Inriktningsunderlag inför den långsiktiga infrastrukturplaneringen för perioden 2010-2019

Barnombudsmannen konstaterar inledningsvis att vi som myndighet saknar kompetens att besvara flertalet frågor som aktualiseras i remissen. Med utgångspunkt i vårt uppdrag begränsar vi våra synpunkter på förslagen och inriktningsunderlaget till de delar som mer direkt berör barn och unga.

Ställd till: Näringsdepartementet
Diarienummer: 9.1:0887/07


Mot bakgrund av det som nu sagts koncentrerar vi oss på frågeställningen: 
• Är det något område som är otillräckligt belyst i inriktningsunderlaget?

Barn nu och i framtiden
Av Sveriges befolkning är idag ca 21 % under 18 år, det vill säga barn och unga. Ett rimligt antagande är att befolkningsgruppen 0-18 år kommer att vara i den storleksordningen även för planeringsperioden 2010-2019. Slutsatsen är att barn och unga är och kommer att vara en betydande del av befolkningen. Redan av det skälet vore det naturligt att varje långsiktig planering hade ett klart uttalat barnperspektiv.

Frågan om ett barnperspektiv i samhällsplaneringen har dessutom en formell politisk sida då Riksdagen 1999 enhälligt antog en nationell strategi för genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) på alla nivåer i samhället det vill säga kommuner, landsting, regioner och statliga myndigheter. I strategin slås fast att barns och ungas delaktighet i samhälls- och trafikplaneringen ska utvecklas.

Ett annat mål i genomförandet av barnkonventionen i Sverige, som också lyfts fram i strategin, är att alla beslut som berör barn och unga ska föregås av barnkonsekvensanalyser.

Barnombudsmannen finner det angeläget att göra dessa påpekanden då vi anser att barnperspektivet är otillräckligt belyst i inriktningsunderlaget.

Barn och unga är ingen enhetlig grupp
Det är viktigt att se komplexiteten i barnperspektivet. Barnkonventionen avser med barn varje människa som är under 18 år. Det går redan av det skälet inte att se barn som en enhetlig grupp med likartade behov och intressen.

Banverket, Vägverket och Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) har i olika hög grad nämnt barn och unga i sina inriktningsunderlag. I samband med de frågor som rör säkerhet för oskyddade trafikanter omnämns barn flest gånger.

Vi vill först betona att vi anser det mycket angeläget att säkerheten för oskyddade trafikanter fortsätter att förbättras i all den utsträckning det är möjligt. Unga förare av och passagerare på mopeder, såväl klass I som II, är exempel på utsatta trafikantgrupper där säkerheten måste förbättras.

I olika delar av underlaget framhålls att barn och unga utgör en viktig grupp i det kollektiva resandet. Barnombudsmannen vill betona att det vid utformningen av trafikmiljön är angeläget att vara observant också på de små barnens resande, som ofta sker i grupper med ett fåtal vuxna som stöd.

Barnombudsmannen vill också lyfta frågan om funktionshindrade barns möjlighet att resa i olika kollektiva lösningar med utgångspunkt i barnkonventionens grundtanke om att barn har fullt och lika människovärde och att principen om jämställdhet också gäller mellan barn.

Ett ytterligare exempel på hur differentierad barn- och ungdomspopulationen är framgår av situationen kring skolorna. Att säkerheten måste förbättras på detta område framkommer i inriktningsunderlaget.

Barnombudsmannen menar att arbetet på detta område måste fortsätta att utvecklas både kvantitativt och kvalitativt. Det finns skolor som rymmer barn från förskoleklass till ungdomar som går sitt sista år i grundskolan. Villkoren och behoven för dessa barn och unga när det gäller resan till och från skolan, fritidsaktiviteter i anslutning till skolan samt säkerheten på själva skolområdet varierar därför stort.

Ytterligare ett område där säkerheten snabbt måste förbättras är skolskjutsarna där säkerhetsbälten och sittplats till alla är en självklarhet.

Till sist är det också angeläget att nämna den relativt stora grupp av barn som på egen hand ibland pendlar veckovis eller besöker föräldrar/vårdnadshavare som bor på annan ort.

Barn, hälsa och miljö
Vi ser ett starkt samband mellan perspektiven barn, hälsa och miljö, men finner i underlaget inga analyser av vilka effekter en sådan koppling kan ge. Här kan förklaringen ligga i att underlaget har en stark teknisk prägel med tonvikt på anläggningar och underhåll. Medan en betoning av samspelet mellan perspektiven barn, hälsa och miljö mer måste utgå ifrån vilka effekter olika insatser som påverkar belastningen på infrastrukturen får.

Vi illustrerar våra tankar kring samspelet mellan perspektiven barn, miljö och hälsa och olika satsningar med påverkan på infrastrukturen med några frågor:

  • kan en ökad skoltäthet ge påtagliga effekter i den lokala trafikmiljön,
  • skulle en ökad satsning på skolskjutsar minska biltrafiken till och från våra skolor,
  • kan målmedvetna satsningar på trygga vägar för oskyddade trafikanter medföra en mer betydande överföring från motorfordon till gång- och cykeltrafik,
  • kan en ökad efterfrågan på närproducerad mat få effekter för transportnäringen som bör påverka infrastruktursatsningarna,
  • kan en miljömärkning av varor som redovisar fraktens miljöpåverkan få betydelse för infrastrukturplaneringen,
  • kan en ökad miljömedvetenhet leda till att kunder i ökad utsträckning söker sig till lokala livsmedelsaffärer på stormarknaders bekostnad.

Detta är exempel på samband begränsade till perspektiven barn, miljö och hälsa som kan sättas in i det större politiska sammanhang som ligger i att infrastrukturplaneringen vägs mot andra angelägna samhällsinsatser. Vi har med utgångspunkt i vårt uppdrag lyft fram barnpolitiken som en sådan angelägenhet.

Barns rätt till inflytande i trafik- och samhällsplaneringen
Ett tydligt mål i den nationella strategin för barnkonventionens genomförande är att barn ska respekteras, barn ska ha rätt att uttrycka sina åsikter och att barn ska komma till tals i trafik- och samhällsplaneringen.

Barnombudsmannen känner till att Vägverket i olika sammanhang ser människor under 18 år som en av sina kundgrupper och i ett av underlagen under rubriken ”Enklare och tydligare för kunden” skriver Vägverket ”grupper med speciella förutsättningar och behov exvis barn ska ges ökad tillgänglighet till Vägverket och delaktighet i kunddialogen.”

Barnombudsmannen ser mycket positivt på Vägverkets ambitioner att utveckla dialogen med barn och unga och önskar att andra myndigheter i mycket större utsträckning kunde komma till insikt om att barn och unga är en stor del av befolkningen och därmed utgör en betydande del av olika myndigheters målgrupper.

Barnombudsmannen anser att konsekvensbeskrivningar för barn och unga saknas i förslagen/underlagen/prioriteringarna och inget tyder på att barn och unga varit delaktiga i framtagandet av underlagen.

Avslutande kommentar
Barnombudsmannen anser sammanfattningsvis att de frågor vi kort berört i vårt yttrande är otillräckligt belysta i inriktningsunderlaget.

Vi konstaterar att barnkonsekvensanalyser inte redovisas och att det inte framgår av remissmaterialen om barn och unga kommit till tals i planeringsprocessen.

Föredragande i ärendet har varit planeringssekreterare Marina Gunnmo Grönros.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist