Betänkandet (SOU 2007:54) Barnet i fokus En skärpt lagstiftning mot barnpornografi

Justitiedepartementet
Dnr 9.1: 1263/07

Sammanfattning
Barnombudsmannen välkomnar förslaget om en skärpt lagstiftning mot barnpornografi som är ett steg i rätt riktning. Vi tillstyrker till största del utredningens förslag. Många av förslagen är i enlighet med vad vi under en längre tid har förespråkat och utredningen har använt sig av ett barnperspektiv och barnkonsekvensanalyser. Dock vill Barnombudsmannen bland annat framhålla att vi inte delar utredningens bedömning vad gäller barnpornografibrottets placering och att det är olyckligt att en kriminalisering av anspelningspornografi inte föreslås. Barnombudsmannen beklagar att utredningen inte i alla avseenden har använt sig av möjligheten att föreslå lagändringar som ger barnet ett absolut skydd i lag mot att utnyttjas i pornografiska framställningar.

10 Definitionen av barnpornografi

10.2 Barnpornografibrottets placering
Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning att bestämmelsen om barnpornografibrott även i fortsättningen bör finnas bland brotten mot allmän ordning, det vill säga i 16 kap. brottsbalken (BrB).
Barnombudsmannen anser att barnpornografibrottet ska anses vara ett sexualbrott som riktar sig mot det avbildade barnet, varför det hör hemma i 6 kap. BrB. Barnpornografi är ofta en dokumentation av ett faktiskt sexuellt övergrepp på ett barn. Det avbildade barnet blir vid varje hantering av en barnpornografisk bild utsatt för en kränkning av sin rätt till integritet, hälsa och liv som tillförsäkras barnet enligt FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Brottet bör enligt Barnombudsmannen ses som ett brott riktat mot offret vilket det inte gör med en placering i 16 kap. BrB. Barnpornografi innebär visserligen även en kränkning gentemot barn i allmänhet. Det centrala för brottets placering bör dock vara att brottet i första hand begås mot ett avbildat barn och att det är det avbildade barnet som utsätts för störst kränkning genom dokumentationen. Att barn som grupp blir kränkta av barnpornografi utgör inget tillräckligt argument mot att brottet ska placeras i 6 kap. BrB. Givetvis ska brottet även i fortsättningen anses kränka också barn som grupp. 

10.3 Definitionen
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att med barn i bestämmelsen om barnpornografibrott ska avses en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år. På så sätt blir definitionen fullständig och stämmer överens med definitionen av barn i barnkonventionen. Genom förslaget ges alla barn ett skydd i lag mot att utsättas för barnpornografibrott vilket är i överensstämmelse med barnkonventionens princip om likabehandling.

Barnombudsmannen tillstyrker också utredningens förslag att pornografiska bilder av en person vars pubertetsutveckling inte är fullbordad eller en person som är under 18 år undantas från grundlagarnas tillämpningsområde.

10.4 Anspelningspornografi
Barnombudsmannen beklagar att utredningen inte har valt att föreslå att anspelningspornografi ska kriminaliseras.  Anspelningspornografi produceras i syfte att framställa barn som sexuella objekt. Redan idag är exempelvis tecknade pornografiska bilder som föreställer barn att anse som barnpornografi. Att levande människor som föreställer barn i pornografiska bilder klassas som barnpornografi vore en logisk följd av detta. Både tecknade pornografiska bilder som föreställer barn och anspelningspornografi syftar till erotisk stimulans.
 
Anspelningspornografi kan uppmuntra de som är sexuellt intresserade av barn och av att titta på barnpornografiska framställningar att överträda sina gränser och att bli förövare. Det finns då en risk för att efterfrågan och utbudet på barnpornografi ökar samt att övergreppen på barn därmed blir fler och grövre. Anspelningspornografi kan medföra allvarliga konsekvenser för barn. Bilderna kan leda till att barnen, och även de vuxna, normaliserar handlingarna som den pornografiska framställningen skildrar. Bilden kan användas av förövaren till att legitimera sitt beteende och att instruera barnet.

Barnkonventionen föreskriver i artikel 34 att staterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp. Barnombudsmannen anser att kriminalisering av anspelningspornografi är en lämplig åtgärd för att skydda och förebygga så att barn inte utnyttjas i pornografiska framställningar och inte blir utsatta för övergrepp.

Barnombudsmannen ställer sig kritisk och frågande till att Sverige har gjort en tolkningsförklaring innebärande att anspelningspornografi inte ska omfattas av definitionen av barnpornografi i artikel 2 c i FN:s fakultativa protokoll till barnkonventionen om handel med barn, barnprostitution och barnpornografi.

11 Omfattningen av kriminaliseringen

11.1 Allmänna utgångspunkter
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att varje förekomst av en barnpornografisk bild utgör en kränkning av det avbildade barnet och barn i allmänhet samt att lagstiftningen om barnpornografi så långt möjligt måste omfatta alla former av handhavanden med barnpornografiska bilder, som kan anses straffvärda.

11.3 Finns det behov av att utvidga det straffbara området?
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det finns ett behov av att utvidga det straffbara området för befattning med barnpornografiska bilder. Dagens lagstiftning skyddar inte barn i tillräcklig utsträckning varför en utvidgning av det straffbara området är nödvändig.

Barnombudsmannen delar inte utredningens bedömning att barnpornografibrott som är att bedöma som ringa inte bör vara kriminaliserat på försöksstadiet. Även försök till ringa barnpornografibrott upprätthåller marknaden och bidrar till att övergreppen mot barn fortgår. Det är beklagligt att utredningen inte anser det vara en straffbar handling att efterfråga en enstaka film mot bakgrund av den kränkning som barnet utsatts för. En sådan handling kan enligt Barnombudsmannen inte anses vara försvarlig. Straffrihet bör inte förekomma för någon grad av brottet.

Konventionen om IT-relaterad brottslighet föreskriver att varje part ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder för att straffbelägga försök till barnpornografibrott. Om försök till ringa barnpornografibrott inte kriminaliseras måste Sverige vid ratificeringen av IT-konventionen reservera sig vilket, enligt Barnombudsmannen, skulle vara olyckligt.

Barnombudsmannen delar visserligen utredningens bedömning att gällande lagstiftning uppfyller de krav som internationella instrument som Sverige har ratificerat ställer vad gäller omfattningen av det kriminaliserade området. Barnombudsmannen vill dock betona att inget internationellt instrument hindrar att en stat går längre i sin kriminalisering än vad instrumenten föreskriver.

11.4 Hur bör det straffbara området utvidgas?
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att det straffbara området utvidgas på så sätt att den som mot betalning, enligt en uppgjord plan, vid upprepade tillfällen, i stor omfattning eller på annat liknande sätt skaffar sig tillgång till barnpornografisk bild döms för barnpornografibrott.

Barnombudsmannen anser dock att förslaget är otydligt formulerat vad gäller krav på betalning. Av författningskommentaren framgår att det inte ska krävas någon betalning för att förfarandet ska vara straffbart. Barnombudsmannen anser att det bör tydliggöras i propositionen att det inte krävs någon betalning för att handlingen ska omfattas av det straffbara området.

Det är, enligt Barnombudsmannen, beklagligt att utredningens förslag inte omfattar att titta på enstaka bilder på Internet. Även sådana handlingar bidrar genom personens aktivitet till att den barnpornografiska marknaden upprätthålls. Genom att barnpornografiska bilder efterfrågas ökar risken för att barn blir utsatta för övergrepp. Barnombudsmannen föreslår därför att även tittande på enstaka barnpornografiska framställningar ska omfattas av det kriminaliserade området eftersom det måste anses utgöra en straffvärd handling. Kriminaliseringen skulle med en sådan omfattning bli mer heltäckande och ge barn ett starkare skydd mot barnpornografibrott.

Barnombudsmannen anser liksom utredningen att den som endast av en tillfällighet eller slump kommer i kontakt med barnpornografiskt material inte bör omfattas av kriminaliseringen. Det är dock viktigt att det inte finns ett utrymme till att bedöma tittande på enstaka bilder på samma sätt som tittande på bilder endast av en tillfällighet eller slump. Har uppsåt att titta på enstaka bilder förelegat är det önskvärt att det bedöms som en straffvärd handling. Det måste därför tydliggöras vad som avses med att titta på enstaka bilder. 
 
Barnombudsmannen föreslår att ljudupptagningar av barn som utför eller utsätts för sexuella handlingar ska anses som barnpornografi och därmed omfattas av det straffbara området. Liksom barnpornografiska bilder får ljudupptagningar av barn som utför eller utsätts för sexuella handlingar anses vara kränkande. Det måste, enligt Barnombudsmannen, anses vara fruktansvärt att höra ett barn gråta eller skrika av smärta när han eller hon exempelvis blir utsatt för ett sexuellt övergrepp.

Barnombudsmannen anser också att det bör övervägas om text utan bild om barn som utför eller utsätts för sexuella handlingar ska anses som barnpornografi. Dramatiska institutets och Teaterhögskolans projekt år 2005 med tema om barns förhållningssätt och upplevelse av den egna kroppen, kärlek och sexualitet visar att barn reagerar starkt på upplästa barnpornografiska texter. Barnen blev starkt berörda och endast negativa reaktioner framkom från barnen efter att en barnpornografisk text hade lästs upp för dem. Uppläsningen ansågs anstötlig mot barnen på ett uppenbart sedlighetssårande sätt. Debatten kring Dramatiska institutets högläsning visar att barnpornografiska texter allmänt uppfattas som starkt kränkande och bör därför anses som barnpornografi. Det bör dock vara fråga om texter som på ett ohöljt och utmanande sätt skildrar sexuella handlingar med barn. Undantagen för försvarlig gärning bör även vara tillämpligt och hänsyn tas till om texten har ett informationssyfte.
 
Barnombudsmannen anser att försök, förberedelse och stämpling till barnpornografibrott ska vara straffbart i enlighet med 23 kap. BrB.

11.5 Hur förhåller sig en utvidgning av det straffbara området till TF och YGL?
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att en utökad kriminalisering i form av införande av en ny gärningsform inte borde komma i konflikt med det grundlagsskyddade området angående barnpornografiska bilder eftersom skildringar av barn i pornografisk bild har undantagits från grundlagarnas tillämpningsområde.

Barnombudsmannen anser att det är beklagligt att inte ljudupptagningar av barn som utför eller utsätts för sexuella handlingar har lyfts ut ur grundlagarna på samma sätt som barnpornografiska bilder. För ljudupptagningar gäller tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Barnombudsmannen anser att ljudupptagningar ska anses utgöra barnpornografi. För det fall definitionen av barnpornografibrott i brottsbalken justeras till att omfatta även sådana framställningar föreslår Barnombudsmannen att regeringen överväger förslag till en grundlagsändring där ljudupptagningar av barn som utför eller utsätts för sexuella aktiviteter undantas från grundlagarnas tillämpningsområde. Barnombudsmannen anser även att frågan huruvida texter om barn som utför eller utsätts för sexuella handlingar ska anses vara barnpornografi bör utredas vidare. 
12 Undantag från det straffbara området

12.1 De gällande undantagen
 Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det inte bör införas någon definition av ”pornografisk bild” i lagtexten. Liksom utredningen anser Barnombudsmannen att bedömningen måste göras i det enskilda fallet eftersom det är viktigt med flexibilitet med hänsyn till bland annat den tekniska utvecklingen.

Barnombudsmannen anser dock att definitionen av barnpornografi i brottsbalken måste justeras till att omfatta både visuell och auditiv framställning. FN:s fakultativa protokoll till barnkonventionen om handel av barn, barnprostitution och barnpornografi gör klart att framställning, av vilket som helst slag, av ett barn som deltar i verkliga eller simulerade oförställda sexuella handlingar utgör barnpornografi.

Sverige bör enligt Barnombudsmannen dra tillbaka den tolkningsförklaring som gjordes i samband med att Sverige undertecknade FN:s fakultativa protokoll till barnkonventionen om handel av barn, barnprostitution och barnpornografi och som syftar till att begränsa tolkningen av begreppet barnpornografi till enbart visuell framställning.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att dagens bestämmelser om undantag från det straffbara området bör behållas. Barnombudsmannen vill betona att det är av vikt att undantaget för hantverksmässigt framställda bilder bara omfattar bilder som framställts för enskilt bruk.

12.2 Barn som avbildar egna lagliga sexuella beteenden
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag innebärande att den som skildrar ett barn som fyllt 15 år i pornografisk bild eller innehar en sådan bild inte ska dömas till ansvar om skillnaden i ålder och utveckling mellan barnet och den som har begått gärningen är ringa samt omständigheterna i övrigt inte påkallar att den som har begått gärningen döms till ansvar. Barn måste tillåtas att experimentera och uttrycka sin sexualitet. Det är viktigt att barnen är medvetna om riskerna med att låta avbilda sig naken men det saknas enligt Barnombudsmannen tillräckliga skäl till att ingripa genom en kriminalisering. Barnombudsmannen vill betona att det ska vara straffbart att sprida sådana bilder även om personerna som medverkat varit nära i ålder och utveckling och samtycke föreligger. Det gäller givetvis även innehav av en sådan bild som spridits vidare av någon annan person.

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag om att det för ansvarsfrihet krävs bland annat att den som blir avbildad har samtyckt till att avbildning sker och att samtycket i alla avseenden har lämnats frivilligt. Föreligger ett sådant samtycke kan enligt Barnombudsmannen barnet inte anses bli utsatt för någon kränkning. Det krävs att det avbildade barnet fyllt 15 år och att skillnaden i ålder och utveckling mellan det avbildade barnet och den som begår gärningen är ringa för att ansvarsfrihet ska inträda. Förekommer exempelvis hot, våld eller någon slags beroendeställning kan det enligt Barnombudsmannen aldrig bli aktuellt med ansvarsfrihet.
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att ansvarsfrihetsregeln inte ska vara tillämplig om gärningen är att anse som grovt barnpornografibrott. Barnets behov och barns behov i allmänhet av skydd mot barnpornografi gör sig då starkt gällande.

12.3 Barn som publicerar bilder av sig själva på Internet
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att den som inte fyllt 18 år och som tar straffbar befattning med en barnpornografisk bild av sig själv inte ska dömas till ansvar, om bilden framställdes när barnet hade fyllt 15 år samt omständigheterna i övrigt inte påkallar att han eller hon döms till ansvar. Barnombudsmannen vill betona vikten av att straffrihet bara gäller så länge bilden föreställer det barn som har producerat bilden. Genom att barnet själv företar de straffbara handlingarna utsätts han eller hon inte för någon kränkning varför handlingen inte bör vara straffbar. Barnombudsmannen anser liksom utredningen att den som sprider bilder som barnet har publicerat, tillgängliggör bilderna för andra eller bjuder ut bilderna samt att den som innehar sådana bilder i senare led ska dömas för barnpornografibrott. Barnet blir då utsatt för en kränkning av någon annan genom att barnet görs till ett sexuellt objekt.

Barn0mbudsmannen ställer sig positiv till utredningens förslag att ansvarsfrihetsregeln inte ska vara tillämplig om gärningen är att anse som grovt barnpornografibrott. Barnets och barns i allmänhet behov av skydd mot barnpornografi är då särskilt framträdande.

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det är angeläget att fortgående utbildnings- och informationsinsatser riktade till lärare och elever om säkrare Internetanvändning vidtas. Det är inte ovanligt att tonåringar lägger ut bilder på sig själva på webbplatser. Många unga ser detta som ett naturligt sätt att få uppmärksamhet och beröm för sitt utseende, men inser kanske inte att bilderna ligger kvar, sprids vidare och kan beskådas av vem som helst. Det är enligt Barnombudsmannen av vikt att arbeta förebyggande för att angripa problemet med att barn lägger ut pornografiska bilder på sig själva och därmed riskerar att bli utsatt för kränkning av vuxna.

Barnombudsmannen anser att barnets föräldrar har ett ansvar för att barnet är inne på säkra webbplatser och inte publicerar bilder av sig själv på Internet. Barnombudsmannen anser att den typ av handlingar det här är fråga om i första hand bör omfattas av föräldrarnas ansvar och inte av en kriminalisering.

13 Straffskalorna och gradindelningen

13.3 Brottsrubriceringen
Barnombudsmannen välkomnar utredningens förslag att det vid bedömande av om barnpornografibrottet ska anses som grovt särskilt ska beaktas bland annat om brottet avsett bilder som visar barn som är särskilt unga, som utsätts för våld eller tvång eller som utnyttjas på annat hänsynslöst sätt. Barnombudsmannens förhoppning är att den nya regeln ska leda till att fler barnpornografibrott bedöms som grova.

13.4 Straffskalor och påföljder
Barnombudsmannen delar delvis utredningens bedömning att de gällande straffskalornas omfång är ändamålsenligt utformade och inte bör ändras. Barnombudsmannen delar utredningens bedömning när det gäller straffskalorna för ringa och normalgraden av barnpornografibrott. Däremot anser Barnombudsmannen att straffskalan för grovt barnpornografibrott bör vidgas.

Barnombudsmannen anser att dagsböter är en ytterst olämplig påföljd för ett så allvarligt brott som barnpornografibrott. En frihetsberövande påföljd bör i normalfallet följa på brottet oavsett vilken grad av brottet det är fråga om för att ge en avskräckande effekt. Barnombudsmannen ser ytterst få situationer där böter kan utgöra en tillräcklig påföljd. Givetvis kan det finnas förmildrande omständigheter som gör att en frihetsberövande påföljd inte kan dömas ut, men det bör då vara fråga om undantagsfall. Det är även lämpligt att påföljden kombineras med någon slags föreskrift om vård för att förebygga återfall i brott.

Det är enligt Barnombudsmannen beklagligt att domstolarna väljer att utdöma straff nära minimigränsen och sparar den övre delen av straffskalan till exceptionella fall som sällan inträffar. Barnpornografi är ett allvarligt brott som kränker det enskilda barnet och barn i allmänhet och som samhället måste markera inte accepteras. Det är därför viktigt att hela straffskalan används för att förebygga barnpornografi, även den övre delen av skalan. Barnombudsmannen vill betona att det är av särskild vikt att det i förarbetena tydliggörs att avsikten är att hela straffskalan ska tillämpas så att en höjning blir en tydlig politisk markör med praktisk effekt.

Barnombudsmannen anser att straffskalan för grovt barnpornografibrott bör vidgas så att brottet får ett högre straffvärde. På så sätt markeras brottets klandervärdhet och det blir möjligt att utdöma ett högre straff. För att det ska vara realistiskt att öka straffskalan för grovt barnpornografibrott krävs att straffskalan ökas även för sexualbrotten. Sexualbrotten har idag ett alldeles för lågt straffvärde och får i många fall anses utgöra en allvarligare kränkning mot barnet än barnpornografibrott. För att överensstämmelse ska råda mellan brotten anser vi att straffskalan även för sexualbrotten bör utökas.

13.5 Straffskalor och påföljder i förhållande till internationella instrument
Barnombudsmannen ställer sig tveksam till utredningens bedömning att den svenska lagstiftningen uppfyller de krav som aktuella internationella instrument ställer vad gäller straffskalor och påföljder ifråga om barnpornografibrott.

Enligt FN:s fakultativa protokoll till barnkonventionen om handel av barn, barnprostitution och barnpornografi ska varje konventionsstat belägga barnpornografibrott med lämpliga straff som beaktar deras allvarliga beskaffenhet. Konventionen om IT-relaterad brottslighet säger att varje part ska tillse att barnpornografibrottet straffbeläggs med effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, innefattande frihetsberövande. Barnombudsmannen anser att dagsböter varken är en lämplig, effektiv, proportionell eller avskräckande påföljd för ett så allvarligt brott och att restriktivitet vad gäller att utdöma dagsböter ska iakttas. Vi ser ytterst få situationer där dagsböter kan vara en lämplig påföljd.

Enligt EU:s rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografibrott (rambeslutet) ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att barnpornografibrottet ska beläggas med straffrättsliga påföljder som innebär ett längsta frihetsberövande om minst fem till tio år om offret är ett barn som inte uppnått sexuell myndighetsålder och brottet är grovt. Enligt rambeslutet finns därmed en möjlighet att utöka det nationella maxstraffet för grovt barnpornografibrott upp till tio år. Barnombudsmannen anser att straffskalan för grovt barnpornografibrott bör vidgas till tio år.

14 Barnens ställning

14.1 Kan barn som är avbildade i barnpornografiskt material betraktas som målsägande?

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att ett barn som avbildats i barnpornografisk bild normalt är att anse som målsägande vid barnpornografibrott, oavsett vilken gärningsform det rör sig om. Den kränkning som barnet utsätts för i detta sammanhang borde enligt Barnombudsmannen innebära att barnens ställning som målsägande skulle vara självklar. Mycket talar därför för att brottet flyttas från 16 kap. BrB (brott mot allmän ordning) till 6 kap. BrB (sexualbrott) för att klargöra att barnet är att anse som brottsoffer och därmed målsägande.

I och med utredningens tydliggörande att barnet är att anse som målsägande ges barnet en tydligare ställning som brottsoffer. Domstolarna har inte alltid sett barnet som målsägande i alla situationer varför tydliggörandet är betydelsefullt. Barnets möjlighet till skadestånd bör enligt Barnombudsmannen därmed öka.

14.2 Målsägandebiträde
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det avbildade barnet under vissa förutsättningar har rätt till målsägandebiträde. Målsäganden har rätt till ett målsägandebiträde enligt lagen (1988:609) om målsägandebiträde om det finns fängelse med i straffskalan för brottet och målsäganden med hänsyn till personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas ha ett särskilt behov av ett biträde. Barn är som grupp särskilt utsatta som målsägande och har särskilda behov. Det är därför viktigt att det finns någon som barnet kan prata med och få exempelvis brottmålsprocessens olika moment förklarade för sig på ett bra sätt. 

Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att någon lagändring inte bör göras utöver den ändring angående målsägandebiträde för barn som utredningen om målsägandebiträde har föreslagit. Den föreslagna ändringen innebär att ett målsägandebiträde ska förordnas när en person under 18 år utsatts för ett brott med fängelse i straffskalan.

14.3 Juridisk rådgivning
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att den som gör gällande att han eller hon utsatts för barnpornografibrott ska ha rätt till kostnadsfri juridisk rådgivning av advokat under högst två timmar. Det är här också viktigt att barnet får förklarat för sig hur en rättsprocess fungerar och får annan viktig information på ett så tidigt stadium som möjligt.

14.4 Särskild företrädare för barn
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det avbildade barnet under vissa förutsättningar har rätt till en särskild företrädare. Eftersom barnet är att anse som målsägande har barnet rätt till en särskild företrädare. Det är enligt Barnombudsmannen viktigt att den särskilda företrädaren har särskild barnkompetens och kompetens om frågor som rör övergrepp mot barn.

14.5 Skadestånd
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att barn som är avbildade i barnpornografiskt material kan ha rätt till skadestånd oavsett vilken gärningsform brottsligheten avser. Efter utredningens förtydligande om att barn är att anse som målsägande vid barnpornografibrott bör enligt Barnombudsmannen barns möjlighet att få skadestånd öka.

15 Åtalspreskription

15.2 Kan utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning ändras för barnpornografibrottet generellt?
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att det inte är lämpligt att ändra utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning för barnpornografibrottet generellt. Skulle så ske kan det få till följd att preskriptionstiden i de flesta fall blir kortare vilket Barnombudsmannen inte anser vara en önskvärd konsekvens.

15.3 Finns det anledning att ändra preskriptionstiden för någon gärningsform?
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att starka skäl talar för att utgångspunkten för preskriptionstidens beräkning ändras vid barnpornografibrott bestående i skildring av barn i pornografisk bild. En sådan bestämmelse ökar möjligheterna att lagföra fler brott mot bakgrund av att det kan ta lång tid innan brottet upptäcks och innan barnet berättar om brottet.

15.4 En kompletterande preskriptionsbestämmelse för barnpornografibrott i vissa fall införs
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att preskriptionstiden för barnpornografibrott, som består i skildring av ett verkligt barn genom fotografering, filmning eller annan liknande återgivning, förlängs på så sätt att preskriptionstiden börjar löpa tidigast den dag målsäganden fyller eller skulle ha fyllt 18 år.

Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att bestämmelsen ska tillämpas i de fall barnpornografibrottet är av normalgraden eller att bedöma som grovt brott samt vid försök till sådana brott.
Barnombudsmannen håller med utredningen om att för det fall en tillämpning av huvudregeln i 35 kap. 4 § första stycket BrB medför att preskriptionstiden börjar löpa vid en senare tidpunkt ska den regeln i stället tillämpas.

16 Kravet på dubbel straffbarhet

16.1 Bör kravet på dubbel straffbarhet tas bort?
Barnombudsmannen tillstyrker utredningens förslag att svenska domstolar för att skapa ett effektivt straffrättsligt skydd mot barnpornografibrott ska kunna döma över utomlands begångna barnpornografibrott, som är av normalgraden eller grova och att motsvarande bör gälla för försök till sådana brott.

Barnombudsmannen anser att kravet på dubbel straffbarhet bör slopas även för ringa barnpornografibrott. Barnpornografibrott är ett allvarligt brott oavsett vilken grad brottet har. Brottet bör inte omfattas av ett krav på dubbel straffbarhet för att effektivare motverka barnpornografibrott och lättare komma åt kriminaliteten.

Barnombudsmannen ställer sig positiv till förslaget att svensk domstol inte ska vara bunden av vilket straff som är föreskrivet för dessa brott på gärningsorten.

17 Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

17.2 Övergångsbestämmelser
Barnombudsmannen är positiv till utredningens förslag att bestämmelsen i 35 kap. 4 § BrB om att preskriptionstiden för barnpornografibrott i vissa fall löper från den dag det avbildade barnet fyller eller skulle ha fyllt 18 år ska gälla för de gärningar som den 1 januari 2009 inte är preskriberade enligt tidigare preskriptionsbestämmelser.

Föredragande i ärendet har varit juristen Josefine Dahlqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman