Betänkandet (SOU 2007:65) Domstolarnas handläggning av ärenden

Ställd till: Justitiedepartementet
Diarienummer: 9.1:0015/08


Barnombudsmannen har valt att endast kommentera avsnittet som rör ärenden med anknytning till föräldrabalken samt namnärenden.

11 Ärenden med anknytning till föräldrabalken

11.1 Ärenden om adoption
Barnombudsmannen instämmer i att allmän domstol även fortsättningsvis bör besluta om adoption och omvandling av en utomlands beslutad adoption.

Barnombudsmannen delar också utredningens bedömning att allmän domstol även fortsättningsvis bör handlägga ärenden om särskilt förordnad vårdnadshavare. Barnombudsmannen vill i detta sammanhang åter nämna behovet av domare med specialistkompetens som handlägger mål om vårdnad, boende och umgänge och därtill hörande ärenden.

11.2 Ärenden om ställföreträdare för barn
Barnombudsmannen är tveksam till att flytta handläggningen av ärenden om förordnande och entledigande av förmyndare för underårig från allmän domstol till överförmyndaren. Argumentationen är alltför svag till varför en överflyttning borde ske, inte minst mot bakgrund av Riksrevisionens rapport (RIR 2006:5) att det föreligger stora brister i många överförmyndares verksamhet. Barnombudsmannen föreslår därför att en överflyttning av ärenden som rör förmyndare för underårig får anstå till dess att bristerna i överförmyndarens verksamhet är åtgärdade, bland annat i form av kompetenshöjande åtgärder och skärpt lagstiftning.

Barnombudsmannen har inga invändningar mot att allmän domstol även i fortsättningen handlägger ärenden om underårig rättshandlingsförmåga.

Barnombudsmannen är tveksam till att åklagaren ges ensam behörighet att förordna särskild företrädare för barn. Motiven till detta utvecklades i vårt remissvar över betänkandet (SOU 2007:6) Målsägandebiträdet – ett aktivt stöd i rättsprocessen. Barnombudsmannen har dock inga invändningar mot att åklagare ges möjlighet att interimistiskt fatta beslut om att förordna särskild företrädare för barn. Nedan följer det resonemang vi förde i ovan nämnda remissvar och som bygger på enkät som Barnombudsmannen lät ett antal åklagare svara på.

”Flertalet av de åklagare som svarade på Barnombudsmannens enkät och som redovisades i rapporten ”Det svåraste som finns” ( BR 2006:02) anser att det är bra att det är domstolen som förordnar om särskild företrädare. Vid ett rundabordssamtal som Barnombudsmannen hade med åklagare och poliser lade åklagarna fram en del argument mot att åklagarna själva skulle förordna interimistiskt om särskild företrädare. Ett av argumenten var att åklagaren måste ses som part i målet och att åklagaren i efterhand därför kan riskera att få kritik för att ha valt en företrädare som ”står på hans eller hennes sida”. Därför är det bra att domstolen delar parterna genom att sköta förordnandet av särskilda företrädare.

Barnombudsmannen anser att dessa argument givetvis måste beaktas och väga tungt. Om åklagare får förordna om särskild företrädare kan det leda till att rättsäkerheten för barnet försämras eftersom den särskilda företrädarens opartiskhet kan ifrågasättas. Med tanke att det är ingripande åtgärd att förändra förfarandet angående vem som förordnar om särskild företrädare anser Barnombudsmannen att det emellertid är en förhållandevis stor andel av åklagarna som anser att åklagare ska kunna förordna interimistiskt om särskild företrädare. Det har också framkommit i våra diskussioner med åklagare som arbetar med frågorna att det finns ett relativt stort stöd för att åklagare ska kunna fatta interimistiskt beslut om särskild företrädare för barn.

De fördelar som finns med detta är enligt åklagarna att utredningen kan komma att gå snabbare och mer rättssäkert tillväga, vilket Barnombudsmannen anser kan göra att skyddet för barnet utökas. Barnet och andra vittnen kan lämna uppgifter tidigare och risken att vårdnadshavarna hinner påverka barnet innan förhöret minskar. Åklagaren behöver inte heller lägga tid på ansökningar till domstolen för att få ett förordnande om en särskild företrädare utan kan i stället koncentrera sig på en effektiv bevisupptagning. De åklagare som har svarat på Justitieutskottets enkät angående lagen om särskild företrädare bekräftar vad som har framkommit i Barnombudsmannens enkät.

Därför kan det enligt Barnombudsmannens åsikt finnas argument som talar för att en åklagare ska ha befogenhet att besluta om inskränkningar i en persons rättigheter. I det fall en åklagare skulle förordna interimistiskt om särskild företrädare skulle det innebära att åklagaren begränsar vårdnadshavarens rätt att bestämma i frågor som rör barnet. Den begränsningen gäller bara i frågor som rör förundersökningen och efterföljande rättegång. Vårdnadshavaren har däremot samma rättigheter och skyldigheter gentemot barnet som tidigare i alla andra frågor.”

Barnombudsmannen har inget att erinra mot att domstolen beslutar om ersättning till den särskilda företrädaren.

11.4 Ärenden om verkställighet av dom, beslut eller avtal om vårdnad, boende och umgänge
Barnombudsmannen delar i viss mån utredningens bedömning att en ansökan om verkställighet av en dom, ett beslut eller ett avtal om vårdnad, boende eller umgänge även i fortsättningen bör handläggas av allmän domstol. Barnombudsmannen menar dock att en utvärdering bör göras för att visa om det har fått de effekter som eftersträvades när dessa mål flyttades från förvaltningsdomstol till allmän domstol.

11.5 Ärenden om blodundersökning vid utredning av faderskap
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att en ansökan om blodundersökning enligt lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap även i fortsättningen bör handläggas av allmän domstol.

12 Namnärenden
Barnombudsmannen delar utredningens bedömning att den nuvarande uppdelningen av namnärenden mellan allmän domstol, Skatteverket och Patent- och registreringsverket bör bestå. Allmän domstol bör således även i fortsättningen handlägga ärenden om byte av barns efternamn och ärenden om tillstånd för barn att behålla sitt efternamn.

Föredragande i ärendet har varit juristen Eva Röyter.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist