Betänkandet (SOU 2006:91) Vård och stöd till psykiskt störda lagöverträdare

Ställd till:Socialdepartementet
Diarienummer: 9.1:1355/06

Inledning
Barnombudsmannen vill inledningsvis framhålla att det är viktigt att inte förbise att även unga personer under 18 år kan bli föremål för vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV). Det måste finnas ett tydligt barnperspektiv i de frågor som berör de unga som vårdas enligt LRV, och även ifråga om de barn och unga som har en förälder som vårdas enligt denna lag. Barnombudsmannen saknar ett barnperspektiv i vissa delar av betänkandet.

9 Straffrättsliga frågor

9.1 Psykiatrisamordningen efterlyser ett ställningstagande till Psykansvarskommitténs förslag
Nationell Psykiatrisamordning efterlyser ett ställningstagande från regeringen om Psykansvarskommitténs förslag. Förslaget handlar bland annat om utformning av det straffrättsliga systemet där Psykiatrisamordningen stödjer huvuddragen i förslaget. Barnombudsmannens yttrande över Psykansvarskommitténs förslag gällande det straffrättsliga systemet finns i vårt remissvar rörande (SOU 2002:3) ”Psykisk störning, brott och ansvar”. (Se bilaga 1)

9.2 Behov av åtgärder för att fullfölja psykiatrisk vård och behandling vid genomförande av Psykansvarskommitténs förslag
Nationell Psykiatrisamordning gör bedömningen att det bör införas en möjlighet att kunna ge fortsatt tvångsvård även efter att den utdömda strafftiden har verkställts. Barnombudsmannen har ingenting i sak att invända mot förslaget men vi vill framhålla att det bör klargöras hur det påverkar de ungdomar som har avtjänat den utdömda strafftiden inom sluten ungdomsvård. När tiden har avtjänats bör den unge få tydlig information om vad den fortsatta tvångsvården innebär.

Det behöver också klarläggas var unga ska placeras när de ska ges fortsatt tvångsvård. Hänsyn måste därvid tas till artikel 37 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som bland annat säger att frihetsberövade barn och unga som huvudregel ska hållas åtskiljda från vuxna.

9.4 Om läkarintyg enligt lag (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål m.m.
Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att läkarintyg enligt 7 § lagen om personutredning i brottmål m.m. ska presumeras när det gäller brott mot person som kan rendera ett längre frihetsberövande. Det är av vikt att en eventuell allvarlig psykisk störning hos en ung lagöverträdare upptäcks så att den unge kan få adekvat vård under verkställighetstiden.

10 Sjukvårdshuvudmannens uppgifter
10.1 Psykiatrisamordningen understryker att sjukvårdshuvudmannen har ansvar för häktade och dömda
Barnombudsmannen tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag att det behövs ett förtydligande i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) av landstingets ansvar för psykiatrisk vård till den som är häktad, dömd till kriminalvårdspåföljd eller intagen för tvångsvård vid ett särskilt ungdomshem eller LVM-hem.

Barnombudsmannen vill understryka vikten av att ungdomar som är intagna vid SiS institutioner och som lider av en psykisk störning får adekvat vård. En förutsättning för att de ska få adekvat vård för sin psykiska störning är att det finns kompetent personal. Vi välkomnar därför förslaget att det på de särskilda ungdomshemmen ska finnas tillgång till kvalificerad personal, till exempel i form av psykolog eller annan personal med lämplig kompetens.

11 Den rättspsykiatriska vården i förändring

11.5 Samverkan kring den enskilda patienten
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att rättspsykiatrin ska ansvara för att det för samtliga psykiskt störda lagöverträdare som skrivs ut från rättspsykiatrin, eller friges från kriminalvård eller sluten ungdomsvård, finns en funktion som säkerställer att den som har behov av fortsatta stödinsatser får kontakt med lämpliga organ och att ingen lämnas vind för våg. Särskilt viktigt för de unga som friges eller skrivs ut är att de har tillräckligt stöd för att kunna anpassa sig till ett liv i samhället. Det är också viktigt att familjen involveras i insatserna för den unge samt att bostadssituationen är ordnad för den unge.

När en person som skrivs ut eller friges är förälder är det av stor vikt att föräldern kan få stöd och hjälp i att anpassa sig till ett eventuellt familjeliv och att särskild hänsyn tas till barnets behov om föräldern ska leva tillsammans med sitt barn efter frigivningen.
 
14 Nationell samordning och styrning

14.1 Rättspsykiatrin behöver hållas samman av ett nationellt organ
Barnombudsmannen tillstyrker Psykiatrisamordningens förslag att ett nationellt samordningsorgan bör inrättas för utveckling, samordning, uppföljning och utvärdering av den psykiatriska vården av psykiskt störda lagöverträdare.

14.2 Samordningsorganets uppgifter
Barnombudsmannen delar bedömningen att till samordningsorganets uppgifter bör höra att ge riktlinjer, service och stöd åt verksamhetens utövare, att kontinuerligt följa upp och utvärdera verksamheten, att samordna kompetensutveckling, att stimulera kvalitetsutveckling och forskning inom området, att premiera vårdgivare som uppfyller uppsatta kvalitetsmål samt att vid behov föreslå regeringen nödvändiga förändringar.
 
Barnombudsmannen framhåller att det måste finnas ett tydligt barnperspektiv i det nationella samordningsorganets arbete som rör unga psykiskt störda lagöverträdare. Det är viktigt att samordningsorganet har kunskap om betydelsen av att det finns barnkompetens inom rättspsykiatrin.

14.4 Samordningsorganet ska vara en statlig myndighet
Barnombudsmannen är positiv till förslaget att samordningsorganet ska vara en statig myndighet. Förslaget ökar möjligheterna att upprätthålla barns och ungas rätt till vård oavsett var i landet de befinner sig. Enligt artikel 2 i barnkonventionen ska varje barn tillförsäkras de rättigheter som finns i konventionen utan åtskillnad av något slag.

14.5 Staten bör medverka till finansiering av rättspsykiatrin
Barnombudsmannen stödjer förslaget att staten bör medverka till finansiering av rättspsykiatrin. Barnombudsmannen anser att det måste finnas ekonomiska möjligheter för att kunna ge adekvat vård till unga psykiskt störda lagöverträdare och över hela landet på ett likartat sätt. Det bör också vara möjligt att vidta andra åtgärder som berör barn och unga, exempelvis föräldrautbildning för föräldrar som vårdas inom rättspsykiatrin.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist och ansvarig jurist Charlotte Lenman.

Lena Nyberg
Barnombudsman
 
Charlotte Lenman
Ansvarig jurist