Synpunkter på Socialstyrelsens förslag till allmänna råd om adoption

Diarieföring: 9.1:0302/08
Ställd till: Socialstyrelsen


Utredarens kompetens
Förslaget innebär att utredare som handlägger ärenden om medgivande att ta emot barn för adoption enligt 6 kap. 12 § socialtjänstlagen bör ha ingående kunskaper om adoptionsfrågor samt om studie- och handledarmaterialet för föräldrautbildning.

Utöver de kunskaper om barn i allmänhet som utredaren enligt Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2006:14) ska ha, förutsätter Barnombudsmannen att utredaren har särskilda kunskaper om adopterade barns specifika behov. Barnombudsmannen anser att utredaren givetvis måste ha kunskaper om de konsekvenser som en adoption kan innebära för barnet samt hur man kan förebygga risken för negativa konsekvenser i samband med en adoption för barnet.

Föräldrautbildning
Förslaget innebär bland annat att kommunerna bör förvissa sig om att den föräldrautbildning som anvisas leds av en utbildare som har viss utbildning och vissa kunskaper.

Barnombudsmannen ser positivt på att kommunen ska förvissa sig om att föräldrautbildningen upprätthåller en god kvalitet. Men Barnombudsmannen anser även att det särskilt ska lyftas fram att utbildaren bör ha särskilda kunskaper om barnets rättigheter och behov. Utgångspunkten för en adoption måste vara att det är barnets rätt till föräldrar som ska vara styrande. Vuxnas längtan efter barn är en viktig förutsättning för att få adoptera. Men adoption får inte användas som ett sätt att tillfredställa vuxnas längtan efter barn. Det är med detta i åtanke särskilt viktigt att det i den förberedande utbildningen dessutom läggs vikt vid de etiska och personliga överväganden som den enskilde måste göra innan en adoption.

Medgivandeutredning

Utredningsplan
Förslaget innebär att en medgivandeutredning bör inledas med att en plan upprättas över hur utredningen ska bedrivas. Planen bör upprättas i samråd med den som ansöker om medgivande.

Barnombudsmannen ser positivt på att medgivandeutredningen bedrivs enligt en i förväg utarbetad plan. Barnombudsmannen anser att barnperspektivet bör tydliggöras genom att föräldrarnas förmåga och möjlighet att tillgodose barnets rättigheter och behov hamnar i fokus.

Ålder
Förslaget innebär att om sökanden har fyllt 42 år när ansökan görs bör det särskilt anges vilka omständigheter som kan vara av betydelse vid en helhetsbedömning av sökandens lämplighet att adoptera.

Barnombudsmannen anser visserligen att det, ur ett barnperspektiv, bör läggas vikt vid adoptanternas ålder. Men Barnombudsmannen anser samtidigt att det bör göras en individuell bedömning i det enskilda fallet av om adoptanternas ålder påverkar deras lämplighet som adoptivföräldrar.  Det kan finnas omständigheter såsom barnets ålder vid adoptionen i relation till adoptantens ålder som är av vikt i bedömningen. Att ange generella omständigheter som kan vara av betydelse om sökanden har fyllt 42 år kan styra utredningen allt för mycket. Bedömningen av vad som är barnets bästa måste göras i det enskilda fallet och därmed bör föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets rättigheter och behov vara avgörande.

Personliga egenskaper
Förslaget innebär att utredningen bör inriktas på, om sökanden har de personliga egenskaper som ger denne förutsättningar att kunna tillgodose ett adopterat barns särskilda behov samt eventuella riskfaktorer som kan begränsa dessa förutsättningar.

Barnombudsmannen är positiv till att utredningen inriktas på att sökanden har de egenskaper som krävs för att kunna tillgodose det enskilda barnets behov. Barnombudsmannen vill poängtera att utredningen även måste säkerställa att sökanden kan tillgodose barnets rättigheter.
 
Sökande som har barn
Förslaget innebär att utredaren bör, efter samtycke från vårdnadshavaren hämta in uppgifter från barnhälsovård, förskola och skola. Utredaren bör samtala med barnet, om det är lämpligt med hänsyn till barnets ålder och mognad.

Barnombudsmannen anser att det behövs ett förtydligande av vad som är syftet med samtalet med sökandens tidigare barn. Det bör i förslaget tydliggöras i vilken utsträckning barnets inställning kan komma att beaktas vid socialnämndens beslut.

Registeruppgifter
Förslaget innebär att uppgifter ur socialtjänstens register samt ur misstanke- och belastningsregistret bör hämtas in tidigt i utredningen.  Sökanden bör uppmanas att koma in med utdrag ur aktuella ett antal uppräknade register.

Barnombudsmannen är positiv till att utdrag ur misstanke- och belastningsregister kommer in i utredningen på ett tidigt stadium. I de allmänna råden tydliggörs att det är sökanden som bör uppmanas att komma in med utdrag exempelvis ur Kronofogdens register. Det framgår dock inte på vilket sätt som uppgifter från misstanke- och belastningsregistret ska inhämtas i utredningen.

Utredningsrapport
Förslaget innebär att medgivandeutredningen bör dokumenteras i en utredningsrapport. Samtliga omständigheter som är av betydelse för om sökande kan anses vara lämplig att adoptera eller inte ska anges i rapporten. Även sökandes personliga egenskaper som kan vara av betydelse för bedömningen ska anges i rapporten.
Barnombudsmannen anser att innehållet i utredningsrapporten riskerar att i allt för hög grad ha fokus på föräldrarnas situation. Givetvis måste utredningsrapporten belysa exempelvis föräldrarnas fritidsintressen och livsåskådning men det får inte innebära att föräldrarnas förmåga att tillgodose barnets rättigheter och behov inte får tillräcklig belysning.

Planering av uppföljning
Förslaget innebär att utredaren i samband med yttrandet bör informera sökanden om det stöd som kommunen enligt socialtjänstlagen är skyldig att ge innan och efter beslut om adoption har fattats. Det kan även vara lämpligt att planera hur och när en uppföljande kontakt ska tas sedan barnet har tagits emot i sökandens hem.

Barnombudsmannen anser att det är viktigt att adoptivfamiljer får stöd även efter det att adoptionen är färdig och att den personal som möter adopterade barn och deras familjer efter en adoption har relevanta kunskaper. Enligt Barnombudsmannens erfarenhet anser en del adoptivföräldrar att stödet från socialtjänsten är bristfälligt efter en adoption. Vi vill särskilt framhålla vikten av stöd till föräldrar som adopterar ensamma och som kanske saknar eller har ett begränsat nätverk. Det har också framkommit synpunkter på att de befintliga stödinsatserna skiljer sig mycket åt mellan olika delar av landet, vilket upplevs som otillfredsställande av adoptivföräldrarna. Enligt artikel 2 i barnkonventionen ska konventionsstaterna respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter som anges i konventionen utan åtskillnad av något slag. I barnkonventionen artikel 5 betonas föräldrarnas ansvar för att ge barnet ledning och råd i utövandet av sina rättigheter. Samtidigt sägs i  artikel 18 att föräldrar ska ges lämpligt bistånd då de fullgör sitt ansvar för barnets uppfostran.  Av nämnda orsaker anser Barnombudsmannen att det är angeläget att på ett tydligt sätt, konkretisera vilka stödinsatser som adoptivfamiljer har rätt till efter det att adoptionen är genomförd.

Förslaget innebär även att om barnet som föreslås för adoption inte har uppnått skolålder så bör utredaren be om sökandens samtycke till att barnhälsovården informeras.

Barnombudsmannen anser att det i förslaget även bör anges hur utredaren ska agera om samtycke till att informera barnhälsovården inte ges. Barnombudsmannen anser att det är viktigt att tydliggöra vad som händer i dessa fall eftersom uteblivet samtycke bör kunna vara en omständighet som talar emot en adoption.

Upplysningar om barnet
Förslaget innebär att utredaren bör be vårdnadshavaren om samtycke till att i förekommande fall hämta in uppgifter om barnet från barnhälsovård, förskola och skola.

Barnombudsmannen anser att det i förslaget bör tydliggöras att rådet rör både nationella och internationella adoptioner.

Enligt förslaget bör utredaren när den enligt föräldrabalken 4 kap. 10 § försöker klarlägga barnets inställning till adoptionen om det inte är lämpligt att tala med barnet med hänsyn till barnets ålder, istället tala med personer i barnets nätverk. Utredaren ska i sådana fall nedteckna skälen till att hon eller han inte ansett det lämpligt att tala med barnet.
 
Enligt artikel 12 i FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) har alla barn en absolut rätt att komma till tals i alla ärenden som rör barnet. Ett barn ska alltid ges möjlighet att höras i utredningen om det inte är praktiskt ogenomförbart på grund exempelvis av att barnet är för ungt och saknar förmåga att uttrycka sig muntligen. Barnombudsmannen anser att det i de allmänna råden måste förtydligas att det är en rättighet för barnet att få uttrycka sina åsikter. Det är inte önskvärt att skrivningarna ger en öppning för att inte höra barnet därför att det kan vara en komplicerad eller resurskrävande åtgärd.

Lena Nyberg
Barnombudsman

Charlotte Lenman
Ansvarig jurist