Norrbotniabanan , Samrådshandling – Järnvägsutredning 160, sträckan Södra Gäddvik – Luleå

Barnombudsmannen konstaterar inledningsvis att vi med utgångspunkt i vårt uppdrag begränsar våra synpunkter till de delar som mer direkt berör barn och unga. Myndigheten saknar den kompetens som krävs för att bedöma andra delar av järnvägsutredningen.

Ställd till: Banverket
Diarienummer: 9. 1:0212/08


Inledning

Barn nu och i framtiden
Av Sveriges befolkning är idag ca 21 % barn och unga under 18 år. Ett rimligt antagande är att befolkningsgruppen 0-18 år kommer att vara i den storleksordningen under en överskådlig framtid därmed en betydande del av befolkningen. Redan av det skälet är det naturligt att varje långsiktig planering har ett klart uttalat barnperspektiv.

Frågan om ett barnperspektiv i samhällsplaneringen är väl förankrat då riksdagen 1999 enhälligt antog en nationell strategi för genomförandet av FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) på alla nivåer i samhället det vill säga i kommuner, landsting, regioner och statliga myndigheter. I strategin slås fast att barns och ungas delaktighet i samhälls- och trafikplaneringen ska utvecklas.

Ett annat mål i genomförandet av barnkonventionen i Sverige, som också lyfts fram i strategin, är att alla beslut som berör barn och unga ska föregås av barnkonsekvensanalyser.

Barn och unga är ingen enhetlig grupp
Det är viktigt att se komplexiteten i barnperspektivet. Barnkonventionen avser med barn varje människa som är under 18 år. Det går med andra ord inte att se barn som en enhetlig grupp med likartade behov och intressen.

Barn och unga utgör en viktig grupp i det kollektiva resandet. Vid utformningen av trafikmiljön är det angeläget att vara observant också på de små barnens resande, som ofta sker i grupper med ett fåtal vuxna som stöd.

Barnombudsmannen vill också lyfta frågan om funktionshindrade barns möjlighet att resa i olika kollektiva lösningar med utgångspunkt i barnkonventionens grundtanke om att barn har fullt och lika människovärde och att principen om jämställdhet också gäller mellan barn.

Det finns det skäl att nämna den relativt stora grupp av barn som på egen hand pendlar veckovis eller tillfälligtvis besöker föräldrar/vårdnadshavare som bor på annan ort. Till sist vill vi också lyfta den grupp av ungdomar som pendlar till gymnasiet när det ligger på annan ort.

Barns rätt till inflytande i trafik- och samhällsplaneringen
Ett tydligt mål i den nationella strategin för barnkonventionens genomförande är att barn ska respekteras, barn ska ha rätt att uttrycka sina åsikter och att barn ska komma till tals i trafik- och samhällsplaneringen. FN:s kommitté för barnets rättigheter (Barnrättskommittén), som övervakar ländernas arbete med barnets rättigheter, menar att Sverige ska garantera att beslut som är relevanta för barnet innehåller information om hur barnets åsikter inhämtades, i vilken utsträckning barnets åsikter beaktades och varför.

En förutsättning för alla medborgares möjlighet att utöva inflytande är tillgång till information. När det gäller möjligheten för gruppen barn och unga att komma till tals och få inflytande är informationsfrågan central. Information kring vad saken gäller måste anpassas. Detsamma gäller formerna för att inhämta barn och ungas synpunkter.

Barn hälsa och miljö
När samspelet mellan perspektiven barn, hälsa och miljö aktualiseras i trafik- och samhällsplaneringen är det naturligt att olika säkerhetsfrågor kommer i förgrunden. Barnombudsmannen menar att arbetet på detta område måste fortsätta att utvecklas både kvantitativt och kvalitativt. Här är det viktigt att se hur differentierad barn- och ungdomspopulationen är. Det finns skolor som rymmer barn från förskoleklass till ungdomar som går sitt sista år i grundskolan. Samma förhållanden råder kring fritidsområden, idrottsanläggningar och i bostadsområden. Villkoren och behoven för dessa barn och unga när det gäller resan till och från skolan, fritidsaktiviteter och boendet samt säkerheten inom olika områden varierar därför stort.

Barn och unga i samrådshandlingen
Barnombudsmannen har de övergripande aspekter vi redovisat i inledningen som grundläggande utgångspunkter för sin granskning av samrådshandlingen. I avsnittet 1.3 Mål i samrådshandlingen talas om att olika grupper, som barn och ungdomar, ska beredas tillfälle att delta i planeringsprocessen. Vidare framgår att en barnkonsekvensanalys ska genomföras för ”ett utpekat geografiskt avsnitt av sträckan”.

I ordlistan – bilaga 1 till samrådshandlingen – klargörs att med barnkonsekvensanalys menas: Den del av den sociala konsekvensbeskrivningen som behandlar barnens situation i förhållande till en planerad åtgärd.

I avsnittet 13 beskrivs omfattning, syfte och mål samt den metod som ska användas för den sociala konsekvensbeskrivningen. Här nämns barn uttryckligen som grupp samtidigt som det framgår att den sociala konsekvensbeskrivningens perspektiv är begränsat till järnvägens påverkan på olika grupper i samhället. Med detta avses uttryckligen andra grupper än resande.

Av den redovisning som lämnas i samrådshandlingen förefaller barns och ungas inflytande i planeringsprocessen inte säkerställts på något annat sätt än genom denna form av barnkonsekvensanalyser.

För undvikande av missförstånd vill vi betona att vi ser positivt på att en barnkonsekvensanalys ska genomföras, men vi menar att ambitionen att ge barn och unga delaktighet och inflytande måste gå längre än så.

En viktig förutsättning för delaktighet och inflytande är tillgång till information anpassad till målgruppen. Vi konstaterar att samrådshandlingen ger en fyllig men samtidigt mycket teknisk bild av det planerade järnvägsbygget.

Sammanfattning
Barnombudsmannen anser sammanfattningsvis att de frågor vi kort berört under avsnittet Inledning i vårt yttrande är otillräckligt belysta i järnvägsutredningen.

Det är särskilt viktigt att lyfta fram barnets perspektiv i frågor, i detta fall anläggande av en järnväg, som till sin natur är tekniska och tungt industriellt och därför så lätt får en vuxen och maskulin karaktär.

Vi konstaterar att barnkonsekvensanalyser inte redovisas och att det inte framgår av remissmaterialen om barn och unga kommit till tals i planeringsprocessen.

Vi ser positivt på att en barnkonsekvensanalys planeras som en del i en social konsekvensbeskrivning.

Barnombudsmannen anser att konsekvensbeskrivningar för barn och unga saknas samrådshandlingen och inget tyder på att barn och unga varit delaktiga i framtagandet av underlagen. Vår uppfattning är att barnkonsekvensanalyser får en särskild kvalitet om de genomförs i samverkan med barn och unga.

Samrådshandlingen är omfattande men motsvarar inte de krav man kan ställa på ett informationsmaterial anpassad till målgruppen barn och unga.

Föredragande i ärendet har varit planeringssekreterare Marina Gunnmo Grönros.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist