Alltid redo! En ny myndighet mot olyckor och kriser (SOU 2007:31)

Diarienummer: 9.1:0745/07
Ställd till: Försvarsdepartementet

Inledning
Enligt FN:s konvention om barnets rättigheter(barnkonventionen), artikel 6, har varje barn rätt till liv och utveckling. Barndomen är en period i livet där barn och ungdomar kan befinna sig i olika riskmiljöer. Samhället har ansvar för att förebygga att barn och ungdomar utsätts av allvarliga akuta psykiska och fysiska påfrestningar och tillbud som kan få allvarliga konsekvenser för barnens hälsa. Insatser på samhällsnivå är därför viktiga för att förebygga att barn och unga kommer till skada och för att tillförsäkra lämpliga insatser när barn och ungdomar drabbas.

Sverige har sedan 1950-talet bedrivit ett framgångsrikt barnsäkerhetsarbete. Det arbetet har vilat på principen om barns rätt till säkra och utvecklande miljöer. Ett gediget arbete har lagt grunden för detta tänkande. Likaså har ett medvetet informationsarbete skett till småbarnsföräldrar via främst barnhälsovården för att sprida kunskap om risker i hem- och närmiljön. En viktig målgrupp har varit föräldrar med invandrarbakgrund. Riskerna för olyckor i trafiken, i samband med simning, för kvävning bland småbarn, och följderna av förgiftningar har bland annat uppmärksammats. Förebyggande åtgärder på dessa och flera områden har lett till minskade skador och dödlighet. Olycksdödligheten för barn och ungdomar generellt har stadigt minskat tack vare ett medvetet förebyggande arbete.

9. Den nya myndighetens verksamhet

9.1 Krisberedskap, skydd mot olyckor och civilt försvar
Utredningen föreslår att Statens räddningsverk (SRV), Krisberedskapsmyndigheten och Styrelsen för psykologiskt försvar förs samman till en ny myndighet som blir central förvaltningsmyndighet för frågor om olyckor, krisberedskap och civilt försvar.

Myndigheten ska bland annat vara ansvarig för områdena skydd mot olyckor, krisberedskap och civilt försvar för befolkningen som helhet och därmed även omfatta barn mellan 0 och 18 år. Barn upp till 18 år utgör 20 procent av befolkningen och är en särskilt utsatt grupp med speciella behov av stöd. I samband med tsunamikatatrofen blev detta tydligt då många barn blev föräldralösa.

Barnombudsmannen anser att det saknas ett tydligt barnperspektiv när det gäller intentionerna med nya myndigheten. Den föreslagna myndighetens arbete är främst inriktat på att agera på samhällsnivå och i mindre utsträckning på individnivå. Strategier för att nå ut med information till föräldrar och deras barn om risker i barns miljö nämns till exempel inte i utredningens arbete. Detta är en brist.

Risker för barn och unga finns i olika sammanhang och miljöer, exempelvis i hemmet, bostadsområdet, skolan, trafiken, naturen, vid förgiftningar och i samband med kris- och katastrofsituationer.

Verkligheten för barn- och unga förändras i snabb takt. Internet är en ny arena för barn och unga som kan innebära vissa risker. Internet är ett exempel på att barn och unga lever i en annan verklighet än för bara 10 år sedan. Bruket av Internet innebär att allt fler barn kommer i kontakt med företeelser som kan vara skadliga för deras hälsa och utgöra ett reellt hot i vardagen.

I framtiden och redan idag kan det finnas eller kommer det att finnas miljöer/företeelser som kan utgöra ett hot för barns hälsa och utveckling.

Den nya myndighetens verksamhet

9.2 Specifika uppgifter inom områdena krisberedskap och skydd mot olyckor


9.2.4 Barnsäkerhet
Utredningen föreslår att den nya myndigheten ska ansvara för det sektorsvisa barnsäkerhetsarbetet inom sitt verksamhetsområde.

Det ingår inte i utredningens direktiv att lämna förslag på var samordningen av barnsäkerhetsarbetet ska ligga, men utredningen utgår från att uppdraget ska ingå i uppgifterna för den nya myndigheten. Utredningen anser inte att samordningsansvaret för barnsäkerheten bör ligga på den nya myndigheten utan skulle kunna överföras till exempelvis Socialstyrelsen.

Barnombudsmannen anser att utredningens argument för att samordningen av barnsäkerhetsarbetet inte bör ligga i den nya myndigheten har fog för sig. Barnombudsmannen ser vidare att den nya myndigheten kommer att få ett mer övergripande mandat inriktat på åtgärder på samhällsnivå än vad SRV har idag.
Barnombudsmannen befarar därför att barnsäkerhetsaspekter och stöd i konkreta frågor till föräldrar och personalkategorier som arbetar med barn riskerar att försvinna i de mer övergripande samhällsfrågorna i den nya myndigheten.

Frågan är då vilken myndighet som lämpligen bör ha samordningsansvaret för barnsäkerheten. I utredningen om en stärkt barnombudsman (SOU 1999:65) fanns förslag om att det dittillsvarande samordningsansvaret hos Barnombudsmannen borde lyftas bort för att renodla ombudsmannafunktionen. Utredningen föreslog i stället att Statens folkhälsoinstitut skulle bli en lämplig mottagare av uppgiften. I och med att även denna myndighet ungefär samtidigt omorganiserades och fick omdefinierade uppgifter passade inte denna lösning.

Barnsäkerhetsdelegationen arbetade sedan under ett par års tid och så småningom utkristalliserades det att SRV skulle överta samordningsansvaret. SRV har sedan 2005 lagt resurser på att bygga upp kompetens för att bedriva denna verksamhet och skapat ett barnsäkerhetsråd.

I den bästa av världar borde denna uppgift finnas inom en myndighet som kan hantera avvägningen och behovet för barn och unga av både stimulerande och säkra miljöer.

Barnombudsmannen anser att om samordningsansvaret ska kunna fungera på bästa sätt och ligga kvar inom den nya myndigheten bör det i samband med organiserandet av denna myndighet fler resurser tillföras detta uppdrag. SRV har använt cirka 1,5 miljoner kr årligen för detta, vilket är försvinnande litet i jämförelse med de tre myndigheternas totala budget.

Det finns en stor risk för att frågor kring barnsäkerhet kan komma i skymundan i den nya myndighetens arbete på mer övergripande samhällsnivå med katastrofberedskap och civilt försvar, såsom redan skett inom Statens Räddningsverk.

En myndighet med nationellt ansvar för barnsäkerhetsfrågorna bör även ha till uppgift att aktivt stimulera skolan att ta ett ansvar för ett ökat säkerhetsmedvetande och förebyggande krishantering av barn och unga.
Man bör även överväga att införa ett nationellt larmnummer för barn och unga som hamnat i olika kris- eller katastrofsituationer. Det skulle kunna gälla alla typer av kriser från exempelvis naturkatastrofer, andra riskfyllda situationer till utsatthet för direkt våld eller omsorgssvikt av föräldrar. Ett liknande nationellt larmnummer för barn och unga har redan med framgång införts på Island.

Vårt samhälle förändras allt snabbare och så även riskmiljöerna för barn och ungdomar. Det är också stora skillnader mellan bostadsorter och samhällsgrupper. Det framtida barnsäkerhetsarbetet måste mycket tydligare utgå från utsagor från barn och ungdomar. Den bästa kunskapen om risker/faror i vardagen besitter barn och unga själva. Den kunskapen bör vara ledstjärnan i det framtida barnsäkerhetsarbetet.

Barnombudsmannen anser att det framtida barnsäkerhetsarbetet ska ha ett tydligare barnperspektiv där man beaktar erfarenheter och synpunkter från barn och unga.

Barnombudsmannen anser vidare att den framtida huvudmannen för samordningen av samhällets insatser för barnsäkerhet, ska ha bred kompetens när det gäller barns och ungas utveckling, barns och ungas rättigheter samt risker i barns och ungas tillvaro.

Barnombudsmannen menar också att det sammanhållande barnsäkerhetsarbetet bör vara flexibelt och förändras över tid i takt med att samhället förändras och därmed även riskerna för barn och unga. Det betyder att det kontinuerligt behöver analyseras vilka nya risker som finns i barns och ungas miljöer.

Slutligen anser Barnombudsmannen att utformningen av det framtida samordnande barnsäkerhetsarbetet behöver utredas vidare för att ge svar på hur arbetet bäst kan organiseras inom den rådande och blivande myndighetsstrukturen Detta arbete ska bygga traditionen om att skapa såväl säkra som stimulerande miljöer för barn och unga.

I detta ärende har projektledaren Tove Rinnan varit föredragande.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist