Yttrande angående ILO:2007 års rapportering om tillämpningen av konvention (nr 182) om de värsta formerna av barnarbete

Ställd till: ILO-kommittén
Diarienummer 9.1:0469/07


Sammanfattning
Barnombudsmannen anser sammanfattningsvis att Sverige gör ett bra jobb för att uppnå de krav som ställs i ILO:s konvention (Nr 182) om de värsta formerna av barnarbete.

Det finns vissa områden som vi anser bör uppmärksammas. Främst gäller detta artikel 3 b i konventionen, som berör utnyttjande, rekrytering och utbjudande av barn för prostitution, produktion av pornografiska framställningar eller pornografiska framträdanden.

Artikel 3 a
I artikel 3 a i konventionen om de värsta formerna av barnarbete nämns alla former av slaveri och med slaveri jämförbara bruk och sedvänjor, såsom handel med barn, livegenskap och tvångsarbete.

Brottsbalken (BrB) ändrades den 1 april 2005 i 4 kap. 1 a §, som reglerar brottet människohandel. Två brott som tidigare inte omfattades av paragrafen, nämligen sexuellt utnyttjande av barn och sexuellt övergrepp mot barn, har lagts till i 4 kap. 1 a § 1 p. Om någon utnyttjar ett barn för tillfälliga sexuella förbindelser eller för sexuella ändamål kan denne numera dömas till ansvar enligt 4 kap. 1 a § BrB.

Artikel 3 b
I artikel 3 b i konventionen om de värsta formerna av barnarbete nämns utnyttjande, rekrytering och utbjudande av barn för prostitution, produktion av pornografiska framställningar eller pornografiska framträdanden.

Sjätte kapitlet BrB, som reglerar sexualbrott, ersattes i sin helhet den 1 april 2005.  Flera brottsrubriceringar, såsom våldtäkt mot barn, sexuellt övergrepp mot barn och utnyttjande av barn för sexuell posering, är helt nya. Den tidpunkt då preskription inträder vid sexualbrott mot barn, som framgår av 35 kap. 4 § BrB, har också ändrats. Från den 1 april 2005 räknas  preskriptionstiden för sexualbrott mot barn från den dag då målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år.

Barnombudsmannen har välkomnat införandet av den nya lagstiftningen, men anser samtidigt att delar av sexualbrottslagstiftningen borde ha utformats med ett tydligare barnperspektiv. Det är bra att den nya regeln om våldtäkt mot barn införts och att det inte krävs våld eller tvång för att döma någon till ansvar. Forskning har visat att sexuella övergrepp mot barn sällan genomförs med våld. Förarbetena till den nya sexualbrottslagen är tydliga och säger att alla allvarliga sexuella handlingar med barn under 15 år ska bedömas som våldtäkt. Tyvärr har det skydd som ändringen i sexualbrottslagstiftningen skulle ge alla barn under 15 år inte fått fullt genomslag i praxis.  Det finns fortfarande ett behov av en tydligare lagstiftning för att skydda alla barn mot sexualbrott. 

I förarbetena till lagstiftningen sägs att regeln om sexuellt utnyttjande av barn ska tillämpas med restriktivitet. Huvudregeln när vuxna har samlag eller genomför en annan sexuell handling som med hänsyn till kränkningens art är jämförlig med samlag med ett barn under 15 år, är att brottet ska rubriceras som våldtäkt mot barn. Barnombudsmannen anser att regeln om sexuellt utnyttjande inte har använts restriktivt i de rättsfall som avgjorts utifrån den nya sexualbrottslagstiftningen och där barnen har varit mellan 13 och 15 år. Vår åsikt är att en vuxen aldrig ska ha sexuellt umgänge med barn under 15 år eftersom barn i stort sett alltid står i beroendeställning till den vuxne. En sexuell handling med ett barn kan därför mycket sällan annars vara helt frivillig eller ömsesidig. Barnombudsmannen menar att den nya sexualbrottslagstiftningen inte skyddar barn som är under men i närheten av 15-årsgränsen på ett fullgott sätt. HD:s avgöranden stämmer inte överens med lagstiftarens intentioner vilket får till följd att syftet med den nya lagen riskerar att urholkas. Samhället måste verka för att inställningen till barn som ”frivilligt” medverkande i handlingar av sexuell natur ska förändras.

När det gäller prostitution visar undersökningen ”När prostitutionen flyttade in i vardagsrummet”  att barn och ungdomar har relativt stor erfarenhet av erbjudanden om sexuella tjänster mot ersättning via Internet. Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport ”Vuxnas sexuella kontakter med barn på Internet”  visar också att kontaktsökande med barn i sexuellt syfte, så kallad grooming, är vanligt förekommande. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) artikel 34 säger att konventionsstaten ska vidta alla lämpliga åtgärder som finns för att hindra att barn förmås eller tvingas till olaglig sexuell handling, prostitution eller att barn utnyttjas i pornografiskt material. Regeringen överväger att vidta de lagstiftningsförändringar som kan vara nödvändiga.

Barnombudsmannen anser att det krävs ett starkare skydd för barn mot att företa eller medverka i handlingar av sexuell innebörd samt framställning av pornografiskt material, än vad som följer av den nuvarande lagstiftningen om köp av sexuella tjänster och barnpornografi. Vår åsikt är att den nuvarande definitionen av barn i begreppet barnpornografi, där pubertetsutvecklingen är avgörande, framstår som klart bristfällig.  Definitionen överensstämmer i dagsläget inte med den definition av barn som återfinns i ILO:s konvention (Nr 182) och barnkonventionen, enligt vilken ett barn är varje människa under 18 år. FN:s barnrättskommitté  rekommenderade 2005 Sverige att ändra lagstiftningen till en klar, objektiv åldersgräns av barn i barnpornografibrotten vid 18 år.

Nuvarande lagstiftning om barnpornografibrott, 16 kap. 10 a § BrB, kriminaliserar framställning, förvärvande, innehav och spridning av barnpornografi. Barnombudsmannen vill att möjligheterna att införa ett förbud mot att titta på barnpornografi ska utredas. Dessutom bör frågan om det är befogat att brottet barnpornografi begränsas till visuell framställning utredas. Vi önskar vidare att lagstiftaren ska överväga att flytta barnpornografibrottet till 6 kap. BrB. Barnombudsmannen vill också att så kallad anspelningspornografi, där vuxna uppträder som barn, ska utredas ytterligare. Enligt vår mening kräver både barnkonventionen och dess fakultativa protokoll, EU:s rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi, samt Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet att pornografi som anspelar på barn kriminaliseras.

Vid samtal med ECPAT Sverige  har det framkommit att det är viktigt att undersöka möjligheterna att i större skala förmå Internetleverantörer att blockera åtkomsten till webbplatser med barnpornografiskt innehåll. I dagsläget sker det blockeringar på frivillig basis från vissa Internetleverantörer. En mer omfattande blockering av åtkomst till webbplatser med barnpornografiskt innehåll skulle kunna vara ett sätt att effektivisera arbetet mot barnpornografi. Det kan finnas anledning att utreda en skyldighet för leverantörerna att blockera åtkomsten till sådana webbplatser.

Det pågår för närvarande en översyn av lagstiftningen om barnpornografi.  Utredningen beräknas avsluta sitt arbete den 31 augusti 2007.

Polisens arbete mot produktion, spridning och innehav av barnpornografi är förenat med flera svårigheter. Av Rikskriminalpolisens verksamhetsberättelse 2006 framgår att personalomsättningen bland de poliser som arbetar med bekämpningen av barnpornografi är mycket hög, eftersom arbetet är psykiskt krävande och monotont. Rikskriminalpolisen pekar vidare på att det är svårt att rekrytera poliser som vill arbeta med att utreda barnpornografibrott då arbetsuppgifterna uppfattas som mindre attraktiva. Vid samtal med chefen för Rikskriminalpolisens IT-brottssektion har framkommit att mängden barnpornografiskt material har ökat väsentligt de senaste två åren. Det är idag inte ovanligt med tillslag där det rör sig om över 200 000 barnpornografiska bilder i en dator. Antalet anmälningar om barnpornografibrott har också ökat, men det är osäkert om ökningarna beror på att antalet övergrepp har blivit fler eller på att barnpornografiskt material har blivit mer lättillgängligt.

