Promemorian Anmälan och utredning av sexualbrott – förslag på förbättringar ur ett brottsofferperspektiv (Ju 2004:1)

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0281/06

Inledning
Inledningsvis vill Barnombudsmannen framhålla att det vore av vikt att göra en liknande utredning som den förevarande angående anmälan och utredning av sexualbrott utifrån barns och ungas situation. I promemorian är de svårigheter som kan vara kopplade till anmälan och utredning av sexualbrott mot barn och unga visserligen beskrivna på ett tydligt sätt, men utgångspunkten har ändå enligt utredaren varit vuxna kvinnor. De problem som beskrivs utifrån vuxnas förutsättningar är delvis de samma som för barn och unga, men den viktigaste skillnaden är att barn och unga är beroende av att vuxna vågar se och tar ansvar för att anmäla misstänkta sexuella övergrepp mot barn och unga. Det finns andra faktorer än de som är beskrivna i promemorian som kan göra att människor avstår från att anmäla misstänkta brott mot barn och unga. Av den senaste undersökningen som Rädda Barnen har genomfört på Lunarstorm om ungas upplevelser av våld i hemmet kan slutsatsen dras att en specifik undersökning vad gäller brott mot barn och unga är nödvändig. I grund och botten är en avgörande faktor människors och samhällets attityder och förhållningssätt gentemot barn och unga.

Juridiskt stöd och hjälp

8.4 Juridisk rådgivning
Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att den som har utsatts för ett sexualbrott ska ha rätt till kostnadsfri juridisk rådgivning av advokat under maximalt två timmar. Vi anser att en förutsättning för att barn och unga ska kunna tillgodogöra sig sina rättigheter är att de får information om vad det kommer att innebära att göra en anmälan. Barn och unga har många gånger inga erfarenheter eller kunskap om den juridiska processen och är därför i stort behov av hjälp från vuxna för att kunna få detta beskrivet för sig, men också för att praktiskt kunna göra en anmälan. Därför är det positivt att utredaren poängterar att den rådgivande advokaten kan följa med och biträda när en anmälan görs.

Av utredningen framgår inte om det kan finnas andra personer utöver den utsatta som kan ha rätt till kostnadsfri rådgivning. När det gäller barn och unga anser Barnombudsmannen att det bör övervägas om vuxna som misstänker att ett barn utsätts för övergrepp ska kunna få tillgång till kostnadsfri rådgivning, för att öka chansen att han eller hon gör en anmälan.

Det är också viktigt att informationen angående den kostnadsfria rådgivningen når ut till de som kan vara i behov av den. Barnombudsmannen vill i det sammanhanget betona att sådan information måste göras tillgänglig även för barn och unga, exempelvis genom att språket anpassas.

8.5 Förordnande av målsägandebiträde
Barnombudsmannen välkomnar förslaget att det ska föreligga en skyldighet för förundersökningsledaren att så snart en förundersökning har inletts begära att ett målsägandebiträde förordnas. Vi ställer oss också positiva till utredarens förslag att den som ger kostnadsfri rådgivning ska vara en advokat.

I många fall där barn misstänks ha utsatts för övergrepp är det den ena föräldern eller någon annan närstående till barnet som är den misstänkte förövaren. Då utses normalt en särskilt företrädare istället för ett målsägandebiträde för barnet. Har inte en särskild företrädare förordnats för barnet är det vårdnadshavaren eller vårdnadshavarna som tar beslut i alla frågor som rör barnet i förundersökningen och i efterföljande rättegång. När vårdnadshavarna företräder barnet kan ett målsägandebiträde förordnas för barnet. I en enkätundersökning från 2005 som Barnombudsmannen har gjort vid samtliga åklagarkamrar i landet svarar ett fåtal åklagare att målsägandebiträde oftast förordnas efter det första förhöret med barnet.  För barnets del är det enligt Barnombudsmannen viktigt att målsägandebiträdet kommer in under ett tidigt skede i förundersökningen. Barnombudsmannen anser därför att ett målsägandebiträde alltid ska förordnas för barnet när förundersökningens inleds. Om målsägandebiträdet exempelvis förordnas först efter förhöret uteblir det stöd för barnet som målsägandebiträdet är avsett att utgöra under förhöret.

Lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn trädde i kraft 1 januari, 2000. Den första utvärderingen av lagen om särskild företrädare gjordes i en redovisning som Riksåklagaren presenterade år 2002. Under år 2001 hade de studerade åklagarmyndigheterna runt om i Sverige begärt förordnade av särskild företrädare endast i ett fåtal fall. Barnombudsmannens enkät till samtliga åklagarkamrar i landet visar en annan bild. Enligt svaren på vår enkät förordnas särskild företrädare i stor utsträckning när det finns anledning att begära ett sådant förordnande. Barnombudsmannen anser att det är glädjande att särskild företrädare används ofta men hoppas att antalet förordnanden ska öka ytterligare i framtiden. Barnombudsmannen vill framhäva vikten av att barnets intressen tas tillvara av en företrädare som endast har att tillgodose barnets intressen i förundersökningen och i efterföljande rättegång.

Givetvis är det som utredaren påpekar av yttersta vikt att målsägandebiträde, men också särskild företrädare förordnas så tidigt som möjligt i processen. Av vår enkätundersökning bland landets åklagarkamrar framgår att det finns specifika hinder och faktorer som påverkar möjligheten att begära och förordna om särskild företrädare i ett tidigt skede. Vi vill därför framhålla att det är viktigt att lagen om särskild företrädare ses över i sin helhet.

Barnombudsmannen vill också påpeka att lag om särskild företrädare också är relevant att diskutera utifrån utredarens krav om att det bör vara en advokat som ger rådgivning. Utredarens uppfattning är att även målsägandebiträdet bör vara en advokat. Enligt 5 § lag om särskild företrädare får en advokat, biträdande jurist eller någon annan utses till särskild företrädare för barn. Det är givetvis av vikt att det också ställs krav på den särskilda företrädaren i den här typen av mål. Barnombudsmannen ställer sig därför frågande till varför de särskilda företrädarna har lämnats utanför förslaget. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att den person som företräder barnet har rätt kompetens och är lämplig för uppgiften. När det gäller kompetens och personlig lämplighet anser Barnombudsmannen att endast de advokater som uppfyller de kraven bör få förordnas till särskilda företrädare. Den särskilda företrädaren ska enligt vår mening ha kunskap i att samtala med barn samt kunskap om barns utveckling. Den särskilda företrädaren ska som ställföreträdare ta till vara barnets rätt under förundersökningen och i efterföljande rättegång (3 § lagen om särskild företrädare för barn). Av den anledningen anser vi att företrädaren dessutom ska vara väl insatt i barns rättigheter enligt barnkonventionen. Dessutom anser Barnombudsmannen att rätten måste utgå från barnet i varje enskilt fall när en särskild företrädare ska förordnas.

Handläggningsfrågor

8.7 Tidsfrister vid förundersökning och i domstol
Barnombudsmannen har ingenting att invända mot förslaget att det ska införas tidsfrister för när en förundersökning ska var avslutad och beslut i åtalsfrågan fattat när det gäller de grövre brotten i 6 kapitlet brottsbalken. Vi vill emellertid i det här sammanhanget lyfta fram vikten av att förhör med barn hålls relativt omgående efter det att brottet har anmälts. Vi anser inte att det är tillräckligt att det idag finns ett allmänt skyndsamhetskrav i den här typen av mål samt en tidsfrist från det att en person är skäligen misstänkt till dess att beslut i åtalsfrågan har fattats.

Barnombudsmannen anser av flera olika anledningar att det är mycket viktigt att barnförhöret hålls relativt omgående efter det att brottet har anmälts. Bland annat kan nämnas att både barns tidsuppfattning och minnesförmåga skiljer sig på många sätt från vuxnas. Barns minnesförmåga är under utveckling upp till tolv års ålder och det är först i 2 årsåldern barn börjar kunna organisera och lagra händelser i minnet på en verbal nivå. Det innebär att barn upp till ca fyra års ålder oftast är mer beroende av visuella ledtrådar än äldre barn. Ytterligare anledningar till varför förhöret med barnet måste hållas omgående är att barnets uppgifter ska förbli opåverkade av andras samtal. Dessutom tas stödbevisningen upp med barnets utsaga som utgångspunkt. Barnombudsmannen anser därför att staten likväl som åklagar- och polismyndigheten måste ge prioritet till vålds- och sexualbrott som begås mot barn.

Det är inte acceptabelt att det dröjer flera månader mellan det att anmälan görs till polisen och till dess att förhör genomförs med barnet. I Barnombudsmannens enkät till samtliga åklagarkamrar i landet svarade nära en tredjedel av åklagarna att det tar 15 dagar eller längre tid innan förhöret med barnet äger rum. Som det ser ut i dag kan det dröja månader innan förhöret kommer till stånd vilket i sin tur minskar möjligheten att hitta en misstänkt och säkra de bevis som eventuellt kan leda till att åklagaren kan väcka åtal mot den misstänkte. Om det finns en tidsgräns för hur länge det får dröja mellan det att anmälan görs till dess att förhöret genomförs tror Barnombudsmannen att åklagare och polis blir tvungna att prioritera förhöret med barnet och detta kan i sin tur öka möjligheterna till en effektiv teknisk bevisupptagning. Prioriteten för utredning av vålds- och sexualbrott mot barn måste enligt Barnombudsmannens åsikt diskuteras.

8.8 Förhör med barn och förhör med funktionshindrade
Utredaren har valt att inte lämna några förslag angående förhör med barn eftersom det pågår en försöksverksamhet med samlade insatser för barn den så kallade Barnahusmodellen. Barnombudsmannen anser att det är positivt att försöken med Barnahus pågår och är övertygad om att verksamheten kommer att innebära många förbättringar i processer där barn och unga är målsägande. Vi anser emellertid att det finns en del lagstiftningsförändringar som kan göras redan idag och också vissa förändringar i arbetssätt som kräver resurser och ändrade arbetssätt. Det är därför enligt vår mening som sagts tidigare nödvändigt att göra en motsvarande utredning som den förevarande där barns och ungas situation beskrivs och utreds specifikt.

Bifogar Barnombudsmannens rapport ”Det svåraste som finns – åklagares hantering av misstänkta vålds- och sexualbrott mot de yngsta barnen”. I rapporten redovisas den ovan refererade enkätundersökningen vid samtliga landets åklagarkamrar.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist