Jämställd förskola – om betydelsen av jämställdhet och genus i förskolans pedagogiska arbete (SOU 2006:75)

Barnombudsmannen konstaterar att en förändring av förskolans pedagogiska arbete förutsätter insatser riktade mot förskolans personal, ledare och huvudmän. Mot den bakgrunden bedömer vi att delegationens förslag sammantaget, om de genomförs som en sammanhållen helhet, kan till de förändringar som eftersträvas. Barnombudsmannen ställer sig, med vissa reservationer kring genomförandet, i allt väsentligt positiv till delegationens överväganden och förslag.

Ställd till: Utbildnings- och kulturdepartementet
Diarienummer: 9.1:1226/06


Vi känner en viss oro kring realismen i genomförandet av förändringarna, som står och faller med kraftfulla och uthålliga insatser från i första hand Myndigheten för skolutveckling, Skolverket och Högskoleverket. En framgångsrik förändring förutsätter också engagemang från såväl kommunala som enskilda huvudmän för förskolan, lärosäten som bedriver lärarutbildning, Arbetsmarknadsverket, huvudmännen för grund- och gymnasieskolan, Vetenskapsrådet, Statistiska Centralbyrån (SCB), huvudmännen för gymnasieskolorna och ytterligare ett antal berörda aktörer.

Redan antalet aktörer indikerar att den mest kritiska faktorn i en framgångsrik förändring av förskolans pedagogiska arbete är samordningen av insatserna. Barnombudsmannen förutsätter att regeringen, vid en anslutning till delegationens förslag, kommer att ägna den frågan särskild uppmärksamhet.

När det gäller förskolan anser Barnombudsmannen att det är en av de arenor där barnets grundläggande värderingar och relationer till andra människor grundläggs. Vi ser tydligt att exempelvis könsrollsmönster finns redan i förskolan. Att börja prata om relationer, vänskap, kärlek och respekt är ett sätt att förebygga exempelvis mobbning, dåliga relationer och diskriminering. I förskolan kan man skapa goda förutsättningar för barn genom samtal, övningar och kunskapsinlärning kring olika typer av relationer. Vi anser därför att det måste betonas vikten av att ägna tillräcklig tid åt dessa ämnen i förskolan som en del av verksamheten. Barnombudsmannen anser vidare att alla blivande förskollärare måste få utbildning och fortbildning i dessa frågor. Att samtala om relationer med barn kräver kunskap och personligt intresse.

Vi vill därför upprepa det vi anförde redan i vårt yttrande över delegationens delbetänkande (SOU 2004:115) om att barn och unga har ett behov av att diskutera frågor som vi kallar relationskunskap eller livskunskap. Barnombudsmannen har i sin årsrapport från 2004 ”Älskar, älskar inte” föreslagit att sex- och samlevnadsundervisningen i skolan ska byta namn till relationskunskap och därmed utvecklas till att även handla om kärleksrelationen mellan unga människor där sexualitet ingår. Ungdomar i den där redovisade undersökningen efterlyser också sådan utbildning.

Vi förutsätter att de aspekter vi då som nu aktualiserat fångas upp av den förändring av förskolans pedagogiska arbete som delegationens överväganden och förslag lägger grunden för.   

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist