Teckenspråk och teckenspråkiga. Översyn av teckenspråkets ställning. (SOU 2006:54)

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer 9.1:0784/06


Barnombudsmannen har tagit del av betänkandet ”Teckenspråk och teckenspråkiga” (SOU 2006:54) och lämnar härmed yttrande över valda delar av betänkandet.

Generellt anser Barnombudsmannen att utredningen i vissa delar skulle ha varit betjänt av ett tydligare barnperspektiv. Barnombudsmannen beklagar framförallt att teckenspråkiga barn och ungdomar inte haft möjligheter att själva framföra sina synpunkter och redogöra för sina intressen och behov inom ramen för utredningsuppdraget. Barnombudsmannen hade exempelvis gärna sett att utredningen fått direktiv om att inte bara kartlägga och analysera utbud vad gäller kultur, medier och möjligheten till eget skapande för teckenspråkiga barn och ungdomar, utan också efterfrågan inom dessa områden. Detta mot bakgrund av att en av huvudprinciperna i FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen, är att barn har rätt att komma till tals i alla frågor som berör dem.

Barnombudsmannen ställer sig emellertid överlag positiv till de förslag som utredningen presenterat och väljer att framförallt kommentera några av de förslag som berör barn och unga och där ett barnperspektiv i viss bemärkelse behöver lyftas fram.

6 Utbildning på teckenspråk
Barnombudsmannen ser mycket positivt på att utredningen uppmärksammat att samhällets stöd till döva, dövblinda och hörselskadade barn i deras lärande håller på att försvagas. Barnombudsmannen anser att oberoende av organisatorisk lösning är det av yttersta vikt att det byggs upp kompetens som kan tillgodose dessa barns olika behov.

Barnombudsmannen är delvis positiv till förslaget om externa klasser inom specialskolan om detta i högre utsträckning kan bidra till att fler barn får möjlighet till de lärandemiljöer de behöver och har rätt till. Det är en allmänt rådande uppfattning, inte minst bland teckenspråkigas egna intresseorganisationer, att döva och hörselskadade som kommunicerar via teckenspråk i många fall behöver lära och utvecklas i en teckenspråkig miljö. Därför kan olika speciallösningar vad gäller skola och utbildning för elever i behov av teckenspråk elever vara positiva.

Barnombudsmannen menar dock att det på ett generellt plan kan vara oförenligt med barnkonventionen att dela upp barn och unga i olika skolformer på grund av funktionsnedsättning. Enligt barnkonventionen (artikel 23) bör barn med funktionsnedsättningar erbjudas utbildning som befrämjar barnets möjligheter till inkludering i samhället - barn med funktionsnedsättningar skall, där det är möjligt och om de så önskar, gå i skola med barn utan funktionsnedsättningar . Barnombudsmannen menar därför att exempelvis hörselskadade elever som önskar gå i ”vanliga” klasser också ska ges en reell möjlighet till det.
 
7 Barn med grav språkstörning i behov av teckenspråk för kommunikation
Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag om att skollagen och specialskoleförordning ändras så att barn med språkstörning som är beroende av teckenspråk för sin kommunikation får möjlighet till undervisning i specialskolan för döva och hörselskadade. Om undervisningen för dessa barn inte kan bedömas som likvärdig inom ramarna för det ordinarie skolväsendet måste alternativa utbildningsvägar som till fullo tar tillvara deras potential vara möjliga för dessa barn.

8 Utbildning i svenskt teckenspråk för invandrade, tfi
Barnombudsmannen ser mycket positivt på att utredningen uppmärksammat invandrade föräldrar till teckenspråkiga barn. Barnombudsmannen anser det mycket angeläget att denna grupp ges alla nödvändiga förutsättningar för att lära sig svenskt teckenspråk.

9 Teckenspråksutbildning för föräldrar
Barnombudsmannen instämmer i utredningens förslag om teckenspråksutbildning för föräldrar. Barnombudsmannen ser positivt på att utredningen uppmärksammat föräldrars, med annat modersmål än svenska, särskilda behov.

Det är däremot beklagansvärt att utredningen fäster liten vikt vid teckenspråksutbildning för syskon. Barnombudsmannen har tidigare, i årsrapporten 2002 Många syns inte men finns ändå, förordat att berörda myndigheter bör få ett tydligt och ökat ansvar för riktat stöd till syskon till barn med funktionshinder.

Barnombudsmannen anser det viktigt att syskon till teckenspråkiga barn också garanteras möjlighet att lära sig teckenspråk. Barnombudsmannen har i tidigare rapporter kunnat konstatera att syskon i familjer med funktionshinder ofta kommer i kläm – det är också en orimlig situation att syskon inom samma familj inte kan kommunicera med varandra. Genom hörande syskon, som behärskar både tal- och teckenspråk kan teckenspråkiga barn också få naturliga möjligheter till lek och social interaktion med hörande barn i sin vardag.

10 Samhällsstöd
Barnombudsmannen instämmer till fullo i utredningens förslag om att Socialstyrelsen ska ges i uppdrag att tydliggöra vad som avses med ”vardagstolkning”. Barnombudsmannen ser mycket positivt på att utredningen särskilt uppmärksammat och lyft fram barns behov av tolk. Barnombudsmannen delar utredningens oro över att barns behov av tolk får stå tillbaka för andra behov då tolkcentralerna tvingas prioritera. Om tolkbristen är större på kvällar, såsom utredningen påpekar, ligger det nära till hands att misstänka att barn och ungdomars fritidsaktivteter som ofta äger rum efter ordinarie arbetstider blir lidande. Barnombudsmannen instämmer till fullo i utredningens bedömning att det är angeläget att Socialstyrelsen i ett eventuellt kommande uppdrag att utreda frågan ser till barns behov av teckenspråkstolkning.

Däremot anser Barnombudsmannen det beklagansvärt att barn och ungdomar inte har haft möjlighet att själva framföra sina synpunkter inom ramarna för undersökningen. I ett framtida uppdrag att utreda begreppet vardagstolkning bör barn och unga ges sådana möjligheter.

11 Statsbidraget till landstingens tolktjänst
Barnombudsmannen är positiv till förslaget om fortsatt statsbidrag till landstingens tolktjänst mot bakgrunden av att det är ytterst angeläget att alla landsting ska kunna tillgodose barns och ungas behov av tolk. Barnkonventionens artikel 2 slår fast att alla barn har samma rättigheter och lika värde. Ingen får diskrimineras.
 
13 Tolkutbildning och auktorisation av översättare
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om en revidering av dagens sammanhållna 4-åriga tolkutbildning. Barnombudsmannen anser också att tolkutbildningen bör innehålla element som säkrar framtida teckenspråkstolkars barnkompetens. Framförallt yngre barns kommunikation – deras förmåga till uttryck och förståelse - skiljer sig i vissa delar från vuxnas varför blivande teckenspråkstolkar också bör ha kunskap i hur man samtalar med barn. Teckenspråkiga barn som Barnombudsmannen har varit i kontakt med har också framfört hur viktigt det är med tolkar som är engagerade i barnens aktiviteter.

14 Kultur, medier och möjligheter till eget skapande
Barnombudsmannen instämmer i utredningens förslag om ändring i upphovsrättslagen i syfte att litteratur på teckenspråk fullt ut omfattas av samma regler som övriga skönlitterära och beskrivande framställningar i tal och skrift. Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är angeläget att de satsningar som genomförs inom litteraturområdet även innefattar insatser för barn och ungdomar som är teckenspråkiga.

Barnombudsmannen är också positiv till förslaget om ett så kallat depåbibliotek för teckenspråk och att medel anvisas biblioteket för översättning av skönlitteratur till svenskt teckenspråk.

Barnombudsmannen finner det däremot beklagansvärt att teckenspråkiga barns och ungdomars egna intressen inom kulturområdet inte lyfts fram. Ny teknik och nya medier, som dataspel och webcommunities, sysselsätter och intresserar idag allt fler ungdomar i Sverige. Det är också välkänt att den tekniska utvecklingen ibland medför nya möjligheter för barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. 

Föredragande i detta ärende har varit projektledare Henrik Ingrids.

Lena Nyberg  
Barnombudsman