Chefen för Rikskriminalpolisens IT-brottsenhet berättade vidare att under 2006 kunde väntetiderna vid misstänkt barnpornografibrott uppgå till närmare fem år, med betonade samtidigt att dokumenterade övergrepp mot svenska barn aldrig blir liggande. Tidigare var det ett begränsat antal utredare som sysslade med de två första stegen vid misstänkta barnpornografibrott; den första gallringen av misstänkta barnpornografibilder och klassificeringen av huruvida de beslagtagna bilderna är att betrakta som barnpornografi. År 2006 upplevde man inom polisen att granskningen inte hanns med på grund av den ökade mängden av barnpornografiskt material. De grova barnpornografibrotten prioriterades, vilket fick till följd att brott av normalgraden och ringa brott riskerade att preskriberas innan polisen hade hunnit påbörja sitt utredningsarbete. Rikskriminalpolisen har arbetat för att hitta en ny modell för sin ärendehantering. Granskningen ska numera ske hos varje polismyndighet ute i landet, i stället för enbart hos Rikskriminalpolisen, som nu ska arbeta med underrättelseverksamhet, brottsofferidentifiering och internationella kontakter när det gäller barnpornografibrott. Rikskriminalpolisen har under 2007 hållit tre kurser för att vidareutbilda poliser som ska arbeta med att utreda barnpornografibrott, och två kurser till är planerade. I slutet av året räknar Rikskriminalpolisen med att ha 50 utbildade poliser runt om i landet, vilket är en kraftig resursförstärkning för arbetet mot barnpornografi.

Artikel 3 d
I artikel 3 d i konventionen om de värsta formerna av barnarbete nämns arbete som genom sin natur eller genom omständigheter under vilka det utförs kan skada barns hälsa, säkerhet eller moral.
I ILO:s rekommendation (Nr 190) om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete preciseras vissa arbeten som faller under konventionens artikel 3 d. Som exempel på sådant skadligt arbete anses arbete som utförs på hög höjd och som innebär transport eller hantering av tungt gods.
I Arbetsmiljöverkets föreskrift, AFS 1996:1 Minderåriga, finns en reglering kring barns arbete på hög höjd. Enligt bilaga 1 p 3 är arbete som utförs på högre höjd än 3,5 meter förbjudet (med vissa undantag). Barnombudsmannen anser, liksom i vårt förra remissvar 2003, att denna höjd är för högt satt och därmed bör ändras.  Konventionen ger visserligen ingen vägledning angående den närmare höjden som är att rekommendera, men vi anser ändå att en förändring bör ske utifrån barns säkerhet. Fallolyckor är en av de vanligaste orsakerna till skador för barn som arbetar.

Artikel 4 p.2
Enligt konventionen ska en kartläggning göras angående var de värsta formerna av barnarbete förekommer.

Vad gäller kartläggningen av förekomsten av barnarbete utifrån artikel 3 a och artikel 3 b i konventionen som rör bland annat handel med barn och barnprostitution presenterade Brå 2003 en kartläggning av polisanmälda fall och rättegångar med inslag av sexuell exploatering av barn. Brå:s kartläggning hade till syfte att bidra med kunskap om brotten människohandel med barn för sexuella ändamål, barnprostitution och barnpornografi. Kartläggningen, som publicerades i juni 2004, grundar sig på en studie av 70 domar där det finns inslag av sexuell exploatering. Studien visar att det är mycket vanligt att gärningsmannen först försöker etablera en relation av något slag med barnet, genom sin yrkesroll eller som bekant till familjen. Relationen hör samman med gärningsmannens strategi för att få kontakt med och få ”tillgång” till barnet. Gärningsmän förekommer också inom familjen, eller som partner till målsäganden. Drygt 70 procent av barnen har utsatts för sexuell exploatering av en gärningsman som har varit bekant till barnet.

När det gäller barnpornografibrott baseras kartläggningen i Brå:s studie på uppgifter ur 180 fällande domar. Det vanligaste är att gärningsmännen fälls för innehav av barnpornografi, i vissa fall i kombination med spridning. Även vid barnpornografibrott är det vanligt att gärningsmannen är bekant till familjen. 

Att inneha, samla eller sprida barnpornografi är ett brott i sig, men bör också uppmärksammas som en riskfaktor för fysiska sexuella övergrepp. Brå:s studie pekar på att det är tydligt att det finns ett samband mellan barnpornografi och sexualbrott mot barn, men hur sambandet ser ut har inte varit föremål för studien.

Brå:s kartläggning ingår som en av två delar i utredningen Sexuell exploatering av barn, SOU 2004:71, vilken färdigställdes i juni 2004. Den andra delen av utredningen baseras på en enkätundersökning som har genomförts av forskare från Lunds universitet. Enkäten vände sig till ungdomar för att söka ta reda på deras attityder till och erfarenheter av sexuell exploatering. Resultatet av enkäten visar att ungdomar som har sålt sex har många problem, vilket tar uttryck som till exempel sexualiserat beteende, missbruk och psykisk ohälsa.

Barnombudsmannen vill framhålla att det saknas större studier där barn som har blivit utsatta för sexuell exploatering själva tillfrågas om sina erfarenheter, vilket vi anser är allvarligt.

Artikel 6 p.1
Av konventionen framgår att handlingsprogram ska upprättas för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete.

Av ILO:s rekommendation (Nr 190) om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete framgår att bland annat att programmen ska syfta till att identifiera och anmäla samt ta direktkontakt med och samarbeta med delar av samhället där barn är särskilt utsatta för fara. Rekommendationen säger också att det ska finnas handlingsplaner som ska syfta till att informera, medvetandegöra och mobilisera den allmänna opinionen och de berörda grupperna, däribland barnen.

Eftersom ILO:s konvention (Nr 182) om de värsta formerna av barnarbete är en precisering av barnkonventionen bör barnen utifrån artikel 42 i barnkonventionen informeras om sina rättigheter enligt ILO:s konvention (Nr 182).

Barnombudsmannen anser att det är av yttersta vikt att såväl samhället i stort som barnen och deras föräldrar informeras om konventionen. För att kunna avskaffa alla former av barnarbete måste problemet tydliggöras så att samhället kan ta sitt ansvar. Det är också viktigt att barn själva ges tillräckliga möjligheter att känna till sina rättigheter, för att på så sätt ha reella möjligheter att också hävda dessa.

Vid upprättande av handlingsplaner ska enligt rekommendationen hänsyn tas till de barns mening som är utsatta för de värsta formerna av barnarbete, deras anhöriga och andra berörda grupper. Det är viktigt att barn får möjlighet att påverka handlingsplanernas utformning. Artikel 12 i barnkonventionen säger att barn ska ha rätt att uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem. Barnombudsmannen ifrågasätter dock om barn har tillräckligt mycket inflytande över dessa frågor idag. Det är viktigt att hitta former för hur de berörda barnen ska få utöva inflytande eftersom det är en komplicerad uppgift att höra barn som varit med om traumatiska händelser.

När det gäller att involvera barn och ungdomar i arbetet mot de värsta formerna av barnarbete presenterade Brottsförebyggande rådet, BRÅ, i april 2007 en handledning för temaarbeten i skolan om bland annat integritet och sexualbrott. Handledningen vänder sig till lärare för barn och ungdomar från år 7 i grundskolan till gymnasiets år 3, och materialet är utformat på ett sådant sätt som kräver aktivt ställningstagande från eleverna.
Av SOU 2004:71 framgår att när det gäller misstanke om sexualbrott mot barn finns det samverkansgrupper i flertalet kommuner. Även vid sexuell exploatering av barn är samverkan mellan olika myndigheter nödvändig.

Det finns exempel hos stadsdelsförvaltningarna i Stockholm på lokala handlingsplaner för att tillse att ett preventivt arbete bedrivs inom skolans verksamhet rörande barns rättigheter och skydd mot sexuellt utnyttjande. Så vitt Barnombudsmannen erfar saknas det dock ofta handlingsplaner för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete. Vi har inte sett några handlingsplaner som tar hänsyn till de åsikter som barn utsatta för prostitution och människohandel har.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist