Regional utvecklingsplan för Stockholmsregionen (RUFS 2010) - samrådsförslag

Ställd till:Stockholms läns landsting, Region- och trafikkontoret
Diarienummer: 9.1:0688/08


Barnombudsmannen konstaterar inledningsvis att vi med utgångspunkt i vårt uppdrag begränsar våra synpunkter till frågor om barns och ungas intressen och behov.

Inledning

Barn nu och i framtiden
Av Sveriges befolkning är idag ca 21 procent barn och unga under 18 år. Ett rimligt antagande är att befolkningsgruppen 0-18 år kommer att vara i den storleksordningen under en överskådlig framtid och därmed en betydande del av befolkningen. Redan av det skälet borde det vara naturligt att varje långsiktig planering har ett klart uttalat barnperspektiv.

Frågan om ett barnperspektiv i samhällsplaneringen är väl förankrat då riksdagen 1999 enhälligt antog en nationell strategi för genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) på alla nivåer i samhället det vill säga i kommuner, landsting, regioner och statliga myndigheter. I strategin slås fast att barns och ungas delaktighet i samhälls- och trafikplaneringen ska utvecklas.

Ett annat mål för genomförandet av barnkonventionen i Sverige, som också lyfts fram i strategin, är att alla beslut som berör barn och unga ska föregås av barnkonsekvensanalyser.
.
Barn och unga är ingen enhetlig grupp
Det är viktigt att se komplexiteten i barnperspektivet. Barnkonventionen avser med barn varje människa som är under 18 år. Det går med andra ord inte att se barn som en enhetlig grupp med likartade behov och intressen.

Barns rätt till inflytande i trafik- och samhällsplaneringen
Ett tydligt mål i den nationella strategin för barnkonventionens genomförande är att barn ska respekteras, barn ska ha rätt att uttrycka sina åsikter och att barn ska komma till tals i trafik- och samhällsplaneringen. FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén), som övervakar ländernas arbete med barnets rättigheter, menar att Sverige ska garantera att beslut som är relevanta för barnet innehåller information om hur barnets åsikter inhämtades, i vilken utsträckning barnets åsikter beaktades och varför.

En förutsättning för alla medborgares möjlighet att utöva inflytande är tillgång till information. När det gäller möjligheten för gruppen barn och unga att komma till tals och få inflytande är informationsfrågan central. Information kring vad saken gäller måste anpassas. Detsamma gäller formerna för att inhämta barns och ungas synpunkter.

Barn hälsa och miljö
När samspelet mellan perspektiven barn, hälsa och miljö aktualiseras i trafik- och samhällsplaneringen är det naturligt att olika säkerhetsfrågor kommer i förgrunden. Barnombudsmannen menar att arbetet på detta område måste fortsätta att utvecklas både kvantitativt och kvalitativt. Här är det viktigt att se hur differentierad barn- och ungdomspopulationen är. Det finns skolor som rymmer barn från förskoleklass till ungdomar som går sitt sista år i grundskolan. Samma förhållanden råder kring fritidsområden, idrottsanläggningar och i bostadsområden. Villkoren och behoven för dessa barn och unga när det gäller resan till och från skolan, fritidsaktiviteter och boendet samt säkerheten inom olika områden varierar därför stort.

Barn och unga i samrådshandlingen
Barnombudsmannen har de övergripande aspekter vi redovisat i inledningen som grundläggande utgångspunkter för sin granskning av samrådshandlingen och gör då följande iakttagelser och reflektioner.

I avsnitt 1 ”En plan gör skillnad” förs resonemang som generellt rör barn och unga. Det konstateras också att RUFS ska bidra till att regionen förvaltar kapital och resurser för kommande generationer. Vi har självfallet inget att invända mot detta i sak, men vill ändå påpeka att uttryckssättet kan vara förrädiskt. Generationstänkandet leder lätt till att såväl utgångspunkten som målet för planeringen är den vuxna och produktiva delen av befolkningen. Barn och unga liksom äldre blir problem, eller i vart fall utmaningar, snarare än tillgångar för sin region.

Detta kan illustreras av de resonemang som förs om försörjningskvoten – alltså antalet barn, ungdomar och äldre per person i yrkesverksam ålder (sidan 24 i planen). Vi inser att förhållandet har viss relevans för samhällsplaneringen, men saknar balanserande resonemang om befolkningens åldersstruktur. Intrycket att antalet barn, unga och äldre är ett problem kvarstår därmed oemotsagt.

Barnkonventionen slår fast att ungdomen har ett värde i sig och därför inte ska betraktas som ett förstadium till vuxenlivet. Detta synsätt borde kunna utläsas redan i den inledande och övergripande delen av planen.
I avsnitt 2 ”Vision, mål och strategier för regionens utveckling” nämns barn inte över huvud taget. När unga nämns är det uppenbarligen unga vuxna som avses. Vi har inte kunnat utläsa någon vision, något mål eller några strategier med barns eller ungas särskilda intressen och behov som uttalad grund för planeringen.

I avsnitt 3:1 ”Öka uthållig kapacitet och kvalitet inom utbildningen, transporterna och bostadssektorn” berörs barn i en text om utbildning. Där betonas att utbildning är den främsta vägen att förverkliga sina livsmål och att brister kan drabba hårt och få svåra sociala följder. Individens bidrag till regionens humankapital är utgångspunkten för problembeskrivningen. Längre fram nämns att det behövs internationella skolor för utländska experters barn som en förutsättning för att dessa experter ska vilja verka i regionen.

I skrivningarna om resande och boende saknas beskrivningar om barn och ungas särskilda behov helt.

De exempel vi nu nämnt illustrerar väl avsaknaden av visioner och strategier som uttalat riktar sig till den femtedel av regionens innevånare som är barn och unga. Inte ens när det i avsnittet 3:6 ”Frigör livschanser” avslöjas att barnfattigdomen är störst i storstäderna i Sverige följs detta upp vid formuleringen av planeringsmål och åtaganden för att nå målen.

Sammanfattning
Barnombudsmannen anser sammanfattningsvis att de frågor vi kort berört under avsnittet Inledning i vårt yttrande inte i något avseende kan spåras i samrådsförslaget. Det måste bli självklart att lyfta fram barnets perspektiv i frågor som rör långsiktig utveckling och samhällsplanering.

Barnombudsmannen konstaterar att konsekvensbeskrivningar för barn och unga saknas i samrådshandlingen och inget tyder på att barn och unga varit delaktiga i framtagandet av underlagen. Vår uppfattning är att barnkonsekvensanalyser får en särskild kvalitet om de genomförs i samverkan med barn och unga.

Samrådshandlingen är omfattande men motsvarar inte de krav man kan ställa på ett informationsmaterial anpassad till målgruppen barn och unga.

Föredragande i ärendet har varit planeringssekreterare Marina Gunnmo Grönros.

Fredrik Malmberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist