Asylförfarandet – genomförandet av asylprocedurdirektivet i svensk rätt (SOU 2006:61)

Ställd till: Utrikesdepartementet
Diarienummer: 9.1:0750/06


Inledning
Barnombudsmannen tillstyrker i huvudsak utredningens förslag om hur rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfarande för beviljande eller återkallande av flyktingstatus (asylprocedurdirektivet) ska genomföras i svensk rätt. Barnombudsmannen vill dock framföra följande synpunkter som särskilt rör barn.

4.5 Garantier för asylsökande

4.5.1 Rätten till information
Artikeln i direktivet föreskriver att sökanden ska få information på ett sätt som de rimligen kan förstå. Barnombudsmannen vill understryka vikten av att, när ett barn är sökande, informationen ges på ett sätt som är anpassad för barnets ålder och mognad.

4.7 Personlig intervju
Barnombudsmannen saknar i samband med diskussionen av artikel 10-12 i direktivet en analys om barns möjligheter att delta i muntlig förhandling och hur en sådan förhandling kan anpassas till ett barns förutsättningar.

4.10 Garantier för ensamkommande barn

4.10.3 Handläggares kunskap
Barnombudsmannen anser att det är mycket viktigt att säkerställa att de utbildningskrav som ställs i direktivet på handläggare som hanterar fall rörande ensamkommande barn efterföljs. Vi delar inte utredarens bedömning att den särskilda kompetens om barn som åsyftas i direktivet kan anses ingå i en handläggares ”allmänna kompetens”. Barnombudsmannen förordar därför att det lagstiftas om att handläggare som arbetar med ensamkommande barn ska ha genomgått relevant utbildning om underårigas särskilda behov.

4.10.5 Barnets bästa
Av artikel 17.6 i asylprocedurdirektivet framgår att barnets bästa ska komma i första hand när medlemsstaterna genomför bestämmelser som rör ensamkommande barn. Utredaren anser att artikeln uppfylls av den formulering i  1 kap. 10 § utlänningslagen som anger att i fall som rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.  Enligt Barnombudsmannens uppfattning är formuleringen avseende barnets bästa starkare i direktivet än i utlänningslagen.  Utlänningslagens formulering om ”barnets bästa i övrigt” synes dessutom vara en främmande fågel jämfört med de övriga formuleringar om barnets bästa som finns i svensk rätt. Det finns all anledning att ändra utlänningslagens barnets bästa regel så att den dels överensstämmer med direktivet, dels överensstämmer med formuleringen i artikel 3 i FN:s konvention om barnets rättigheter om att barnets bästa ska komma i främsta rummet. Vi är medvetna om att artikel 17 i direktivet endast behandlar ensamkommande barn och att regeln i utlänningslagen behandlar alla barn som berörs av en asylprocess. Det   är dock, enligt vår mening, inte skäl emot att införa en generell regel om barnets bästa som överensstämmer med barnkonventionen på ett bättre sätt än vad som nu är fallet.  

Föredragande i ärendet har varit juristen Lotta Dahlstrand och ansvarig jurist Charlotte Lenman.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist