Promemoria om Vårdnadsbidrag – familjepolitisk reform

Ställd till: Socialdepartementet
Diarienummer: 9.1:1441/07


Inledning och sammanfattande synpunkter
Barnombudsmannen är positiv till möjligheten för barnet att få mer tid med sina föräldrar. Utgångspunkten i frågan om vårdnadsbidrag bör enligt Barnombudsmannen vara barnets behov av mer tid med båda sina föräldrar och rätten att bli omvårdad av dem å ena sidan och förskolan som en plats för barnet att utvecklas och växa i å andra sidan. Mer tid med föräldrarna ger barnet en möjlighet till kontinuitet i samvaron med dem och en större möjlighet att utveckla en god relation med dem. Det är också bra för barnet att inledningsvis få en varsam och individanpassad invänjning i förskolan. Med en successiv utökning av tiden där ges barnet en bättre möjlighet att vänja sig vid den nya miljön och det ökar barnets välbefinnande. I de fall ett barn är särskilt infektionskänsligt och ofta drabbas av infektioner när de träffar andra barn talar detta också för att barnet bör ges möjlighet att vara hemma längre med sina föräldrar.

I årsrapporten för 2002, ”Många syns inte men finns ändå” föreslog Barnombudsmannen att ensamstående föräldrar borde få en rätt att jobba deltid med full lön tills barnet fyller fyra år. Detta förslag står Barnombudsmannen fast vid och anser att det även bör gälla föräldrar som lever tillsammans. Ersättningen kan också begränsas uppåt på samma sätt som föräldraförsäkringens dagar på sjukpenningnivå. Vi förordar detta förslag före lösningen med vårdnadsbidrag.

Barn behöver sina föräldrar. I samspelet mellan barnet och dess förälder skapas den trygga bas och anknytning som är livsviktig för varje barn. Det är en grundläggande förutsättning för en harmonisk utveckling under resten av livet. Men forskning har också visat att barn som tidigt börjat i förskolan klarar sig bättre än andra barn. De har lättare för att umgås med andra barn, har ett rikare språk och presterar bättre i skolan.  Därför tycks det vara optimalt för barnet att både ha mer tid med sina föräldrar och att vara vissa delar av dagen inom förskolan. Detta innebär att vi är positiva till att förslaget gällande vårdnadsbidrag ger möjlighet för föräldrar att gå ner i arbetstid för att kunna tillbringa mer tid med sina barn.

Införs vårdnadsbidraget anser dock Barnombudsmannen att det föreslagna vårdnadsbidraget bör vara statligt. Rätten till bidrag knyts då till det enskilda barnet. Dessutom anser Barnombudsmannen att samma regler bör gälla för alla barn i hela landet, till exempel när det gäller vårdnadsbidragets storlek. Barns villkor bör enligt vår uppfattning vara likvärdiga i hela landet.

Det är positivt att förslaget inte försämrar för barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling och som därför ska anvisas plats i förskola.

Det är viktigt att förslaget ger en möjlighet för alla barn att få mer tid med sina föräldrar. Ett skattefritt bidrag om 3000 kr är en låg ersättning som med största sannolikhet gör det omöjligt för många föräldrar att utnyttja bidraget. Bidragets storlek kan jämföras med de så kallade lägsta nivå - dagarna inom föräldraförsäkringssystemet som ger 180 kr före skatt per dag (tidigare 60 kr per dag). Uttag av fem stycken 180-kronorsdagar per vecka skulle ge ungefär samma ersättning per månad som ett skattefritt bidrag på 3000 kronor.

Med en så låg ersättningsnivå skulle förändringar i stället kunna göras inom befintligt föräldraförsäkringssystem, till exempel genom att varje förälder får rätt till fler lägsta nivå – dagar. Ett sådant system skulle bli mer flexibelt eftersom föräldrarna skulle kunna få disponera dagarna helt fritt fram tills barnet fyllt åtta år. Förslaget skulle också kunna administreras inom befintligt system vilket skulle hålla administrationskostnaderna nere. Rätten till extra dagar skulle i stället kopplas till föräldraförsäkringssystemet och alla snåriga avgränsningar gentemot andra trygghetssystem skulle på så sätt undvikas.

Uppgifter från Försäkringskassan visar, enligt arbetsgruppens promemoria, att för barn som fyllde 8 år 2006 var det i genomsnitt 43 dagar i föräldraförsäkringen som aldrig togs ut. Barnombudsmannen utgår ifrån att en analys kommer att göras för att utröna om höjningen från 60 kr till 180 kr på lägsta nivå – dagarna har en positiv effekt på uttaget av antalet dagar.
 
Barnombudsmannen anser i princip inte att helt vårdnadsbidrag ska kunna kombineras med fullt förvärvsarbete för båda föräldrarna. Syftet med reformen förfelas då och risken finns att barnet får vara hemma med mindre kvalificerad arbetskraft i stället för med sina föräldrar. Undantag till principen skulle kunna vara föräldrar som har behov av barnomsorg på obekväm arbetstid och där kommunen i dagsläget inte har skyldighet att erbjuda barnomsorg på grund av föräldrarnas förvärvsarbete. Ett annat skäl kan vara att barnet får komma hem lite tidigare från förskolan. Detta gäller inte minst barn till ensamstående föräldrar där statistik visar att dessa barn tillbringar fler timmar i förskolan per dag än andra barn. Del av vårdnadsbidraget skulle i sådana fall kunna gå till en anställd extrahjälp.

Barnombudsmannen är kritisk till alla snåriga avgränsningar i avsnitt 8.2, inte minst förslaget att vårdnadsbidraget inte får lämnas till en vårdnadshavare vars maka, make eller sambo till någon del under samma kalendermånad får någon av de ersättningar som anges i avsnittet.

7.2 Rätten att ge och få vårdnadsbidrag
FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) utgår ifrån att varje barn har egna rättigheter i egenskap av unika individer. Barnombudsmannen anser därför att förslaget bör utformas som en rätt som är knuten till det enskilda barnet, det vill säga att barnet ska erhålla vårdnadsbidraget. Detta menar vi bör gälla istället för att landets kommuner ges en rätt att inom vissa ramar utge vårdnadsbidrag. Det är inte heller säkert att alla kommuner inför vårdnadsbidrag vilket i så fall riskerar att leda till ojämlika villkor för barnen i landet. Detta är inte förenligt med artikel 2 i barnkonventionen.

Vår erfarenhet visar att rätten till likvärdiga villkor för barn i olika kommuner inte tillgodoses i tillräckligt hög utsträckning. Även FN:s barnrättskommitté, som har att granska ratificerade staters genomförande av barnkonventionen, känner oro över att barns villkor skiljer sig åt i olika delar av Sverige. Barnrättskommittén pekar i sin senaste rapport  på till exempel att utbildningsresultaten mellan olika regioner i Sverige skiljer sig åt och kommittén är även orolig för att barns hälsa skiljer sig åt i olika delar av landet. Detta är inte förenligt med barnkonventionens artikel 2 om rätten till lika villkor. Rätten till vårdnadsbidrag bör därför inte heller vara beroende av vilken kommun man bor i. Barnombudsmannen menar därför att bidraget istället bör vara knutet till det enskilda barnet och vara ett statligt bidrag precis som i Norge och Finland.

Ett ytterligare skäl till att införa ett statligt bidrag istället för ett kommunalt bidrag är att ett familjestöd som vårdnadsbidraget då inte riskerar att ekonomiskt urholka det första steget i utbildningssystemet, det vill säga den kommunalt finansierade förskoleverksamheten. Förskolan är viktig för alla barn.

Det är positivt att förslaget inte försämrar för barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling och som därför ska anvisas plats i förskola. Barnets rätt att få en plats anvisad i förskola kan även vara beroende av föräldrarnas situation. Det skulle även kunna gälla barn med utländsk bakgrund som genom förskolan kan erbjudas språklig och kulturell stimulans som en viktig del i integrationen i det svenska samhället. Vårdnadsbidraget kan dock vara ett komplement för de barn som anvisats plats på deltid i förskolan. Det är viktigt att bestämmelsen noga följs upp så att alla barn som har särskilda behov av barnomsorg verkligen får delta i verksamheten utifrån sitt behov.

I detta sammanhang vill Barnombudsmannen återigen framhålla, så som påpekats i samband med remissförfarandet kring den nya skollagen, att rätten till allmän förskola bör gälla från ett år. Enligt artikel 28 1.a i barnkonventionen erkänner konventionsstaterna barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt göra grundutbildning obligatorisk och kostnadsfritt tillgänglig för alla. Vi anser att rätten till allmän förskola från ett års ålder står i överensstämmelse med artikel 28.1a och artikel 2 i barnkonventionen, som säger att konventionsstaterna ska respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag till exempel föräldrarnas börd eller ställning i övrigt. Barn som behöver särskilt stöd i sin utveckling blir då inte heller utpekade på samma sätt utan alla barn ges möjlighet till åtminstone tre timmars förskola per dag från ett års ålder.

I sammanhanget är det också viktigt att poängtera behovet av stödstrukturer runt de hemmavarande föräldrarna, till exempel vikten av öppna förskolor, bemannade lekplatser, så kallade ”parklekar” och föräldrastödgrupper av olika slag. Det är viktigt att dessa föräldrar, liksom andra föräldrar, får stöd i sin föräldraroll och får träffa andra föräldrar. Föräldrastödsgrupper kan till exempel vara knutna till barnavårdscentraler, kyrkans barntimmar och dylikt eller till studieförbund. Biblioteken är en annan viktig samlingsplats, inte minst för föräldrar med utländsk bakgrund vars barn kan behöva stöd i det svenska språket.
Barnombudsmannen lämnade i sin årsrapport ”Klara, färdiga, gå”, 2007, flera förslag gällande olika typer av föräldrastöd, bland annat att regeringen bör stimulera landsting och regioner att stärka och utveckla mödrahälsovården så att den i än högre grad än nu kan stödja den blivande föräldern/föräldrarna i sitt föräldraskap.

7.3 Vårdnadsbidragets belopp och beskattning
Barnombudsmannen är kritisk till förslagen att kommunerna ges möjlighet att bestämma en lägre nivå på vårdnadsbidraget, att de ges möjlighet att differentiera beloppet för ytterligare syskon i de fall vårdnadshavare uppbär vårdnadsbidrag för flera barn, samt att de ges möjlighet att korta intervallet ett till tre år för bidragsberättigade barn.

Barnombudsmannen anser att vårdnadsbidraget bör ses som en rättighet knutet till varje barn, det vill säga att samma belopp bör utgå till varje barn oavsett vilken kommun barnet bor i och oavsett om barnet har fler syskon inom intervallet ett till tre år. Om kommunerna ges möjlighet att själva välja storlek på vårdnadsbidraget riskeras likvärdigheten mellan olika kommuner. Detta är en omständighet som FN:s barnrättskommitté kritiserat Sverige för under ett antal år.

För det fall en kommun beslutar att införa ett vårdnadsbidrag som är lägre än 3000 kr blir det sannolikt en ekonomisk omöjlighet för de flesta föräldrar att klara sig på bidraget. Det föreslagna beloppet är redan det lågt och omöjliggör sannolikt för en stor del föräldrar möjlighet att, av ekonomiska skäl, välja lösningen vilket i sig riskerar att leda till ojämlika villkor för barnen i Sverige.

Förslaget beträffande differentiering skiljer sig dessutom ifrån hur andra typer av familjestöd eller avgifter relaterade till familjen är uppbyggda. Förslaget ovan riskerar att tynga flerbarnsföräldrars ekonomi om en differentiering tillåts. De flesta familjestöden eller avgifter kopplade till familjen är idag uppbyggda så att de istället ger en ekonomisk lättnad till flerbarnsföräldrar. Detta gäller till exempel barnbidraget (flerbarnstillägg) och maxtaxan.

Att ge kommunerna en rätt att korta intervallet ett till tre år är inte heller det förenligt med artikel 2 i barnkonventionen om rätten till lika villkor.

8.2 Avgränsningar i förhållande till vissa ersättningssystem
Barnombudsmannen anser att barnets behov av båda sina föräldrar bör stå i fokus då bedömningen görs av vilka bestämmelser som ska gälla. Vi menar också att, som tidigare nämnts, rätten till bidrag bör vara kopplat till det enskilda barnet. Föräldrar heltidsarbetar inte alltid. De kan vara långtidssjukskrivna på deltid eller få andra typer av ersättningar från våra trygghetssystem. Det skulle vara märkligt om till exempel en deltidssjukskriven förälder inte skulle kunna få ta del av vårdnadsbidraget på samma premisser som en heltidsarbetande. Barnombudsmannen är därför kritisk till alla de snåriga avgränsningar som föreslås i detta avsnitt, inte minst förslaget att en vårdnadshavare inte får rätt till vårdnadsbidrag bara för att hans eller hennes make, maka eller sambo får till exempel arbetslöshetsersättning. I ett sådant förslag saknas kopplingen helt mellan barnet och föräldern.

Det angivna skälet att en långtidssjukskriven ”i praktiken redan utan vårdnadsbidrag har fri tid att disponera med sitt barn” anser vi är ohållbart. Ett barn till en förälder som är långtidssjukskriven behöver med största sannolikhet stimulans från till exempel förskoleverksamhet likaväl som den långtidssjukskrivne behöver stöd i sin situation.

Föredragande i ärendet har varit juristen Eva Röyter och projektledaren Eva Norén-Björn.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist