Betänkandet (SOU 2005:111) Föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer

Diarienummer: 9.1:1414/05
Ställd till: Justitiedepartementet

Sammanfattning
Barnombudsmannen tillstyrker huvudsakligen förslagen i utredningen. Barnombudsmannen avstyrker emellertid förslaget att en särskilt förordnad vårdnadshavare ska tillsättas när ett ensamkommande barn har fått hemvist i Sverige och inte, som idag, när barnet fått uppehållstillstånd.

Barnombudsmannen anser att barnet måste ha rätt att komma till tals i frågor om framställan av behörighet och att detta bör framgå i lag.

Frågor kring placering av tvångsomhändertagna barn i ett annat land än i det vars myndigheter beslutat om omhändertagandet måste enligt Barnombudsmannen utredas utförligare.

Barnombudsmannen föreslår vidare att Sverige ska avge en tolkningsförklaring i vilken man klargör att Sverige anser sig ha behörighet över alla asylsökande barn i Sverige.

5 Ratificering av 1996 års Haagkonvention

5.1 Förutsättningar för att ratificera konventionen
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att Sverige ratificerar konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn som ingicks i Haag år 1996 (1996 års Haagkonvention).

5.2 Införlivande genom inkorporering
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att 1996 års Haagkonvention ska införlivas genom inkorporering.

7 Behörighet enligt 1996 års Haagkonvention.

7.2 Behörighet för myndigheterna i barnets hemviststat
7.2.2 Hemvistbegreppet
Barnombudsmannen välkomnar utvecklingen mot att hemvistprincipen får företräde framför medborgarskapsprincipen då man avgör vilket lands myndigheter som har behörighet. Barnombudsmannen noterar emellertid att varken 1996 års Haagkonvention eller svensk rätt innehåller någon entydig definition av begreppet hemvist (”habitual residence”). Regeringsrätten har uttalat att det i första hand är objektivt konstaterbara förhållanden som ska ligga till grund för bedömningen av var en person har sitt hemvist. Sådana förhållanden är exempelvis vistelsens längd, sociala bindningar och förhållanden av personlig eller yrkesmässig karaktär. Barnombudsmannen anser att när det gäller ett barns hemvist måste man beakta att barns tidsuppfattning är en annan än för vuxna. Barn bör därför ofta anses ha fått hemvist tidigare än vad som är fallet för en vuxen. När det gäller barn bör dessutom skolgång likställas med yrkesmässiga bindningar för en vuxen.

7.3 Behörighet för myndigheterna i barnets vistelsestat i vissa fall
7.3.1 Artikel 6 1996 års Haagkonvention
Enligt artikel 6 i 1996 års Haagkonvention ska, ”när det gäller flyktingbarn och barn som på grund av oroligheter i sitt land har fördrivits från detta”, myndigheterna i den fördragsslutande staten ha den behörighet som annars gäller för hemviststaten. Denna bestämmelse tillämpas också på barn vars hemvist inte kan bestämmas.
 
Enligt Barnombudsmannen är formuleringen i artikel 6 olyckligt snäv. Många barn i asylprocessen uppfyller inte kraven för flyktingstatus och har inte heller fördrivits på grund av oroligheter. Att avgöra vem som fördrivits är dessutom en svår och tidskrävande process. Enligt utredningen finns det anledning att anta att artikeln är avsedd att tillämpas såväl beträffande barn med flyktingstatus som beträffande barn som är asylsökande. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att vara tydlig med vilka barn som avses och föreslår därför att Sverige bör göra en tolkningsförklaring enligt vilken det framgår att Sverige anser sig ha behörighet enligt artikel 6 över alla barn som ansökt om asyl i Sverige.

7.10 Behovet av lagändringar
7.10.4 Framställning om åtagande av behörighet eller bemyndigande att utöva behörighet
Barnombudsmannen tillstyrker att förslaget att parterna ska höras men inte tillåtas överklaga ett beslut om behörighet. Barnombudsmannen anser emellertid att även barnet måste ha rätt att bli hört i frågan, även om barnet inte är part i målet. Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) ska varje barn som kan bilda egna åsikter ha rätt att uttrycka dessa. Denna rättighet är absolut och gäller oberoende av om barnets åsikter är ägnade att underlätta beslutsfattandet. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Utredaren konstaterar att det är barnets bästa i det enskilda fallet som ska vara styrande för bedömningen, vilket framgår av artikel 8.4 i 1996 års Haagkonvention. För att kunna göra en bedömning av barnets bästa krävs att den som ska göra bedömningen ger barnet möjlighet att uttrycka sina åsikter och beaktar barnets åsikter i förhållande till barnets ålder och mognad. Utredaren har vidare konstaterat att parterna har ett berättigat intresse av i vilken stat en fråga prövas. Det säger sig självt att även barnet har ett sådant intresse. Barnets rätt att komma till tals i frågor om framställning av behörighet bör införas i den föreslagna lagen om 1996 års Haagkonvention.

9 Erkännande och verkställighet enligt 1996 års Haagkonvention

9.5 Behovet av lagändringar
9.5.5 Verkställighet
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att ett utländskt beslut om tvångsmedel inte får verkställas i Sverige och att detta ska framgå i lag.

10 Samarbete och tillhandahållande av information enligt 1996 års Haagkonvention

10.6 Samrådsskyldighet inför placeringen av ett barn i en annan fördragsslutande stat
Barnombudsmannen är i princip positiv till förslaget att socialnämnden ska ges rätt att, efter en förfrågan från myndigheterna i en annan fördragsslutande stat, godkänna en placering av ett barn i Sverige och, vice versa, att placera ett barn som omhändertagits i Sverige i en annan fördragsslutande stat. Dessa förslag väcker dock många komplicerade frågor och måste enligt Barnombudsmannen utredas vidare och regleras mycket tydligare än vad utredningen har föreslagit.

Barnombudsmannen anser att socialnämnden inför en placering i Sverige av ett barn med hemvist i annat land ska vara skyldig att inhämta barnets åsikter om den vård som planeras äga rum i Sverige. Denna skyldighet bör framgå i lag. Innan socialnämnden godkänner en sådan placering bör denna vidare försäkra sig om att de behöriga myndigheterna i den stat som fattat beslutet om placering av ett barn i Sverige minst var sjätte månad prövar om placeringen fortfarande behövs samt att barnet och barnets föräldrar har tillgång till juridiskt biträde för att kunna överklaga placeringen. Inför vistelsen i Sverige måste barnet vidare få information om socialnämndens och länsstyrelsens tillsynsansvar och om sina möjligheter att vända sig till dessa med klagomål angående vården.

1996 års Haagkonvention ger även svenska myndigheter möjligheter att placera ett barn i en utländsk fördragsslutande stat. Utredningen konstaterar att i detta fall är förutsättning att förhållandena för barnet i det land där det är tänkt att barnet ska vistas utreds på ett sätt som kan godtas av den svenska socialnämnden. Barnombudsmannen anser att det bör framgå i lag att en svensk socialnämnd ska kunna placera ett barn utomlands endast om det är utrett att barnet i så fall har åtminstone motsvarande möjligheter att få sina åsikter beaktade och att överklaga beslut som rör vården som barnet hade haft i Sverige. Även i detta fall måste barnet givetvis informeras om sina möjligheter att vända sig till tillsynsmyndigheterna med klagomål angående vården.

12 Allmänt tillämpliga bestämmelser

12.3 En ny lag om internationella föräldraansvarsfrågor
Barnombudsmannen noterar att utredningen föreslagit att en ny lag om internationella föräldraansvarsfrågor som ska tillämpas där det finns anknytning till en annan stat och där ingen EG-rättslig eller konventionsbaserad lagstiftning är tillämplig. I denna lag föreslår utredningen att införa begreppet föräldraansvar.

Barnombudsmannen anser att frågan bör utredas vidare och kan därför inte tillstyrka förslaget. Barnombudsmannen har vid flera tillfällen påtalat att föräldrabalken är föråldrad och bör ses över i sin helhet och därvid göras om till en barnbalk. Det vore naturligt att en sådan utredning även behandlade begreppet föräldraansvar både i den nationella svenska rätten och i den svenska autonoma internationella privaträtten. Som utredningen påpekar har begreppet föräldraansvar behandlats i åtskilliga betänkanden sedan slutet av 1970-talet. Utredningen konstaterar även att definitionen av föräldraansvar i 1996 års Haagkonvention omfattar långt mera än det svenska vårdnadsbegreppet. Detta talar, enligt Barnombudsmannens uppfattning, starkt för att frågan bör utredas vidare innan begreppet införs i den autonoma svenska rätten.

12.4 Behov av ytterligare ändringar i autonom rätt
12.4.4 Godmanskap
12.4.4.2 4 kap 3 § 3 st 1904 års lag och lagen om god man för ensamkommande barn
Enligt lagen om god man för ensamkommande barn ska den det ensamkommande barnets gode man ersättas med en särskilt förordnad vårdnadshavare när barnet får uppehållstillstånd. Utredningen föreslår i stället att en särskilt förordnad vårdnadshavare ska tillsättas när barnet får hemvist i Sverige. Syftet med förslaget är att lagen även ska kunna tillämpas på minderåriga ensamkommande svenska medborgare som naturligtvis inte behöver uppehållstillstånd i Sverige. Barnombudsmannen anser att hemvist är ett för otydligt begrepp för att vara ändamålsenligt i detta sammanhang. Det är synnerligen viktigt att det står klart när skyldigheten att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare inträffar. Eftersom det är svårt eller omöjligt att avgöra när exakt en person får hemvist i Sverige avstyrker Barnombudsmannen förslaget.

Vad gäller ensamkommande barn som är svenska medborgare torde de omfattas av bestämmelsen i 6 kap. 8 a § föräldrabalken att en särskilt förordnad vårdnadshavare ska utses när barnets föräldrar är varaktigt förhindrade att utöva vårdnaden. Det bör utredas vidare om denna bestämmelse är tillräcklig.

I ärendet har juristen Jens Ölander varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist