Promemorian Skyddsutredningar avseende barn

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer: 9.1:0943/06


Sammanfattning
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att införa en särskild lag om skyddsutredningar avseende barn. Genom systematiska analyser av fall där barn avlidit i samband med att de utsatts för brott, kan slutsatser dras om vilka förbättringar som är nödvändiga i det allmänna barnavårdsarbetet. Utifrån ett barnperspektiv är det angeläget att ständigt sträva efter att utveckla och förbättra skyddet för de barn som utsätts för våld eller på annat sätt far illa.  Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) artikel 19 är staten skyldig att vidta åtgärder för att skydda barn mot fysiska och psykiska övergrepp. Barnombudsmannen utgår från att skyddsutredningar är en del av ett mer omfattande långsiktigt arbete för att förebygga att barn utsätts för våld.
 
Barnombudsmannen ifrågasätter dock förslaget att utredningen efter ett dödsfall ska benämnas skyddsutredning. Att benämna det som en skyddsutredning är att förminska betydelsen av utredningens innebörd. Skydd är ett positivt ord som ger en missvisande bild av det utredningen faktiskt handlar om. Som jämförelse kan användas det begrepp som Socialstyrelsen föreslagit vid fall där barn skadats allvarligt till följd av misshandel, skadeutredningar. Där använder man ett aktivt ord för att ange det utredningen faktiskt handlar om.

Barnombudsmannen ställer sig också frågande till hur uppföljningen av en skyddsutredning kommer att se ut. Det är angeläget att åtgärdsprogram regelbundet utarbetas samt att kritiserade myndigheter har ett återrapporteringskrav till utredningsmyndigheten om vidtagna åtgärder. Annars riskerar utredningsmyndighetens rapport att inte bli det aktiva redskap som krävs i arbetet för att skydda utsatta barn.

Barnombudsmannen vill även understryka att det är viktigt att inte vara restriktiv vid en bedömning av huruvida en skyddsutredning ska ske eller ej. Genom att även utreda de undantagsfall som inte faller direkt under de formulerade rekvisiten minskas möjligheterna att även i oklara fall dölja den egentliga orsaken till dödsfallet. FN:s kommitté för barnets rättigheter i Geneve (barnrättskommittén) betonar, i sina riktlinjer för periodiska rapporter, vikten av att alla barns dödsfall utreds för att erhålla kunskap om preventiva åtgärder till skydd för utsatta barn*.
Barnombudsmannen vill slutligen poängtera vikten av att den sekretessbrytande bestämmelse som föreslagits tillämpas restriktivt för att barn som är berörda av utredningen inte utsätts för integritetskränkande behandling.

4.1 Dödsfallsutredningar avseende barn

4.1.2 Lag om skyddsutredningar avseende barn
Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att införa en särskild lag om skyddsutredningar avseende barn som ska innehålla bestämmelser om utredningar som ska genomföras i vissa fall när ett barn har avlidit.

Vidare instämmer Barnombudsmannen i förslaget att lagen ska vara tillämplig på dödsfall som inträffat i Sverige samt dödsfall som inträffat utomlands, om den som avlidit var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige.

Genom att utreda dessa dödsfall går det att klarlägga vilken kännedom berörda myndigheter och verksamheter haft om förhållanden som utgjort eller kunnat utgöra underlag för beslut om åtgärder till skydd för det avlidna barnet, att klargöra vilka åtgärder som vidtagits eller kunnat vidtas med anledning av kännedomen samt att ge underlag för beslut om åtgärder som har som mål att förebygga att barn far illa. Varje barn har en inneboende rätt till livet och konventionsstaterna ska till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling enligt barnkonventionen artikel 6. Genom systematisk analys av fall där barn har avlidit i samband med att de har utsatts för brott, kan slutsatser dras om vilka förbättringar som är nödvändiga i det allmänna barnavårdsarbetet.

Vad gäller benämningen skyddsutredning framgår Barnombudsmannens åsikter på s. 1  i detta yttrande.

4.2 Skyddsutredningars genomförande

4.2.1 Dödsfall som ska utredas m.m.
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att en skyddsutredning ska genomföras om ett barn avlidit till följd av brott eller det annars finns särskilda skäl.

Barnombudsmannen vill även understryka att det är viktig att inte vara restriktiv vid en bedömning av huruvida en skyddsutredning ska ske eller ej. Enligt promemorian anses inte särskilda skäl för en skyddsutredning föreligga till exempel när en förundersökning lagts ned av det skälet att ”det inte kan antas att något brott som hör under allmänt åtal har förövats”. Av promemorian framgår det dock att det undantagsvis kan finnas anledning att även utreda sådana fall. Ett sådant undantag är när ett barn har begått självmord och det finns skäl att anta att självmordet har samband med att barnet har utsatts för sexuella övergrepp, misshandel eller andra former av brott. Genom att även utreda de undantagsfall som inte faller direkt under de formulerade rekvisiten minskas möjligheterna att dölja den egentliga orsaken till dödsfallet. Barnrättskommittén menar att utredningar i medlemsstater gällande dödsorsaken för avlidna barn, tenderar att avslöja många fler dödsfall där våld och försummelse är inblandat än vad som först antagits*. Barnombudsmannen vill därför poängtera vikten av att även undantagsfallen utreds.

Barnombudsmannen instämmer i förslaget att skyddsutredningen ska genomföras på ett sådant sätt att den inte medför men för brottsutredningen, rättegången eller ärende om tillsyn.

4.2.2 Ansvaret för skyddsutredningars genomförande m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att skyddsutredningen ska genomföras av den myndighet som regeringen bestämmer samt har vidare inget att erinra i fråga om bedömningen att Socialstyrelsen bör utses till utredningsmyndighet.

4.2.3 Skyddsutredningens inledande m.m.
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget angående förfaranden vid underrättelse till utredningsmyndigheten om inträffade dödsfall.

4.2.4 Uppgiftsskyldighet för vissa myndigheter och yrkesverksamma
Barnombudsmannen instämmer i förslaget att myndigheter vars verksamhet berör barn samt andra myndigheter inom hälso- och sjukvården, annan rättspsykiatrisk undersökningsverksamhet, socialtjänsten och kriminalvården. Det ska även gälla de som är verksamma inom yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet som berör barn eller annan sådan verksamhet inom hälso- och sjukvården eller på socialtjänstens område är skyldiga att på utredningsmyndighetens begäran lämna de handlingar och upplysningar som myndigheten anser behövs för en utredning. De myndigheter som utövar tillsyn över sådana verksamheter är också skyldiga att lämna de handlingar och upplysningar som utredningsmyndigheten anser behövs för en utredning.

I sammanhanget bör dock diskuteras om inte uppgiftsskyldigheten bör sanktioneras för att utredningens syfte, att klarlägga vilka åtgärder som vidtagits eller kunnat vidtas med anledning av den kännedom man haft, ska kunna tillgodoses fullt ut.

4.2.6 Utredningsmyndighetens behandling av personuppgifter
Barnombudsmannen tillstyrker föreslaget att lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten även ska gälla vid den behandling av personuppgifter som utredningsmyndigheten genomför vid skyddsutredningar. I nämnda lag ska därför föreskrivas att med socialtjänst avses även verksamhet enligt den föreslagna lagen om skyddsutredningar avseende barn. För utredningsmyndighetens verksamhet är det nödvändigt med en omfattande hantering av personuppgifter inklusive känsliga personuppgifter samt att uppgifterna måste få hanteras utan den enskildes samtycke.

Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att lagen om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten ändras så att verksamhet enligt den föreslagna lagen om skyddsutredningar avseende barn undantas från förbudet mot att i sammanställningar av personuppgifter ta in känsliga personuppgifter eller uppgifter i övrigt om ömtåliga personliga förhållanden.

4.2.7 Sekretess
Barnombudsmannen tillstyrker den föreslagna ändringen i sekretesslagen som innebär att bestämmelsen i  7 kap. 4 § sekretesslagen ändras så att verksamhet enligt lagen om skyddsutredningar avseende barn jämställs med socialtjänst. Därmed kommer sekretess att gälla för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom eller henne närstående lider men. Ändringen innebär också att sekretessen för sådana uppgifter får företräde framför meddelarfriheten. Det är nödvändigt eftersom de uppgifter som kommer att förekomma i skyddsutredningsverksamheten i många fall har inhämtats utan den enskildes vetskap och är till sin natur mycket känsliga.

Barnombudsmannen tillstyrker i stort förslaget, att det i lagen om skyddsutredningar avseende barn införs en sekretessbrytande bestämmelse som innebär att utredningsmyndigheten, utan hinder av sekretess, får lämna ut uppgift till de myndigheter eller andra personer som anges i bestämmelsen om uppgiftsskyldighet, under förutsättning att uppgiften behövs som underlag för beslut om åtgärder som har som mål att förebygga att barn far illa.

Barnombudsmannen vill understryka att förslaget är otydligt i fråga om gentemot vem den sekretessbrytande bestämmelsen ska tillämpas. I skälen för promemorians förslag sägs på s. 32 följande: ”en följdverkan av utredningsmyndighetens möjlighet att lämna ut uppgifter är dock att de olika myndigheter eller andra vars verksamhet på ett eller annat sätt berör barn också i sina verksamheter ges en möjlighet att dra erfarenheter utifrån det inträffade dödsfallet”. Med en sådan formulering kan man få den uppfattningen att även sekretessbelagda uppgifter kommer att spridas till ett stort antal myndigheter och enskilda instanser. Det är viktigt att bestämmelsen tillämpas restriktivt samt att känsliga personuppgifter inte framgår av den rapport som utredningsmyndigheten ska distribuera i ett preventivt syfte. Det är också av största vikt att barn som på ett eller annat sätt märks i utredningen, vare sig det gäller det avlidna barnet, dess syskon eller ett barn som är förövare, inte utsätts för integritetskränkande behandling.

Föredragande i ärendet har varit juristen Nette Dalqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist

*Implementation Handbook for the Convention on the Rights of the Child, Guidelines for Periodic Reports, s. 103.