Betänkandet Ny häkteslag (SOU 2006:17)

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0564/06

Inledning
Barnombudsmannen vill inledningsvis betona att det har skett en stor förändring i synen på barn med frihetsberövade föräldrar. Under senare år har många viktiga steg tagits för att tillgodose de här barnens rätt till och behov av sina föräldrar. För att den attitydförändring vi har sett ska kunna få fäste i samhället som helhet krävs att även lagstiftningen speglar synen på barn med frihetsberövade föräldrar som individer med egna rättigheter. Samhället har ett ansvar för att förebygga brott och att kunna nå barn och unga som är i riskzonen för att utveckla kriminalitet. En riskfaktor för att utveckla kriminalitet hos barn är att ha en förälder som begår brott. Vi måste därför satsa på att ge dessa barn rätt exempelvis att träffa sina föräldrar. I det nuvarande betänkandet finns ett tydligt barnperspektiv och barns rätt till kontakt med sina föräldrar beskrivs på ett bra sätt inom de allra flesta områdena. Barnombudsmannen saknar dock ett djupare resonemang om vikten av att kontakter med barn i de allra flesta fall måste vara undantagna restriktioner.

Vad gäller barn och unga som själva häktas är det viktigt att framhålla dessa barns behov av kontakt med andra människor. Att hålla barnen åtskiljda från vuxna häktade är givetvis en bra utgångspunkt, men får inte leda till att dessa barn totalt isoleras under häktningstiden.

5 Överväganden om ny häkteslag

5.2.1 Vilka personer skall omfattas av en ny häkteslag?
När det gäller personer under 18 år som är tagna i förvar enligt utlänningslagstiftningen sägs ingenting specifikt i betänkandet. Barnombudsmannen utgår från att barn inte hålls i förvar i häkten och att den delen av betänkandet därför inte berör barn och unga.

5.3.1 Placering och gemensam vistelse
Barnombudsmannen har ingenting i sak att invända mot förslaget att unga intagna inte bör vistas tillsammans med intagna över tjugoett år. Däremot är det viktigt att reflektera över vilka konsekvenser det får för unga personer som är häktade. Barnombudsmannen anser att förslaget är oacceptabelt om det får till följd att unga häktade helt isoleras från kontakt med andra människor. Det måste finnas en garanti för att dessa unga har mänsklig kontakt regelbundet även i de fall där det kanske inte finns mer än en ung häktad vid den aktuella tidpunkten.

Barnombudsmannen har ingen invändning angående förslaget om att nuvarande bestämmelse om att kvinnor ska få ha spädbarn hos sig görs könsneutral. Det är givetvis viktigt att barn har möjlighet att knyta an till en förälder om denne är frihetsberövad och det inte finns en annan förälder på utsidan som kan ta hand om barnet. Däremot är det viktigt att häktena anpassas på det som krävs utifrån barnets rättigheter och behov. En ny reglering av detta slag kräver mycket av personalen men också av andra intagna. Vad gäller kvinnor som har spädbarn idag i häkte finns en rad svårigheter som givetvis måste beaktas än mer om förslaget i förlängningen leder till fler spädbarn på våra häkten.

5.3.2 Särskild sysselsättning och utomhusvistelse
Barnombudsmannen vill framhålla att unga häktade som ännu omfattas av skolplikten måste ha rätt till utbildning som motsvarar grundskolan. När det gäller unga i gymnasieåldern anser vi att det måste finnas en strävan efter att ge den typen av utbildning till alla som vill det. För att kunna förebygga kriminalitet är det oerhört viktigt att unga får möjlighet till en gymnasieutbildning.

Vi vill också betona vikten av att föräldrautbildning erbjuds på landets häkten. Idag kan häktningstiden vara relativt och lång och vi anser att den därför bör tillvaratas på ett bra sätt. Att erbjuda utbildning i föräldraskap anser Barnombudsmannen vara av största vikt eftersom föräldern kan lära sig att vara en god förebild för sina barn och leva upp till det behov av en närvarande förälder som barnet har. Att erbjuda föräldrautbildning på häktet kan också vara en god förberedelse inför en eventuell anstaltsvistelse. Av en utvärdering av föräldrautbildningen som under ett antal år har bedrivits på vissa anstalter, framgår att de intagna anser att de fått ökade kunskaper om barns behov och utveckling generellt, samt psykologiska kunskaper om tankar, känslor och reaktioner. De intagna ansåg också att de hade fått insikter om de egna barnens reaktioner och olika typer av samspel med föräldrarna samt insikter om sitt eget föräldraskap och vilken föräldraroll som är möjlig för dem att ha i förhållande till sina barn.  Att erbjuda den typen av utbildning anser vi ger stora vinster både för den intagnes barn men också för samhället i stort.

Vad gäller möjligheten till utomhusvistelser ser Barnombudsmannen en risk att unga häktade inte får tillräckligt av detta då de inte tillåts att visats tillsammans med vuxna häktade. Givetvis måste sådana praktiska problem som det kan innebära inte tillåtas leda till att de unga häktade inte får möjlighet att vistas utomhus.

5.3.5 Besök
Barnombudsmannen tillstyrker förslaget att vid bedömningen av vad som är besök i lämplig omfattning ska särskild hänsyn tas till om besökaren är minderårig och står under den intagnes vårdnad eller på annat sätt har särskild anknytning till honom eller henne. Vi välkomnar att skrivningen också innebär att styvbarn och barn till intagna omfattas. Det kan ju också givetvis röra sig om intagnas biologiska barn men där den intagne inte har del i vårdnaden.

Att kunna besöka en förälder som är intagen i anstalt eller häkte är givetvis i många fall en förutsättning för att ett barn ska kunna upprätthålla kontakten med en frihetsberövad förälder. Enligt artikel 9 i barnkonventionen har barn rätt att upprätthålla en nära och direkt kontakt med båda sina föräldrar. Detta är en rättighet som alla barn har, inklusive barn med föräldrar som är frihetsberövade.  Givetvis är en förutsättning för att barnet ska kunna träffa föräldern att miljön på anstalten, så långt det är möjligt, anpassas efter barnets behov.

Barnombudsmannen ställer sig tveksam till att använda en avskärmande ruta vid besök mellan en intagen och hans eller hennes barn. Vi anser att det sällan blir nödvändigt att tillgripa sådana försiktighetsåtgärder utan att man istället bör använda andra metoder såsom exempelvis fler kontroller av den intagne efter besöket. Anledningen till att vi ställer oss tveksamma till användandet av besöksrum med glasruta vid besök av barn är bland annat att barnets bild av den intagne förälderns situation kan bli överdrivet negativ. Barn och unga har sällan en verklighetsförankrad bild av vad det innebär att sitta i häkte och en sådan bild kan förstärkas genom användandet av glasruta. Dessutom är det av vikt att barnet får möjlighet att träffa föräldern på ett så naturligt sätt som möjligt, eftersom det givetvis i de flesta fall leder till en djupare form av kontakt och relation.

I samtal med personer som arbetar på olika anstalter och häkten i landet har frågan om lämpligheten av att barn låses in under besöken tagits upp. Flera personer som arbetar inom kriminalvården har uppgivit att det kan vara mycket obehagligt för barnet och att det inte är möjligt för personalen att i alla lägen vara beredd på att ingripa om barnet av någon anledning vill komma ut. Barnombudsmannen anser att inlåsning i möjligaste mån bör undvikas när det gäller besök av barn. Samtidigt är det aldrig möjligt att generalisera och därmed inte tillåta att barn låses in så länge som alternativet är att barnet inte får träffa föräldern alls. Det som är viktigt i situationen är att barnet får information i samband med en eventuell inlåsning samt information om vad han eller hon kan göra för att vid behov ta sig ut ur rummet. Det är då viktigt att tänka på att till exempel eventuella larmknappar sitter på en höjd så att barnet självt kan nå dem . Det är också viktigt att tydliggöra vem som ska samtycka till inlåsning när det gäller barn. Det är ju till exempel inte möjligt att fråga ett spädbarn om han eller hon samtycker till inlåsning medan det är fullt möjligt med äldre barn. För att kunna införa ett förbud mot att barn låses in krävs att det finns alternativ som exempelvis kontrollerade besök eller att dörren lämnas öppen men att övervakning sker från utsidan.

5.3.6 Telefonsamtal och andra elektroniska meddelanden
Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att vid bedömningen av om det är lämpligt att en intagen kommunicerar med en utomstående skall hänsyn tas till om denne är minderårig och står under den intagnes vårdnad eller på annat sätt har särskild anknytning till honom eller henne. Telefonsamtal är mycket viktigt bland annat som komplement till besök. Det är också viktigt att det barn som före häktningen har haft mycket kontakt med den intagne kan upprätthålla en viss kontinuitet i relationen.

5.4.2 Kontroll av besökare
Barnombudsmannen anser att det är omöjligt på vissa områden att ge generella lösningar vad gäller regleringen kring barn som besöker en intagen i häkte. Att ställa krav på att inga barn ska visiteras med hänvisning till att det skulle vara traumatiskt för barnet låter sig förmodligen inte göras såsom det ser ut idag. Om alternativet är att barnet inte får besöka den intagne föräldern kan det vara än mer traumatiskt för barnet än själva visitationen. Istället bör man enligt vår mening ställa krav på att uttömma andra möjligheter som garanterar säkerheten än att utsätta barnet för obehagliga upplevelser. Exempelvis bör det kunna övervägas om det räcker med kontroll av den intagne efter besöket. Det bör också enligt vår mening ställas krav på kompetens hos den personal som ska möta barn vid besök i anstalt. Barnet måste givetvis få information om exempelvis visitation och den som genomför en sådan måste kunna göra det på ett sätt så att barnet inte utsätts för onödig påfrestning. Att göra detta på ett för barnet bra sätt kräver kunskap om barns rättigheter och behov.

Det är också viktigt att ha i åtanke att visitation av barn kan vara ett sätt att skydda barnet från att användas i brottsliga syften.

6 Restriktioner för häktade

6.5 Behovet av förändrade regler
Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att åklagaren ska ange vilka enskilda restriktioner han eller hon vill meddela. Det möjliggör förhoppningsvis för åklagaren, att ha en utgångspunkt där restriktioner vad gäller kontakterna med den intagnes barn blir undantag istället för huvudregel. I rapporten Straffa inte barnet! som Barnombudsmannen publicerade 2004 framgick tydligt i vår enkätundersökning till personalen inom kriminalvården, att det var vanligt att restriktioner även omfattade kontakten med den intagnes barn. Det är nödvändigt att synsättet förändras vad gäller kontakt mellan en häktad som har vissa restriktioner och dennes barn. Givetvis måste det vara möjligt att begränsa eller helt utesluta kontakter mellan den intagne och dennes barn när barnet riskerar att utnyttjas i brottsliga syften eller när det kan vara skadligt för barnet att ha kontakten. Däremot får det inte generellt föreligga hinder i form av restriktioner när barnets intresse av kontakt med den intagna föräldern kan tillgodoses utan risker ur säkerhetssynpunkt. Med en mer detaljerad motivering alternativt uppräkning av vilka restriktioner som kan bli aktuella finns det större möjlighet för åklagaren att ha ett barnperspektiv i bedömningen. Om restriktionerna är mer generella tror Barnombudsmannen att barnperspektivet faller i glömska. Tyvärr saknas en diskussion i betänkandet om vikten av att ta hänsyn till barnets rätt till kontakt vid bedömningar av om restriktioner ska utfärdas.

Det är också viktigt betona att unga personer under 18 år måste kunna ha kontakt med åtminstone sin familj under häktningstiden. Därför är det bra att enskilda restriktioner utfärdas istället för generella som riskerar att bli mer slentrianmässiga.

Fördragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist