Rapporten ”Förslag till reviderat program – Stockholms stads program för kvinnofrid”

Ställd till: KF/KS kansli, Stadshuset, Stockholm
Dirarenummer: 9.1:0724/06

Inledning
Barnombudsmannen ställer sig i stort positiv till förslaget om reviderat program för kvinnofrid i Stockholms stad. Med de ändringar som föreslås anser vi att det är ett välgenomtänkt och i många delar ambitiöst program. Vi har emellertid vissa mindre förslag till förändringar och tillägg för att ytterligare belysa barns rättigheter och barnperspektivet. Barnombudsmannen anser att det alltid är nödvändigt att genomgående tydliggöra barnets egna rättigheter eftersom det annars finns en risk att barnets rättigheter blir liktydiga med föräldrarnas, och i dessa fall ofta liktydiga med moderns.

Syfte

Problemets omfattning
Under rubriken problemets omfattning föreslås ett nytt stycke med innebörden bland annat att Stockholm ska vara en trygg plats för kvinnor. Barnombudsmannen föreslår att även ordet flickor ska läggas till i stycket. Det är en viktigt markering att staden måste vara trygg utifrån ett kvinnofridsperspektiv även för flickor (barn). Rädsla och otrygghet hos kvinnor skapas och grundläggs ofta redan när kvinnan är barn.

Under rubriken tas flera olika exempel upp på mäns våld mot kvinnor. Givetvis har vi förståelse för att inte detta kan vara en uttömmande uppräkning och att det inte heller är syftet. Barnombudsmannen anser emellertid att barn som lever i familjer där pappa slår mamma borde uppmärksammas. Det är ett mycket stort problemen för oerhört många barn och det är en klar konsekvens av mäns våld mot kvinnor.

Definitioner och begrepp
Under rubriken definitioner och begrepp föreslås ett nytt stycke med innebörd att Stockholms program för kvinnofrid tar sin utgångspunkt i FN:s definition av våld mot kvinnor.  Barnombudsmannen anser att även FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) borde vara en utgångspunkt för programmet. Detta eftersom många av de problem som lyfts och åtgärder som föreslås rör barn. Som exempel nämns barn och ungdomar i patriarkala familjer. Givetvis omfattas flickor både av FN:s konventioner om våld mot kvinnor och av barnkonventionen. Det är viktigt att betona att barnkonventionen innehåller rättigheter som inte finns i andra konventioner.

Vidare nämns i programmet att när åtgärder rör barn ska det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att denna grundläggande rättighet som finns i artikel 3 i barnkonventionen genomsyrar alla program av den här karaktären. Det är emellertid inte tillräckligt att konstatera det utan att konkretisera innehållet i principen genom att koppla den till konkreta rättigheter, såsom rätten att skyddas mot våld och övergrepp (barnkonventionen artikel 19).

Samordning med andra styrdokument
I en bilaga till programmet framgår att det finns ett program liknande det förevarande angående barns rättigheter. Det bör tydliggöras redan under den föreslagna nya rubriken om samordning med andra styrdokument. Det är enligt vår mening nödvändigt eftersom det inte är möjligt att helt skilja frågor om våld mot kvinnor från frågor om våld mot barn. Barn som lever i familjer där det förekommer våld har rättigheter enligt barnkonventionen och för att ge en helhetsbild av barnets alla rättigheter krävs att det förevarande programmet samordnas med Stockholms stads handlingsprogram kring FN:s konvention om barnets rättigheter ”En god stad för barnet” (KF 2004-09-20).

Kvinnofridsfrågan i Stockholms stad
I punktlistan under rubriken sägs bland annat att stadsdelsnämnderna ska uppmärksamma flickor och pojkar som kan vara utsatta för begränsningar i sin livsföring.  Barnombudsmannen är tveksam till begreppet eftersom det kan ha en mycket bred innebörd, och kan leda till missuppfattningar. Det kan behövas exempel för att tydliggöra vilken typ av begränsningar som kan åsyftas.

Insatser i skolan
Under rubriken insatser i skolan sägs att skolan har en nyckelroll i att hjälpa barn och ungdomar som lever i hem där mamman utsätts för våld. Givetvis har skolan en viktig roll men framförallt i att ge stöd till barn och unga. Information och diskussioner är också viktiga roller som skolan ska ha. Däremot är det i första hand socialtjänsten som har en skyldighet att rent faktiskt hjälpa de här barnen, genom exempelvis skyddat boende. Vi möter ofta diskussioner om vem som har ansvaret för att agera i en viss situation och risken finns då att alla lägger över ansvaret på en annan aktör. Därför att det viktigt att lyfta fram socialtjänsten som den instans som framförallt ska hjälpa barnen. Skolan ska indirekt hjälpa barnen genom olika stöttande funktioner såsom information och samtal.

Barnombudsmannen anser att det är bra att elevhälsans roll i det förebyggande arbetet lyfts fram och tydliggörs i detta program. Däremot ser vi svårigheter i att alla barn inte har tillgång till elevhälsans alla professioner (läkare, sköterska, psykolog och kurator). Det är givetvis också orimligt att de skolor som till exempel bara har en skolsköterska ska kunna hinna arbeta även med elevernas attityder i fråga om könsrelaterat våld. Det blir en utmaning för staden att se till att det här fungerar på alla skolor. Det är en förutsättning för att komma åt könsrelaterat våld och kränkningar på ett tidigt stadium.

Alla nämnder och bolagsstyrelser
Barnombudsmannen anser att det bör framgå att arbete med flickors kunskap om mäns våld mot kvinnor är nödvändigt. I den föreslagna nya inledningen under rubriken nämns olika åtgärder riktade till män, kvinnor och pojkar. Flickor måste få information om bakgrunden till könsrelaterat våld och hur flickor själva kan vara en del i det förebyggande arbetet.

Stadens insatser vid besöksförbud, grov fridskränkning och kvinnofridskränkning

Besöksförbud
Flera undersökningar har visat att överträdelser av besöksförbud är relativt vanligt förekommande. Detta är ett problem som givetvis framförallt ligger inom polisens ansvarsområde. Barnombudsmannen anser emellertid att det är viktigt att även stadsdelsnämnderna har handlingsplaner för att ge stöd och hjälp till kvinnor och barn som ska skyddas av besöksförbud men som ändå upplever kränkningar och till och med våld när dessa överträds. Att effektivisera besöksförbuden kräver samarbete mellan stadsdelarna och polisen.

Barnombudsmannen saknar skrivningar om hur stadsdelnämnderna ska stötta barn och unga och deras familjer när ett besöksförbud är utfärdat vad gäller faderns kontakt med modern men barnen ska ha umgänge med fadern. Här krävs givetvis handlingsplaner för att motverka att umgänget blir en faktor som kan leda till ytterligare våld och i förlängningen skuldkänslor hos barnen som en konsekvens. Barnen ska inte behöva ta ansvar för att ett av domstol fastställt umgänge kommer till stånd på ett tryggt och säkert sätt.

Stöd till våldsutsatta kvinnor
Barnombudsmannen anser att det är mycket positivt att barnets rätt till skolgång vid placering i jourlägenhet uppmärksammas.

Barnombudsmannen anser att det bör framgå av handlingsplanen att barnets egna behov bör belysas särskilt när en handlingsplan görs. Det är därför positivt att det framgår att barnet ska få egen akt. Där kan barnets egna behov uppmärksammas och också vad barnet specifikt har upplevt.

Rätten till bistånd
Barnets behov måste givetvis beaktas vid bedömning av rätten till bistånd.

Stöd och hjälp till funktionshindrade kvinnor
Barnombudsmannen vill i det här sammanhanget uppmärksamma att det finns barn som lever tillsammans med en funktionshindrad moder. Om modern utsätts för våld måste barnets situation uppmärksammas på samma sätt som andra barn som lever i familjer där det förekommer våld. Dessa barn situation nämns inte alls i programmet.

Inte heller barn med funktionshinder som upplever våld i hemmet uppmärksammas. Dessa barn är många gånger än mer beroende av sina föräldrar för att det dagliga livet ska fungera än vad barn utan funktionshinder är.

Stöd och hjälp till drogmissbrukande kvinnor
Barn till drogmissbrukande kvinnor som utsätts för våld lyfts inte fram specifikt under rubriken. Givetvis är dessa barn många gånger kanske placerade utanför hemmet men vid exempelvis umgänge kan problem uppstå. Dessutom är den här gruppen av barn en av samhällets mest utsatta.

Stöd och hjälp till flickor/unga kvinnor och pojkar som är/har blivit utsatta för hedersrelaterat våld
Barnombudsmannen vill i det här sammanhanget betona vikten av att i första hand se dessa flickor som barn. Utgångspunkten i arbetet med att skydda flickor och pojkar som är utsatta för hedersrelaterat våld måste vara de rättigheter som barnkonventionen ger. Anmälningsskyldigheten gäller givetvis också här vilket all personal i berörda verksamheter måste vara införstådda med. Dessutom måste man eventuellt ha särskilda rutiner för att hantera anmälningar om hedersrelaterat våld då det många gånger kan finnas fara för barnets liv.

Polis och åklagare nämns inte under rubriken om stöd och hjälp till barn som utsätts för hedersrelaterat våld, vilket är anmärkningsvärt. Givetvis måste samarbetet vara väl utvecklat med rättsväsendet för att kunna beivra den typen av brott. Information till dessa flickor är en förutsättning för att hjälp och stöd ska kunna ges.

Stöd och hjälp till barn i våldsutsatta familjer
Barnombudsmannen har under året fått indikationer på att barnaga kan förekomma i större utsträckning än vi tror i vårt land trots det förbud mot aga som infördes 1979. Vi har föreslagit en rad åtgärder bland annat att man bör starta ett Operation Barnfrid liknande Operation Kvinnofrid. En viktig insats som Barnombudsmannen vill lyfta fram är stöd och information till föräldrar om agaförbudet men också om metoder för att möta sina barn utan att använda sig av fysisk bestraffning. Vi anser att stadsdelarna måste ha ett stort ansvar för att ta fram sådan information som alla kan ta till sig. Det är viktigt att informationen är tillgänglig för alla föräldrar och barn. Barn ska kunna få kunskap om rätten att slippa utsättas för våld och övergrepp i hemmet, innefattande aga.
 
När en våldsutsatt kvinna har barn är barnets behov lätta att glömma och de blir ibland en lägre prioriterad fråga. Barnombudsmannen anser att barnens situation lyfts fram på ett bra sätt på flera ställen i programmet. Vi saknar dock här en diskussion om information till våldsutsatta kvinnor i fråga om vårdnad, boende och umgänge. Många kvinnor kanske inte lämnar en relation med en våldsam man för att hon inte vet vad som kommer att hända med barnet. Barnombudsmannen ser ofta exempel på det. Barnens behov av till exempel umgänge måste också klarläggas och vikt läggas vid barnets egna åsikter.

Barnombudsmannen välkomnar att det i programmet betonas att kunskap om att samtala med barn är nödvändigt i arbetet med barn som lever i familjer där det förekommer våld. Det som saknas under rubriken är vikten av att barnet får komma till tals och vikten av att det sker i alla fall där det är lämpligt. Regeln finns visserligen både i föräldrabalken och i socialtjänstlagen men kan aldrig bli nog tydlig.

I familjer där fadern har utsatt modern för våld måste mödrarna få  information om att barnet i nästan alla fall har bevittnat våldet eller befunnit sig i dess närhet. Det bör ligga på stadsdelarna att informera mödrarna om vilka konsekvenserna kan bli för barnet och framförallt vilket stöd och vilken hjälp som finns att tillgå. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet kan den ena föräldern motsätta sig att barnet går till barnpsykiatrin för behandling. Det måste då finnas någon typ av handlingsplan från stadsdelarna sida om hur barnet ska kunna ges stöd och hjälp. Idag pågår ett lagstiftningsarbete för att lösa problem som kan uppstå i samband med bestämmanderätten vid gemensam vårdnad.

Stadens arbete med våldsutövande män
Barnombudsmannen ser positivt på att frågor om vårdnad lyfts fram under rubriken och att en hänvisning görs till de handlingsprogram som rör barns rättigheter. Vi saknar emellertid en skrivning om boende och umgänge som givetvis är minst lika viktiga som frågor om vårdnad. Var barnet ska bo och hur umgänget ska fungera mellan barnet och en förälder får stor betydelse för barnets hela livssituation. Med den nya regleringen i föräldrabalken från 1 juli 2006 finns det också möjlighet med indirekt kontakt såsom telefon- och e-postkontakt mellan barnet och den ena föräldern. Frågor om umgängesstöd (tidigare kontaktperson) och hur det fungerar bör också vara en fråga som stadsdelarna bör ge information om till mödrarna.

Samverkansfrågor

Intern samverkan i staden
Barnombudsmannen välkomnar att frågor om anmälningsskyldighet och samrådsförfarande tas upp. Vi anser också att frågor om en handlingsplan för i vilka situationer en polisanmälan bör göras måste finnas med i programmet. Stadsdelarna har visserligen ingen skyldighet att polisanmäla misstänkta brott mot barn som man får kännedom om i sin verksamhet, men för att polis och åklagare ska kunna göra sitt arbete så bra som möjligt krävs att socialtjänsten gör anmälan så fort som möjligt. Det är också vikigt att alla som arbetar i verksamheten känner till vilken information som ska lämnas vid en polisanmälan. Problem som dessa har Barnombudsmannen lyft upp i rapporten ”Det svåraste som finns”  efter att vi har fått information från åklagare runt om i landet om att det i många fall är svårt att få information från socialtjänsten och att eventuell information ibland kommer för sent.

Det är glädjande att man i programmet lyfter fram stadsdelarnas opinionsskapande och kompetenshöjande uppgifter. En fråga som Barnombudsmannen vill lyfta fram är vikten av samverkan kring frågor om aga. Det bör finnas handlingsplaner och åtgärder för att förebygga och ge stöd och hjälp till barn som utsätts för aga. Det bör som tidigare sagts finns en god samverkan med skola och förskola för att nå ut både till vuxna och till barn med information om agaförbudet, men också om metoder för att möta sina barn utan att använda fysisk bestraffning. Det är enligt vår mening viktigt att stadsdelarna kan erbjuda både generellt och riktat föräldrastöd.

Tidsplan
Barnombudsmannen vill i sammanhanget betona vikten av att utvärdera de handlingsplaner som varje stadsdel ska ta fram utifrån ett barnperspektiv. Det skulle också vara av vikt om vissa minimikrav ställdes på planerna exempelvis att barns rättigheter måste inkluderas.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist