skyddat boende för alla barn, oavsett ålder och kön. Kan inte det göras på ett skyddat boende som drivs i kvinnojourens regi måste kommunen tillhandahålla andra lösningar.

8.7 Tillsyn
Barnombudsmannen välkomnar att länsstyrelserna tillsammans med Socialstyrelsen föreslås ta fram bedömningskriterier för tillsynen över socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor och deras barn. Det är av stor vikt att det finns en miniminivå vad gäller stöd och hjälp till barn som upplever våld i familjen. Det är också viktigt att i tillsynen bibehålla ett barnperspektiv och se barnets eget behov av stöd och hjälp, som ibland sammanfaller med moderns men inte alltid. Modern kanske av någon anledning inte heller kan eller vill ta emot stöd, vilket inte innebär att barnet inte ska få stöd.

Övrigt
Barnombudsmannen har haft möjlighet att tidigt lämna synpunkter till kommittén vid ett möte 2005-11-09. Vi anser att utredarna till exempel har lyft fram behovet av kunskap om barn och barns behov bland annat på socionomutbildningen på ett bra sätt. Det är också viktigt att betona att de personer som möter barn inom socialtjänsten har kunskap om att samtala med barn.

Dessutom vill Barnombudsmannen poängtera att barnet ska känna trygghet i bemötandet hos socialtjänsten när han eller hon söker stöd och hjälp tillsammans med modern. Barnet ska till exempel inte behöva berätta om traumatiska upplevelser för flera olika personer utan det måste finnas rutiner för att samordna olika handläggares insatser för barn som har upplevt våld i familjen.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist