Barnombudsmannens svar angående Stockholms stads övergripande kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär

Ställd till: Stockholms stad, Socialtjänstförvaltningen
Diarienummer: 3.1:0170/08

Vad Barnombudsmannen anser vara utmärkande för begreppen: heder, hedersrelaterat våld, hedersrelaterat förtryck. Barnombudsmannens svar på förfrågan av Socialtjänstnämnden i Stockholms stad. Inför Stockholms stads övergripande kartläggning av det hedersrelaterade våldets omfattning och karaktär.

Inledning
Barnombudsmannens huvuduppgift är att företräda barns och ungas rättigheter och intressen med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen). Vi utbildar och informerar om barnkonventionen och vi bevakar hur den efterlevs i samhället. En viktig del i vårt arbete är att delta i den allmänna debatten och att påverka beslutsfattares och allmänhetens förhållningssätt i barn- och ungdomsfrågor. Vi arbetar för att statliga myndigheter, kommuner och landsting ska använda barnkonventionen som utgångspunkt i sitt arbete.

Barnombudsmannen har ingen egen definition av begreppet heder samt hedersrelaterat våld och förtryck utan vi utgår framförallt ifrån regeringens definition .

Heder
Begreppet ”heder” kan ha olika innebörd för olika människor och i olika sammanhang. I det nu aktuella sammanhanget brukar man tala om att begreppet ”heder” baseras på idén om att en familjs heder är beroende av familjemedlemmarnas uppförande och beteende. Särskilt viktig för familjens och främst männens heder är de kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet. Kvinnorna är bärare av männens, familjens och hela släktens heder.

Familjen kan i hederstänkandet liknas vid en pyramid, som även omfattar släktingar. I denna typ av utvidgade familj har barn och föräldrar ansvar och skyldigheter inte bara mot varandra utan också i förhållande till en större krets släktingar. Eftersom familjen är den avgränsade enhet som ansvarar för medlemmarnas sociala, ekonomiska och värderingsmässiga trygghet blir mycket få saker en familjemedlems enskilda angelägenhet.

Alla familjemedlemmar bidrar genom sitt beteende till familjens heder, men ansvaret är olika fördelat. Mannens heder är främst kopplad till hans förmåga att försörja och kontrollera familjen, medan kvinnans heder är knuten till hennes sexualitet och relation till en kärlekspartner. Kontrollen av kvinnans sexualitet betraktas som nödvändig för att upprätthålla familjens rykte.  Hela familjens anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende.

Den som bryter mot familjens norm måste straffas, medan förövaren av sin närmaste omgivning ges rätt, uppmuntras eller till och med tvingas att straffa flickan/kvinnan.

Hedersrelaterat våld och förtryck
Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor generellt, sin grund i kön, makt, sexualitet och kulturella föreställningar om dessa. Detta bekräftas av de rapporter som FN:s speciella rapportör om våld mot kvinnor har skrivit. Det finns många likheter i våldets struktur och mekanismer, till exempel att våld och förtryck ofta utövas i en nära relation och att den våldsutsatta på olika sätt är beroende av och starkt känslomässigt bunden till förövaren eller förövarna. Synen på kvinnors och mäns sexualitet är central för att förstå våldets struktur och mekanismer både rörande mäns våld mot kvinnor generellt och hedersrelaterat våld och förtryck.

När det gäller hedersrelaterat våld och förtryck är kontrollen av flickors och kvinnors sexualitet central och starkt knuten till kollektivet. I hederstänkandet står föreställningar om oskuld och kyskhet i fokus och familjens rykte och anseende ses som avhängigt flickors och kvinnors faktiska eller påstådda beteende. Detta förhållande kan vara mer eller mindre uttalat och kontrollen kan sträcka sig från vardagliga former av begränsningar i flickors och kvinnors liv som berör exempelvis klädval, socialt umgänge och rörelsefrihet till livsval som utbildning, jobb och giftermål och skilsmässa. I sin mest extrema form resulterar hederstänkandet i hot om våld och våld, inklusive dödligt våld.

Det hedersrelaterade våldets kollektiva karaktär innebär att det kan finnas flera förövare av båda könen och att offren kan vara både kvinnor och män samt flickor och pojkar. Det kan också innebära att våldet sanktioneras av familjen och den närmaste omgivningen, även av andra kvinnor. Detta gör att det i vissa fall är påkallat med särskilda insatser för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck. Specifik kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck och särskilda rutiner är nödvändigt, exempelvis i polisutredningar, vid riskbedömningar och vid bedömningar av vilka stödinsatser som bör ges till den våldsutsatta personen. 

Tvångsäktenskap och könsstympning är specifika företeelser som har sin grund i bl.a. föreställningen om att mäns och familjers heder är avhängig kvinnors och flickors sexuella beteende. Arrangerade äktenskap har inte sällan starka inslag av påverkan och det kan vara svårt att avgöra om det är fråga om ett tvångsäktenskap. Att gå emot familjens tradition och önskemål från föräldrar och andra släktingar kan för den enskilda flickan eller kvinnan, och även för unga män, vara så kännbart att det i praktiken inte är ett möjligt alternativ. Hedersrelaterat våld och förtryck drabbar också homo- och bisexuella av båda könen, samt transpersoner. 

Länsstyrelserna beräknade 2004 att mellan 1 500–2 000 flickor och unga kvinnor var utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck samt att 10–15 procent av de drabbade behövde skyddat boende. I Socialstyrelsens rapport Frihet och ansvar (2006) undersöktes upplevd frihet att själv bestämma över sitt liv hos gymnasieungdomar i årskurs 2. En av de frågor som avsåg att ge en indikation på förekomst av hedersrelaterat våld och förtryck handlade om eleverna var oroliga för att inte själva få bestämma vem de skulle välja som livspartner. Fem procent av flickorna och tre procent av pojkarna svarade ja på denna fråga.
 
Grunden till hedersförtryck är det kollektiva tänkande. I den utvidgade familjen är man i första hand en familjemedlem och i andra hand en enskild individ. En individs behov är alltid underordnat det som anses vara familjens eller släktens bästa. Individens önskan ställs emot den skada som denna önskan kan orsaka familjens och släktens heder.

Kontrollen utövas i vanliga fall av fadern inom familjens innersta krets och av bröder och manliga kusiner ute i samhället. Bröder och kusiner kan bevaka förekomsten av rykten och utövar den faktiska kontrollen när flickan inte befinner sig i bostaden. 

Även om kontrollen inte tar sig uttryck i våld så begränsar övervakningen flickors och kvinnors livsutrymme. Kontrollen kan uttrycka sig i allt från att inte kunna delta i skolgymnastiken till att bli utsatt för könsstympning eller tvångsgifte. Att gå emot familjens tradition och önskemål kan för den enskilda vara så kännbart att det i praktiken inte är ett alternativ.  Hedersrelaterat förtryck kan även innebära hot om social bestraffning. 

Hur Barnombudsmannen arbetar med begreppen
Barnombudsmannen har arbetat med frågan om hedersvåld på flera sätt. Vi arbetar mot allt slags våld och anser att denna fråga kan/förtjänar att uppmärksammas ännu mer av dem som är satta att bevaka och driva på arbetet med FN:s konvention om barnets rättigheter, barnkonventionen.

Hösten 2007 hade vi två rundabordssamtal om hur samhället bör se på barns rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet och vilka svårigheter som kan vara kopplade till dessa rättigheter ur barns och ungas perspektiv? Vi fick ovärderlig kunskap från och om barn som levt i starkt kontrollerande hemmiljöer, isolerade och under psykiskt tryck från föräldrar. Hedersrelaterat våld och barns begränsade livsutrymme i religiösa sekter var två viktiga frågor där vi fick förbättrad kunskap.

Deltagarna i dessa samtal hade bland annat egna erfarenheter eller arbetade professionellt med barn och unga i starkt begränsade livsmiljöer.

Vi kommer även under 2008 att arbeta vidare med hedersrelaterat våld som ett av flera temaområden.

Hedersrelaterat våld och att barn och ungdomar lever i en vardag av ofrihet och hot kan aldrig accepteras och måste motverkas. Åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck kräver särskilda kunskaper och delvis särskilda insatser från samhället. Men flera viktiga åtgärder är dock de samma som krävs för att motverka alla former av våld och övergrepp som vuxna utsätter barn och unga för.
 
Vi vet att det finns flickor och pojkar som utsätts för extrem kontroll från sina anhöriga. Deras egna berättelser och upplevelser saknas nästan helt i debatten. Det vore angeläget att få lyfta fram barnens och ungdomarnas egna röster och ge dem en möjlighet att anonymt dela med sig av sina erfarenheter. Det är angeläget att lyfta fram den komplicerade situation som de här barnen ofta lever i.

Länsstyrelserna har fått medel från regeringen för att arbeta mot hedersvåld, vilket är mycket positivt. Vi har ansökt om pengar från Brottsofferfonden för ett särskilt projekt där barn som utsatts för hedersvåld skulle få komma till tals. Tyvärr fick vi inte stöd till ett sådant projekt.

Vi har i många år arbetat med frågor som rör barns rätt att skyddas mot våld och övergrepp. Det innefattar givetvis också hedersrelaterat våld och förtryck Vi har i flera år framfört till regeringen att vi vill se en satsning kallad Operation barnfrid som innebär en informationskampanj mot våld och att ett nationellt råd för barnfrid skapas, ett forum som tar upp våld och övergrepp mot barn. En annan viktig förebyggande åtgärd är att se över lagstiftningen om barn- och tvångsäktenskap. Arrangerade äktenskap mellan barn och unga människor bör kriminaliseras.  Ungdomsstyrelsen fick nyligen ett regeringsuppdrag att kartlägga arrangerade äktenskap. Detta uppdrag ska ske i samråd med Barnombudsmannen.

Vi tror att hedersrelaterat våld kan förebyggas genom tidiga insatser och genom att diskutera frågan på alla nivåer i samhället. Stärkt föräldrastöd redan på barnavårdscentralerna är en mycket viktig åtgärd som kan ge föräldrar alternativ till att kontrollera och i värsta fall misshandla sitt barn.

Skolans kunskap om problematik för barn som lever i kontrollerande eller sektliknande hemmiljöer behöver bli bättre. Skolhälsovårdens personal behöver mer utbildning för att kunna möta dessa barns behov i tid. En förstärkt skolhälsovård där det förutom skolläkare och skolsköterskor också finns kuratorer och psykologer på varje skolenhet är viktig för att skapa utrymme för samtal med elever som lever med våld och förtryck i hemmet. Tidiga insatser är grundläggande för att hjälpa barn och unga som riskerar att utsättas för våld och förtryck hemma.

Föredragande i ärendet har varit juristen Anna Karin Boqvist.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist